Jag drömmer om en jul hemma...
...och det är nästan så det brinner ljus i alla fönster, elektriska adventsljusstakar iaf.
Imorrn åker jag till Finland igen. Vet inte vad som känns mest underligt, att komma tillbaka hit eller att åka igen. Min första tanke när jag kom till Linköping var "Vad i hela friden gör jag här, jag borde vara i Helsingfors". Hade hänt en del grejer med staden, inte något stort, men ändå sådant som märktes. Några av affärerna jag var i hade skärpt till sig lite och såg mycket fräschare ut och någon hade slagit på stort och satt upp ny julbelysning i nästan hela centrum. Kändes som om jag aldrig varit i Helsingfors utan bara drömt allt och det enda som påminde mig om att det var verkligt var lite surrande i mobilen då och då.
Var på grillning i Ryd första kvällen jag kom hem och jag blev uppriktigt förvånad över att folk var så glada att se mig igen och främst för att de faktiskt hade märkt att jag överhuvudtaget varit borta. Underlig känsla.
Jackan luktar fortfarande grillrök och jag har lite svårt att äta juleskum (såna rosavita skumtomtar) eftersom Jocke och jag grillade det i brist på sug efter korv. Var himla kul att träffa folket dock och avskedshälsningen "Nä, men vi ses i maj eller nåt" slår det mesta.
Har hunnit med att träffa alla jag hade bestämt det med, vissa t.o.m. två ggr. Vet inte vad som är värst, att sitta hemma ett helt lov när alla andra åker hemhem till sina familjer och vänner eller att komma hem och ha några få dagar på sig att träffa allt och alla man inte sett på en evighet. Bästa vore väl att skärpa till sig och ta kontakt med folk lite mer utspritt under året, men alla behöver vi en spark i baken då och då.
Firat jul har jag gjort också och då ingår såklart julgranen. I år var den tämligen liten jämfört med en del mosterstora granar vi har haft genom åren. Tyckte dock att den såg helt ok ut och för att den skulle fortsätta att göra det utnämnde jag mig till förste granvattnare. Barr i fotsulan är ju annars en tradition som hör julen till, men iår får det gärna infalla efter att jag har åkt igen.
Före (ok, vi tjuvstartade lite)...
...och efter
Ser ni den oslagbara symmetrin i pyntet? Trots detta myller finns det faktiskt traditioner knutna till julgranskläendet. När granen är fast förankrad med ståltråd i taket (seriöst, vem vill ha en svajande gran?) är det dags att klämma i stjärnan och ljusen. Därefter rotas kofferten igenom efter flaggorna till toppen (går alltid åt några droppar blod när man hugger fel och missar kvisten) och flagggirlangerna. Glittergirlanger är för mesar så vi har bara en skabbig gammal sträng, men den ska upp ändå. Smällkaramellerna ska läggas under granen eller på de nedersta grenarna där även tomtarna-med-jordens-största-skägg hängs. Mammas handmålade glaskulor ska hängas på säkra ställen (över barnnivå och gärna med ytterligare pynt ytterst på grenen så något bromsar även om barren börjar lossna). Därefter gäller anarki och den-som-gräver-djupas-i-kofferten-och-hittar-de-mest-suspekta-sakerna-vinner.
Ju äldre man blir desto mindre intresserad av att få upp precis alla de där lekistomtarna och gud-vet-vad-änglarna, men det finns en sak som MÅSTE "hängas" i granen år efter år - annars blir det ingen riktig jul - och det är pappas crêpepapperskottegris som han gjorde när han gick på dagis. Den är så hemsk att jag t.o.m. fick med den i tidningen ett år när de efterlyste det fulaste julpyntet.
Är den inte helt underbar? Det bästa är att den blivande ingenjören missade den lilla detaljen med fastsättningsanordning så man får se till att hitta en stadig gren och sen bara lägga den där och hoppas att gravitationen inte börjar gå i sidled eller nåt , för då är den körd. Givetvis alltid det första som lossnar när granen börjar barra.
Det här är annars en klassiker som jag gjorde i lekis eller mellanstadiet. Varje år är jag förvånad att struten sitter kvar på stjärngossen.
Tydligen hade jag varit snäll i år för tomten tog med massa paket till mig. Fick en del böcker och pengar till operabiljett i Helsingfors (Carmen, here I come!) och så givetvis den svarta jackan som jag hade köpt innan. Får se hur mycket jag tar med mig till Finland igen, fick lite ångest när jag skulle därifrån och insåg att jag inte kunde släpa med alla onödiga saker jag hittills inte använt den här rundan och att det verkligen inte skulle få plats i maj när jag flyttar hem. Får be vårens besökare ta med riktigt stora resväskor så de kan ta hem saker åt mig ;)
Tog en sväng ut och hälsade på kossorna också. Östgötaslätten var på sitt vanliga blåshumör och mina öron hade lite svårt att tina upp efteråt.
Embla
Patricia
Pappa, syster och busfröna som kallar mig moster.
Dags att lämna Linköping bakom sig och återvända till Helsingfors även om jag just nu undrar vad i hela friden jag ska dit och göra. Vet inte vilka kurser jag ska söka, min favorittysk har åkt hem och den finska delen av finsk-svenska unionen ska liera sig med Schweiz kommande termin. Utbytesstudier borde förbjudas.
Jaja, jag kommer nog på nåt.
Imorrn åker jag till Finland igen. Vet inte vad som känns mest underligt, att komma tillbaka hit eller att åka igen. Min första tanke när jag kom till Linköping var "Vad i hela friden gör jag här, jag borde vara i Helsingfors". Hade hänt en del grejer med staden, inte något stort, men ändå sådant som märktes. Några av affärerna jag var i hade skärpt till sig lite och såg mycket fräschare ut och någon hade slagit på stort och satt upp ny julbelysning i nästan hela centrum. Kändes som om jag aldrig varit i Helsingfors utan bara drömt allt och det enda som påminde mig om att det var verkligt var lite surrande i mobilen då och då.
Var på grillning i Ryd första kvällen jag kom hem och jag blev uppriktigt förvånad över att folk var så glada att se mig igen och främst för att de faktiskt hade märkt att jag överhuvudtaget varit borta. Underlig känsla.
Jackan luktar fortfarande grillrök och jag har lite svårt att äta juleskum (såna rosavita skumtomtar) eftersom Jocke och jag grillade det i brist på sug efter korv. Var himla kul att träffa folket dock och avskedshälsningen "Nä, men vi ses i maj eller nåt" slår det mesta.
Har hunnit med att träffa alla jag hade bestämt det med, vissa t.o.m. två ggr. Vet inte vad som är värst, att sitta hemma ett helt lov när alla andra åker hemhem till sina familjer och vänner eller att komma hem och ha några få dagar på sig att träffa allt och alla man inte sett på en evighet. Bästa vore väl att skärpa till sig och ta kontakt med folk lite mer utspritt under året, men alla behöver vi en spark i baken då och då.
Firat jul har jag gjort också och då ingår såklart julgranen. I år var den tämligen liten jämfört med en del mosterstora granar vi har haft genom åren. Tyckte dock att den såg helt ok ut och för att den skulle fortsätta att göra det utnämnde jag mig till förste granvattnare. Barr i fotsulan är ju annars en tradition som hör julen till, men iår får det gärna infalla efter att jag har åkt igen.
Före (ok, vi tjuvstartade lite)...
...och efter
Ju äldre man blir desto mindre intresserad av att få upp precis alla de där lekistomtarna och gud-vet-vad-änglarna, men det finns en sak som MÅSTE "hängas" i granen år efter år - annars blir det ingen riktig jul - och det är pappas crêpepapperskottegris som han gjorde när han gick på dagis. Den är så hemsk att jag t.o.m. fick med den i tidningen ett år när de efterlyste det fulaste julpyntet.
Tydligen hade jag varit snäll i år för tomten tog med massa paket till mig. Fick en del böcker och pengar till operabiljett i Helsingfors (Carmen, here I come!) och så givetvis den svarta jackan som jag hade köpt innan. Får se hur mycket jag tar med mig till Finland igen, fick lite ångest när jag skulle därifrån och insåg att jag inte kunde släpa med alla onödiga saker jag hittills inte använt den här rundan och att det verkligen inte skulle få plats i maj när jag flyttar hem. Får be vårens besökare ta med riktigt stora resväskor så de kan ta hem saker åt mig ;)
Tog en sväng ut och hälsade på kossorna också. Östgötaslätten var på sitt vanliga blåshumör och mina öron hade lite svårt att tina upp efteråt.
Jaja, jag kommer nog på nåt.
Kommentarer
Postat av: Linda
Jobbigt när det är kluvet! Men det måtte kännas bättre när du nu är tillbaka :)
Trackback
