EMMA
Det har suttit lappar över hela stan i drygt en månad nu om Salvador Dalí-utställningen på Espoos moderna museum (EMMA). Jag har velat gå men har inte vetat eller hunnit ta reda på var stället ligger, men näst sista dagen innan utställningen tog slut gick vi iaf dit.
Dalí verkade vara en kul filur, väldigt begåvad också. Jag har alltid gillat hans teknik (kanske inte motiven så mycket eftersom jag tycker att de är lite läskiga) eftersom hans tavlor verkligen kan kallas konst. Folk hittar ju på de underligaste sakerna nuförtiden och kallar det konst, men att stapla gummidäck på varandra och döpa det till något obegripligt kan ju vem som helst göra. Måla smulor, med hjälp av bara två färger, som är så verklihetstrogna att man måste stå en millimeter från tavelduken och stirra för att kunna avgöra om de inte bara är ditlimmade, är dock inte många som kan åstadkomma.
Det var väl bara sådär en 5 riktiga oljemålningar av honom de hade där, resten var skisser eller ganska små teckningar av olika slag och kvalitet, men det var intressant att se ändå. Hade gärna fått vara lite mer dock. Vi passade på att kika på resten av muséet, eller iaf den moderna konstavdelningen. Den kan beskrivas med ett enda ord: läskig. Någon galen "konstnär" hade stympat gosedjur och hängt upp dem i en snurrande bana i taket och en annan (eller med stor sannolikhet samma) hade trätt på gosedjurshuvuden på uppstoppade djur och hängt upp även dem i taket. Bläk. Men en grej var faktiskt riktigt schysst (trots lite rubbade inslag) och det var ett rum där de hade en öppning i väggen (en dörruppning utan dörr helt enkelt) längst in, där det flöt ett gigantiskt rött tygskynke ut igenom och sedan vidare ut på golvet i det rummet där man själv stod. Så satt det en fläkt bakom tyget i rummet bakom dörröppningen som blåste in under tyget och fick det att bölja som vatten. Var häftigt att sitta där och titta när tyget rörde sig, nästan som på en havsstrand. Sen var det ju som sagt lite underligheter där med stora, lysande, underligt formade, vita grejer som svällde upp under tyget och så någon klocka ovanför fläkten som började lysa lite då och då. En bra bit på väg mot att bli klassat som riktig konst iaf.
På nedervåningen hittade vi lite underliga julgranar.
Det här är ju ett alternativ om du känner att du har alldeles för mycket aluminiumfolie där hemma.
En något mer vettig variant och själva granen är ju helt underbar, tät och fin. Skulle kunna tänka mig att ha den själv, bara jag fick klä om den lite. "Klä om den lite" blir i min familjs fall att hänga den full med diverse julpynt som tillverkats av barn med en maxålder på 6 år samt blanda med lite munblåsta och handmålade julkulor i glas. Affektionsvärden på julpynt har förstört många potentiellt estetiska julgranar skulle jag säga. I min familj är felet främst mitt =)
Istället för biljetter från man såna här spännande klisterlappar. Var man sen fäster dem är valfritt.
Hade tänkt ha en följetong där jag fotade framstegen med vantarna med jämna mellanrum så ni fick se hur det arbetet framskred, men jag rationaliserade lite och tog därför bara kort i slutskedet (läs: när de var helt klara). Titta så glad jag ser ut! Nästan lite rödluvan-o-vargen-varning på händerna "Nämen mormor, vilka stora händer du har!". Gav vantarna till Christin i julklapp innan hon åkte hem till Tyskland. Av alla tyskar var hon den jag kom bäst överens med och det kommer nog bli tomt nästa termin när det bara är jag och Thekla kvar. Har iaf lovat åka och hälsa på henne i Berlin och hon ska hälsa på mig i Linköping så vi lär ju ses framöver ändå.
Dalí verkade vara en kul filur, väldigt begåvad också. Jag har alltid gillat hans teknik (kanske inte motiven så mycket eftersom jag tycker att de är lite läskiga) eftersom hans tavlor verkligen kan kallas konst. Folk hittar ju på de underligaste sakerna nuförtiden och kallar det konst, men att stapla gummidäck på varandra och döpa det till något obegripligt kan ju vem som helst göra. Måla smulor, med hjälp av bara två färger, som är så verklihetstrogna att man måste stå en millimeter från tavelduken och stirra för att kunna avgöra om de inte bara är ditlimmade, är dock inte många som kan åstadkomma.
Det var väl bara sådär en 5 riktiga oljemålningar av honom de hade där, resten var skisser eller ganska små teckningar av olika slag och kvalitet, men det var intressant att se ändå. Hade gärna fått vara lite mer dock. Vi passade på att kika på resten av muséet, eller iaf den moderna konstavdelningen. Den kan beskrivas med ett enda ord: läskig. Någon galen "konstnär" hade stympat gosedjur och hängt upp dem i en snurrande bana i taket och en annan (eller med stor sannolikhet samma) hade trätt på gosedjurshuvuden på uppstoppade djur och hängt upp även dem i taket. Bläk. Men en grej var faktiskt riktigt schysst (trots lite rubbade inslag) och det var ett rum där de hade en öppning i väggen (en dörruppning utan dörr helt enkelt) längst in, där det flöt ett gigantiskt rött tygskynke ut igenom och sedan vidare ut på golvet i det rummet där man själv stod. Så satt det en fläkt bakom tyget i rummet bakom dörröppningen som blåste in under tyget och fick det att bölja som vatten. Var häftigt att sitta där och titta när tyget rörde sig, nästan som på en havsstrand. Sen var det ju som sagt lite underligheter där med stora, lysande, underligt formade, vita grejer som svällde upp under tyget och så någon klocka ovanför fläkten som började lysa lite då och då. En bra bit på väg mot att bli klassat som riktig konst iaf.
På nedervåningen hittade vi lite underliga julgranar.
Kommentarer
Postat av: Thomas
Varför ser det ut som att du på sista bilden precis blivit väckt och blivit påtvingad de där grymt stora vantarna? Fick du ingen sömn till vantarna var klara eller? :)
Postat av: Johanna
Jo, så var det, ingen sömn på 5 veckor. Skitjobbigt. Men vantarna är egentligen normalstora (eller t.o.m. lite för små för mig). Min kamera är ett spännande fenomen.
Trackback
