johannalainen

Jag nämnde nog sådär en 15 ggr att jag skulle skriva om den där internationella middagen jag blev medlurad på av grekerna, men häromdagen slog det mig att jag fortfarande inte skrivit en enda vettig rad om den och igår slog det mig ännu mer när jag fick bilderna från den från Kostas.

Det hela började med att jag sprang på de två grekerna från min semiotikkurs i skolmatsalen och fick sällskap av dem under lunchen och det hela slutade med att jag var bjuden på "internationell middag" med några andra utbytesstudenter. När jag hörde talas om det första gången skulle vi bli totalt 22 stycken, men kikar man på fotot nedan är det ganska tydligt att "en bjöd en som bjöd en annan som bjöd fem personer ytterligare osv". Tror vi landade på sådär en 40 personer i slutändan.

Folk från överallt. Italien, Spanien, Litauen, Grekland, Ungern, Estland, Frankrike och såklart lilla Sverige. Sen var det säkert ännu fler som dök upp till slut men det är de länder jag minns.

Alla skulle laga något som var typiskt för deras hemland och eftersom huvudrätten var ockuperad redan fick jag efterrätten. Det svenskaste jag kunde komma på på den fronten var prinsesstårta. Fick ju lite övning i bageriet på Maxi under sommaren så jag visste att det inte var helt omöjligt att slänga ihop en, men jag får erkänna att transportera tre blev lite otympligt. Ville ha så mycket som möjligt färdigt innan jag kom dit så jag slapp sätta igång och baka bottnar och ha mig. Var så förberedd att jag t.o.m. hade kavlat marsipanen färdigt.

Lite simmig vanlijsås, men jag blev ändå rätt nöjd med resultatet och det blev även gästerna för fler sa att det var jättegott. Tyvärr var jag näst sist och folk hade redan tryckt i sig cirka 7 förrätter och 7 huvudrätter samt diverse efterätter innan de kom till mig så "proppmätt" var ett ord som beskrev situationen ganska bra.

Det hela ägde rum i Domus Academica, ett gigantiskt utbytesstudentskorridorshus mitt i stan. Jag fick husera hos grekerna även om jag sprang upp en trappa och kokade vaniljsås hos esterna lite då och då.

Sjukt sunkigt hus (precis som mitt) men sammanhållningen var ju nästan läskig. Alla verkade känna alla och jag tror inte en kotte av dem där hade ens sett en riktig finne under hela sin vistelse. Tacka vet jag traktorkursen!

Var kul att prova på lite olika maträtter och få lite inspiration och jag som är så kinking med mat (eller har varit iaf) tyckte att jag klarade mig bra. Till min fasa hade grekerna gjort fylld squash, något av det äckligaste jag vet. Var tvungen att vara artig dock och tryckte i mig en hel bit och upptäckte till min stora förundran att det faktiskt var rätt gott. Jag upphör aldrig att förvånas över mat; särskilt inte över den otroliga mängden god mat jag missat p.g.a. min kinkighet.

Det här var ena läskiga grejer från Ungern. Barnsligt förtjusta i plommon var de. Faktiskt den enda grejen som jag inte tyckte om var de kokosrullade läskiga plommonbollarna som syns i bild. *rys* Chokladen smakade underligt den med. Som om någon malt ner lite bittermandel också.

Många smarrigheter bjöds det på men de bästa var ändå Litauens potatisgratäng (tro det eller ej) och fransmännens efterrätt som bestod av crêpes, smuldeg med äppelpaj och till sist en helt gudomlig sockerkaksliknande grej som bara smälte i munnen. Bonus till italienarna som bjöd på mozarella och tomat också. Jag är ju något av en mozarellamissbrukare. När jag sitter här och tänker kommer jag också att tänka på den italienska (ja, men de var 3 eller 4 italiengrupper), eller om det var en annan fransosgrupp, som hade gjort mannagrynsplättar i ugnen. Ruggigt gott men väldigt mättande.

Avlsutningsvis bjöd italiernarna (kanske 3:e italienska gruppen) på en sjukt god chokladkakeliknande sak och lite limoncelli (det står visst "limonetto" på flaskan men jag är rätt säker på att "limoncelli" var ordet jag hörde), en läskig spritblandning av citronlikör och socker.

Trots att jag bara ätit lite från varje ställe under hela kvällen så kände jag mer mer övergödd än en spädgris precis innan jul. Fick även uppleva det välkända fenomenet "den här datorn är inte kompatibel med min presentation som jag satt och slet med i två timmar till klockan tre i natt". Grekerna hade nämligen inget Office på sina datorer och jag hade en PowerPoint-presentation. Nåja, bilderna gick iaf att öppna så jag fick spela lite "modern svensk musik" eftersom vi "inte längre lyssnar på ABBA dagarna igenom" samt improvisera lite kring svenska mat- och högtidstradition. Det var julgransdans, midsommarstångsdans, nubbe, sill, kräftor och Lucia. Jubel uppstod när jag sjöng små grodorna för ett fullsatt korridorsrum.

Kvällen resulterade i 1 1/4:s överbliven prinsesstårta. Jag hade tack och lov tagit med ena rediga burkar att frakta marsipanen i, men inte ens de klarade av en hel tårta så jag fick böna och be grekerna att ta en bit och sen kom en galen italienare och lovade äta upp den resterande fjärdedelen. Jag som egentligen avskyr prinsesstårta för all grädden, kände mig något betryckt över det faktum att jag skulle behövde kränga över resterande tårta på någon annan (slänga går ju bara inte), men det hela löste sig genom att Christin fullkomligt hoppade på mig och sa åt mig att spara en bit åt henne (Vera och Thekla fick också) och resten tog jag med till Otaniemi och mutade teknologerna med. "Vägen till en mans hjärta går genom magen" och man är ju inte dum heller. Efter det tjatade en viss blivande pojkvän nästan ihjäl sig om att jag skulle baka den där tårtan till ett annat möte.

Så ladies, om ni känner att ni har ett behov, så har "sju sorters kakor" ett rätt schysst recept ;)