Självständighetsdagen
Lyckades kvällen innan provet faktiskt ta mig i kragen och plugga finska. Hade jag haft det tempot hela terminen hade jag säkert pratat flytande finska nu (iaf singularformerna), men så är det ju alltid så det är inget jag egentligen stör mig på. Drabbades dock av "efter tentan"-humöret som inkluderar bl.a. hat av världen samt dåliigt humör. Vanligen syns symtom redan några dagar, upp till en vecka, innan tentan och folk gör bäst i att inte kommunicera med mig överhuvudtaget eftersom jag inte ansvarar för följderna. Folk är säkert tacksamma över att jag inte gått knivkastarkursen än heller...
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Kommentarer
Postat av: Linda Lundquist
Wow, du har ju skaffat ig en romantiker! Middag o levade ljus, värsta fläskerit! *hehe*
Trackback
