Kulturkrockar
Visst är Finland i stort precis som Sverige men det finns ändå vissa småsaker som gör att man märker att man inte är kvar hemma i Sverige. Jag ska presentera några exempel:
1. I varje mataffär och kiosk värd namnet finns minst 2 enarmade banditer. Till dessa hör varsin pensionär som står och spelar bort hela månades pension i hopp om storvinsten. Det står ALLTID en person vid varje spelmaskin om den inte gått sönder eller jorden precis gått under. Otroligt tragiskt måste jag säga.
2. Det finns alltid en bastu i huset. Faktum är att när man byggde hus förr i Finland så byggdes alltid bastun först av allt så man skulle kunna hålla sig ren under tiden.
3. När man går till banken får man några verbala sverigedissar av bankmannen så ofta tillfälle ges (och gärna när det inte ges för att vara på den säkra sidan). Fick t.ex. kommentaren "welcome to future" igår när jag skaffade internetbank och såg lite förvirrad ut över förklaringen. Till mitt försvar vill jag säga att jag var förvånad över att han inte langade över en koddosa utan istället en massa papper med koder som man skulle stryka över när man använt dem. Att han dessutom sa att jag skulle bära dem med mig alltid och dessutom lägga in mitt banklogin i mobilen fick mig att fullkomligt trilla av stolen av chock. Det blir inget sånt säger jag bara.
4. Det är 4 meter högt i tak. Ja ok, kanske inte 4 men jag lovar att det är minst 3 meter i min lägenhet och jag har sett det på många ställen. Jag kanske förlorade några kvadrat jämfört med lägenheten i Ryd, men jag vann definitivt om man räkar kubikmeter. Synd bara att jag bara är 1,65 och inte har någon pall...
5. Man har alltid ett inbyggt diskställ i ett av skåpen. Helt sjukt smart, man stänger bara skåpsluckan och så slipper man se disken som torkar. Har man en halvmeter diskbänk som jag har så är det bra att slippa sno halva den ytan också (nu kan jag iofs inte använda den ändå eftersom det är längst in i hörnet och min miniugn står i vägen). Får medge att jag alltid trott att man har så i Sverige också eftersom vi har ett sånt hemhemma, men så var det tydligen inte.
6. Om man ens skulle antyda att man på något sätt tycker att Ryssland är en mycket sympatisk och trevlig plats kan man vänta sig offentligt lynchning. Jag minns på KVIT förra året när finnarna var på sittningen och Röda Arméns Gosskör gycklade för oss. Hälften satte vinet i halsen och började muttra motbesvärjelser så fort de kom in. Har dock för mig att de tog det rätt bra sen när de förstod vad det var (måste ju helgardera mig ifall att de läser den här bloggen sen och hävdar att jag är helt fel ute).
7. Standardiseringar är trevligt. I Sverige har man 30, 50, 70, 90 och 110 som standard på vägarna (förutom en enda 20 skylt som jag sett i ett industriområde i Linköping, men det räknas inte). Då vet man att det alltid är 50 när man är i stan, vilken avkrok till gränd man än hamnar i. Skulle det bli 30 så märker man det för då har nån slängt upp en vägbula och minst 15 skyltar. Här är man lite mer... tja... flexibel kanske man skulle kunna säga. I stan brukar det vara 30, 40 eller 60. Förutom när man åker förbi en sån skylt med en stadssiluett för då är det 50. På monstervägarna Ring I, II och III är det 80 eller 100 och på motorvägarna är det oftast 100 och 120. Men bara för att det står en viss gräns på skyltarna ska man inte tro att det följs. Här kör dom som galningar (nästan värre än i Stockholm faktiskt). 30 km/h över hastighetsgränsen verkar vara norm. Det här med gult ljus betyder stanna skiter de fullständigt i, snarare verkar det betyda "gasa på så du hinner över" (och den regeln har ändå funnits här lika länge som i Sverige). Efter att ha följt efter min kusin igår när hon guidade till båten har jag full förståelse för varför min mamma alltid körde som en galning. Det ligger helt enkelt i blodet.
1. I varje mataffär och kiosk värd namnet finns minst 2 enarmade banditer. Till dessa hör varsin pensionär som står och spelar bort hela månades pension i hopp om storvinsten. Det står ALLTID en person vid varje spelmaskin om den inte gått sönder eller jorden precis gått under. Otroligt tragiskt måste jag säga.
2. Det finns alltid en bastu i huset. Faktum är att när man byggde hus förr i Finland så byggdes alltid bastun först av allt så man skulle kunna hålla sig ren under tiden.
3. När man går till banken får man några verbala sverigedissar av bankmannen så ofta tillfälle ges (och gärna när det inte ges för att vara på den säkra sidan). Fick t.ex. kommentaren "welcome to future" igår när jag skaffade internetbank och såg lite förvirrad ut över förklaringen. Till mitt försvar vill jag säga att jag var förvånad över att han inte langade över en koddosa utan istället en massa papper med koder som man skulle stryka över när man använt dem. Att han dessutom sa att jag skulle bära dem med mig alltid och dessutom lägga in mitt banklogin i mobilen fick mig att fullkomligt trilla av stolen av chock. Det blir inget sånt säger jag bara.
4. Det är 4 meter högt i tak. Ja ok, kanske inte 4 men jag lovar att det är minst 3 meter i min lägenhet och jag har sett det på många ställen. Jag kanske förlorade några kvadrat jämfört med lägenheten i Ryd, men jag vann definitivt om man räkar kubikmeter. Synd bara att jag bara är 1,65 och inte har någon pall...
5. Man har alltid ett inbyggt diskställ i ett av skåpen. Helt sjukt smart, man stänger bara skåpsluckan och så slipper man se disken som torkar. Har man en halvmeter diskbänk som jag har så är det bra att slippa sno halva den ytan också (nu kan jag iofs inte använda den ändå eftersom det är längst in i hörnet och min miniugn står i vägen). Får medge att jag alltid trott att man har så i Sverige också eftersom vi har ett sånt hemhemma, men så var det tydligen inte.
6. Om man ens skulle antyda att man på något sätt tycker att Ryssland är en mycket sympatisk och trevlig plats kan man vänta sig offentligt lynchning. Jag minns på KVIT förra året när finnarna var på sittningen och Röda Arméns Gosskör gycklade för oss. Hälften satte vinet i halsen och började muttra motbesvärjelser så fort de kom in. Har dock för mig att de tog det rätt bra sen när de förstod vad det var (måste ju helgardera mig ifall att de läser den här bloggen sen och hävdar att jag är helt fel ute).
7. Standardiseringar är trevligt. I Sverige har man 30, 50, 70, 90 och 110 som standard på vägarna (förutom en enda 20 skylt som jag sett i ett industriområde i Linköping, men det räknas inte). Då vet man att det alltid är 50 när man är i stan, vilken avkrok till gränd man än hamnar i. Skulle det bli 30 så märker man det för då har nån slängt upp en vägbula och minst 15 skyltar. Här är man lite mer... tja... flexibel kanske man skulle kunna säga. I stan brukar det vara 30, 40 eller 60. Förutom när man åker förbi en sån skylt med en stadssiluett för då är det 50. På monstervägarna Ring I, II och III är det 80 eller 100 och på motorvägarna är det oftast 100 och 120. Men bara för att det står en viss gräns på skyltarna ska man inte tro att det följs. Här kör dom som galningar (nästan värre än i Stockholm faktiskt). 30 km/h över hastighetsgränsen verkar vara norm. Det här med gult ljus betyder stanna skiter de fullständigt i, snarare verkar det betyda "gasa på så du hinner över" (och den regeln har ändå funnits här lika länge som i Sverige). Efter att ha följt efter min kusin igår när hon guidade till båten har jag full förståelse för varför min mamma alltid körde som en galning. Det ligger helt enkelt i blodet.
Kommentarer
Trackback
