Ny frisyr och mr Knightley
Jepp, då var det gjort. Var så galet trött på att håret växt ur frisyren att jag gick till frissan igår, fick en tid på stört, och klippte av det. Fick byta frissa för min ville tydligen inte prata engelska. Får erkänna att jag var mycket skeptisk till en början och fick be att hon skulle klippa kortare två gånger innan det tog sig. Kan dock inte klandra henne, kom som vanligt dit och mumladet ett "njaej, jag vet inte riktigt vad jag vill. Lite kortare (nähä?!) och kanske lite busigt, fast ändå klassiskt och inte för rakt men jag vill inte ha för spretigt och inte med saxen utan kniven fast då blir det ju spretigt..." Ah, ni fattar. Blev väldans nöjd till slut iaf så det borde inte vara nån risk att gå dit igen.
Här har vi då frisyren i egen hög person, återgiven i harmoni med mitt duschdraperi. Eftersom mamma är min stora idol blir frisyren omedvetet mer och mer lik hennes för varje gång jag klipper mig ;)
Jag måste ha varit ett osunt friskt barn när jag var liten och nu känner min kropp att den måste ta igen alla de förlorade veckorna av feber och ont överallt. Tillåt mig ge stöd för (halva) min teori:
1. Jag har haft feber i nästan en vecka nu (två dagars uppehåll iofs)
2. Min mage är heeelt fel (det skulle krävas en smärre roman för att beskriva alla knasigheter den hittar på)
3. Jag hade skitont i ena sidan av halsen i förrgår, sen flyttade det över lite till "bakre" delen av halsen (den närmast nacken) och nu bor ontet istället på den högra sidan.
4. Jag har, och det här är helt stört, trampat sönder trampdynan (eller iaf innehållet i den) till min lilltå. Det sa "kras krunch" en dag när jag råkade trampa lite snett och nu kan jag inte gå på den. Men men, brosk är ändå bara för fegisar som inte kan välja mellan muskler eller riktigt skelett. Jag klarar mig minsann utan och det är ett sant nöje att sätta ner foten "fel" (vilket i normala fall hör till kategorin "rätt") varje gång jag går någonstans.
Var iaf modig idag (jag hatar att ringa viktiga samtal och allra mest om jag måste göra det från mobilen) och ringde till motsvarande Studenthälsan (fast med ett helt hus och egna läkare till förfogande) för att reda ut magen och febern. Fick efter att ha lyssnat till en "väntetrudelutt" á la "tu tu tiii, numret har ingen abbonent" (först trodde jag att jag hade ringt fel) tag i en sköterska som inte pratade engelska så hon sa att någon annan skulle ringa upp. Givetvis så ringde ju den där andra upp när jag satt på bussen och hon hörde/förstod inte när jag bad henne ringa upp igen efter en halvtimme, för var det något jag VERKLIGEN inte ville så var det att halva Helsingfors skulle få höra allt om mina sjukdomar. Nu vet halva Helsingfors allt om mina sjukdomar. Magar kan i princip bara vara sjuka åt två håll och att sitta och skrika ut vilket av dem det var över hela bussen var inte något livsmål direkt. Nåja, så länge ingen tar upp det mig så är det lugnt, då kan jag leva i min inbillade värld där ingen förstod ett ljud av vad jag sa trots att jag både pratade högt och på engelska samt att de flesta här dessutom är riktigt bra på det språket.
Fick en tid i november för magen och om febern inte går över så får jag gå dit på en drop in-tid.
Igår ("Gert Fylking-utrop") hittade jag finska motsvarigheten till försäkringskassan. Det var då ett jäkla meck, en himla tur och ett snällt försäkringsbolag som gjorde det möjligt. Jag ska tipsa den svenska om att förbättra sin hemsida genom att lägga upp länkar till olika länders motsvarigheter för det är komplett omöjligt att hitta dem annars. Om någon skulle behöva så heter den här "Kela" (eller FPA som är det svenska namnet på den). Träffade en så otroligt snäll kvinna där som var jättehjälpsam och inte skrattade rakt ut när jag ställde helt galna frågor (jag var ju totalt bortkollrad och visste knappt hur systemet funkar i Sverige, än mindre i Finland).
Måste säga att jag skämdes lite över snåla Sverige när jag var där för jag kan inte söka bostadsbidrag för lägenheten jag har här från svenska försäkringskassan, men är man finsk student och åker utomlands så får man det automatiskt eftersom det är inräknat i studiemedlet. En annan grej som är lite pinsam är att om jag åker hem till Sverige över julen och blir sjuk där så är det Finland som betalar för min vård eftersom jag numera hör till det finska systemet.
Ett kort jag tog på vägen hem från Kela. Så här flådiga balkonger kan man få mitt i stan. Dessutom bor man ovanpå Kamppi, en av galleriorna och dessutom stadsdelen, så det är ju inte så att man behöver leta upp en sunkig allmäntoalett om man känner att behovet uppstår när man är ute och shoppar (fast jag brukar iofs smita in på Sokos eller Stockmann. Kan varmt rekommenderas tack vare hög fräschhetsfaktor men mest av allt för att det är gratis =) ).
Höhö dagens skämt, fick ett mejl från någon som ordnar någon svensk temadag för finska studenter och bjuder in svenskar som pluggar i Finland för att vara diskussionsledare. Givetvis tackade jag ja för det lät rätt skoj att träffa lite "riktiga finnar". Hoppas bara inte jag behöver prata om politk för jag är mycket dåligt uppdaterad (och synnerligen ointresserad). Ok, jag vet vad Sveriges stadsminister heter, men sen de sparkade halva regeringen på 2 veckor efter valet så slutade jag bry mig. Hade t.ex. helt missat att folkpartiet hade fått en ny ledare.
Nämnde heller inte i svarsmejlet att jag i princip inte tittat på TV sen högstadiet, slutade lyssna på radio när jag upptäckte mp3:ornas underbara värld och aldrig läser tidningar (eftersom jag tycker det är dödligt tråkigt) för att inte få ett svar tillbaka som löd "nej, du verkar inte ha någon koll, du får inte komma". Frågade istället om vad att kunna "ge aktuell information om Sverige" innebar mer i detalj och fick till svar att studenterna förra året var väldigt intresserade av att "veta mera om t.ex. de studiemöjligheter våra finska studenter har i Sverige". Ööööh, hur i hela friden ska jag kunna veta det? Sök och åk dit och plugga eller nåt? Det är ju inte som att vi har intagningsprov för universitetet som de har här och några studentexamensprov har vi ju inte haft sen 1968.
Blir nog bra det där.
Igår var en så himla bra kväll. Jag träffade Christin i mataffären efter frissan och gnydde nåt om att jag var sjukligt sugen på choklad (utvecklade ett beroende efter fazerfabriksbesöket) och hon på pizza. Vi insåg att vi båda var sugna på båda grejerna och bestämde att vi skulle köpa pizza till alla, jag skulle bara kladdkaka och sen skulle vi titta på film hemma hos mig (min skärm är störst eftersom de har sina laptopar och jag min stationära). Blev till slut Jane Austens "Emma" med Gwyneth Paltrow. Vi fick dock byta dator två gånger och t.o.m. testa en tv däremellan eftersom det inte hördes något från min och Theklas datorer och så fattades det en sladd till tv:n. Veras dator hade grymt ljud med tyvärr buggade den lite. Nåja, vi var helt sålda på filmen iaf. Jag som är uppfostrad filmmässigt av ett Jane Austen-fan hade redan sett filmen två gånger men kom inte ihåg att den var så bra. Vi blev kära i Mr Knightley allihop och var tvugna att titta på frieriscenen två gånger. Jag tror jag har försummat den del av mig som är barnsligt förtjust i högklassiga tjejsnyftarfilmer (eller det är mest en massa saligt flinande) som denna.
Det finns folk som har som jobb att göra de där små osynliga sakerna som igen egetligen lägger märke till. Idag t.ex. såg jag en man som klippte träden på järnvägstorget. Tog en bild.
Är så kul när man är här och en massa släktingar hör av sig hela tiden. Fick ett kort från släktingar i Åbo och ett mejl från min sysslings dotter (vi kan kalla henne "minikusinen") igår efter att jag äntligen fått fingrarna ur och skickat till henne. Jag skojar inte när jag säger att mejlet var längre än mina blogginlägg, men det var ett sant nöje att läsa. Hon är dessutom grym på engelska trots att hon är hyffsat ung så det är inga problem att skriva om annat än "Hej, här är vädret bra. Jag mår bra, hur mår du? Det är oktober. Jag pratar inte finska..."
Känns väldigt bra att ha kusinen så nära också. Hon var här idag och hämtade madrassen jag lånade när mamma var på besök. Jag menar, jag tänkte jag skulle ta den med bussen, men hon bara "nej nej, jag kommer förbi efter jobbet". Fick dessutom en chokladkaka från Fazer av henne vilket gjorde att min chokladberoende hjärna fullkomligt gjorde saltomortaler av ren lycka =)
När vi kom till finskakursen imorse satt Helsingfors filharmoniker och övade i en gigantisk sal i universitetsbyggnaden vi var i. Spejsat med lite musik sådär på morgonen, fast de stängde dörren för oss när vi stod där utanför och tindrade med ögonen.
De hade ställt upp fodralen till kontrabasarna och jag slogs av hur gigantiskt stora de var. Jag menar, jag skulle kunna bo i ett av dem. Det faktum att de väger bara några kilo mindre än mig gjorde mig lite brydd dock. Jag som är så liten.
Ibland undrar man lite över mänskligheten och de underligheter den kan hitta på. Syns väldigt ofta i mejl som kommer till studentlistorna. Fick senaste idag ett om ett seminarie som berörde det otroligt spännande ämnet "Human Rights in the Mediterranean Region - old and new challenges?". Jaaa! För jag tror att ALLA studenter på det här universitetet bara dör av längtan att få höra någon berätta om det. Inte.
Ibland vill jag bara gå ur listorna för det är inte så att man får ett eller två mejl om dagen. Här snackar vi NolleP-dosen x 3. (NolleP-dosen brukar snitta på typ 14 om dagen.) Hälften av mejlen är dessutom på finska och hamnar efter en snabb skumläsning, där jag kan konstatera att jag förstod ungefär tre ord, i mappen "oläsbar". Jag har på fullaste allvar en sån mapp, mest för att jag hoppas på att jag någon gång ska bli så bra att jag kan förstå dem. Skulle dock ta en livstid att översätta alla däri (tro mig, jag försökte översätta eniro.fi i förrgår och lyckades få ut 15 ord på 6 timmar) eftersom inget mejl med värdigheten i behåll kan vara mindre än 50 rader. Jag menar, de skickar romaner! Vart tog "när? var? hur?-mejlen från KogVet LiU vägen?
Det som ändå får mig att stanna kvar är när man får mejl som t.ex. berättar om fredagens "Bad Music Festival" med beskrivningen "Bring Your Own Shit - you're welcome to bring the funniest of your music collection on mp3/cd/c-cassette/vinyl and we'll play it for everyone's enjoyment, or suffering". Jag menar, de spelar David Hasselhoff, kan det blir bättre(värre)? Vera och jag ska gå =)
Jag måste ha varit ett osunt friskt barn när jag var liten och nu känner min kropp att den måste ta igen alla de förlorade veckorna av feber och ont överallt. Tillåt mig ge stöd för (halva) min teori:
1. Jag har haft feber i nästan en vecka nu (två dagars uppehåll iofs)
2. Min mage är heeelt fel (det skulle krävas en smärre roman för att beskriva alla knasigheter den hittar på)
3. Jag hade skitont i ena sidan av halsen i förrgår, sen flyttade det över lite till "bakre" delen av halsen (den närmast nacken) och nu bor ontet istället på den högra sidan.
4. Jag har, och det här är helt stört, trampat sönder trampdynan (eller iaf innehållet i den) till min lilltå. Det sa "kras krunch" en dag när jag råkade trampa lite snett och nu kan jag inte gå på den. Men men, brosk är ändå bara för fegisar som inte kan välja mellan muskler eller riktigt skelett. Jag klarar mig minsann utan och det är ett sant nöje att sätta ner foten "fel" (vilket i normala fall hör till kategorin "rätt") varje gång jag går någonstans.
Var iaf modig idag (jag hatar att ringa viktiga samtal och allra mest om jag måste göra det från mobilen) och ringde till motsvarande Studenthälsan (fast med ett helt hus och egna läkare till förfogande) för att reda ut magen och febern. Fick efter att ha lyssnat till en "väntetrudelutt" á la "tu tu tiii, numret har ingen abbonent" (först trodde jag att jag hade ringt fel) tag i en sköterska som inte pratade engelska så hon sa att någon annan skulle ringa upp. Givetvis så ringde ju den där andra upp när jag satt på bussen och hon hörde/förstod inte när jag bad henne ringa upp igen efter en halvtimme, för var det något jag VERKLIGEN inte ville så var det att halva Helsingfors skulle få höra allt om mina sjukdomar. Nu vet halva Helsingfors allt om mina sjukdomar. Magar kan i princip bara vara sjuka åt två håll och att sitta och skrika ut vilket av dem det var över hela bussen var inte något livsmål direkt. Nåja, så länge ingen tar upp det mig så är det lugnt, då kan jag leva i min inbillade värld där ingen förstod ett ljud av vad jag sa trots att jag både pratade högt och på engelska samt att de flesta här dessutom är riktigt bra på det språket.
Fick en tid i november för magen och om febern inte går över så får jag gå dit på en drop in-tid.
Igår ("Gert Fylking-utrop") hittade jag finska motsvarigheten till försäkringskassan. Det var då ett jäkla meck, en himla tur och ett snällt försäkringsbolag som gjorde det möjligt. Jag ska tipsa den svenska om att förbättra sin hemsida genom att lägga upp länkar till olika länders motsvarigheter för det är komplett omöjligt att hitta dem annars. Om någon skulle behöva så heter den här "Kela" (eller FPA som är det svenska namnet på den). Träffade en så otroligt snäll kvinna där som var jättehjälpsam och inte skrattade rakt ut när jag ställde helt galna frågor (jag var ju totalt bortkollrad och visste knappt hur systemet funkar i Sverige, än mindre i Finland).
Måste säga att jag skämdes lite över snåla Sverige när jag var där för jag kan inte söka bostadsbidrag för lägenheten jag har här från svenska försäkringskassan, men är man finsk student och åker utomlands så får man det automatiskt eftersom det är inräknat i studiemedlet. En annan grej som är lite pinsam är att om jag åker hem till Sverige över julen och blir sjuk där så är det Finland som betalar för min vård eftersom jag numera hör till det finska systemet.
Höhö dagens skämt, fick ett mejl från någon som ordnar någon svensk temadag för finska studenter och bjuder in svenskar som pluggar i Finland för att vara diskussionsledare. Givetvis tackade jag ja för det lät rätt skoj att träffa lite "riktiga finnar". Hoppas bara inte jag behöver prata om politk för jag är mycket dåligt uppdaterad (och synnerligen ointresserad). Ok, jag vet vad Sveriges stadsminister heter, men sen de sparkade halva regeringen på 2 veckor efter valet så slutade jag bry mig. Hade t.ex. helt missat att folkpartiet hade fått en ny ledare.
Nämnde heller inte i svarsmejlet att jag i princip inte tittat på TV sen högstadiet, slutade lyssna på radio när jag upptäckte mp3:ornas underbara värld och aldrig läser tidningar (eftersom jag tycker det är dödligt tråkigt) för att inte få ett svar tillbaka som löd "nej, du verkar inte ha någon koll, du får inte komma". Frågade istället om vad att kunna "ge aktuell information om Sverige" innebar mer i detalj och fick till svar att studenterna förra året var väldigt intresserade av att "veta mera om t.ex. de studiemöjligheter våra finska studenter har i Sverige". Ööööh, hur i hela friden ska jag kunna veta det? Sök och åk dit och plugga eller nåt? Det är ju inte som att vi har intagningsprov för universitetet som de har här och några studentexamensprov har vi ju inte haft sen 1968.
Blir nog bra det där.
Igår var en så himla bra kväll. Jag träffade Christin i mataffären efter frissan och gnydde nåt om att jag var sjukligt sugen på choklad (utvecklade ett beroende efter fazerfabriksbesöket) och hon på pizza. Vi insåg att vi båda var sugna på båda grejerna och bestämde att vi skulle köpa pizza till alla, jag skulle bara kladdkaka och sen skulle vi titta på film hemma hos mig (min skärm är störst eftersom de har sina laptopar och jag min stationära). Blev till slut Jane Austens "Emma" med Gwyneth Paltrow. Vi fick dock byta dator två gånger och t.o.m. testa en tv däremellan eftersom det inte hördes något från min och Theklas datorer och så fattades det en sladd till tv:n. Veras dator hade grymt ljud med tyvärr buggade den lite. Nåja, vi var helt sålda på filmen iaf. Jag som är uppfostrad filmmässigt av ett Jane Austen-fan hade redan sett filmen två gånger men kom inte ihåg att den var så bra. Vi blev kära i Mr Knightley allihop och var tvugna att titta på frieriscenen två gånger. Jag tror jag har försummat den del av mig som är barnsligt förtjust i högklassiga tjejsnyftarfilmer (eller det är mest en massa saligt flinande) som denna.
Det finns folk som har som jobb att göra de där små osynliga sakerna som igen egetligen lägger märke till. Idag t.ex. såg jag en man som klippte träden på järnvägstorget. Tog en bild.
Och tog en till på teatern som ligger där också. Det huset är lite underligt för i vissa ljus ser det ut precis som en kuliss från spöktåget på Gröna Lund. Ser verkligen inte verkligt ut, mer som papier maché.
Är så kul när man är här och en massa släktingar hör av sig hela tiden. Fick ett kort från släktingar i Åbo och ett mejl från min sysslings dotter (vi kan kalla henne "minikusinen") igår efter att jag äntligen fått fingrarna ur och skickat till henne. Jag skojar inte när jag säger att mejlet var längre än mina blogginlägg, men det var ett sant nöje att läsa. Hon är dessutom grym på engelska trots att hon är hyffsat ung så det är inga problem att skriva om annat än "Hej, här är vädret bra. Jag mår bra, hur mår du? Det är oktober. Jag pratar inte finska..."
Känns väldigt bra att ha kusinen så nära också. Hon var här idag och hämtade madrassen jag lånade när mamma var på besök. Jag menar, jag tänkte jag skulle ta den med bussen, men hon bara "nej nej, jag kommer förbi efter jobbet". Fick dessutom en chokladkaka från Fazer av henne vilket gjorde att min chokladberoende hjärna fullkomligt gjorde saltomortaler av ren lycka =)
När vi kom till finskakursen imorse satt Helsingfors filharmoniker och övade i en gigantisk sal i universitetsbyggnaden vi var i. Spejsat med lite musik sådär på morgonen, fast de stängde dörren för oss när vi stod där utanför och tindrade med ögonen.
De hade ställt upp fodralen till kontrabasarna och jag slogs av hur gigantiskt stora de var. Jag menar, jag skulle kunna bo i ett av dem. Det faktum att de väger bara några kilo mindre än mig gjorde mig lite brydd dock. Jag som är så liten.
Ibland undrar man lite över mänskligheten och de underligheter den kan hitta på. Syns väldigt ofta i mejl som kommer till studentlistorna. Fick senaste idag ett om ett seminarie som berörde det otroligt spännande ämnet "Human Rights in the Mediterranean Region - old and new challenges?". Jaaa! För jag tror att ALLA studenter på det här universitetet bara dör av längtan att få höra någon berätta om det. Inte.
Ibland vill jag bara gå ur listorna för det är inte så att man får ett eller två mejl om dagen. Här snackar vi NolleP-dosen x 3. (NolleP-dosen brukar snitta på typ 14 om dagen.) Hälften av mejlen är dessutom på finska och hamnar efter en snabb skumläsning, där jag kan konstatera att jag förstod ungefär tre ord, i mappen "oläsbar". Jag har på fullaste allvar en sån mapp, mest för att jag hoppas på att jag någon gång ska bli så bra att jag kan förstå dem. Skulle dock ta en livstid att översätta alla däri (tro mig, jag försökte översätta eniro.fi i förrgår och lyckades få ut 15 ord på 6 timmar) eftersom inget mejl med värdigheten i behåll kan vara mindre än 50 rader. Jag menar, de skickar romaner! Vart tog "när? var? hur?-mejlen från KogVet LiU vägen?
Det som ändå får mig att stanna kvar är när man får mejl som t.ex. berättar om fredagens "Bad Music Festival" med beskrivningen "Bring Your Own Shit - you're welcome to bring the funniest of your music collection on mp3/cd/c-cassette/vinyl and we'll play it for everyone's enjoyment, or suffering". Jag menar, de spelar David Hasselhoff, kan det blir bättre(värre)? Vera och jag ska gå =)
Kommentarer
Postat av: Helene
Hehe, bra bloggat, mitt förtroende för dig är återställt ;-)
Postat av: Helene
Jasså? Jag är inte unik när jag sover 12 timmar och somnar direkt igen?! Toppen! Började bli lite orolig, tur att jag har dig som berättar hur det går till (inte ironi).
Trackback
