johannalainen

Borde ju vara förbjudet att inte skriva blogg direkt när saker har hänt. Jag har lyckats radera nästan en hel vecka ur hjärnan. Ska göra mitt bästa för att minnas. Börjar med faddermiddagen hemma hos Timo förra måndagen.

Efter 18 mejl fram och tillbaka och folk från nollegruppen som hade tentor till höger och vänster och därför inte kunde komma på uppgjort datum blev det till slut bara jag, Vera och Thekla som tittade in hos våran fadder Timo på middag. Killen är som han är, dricker minst 3 liter cola light (eftersom han är diabetiker) om dagen och röker säkert 3 liter cigaretter också. Pluggar till psykolog och är rädd för att tappa kontrollen så han dricker inte sprit. Jag vet inte jag men att sänka 3 liter cola om dagen känns inte som något jag skulle sortera in i kategorin "kontrollerat". I vilket fall, trots en del underligheter är han en skön snubbe som det är kul att umgås med.

Han lägenhet var ett kaos av nyrenovering. Jag hade väntat mig en rätt slugglig lya och förmodligen hade den varit det tills för bara någon månad sen när en mögelinvasion i köket tvingade dem att renovera hela altet. Var nästan för flott för att vara sant och hälften av grejerna (mestadels köksassistenter och monstermixrar) i kökslådorna låg kvar i förpackningarna.

Han hade en rätt skön attityd och skrev i mejlet att vi fick köpa och laga maten själva så stod han för platsen. Även om det låter helt rubbat så bara går det inte att bli förolämpad när man har träffat honom och vet hur han är. Dessutom åt jag upp nästan en hel grönmögelost med pepparkakor som han bjöd på, så jag var rätt nöjd.

Så här ser han ut. Jag tog bilden mest för att visa hans hemska askkopp. Egentligen är det en hundmatskål och han berättade att den brukade självantända lite då och då. Ibland är det skönt att inte vara rökare.

Jag vet inte varför men av någon anledning verkar jag äta samma typ av mat i omgångar, även när jag inte själv står för lagandet. Det har varit tortillas, pasta med ost, ärtsoppa, köttfärssås med ris (de två sista är skolrestaurangernas fel) och nu senast wok till höger och vänster och förbannelse. Så även till middagen i måndags. Jag ska iofs inte klaga för jag var i Espoo hela dagen och tränade på traktorredovisningen vi skulle ha på onsdagen så jag lät tyskarna köpa mat eftersom jag tyckte det var onödigt att spendera 2 timmar på buss fram och tillbaka när Timo ändå bodde i Espoo han med.

Maten blev väldigt oväntat lyckad med tanke på att jag för några år sen inte ens skulle ha smakat på den stekta squashen, men det kanske var risgrynsgrötsriset som gjorde det. Så går det när man inte läst kursen "förpackningsfinska 5 p". Jag var dock väldigt nöjd med det och snodde med mig paketet hem för att kunna unna mig lite mer gröt någon annan dag.

Efter middagen var Timo snäll nog att skujtsa hem oss. Han passade på att ta oss på en guidad tur bland miljonvillorna och farthindrena i Westend också. Inledde med en tur upp till vattentornet. Såg ut som ett ufo och hade en restaurang högst upp där man, enligt hörsägen, fick punga ut med en hundring för en liten sketen burgare. Men men, om utsikten är fin, får plånboken lida pin eller hur var det?

Vi tog även en sväng förbi hamnen och sen till en vågbrytare någonstans och spanade in f.d. Marimekko-chefens flotta hus. Kritvitt med plattor och pelare till höger och vänster. Gigantiska glasfönster (eller snarare väggar) också. En arkitektonisk katastrof enligt mig, men läget var det inget fel på. Piren såg ut att ha potential i annat väder men i kolmörker och regn var det inget vidare. Det enda roliga var en svan som simmade omkring, men efter en liten fadäs med en aggressiv svan i Kalmar när jag var 12 så håller jag mig gärna lite på avstånd från dem.