johannalainen

Det här är sista natten i Sverige och tankar som "Vad tusan har jag gett mig in på?" och "Vem lurade i mig den här galna idén?" flyger runt i huvudet värre än knotten jag krockade med under cykelturen hemhem idag. Tyvärr har jag nog bara mig själv att skylla för "den galna idén" och hoppas på att jag lugnar ner mig när jag väl kommer dit. I nuläget har jag svårigheter att förstå att mamma, den enda av oss som faktiskt kan göra sig förstådd på andra sidan Östersjön, den här gången kommer åka hem utan mig. Hur i hela friden ska jag lyckas köpa några karelska piroger utan henne? Har iofs på sistone upptäckt att jag kan ohälsosamt många finska matord (kuriosa: men bara två för färger) för att göra anspråk på att inte kunna någon finska alls.

Jag tror nog att mamma är minst lika stressad som jag över det här även om hon inte beter sig som en tjurig liten 5-åring som har varit mitt signum de två-tre senaste veckorna. Det enda som egentligen får mig att åka är att jag lagt ner så sjukt mycket tid på att fylla papper till höger och vänster i ungefär ett halvår och att ha gjort det i onödan är inget jag vill ha på mitt arbetsmoralssamvete. Dessutom vill jag inte bli en bitter nucka när jag är 50, som hatar världen för att jag aldrig tog chansen att pröva på något nytt.

Kom precis in efter att ha mosat full bilen med packning. Det underliga är att jag gjorde en raid i fredags och rationaliserade bort en del grejer som jag insåg inte skulle få plats och som jag nog ur ett strikt överlevnadsmässigt perspektiv skulle klara mig utan i ett år, och ändå, ÄNDÅ! får grejerna inte plats i bilen. Jaa, det är bara att fortsätta att sovra. Nästa som ryker är min älskade lilla röda brödrost och tvättkorgen, blir det riktigt illa får ägglikören stanna hemma den med.


Nåja, jag åker iaf i vetskapen att Krääx nu är i tryggt förvar igen (var han iofs hela tiden, bara att jag inte visste om det). Nästa gång det är Svartan ska jag personligen gipsa fast honom i mig själv så jag har koll på honom hela tiden (visade ju mina oanade gipsarskills på några y:are), men tills dess får han nöja sig med ena foten och näbben.