johannalainen

Så var då traktorkursen över. Känns underligt, som om det bara var en dröm. Man var så inne i det när det väl pågick och sen vet jag inte vad som hände. Känns som jag missade hela slutet på kursen och så var det helt plötsligt bara Gala-dagen med presentation och utställning.

Där kändes det som jag mest gick runt och lallade och inte riktigt visste vad jag skulle säga till folk. Försökte få några intresserade men tydligen fick jag tag i Finlands mest associala man som verkade bli rädd av att jag pratade engelska. Fungerade rätt bra som avskräckare för mig med så efter det var jag mer rädd att skrämma iväg folk än att få dem intresserade. Lyckades dock få tag i en tjej som hade jobbat på Valtra som jag fick gå igenom produkten med och hon verkade imponerad. Fick även tag i en ålänning som när han kom på att jag var svensk inte ville prata mer om produkten utan mer om skillnader och likheter mellan svensk och finsk kultur. Trevligt i sig men har kan jobbat i 8 månader med användarundersökningar, idégenerering, prototypbyggande och -testande tills man spyr så vill man gärna prata av sig om det. Man vill få ett slags bekräftelse på att det man gjorde inte var i onödan, att man gjorde ett bra jobb och, framför allt, att man fortfarande visste vad tusan man pysslat med.

Måste säga att nästan alla projekt som vi såg på utställningen var sjukt imponerande. Vissa hade uppnått målen med råge och några hade t.o.m. fått patent. Det jag var minst imponerad av var de som jobbat för Nokia eftersom deras användarundersökning var den sämsta jag hört om på länge. De hade helt missat poängen med varför man frågar och testar på användare och körde bara sitt eget race. Kommentaren "användarna verkade inte fatta varför man skulle vicka på handdatorn för att zooma, de verkade inte se någon mening med det eller ha förståelse för begreppet" och därefter få höra att de ändå hade behållit den funktionen fick mig helt att tappa hoppet. Jag ville fråga hur mycket om mental rotation och kognitiv psykologi de hade läst om när de designade sin idé, men lyckades knipa. Svaret hade ändå varit 0 sidor.

Från klockan 9 till 17 var det utställning varvat med tre pass redovisningar, men till slut var det hela över och vi fick åka till Lautasaari och äta mat och dricka öl. Stämningen var god även om den stördes lite av att Linda inte blev utsedd till årets manager utan det blev istället killen som drog sexskämt genom hela deras redovisning. Tror dock han kommer komma långt med sin speciella ledarstil så håll utkik efter namnet Mika Kukkonen i framtiden, gärna i samband med höga chefsposter. Borde jag bett om hans autograf?

Eftersom mitt ölsinne inte är så välutvecklat efter ett antar månader i nästan total nykterhet och Mikael skulle presenteras för mamma som var på besök dagen efter åkte vi hem när folk åkte in till stan för att fortsätta firandet där. Vet dock inte hur många som gjorde som vi eftersom de flesta hade slitit hårt sista veckan. Antar dock de flesta tyckte det var värt det när ingen fick sämre betyg än 4 (1-5 är godkänt, men 5 är bäst).

Vet inte riktigt vad jag är mest nöjd med. Kanske att Valtra blev så nöjda med resultatet att det kanske finns en framtid för vår produkt ändå, kanske att vår rapport fick kommentaren att den var för professionell för en sån här kurs och passade bättre som publikation från ett börsnoterat företag, kanske att jag fick bekräftat för mig själv och för andra att jag faktiskt lärt mig något på min utbildning och att detta något inte är totalt bortkastat utan en viktig del i produktutveckling, eller kanske att jag fick träffa så många trevliga människor och lära mig av dem saker jag aldrig skulle lärt mig annars. Trots alla äckligt tidiga morgnar, heldagsturer till Suolahti och timslånga bussfärder för att ta sig till skolan så är den här kursen, av alla saker jag upplevt i Finland, det jag kommer sakna mest.

Nåra muppar hade ställt upp en gigantisk fläkt på golvet precis där vi höll på att bygga vår utställning och jag gick mest och svor över att det blev så jäkla kallt tills jag kom på att man kunde leka schampooreklam med den. Helt plötsligt blev allting mycket roligare.

Observera sjalen. Vi fick en specialdesignad sidensjal/sidenslips från Marja Kurki (jättekänt, finskt kvalitetsmärke) av Valtra för att ha på oss på utställningsdagen. Jag köpte knallrött läpptstift till för att matcha och fick många kommentarer om att jag såg ut som en flygvärdinna. Positivt eller negativt?

Inte nog med att vi fick lyxiga sidensjalar, vi fick låna en hel traktor också. Gissa vilka som stal all uppmärksamhet.

De där gråa väskliknande grejerna som hänger till vänster är för övrigt två av våra prototyper. Vi hade hoppats lite på att blir "årets projekt" men när man jämförde med de andra projektgrupperna som var mer ingengörsmässigt inriktade och vi hade åstadkommit en produkt gjord av tyg kändes det inte som att vi var med och slogs om den titeln mer. Det är trots allt en teknisk högskola.

Efter en heldag med läppstift ser man ut så här. Lovad vare konturpennan...eller?


Och här har vi då slutligen hela gänget. Visst är det lite flygvärdinnevarning på mig? ...och lite dvärgvarning på Mika H när han står där och böjer på knäna.