johannalainen

Efter en vecka i södern (inse fakta, praktiskt taget allt är söder om Finland eller Sverige) är jag tillbaks i Helsingfors igen. Här väntade mig 86 olästa mejl av vilka jag förväntar mig hälften är oläsbara (d.v.s. på finska) eller spam från en mejlinglista jag i en svag stund för länge sen gick med i. Jag saknar redan min svenska mobil (den enda som fungerar utomlands) med de tryckvänliga knapparna och är tillbaka till den lilla svarta frustrationslådan med gummiknappar. (Tiden det tar att skriva ett sms - exklusive att komponera meningarna - kommer nu åter att ligga i snitt kring 7 minuter.)

Jag lämnade bakom mig ett land med fler banker än invånare (kändes det som iaf), där man istället för att ligga bakis i sängen hela helgen åker bil en timme, linbana 5 minuter och sen befinner sig på toppen av ett snöklätt berg. Ett land som är så ineffektivt vad gäller köande att det nästan fick oss att missa planet. Att säkerhetskontrollen sedan bestod av endast ett löpandeband, en person som hjälpte till att lasta i, en som lastade ur och 15 personer som stod bakom en skärm och kontrollerade röntgenbilder sköt ju inte direkt humöret till toppnivån direkt.

Med mig hem fick jag 4 förpackningar choklad, varav alla är till kusinens familj, en dålig mage, en äkta schweizisk armékniv (jag testade hur vass den var genom att skiva av mig hälften av skinnet på pekfringret. Skärpan godkänd) samt - det bästa av allt - en pojkvän.

Nu hoppas jag att jag får stanna kvar i stan ett tag och inte flänga runt så mycket fram till rysslandsresan i maj. Kommer vara fullt upp ändå. Karl kommer i veckan och sen hoppas jag på att mamma gör en visit och den 22:e har jag ett finskaprov att se fram emot. Blev terroriserad igår natt efter att vi kommit hem med att tvingas uttala finska alfabetet korrekt och räkna till 30 (sen tröttnade jag eftersom jag redan kan räkna till i princip hur långt som helst). I morse forsatte vi (fast då var det faktiskt min idé så jag får skylla mig själv) med att dra igenom alla tempusformer - positiva som negativa - så fort jag sa en mening på finska (t.ex. jag äter, jag äter inte, jag åt, jag åt inte, jag har har ätit, jag har inte ätit, jag hade ätit, jag hade inte ätit) men när vi kom till konditional futurum så sa jag att det fick räcka.

Snart ska jag upp till Thekla och se vad jag har missat i finskakursen under tiden jag har varit borta och sen måste jag skriva lite rapport till traktorkursen samt lära mig konstiga ljud till fonetikkursen, men först ska jag gå igenom mina 86 mejl. Voi voi.