johannalainen

Idag för ett år sen kom jag till Finland för att stanna där ett läsår och lära mig finska, dansa tango och kasta kniv (vilket sedan ändrades till yxa eftersom det tydligen fanns mer sånt än professionell knivkastning). Det blev ju inte mycket av någondera av dem, men när jag åkte hem igen förstod jag iaf mer finska än jag någonsin gjort tidigare och jag hade testat på tango åtminstone en gång.

Kvällen innan jag åkte var jag på middag hos min kusin och hennes familj och fick frågan om vad jag tyckt om året i stort. Jag insåg att jag hade gjort så mycket att jag glömt bort 99% och därför inte kunde svara. Fick sedan en liknande fråga när jag kom hem och hade födelsedagsfika för lite spridda människor, men då fick jag ur mig betydligt mer. Högt upp på favoritlistan kom faktiskt rysslandsresan, något som jag inte skrivit om alls mycket här. Lovar att göra ett fotoalbum och visa när ni kommer på besök för några av bildmotiven slår det mesta man vanligen ser under en semester. Några historier måste man ju också få spara att berätta själv och inte låta folk läsa sig till. Frågar ni riktigt snällt kanske jag t.o.m. berättar om när jag var uppe och klättrade i stadiontornet i Helsingfors och nästan svimmade i trappen upp till översta våningen. (Det skulle jag förresten skrivit om men nu har inlägget legat som utkast sen februari och så får det förbi ända tills det raderas när den här bloggservern läggs ner.)

I vilket fall, kortfattat är jag otroligt nöjd med mitt år i Finland - inte med kurserna så mycket, men med upplevelserna. Jag har dessutom, men en pojkvän på andra sidan Östersjön, en ganska hög potential att läsa mig både finska och tango, så än är inte hoppet ute.

Innan jag åkte därifrån började jag krafsa ner en liten lista på fördomar som jag haft förut eller upptäckt under mitt år i Muminland. Jag tänkte avsluta bloggen med den nu och så får ni själva åka dit och se efter som allt jag skrivit stämmer.

Johannas fördomslista om Finland och dess underliga folk

• Alla hus är kaklade. På utsidan. Jag skojar inte, är huset så byggt av trä så nog fasen har någon lyckats klämma dit en halv vägg med kakel någonstans.
  
• Alla hus har en bastu. Jag fick lite skäll av kexet för min dåliga research på den här punkten och ändrar väl till att "alla finnar har iaf tillgång till en bastu i något närliggande hus om inte ens eget".
  
• Så fort ett hus ska säljas och bilder ska upp på någon annonssida är det mer fokus på hur bastun ser ut än sov- eller vardagsrummet.
  
• Alla har minst en Alvar Aalto-vas. (Jag har två och planerar att köpa fler. Dessutom önskar jag mig en sån pepparkaksform i... tja spontanpresent kanske eftersom det är lite sent när väl julen är här.)
  
• Folk över 60 samlar på Marimekkoskålen (den jag tycker är jättehemskt ful och svår att få ihop med övrig inredning i hemmet) och har dem uppställda högst upp över köksskåpen. Till min fasa började min aversion mot denna skål så smått att luckras upp mot slutet av vistelsen, men får jag en sån i present så åker den ändå direkt till närmsta secondhandbutik.
  
• Folk köper ingen annan choklad är Fazers. Jag tog mig igenom nästan hela sortimentet och utsåg favoriten "röda bär". Mitt fazerätande gick så långt att det kändes som att komma hem när man fick en liten Fazer sininen som efterrätt på flyget.
  
• Alla tycker att Marimekkos tyger är jättefina. Det gör inte jag.
  
• Folk ficktjuvar inte. Jag gick med plånbok och mobil i ytterfickan på ryggsäcken hela vistelsen och de låg i säkert förvar hela tiden. Hörde aldrig heller att nån annan blivit av med sina grejer. Fick sen höra att det var på sommaren som det kom ligor från lite alla möjliga delar av Europa (läs: Estland) som tog hand om ficktjuveriet.
  
• Alla tonårspojkar ser ut som hårdrockare. Långt hår, kängor, militärbrallor, svår min.
  
• Det vanligast förekommande ordet i finska språket är "ehkä". Betyder ungefär "kanske/förmodligen" vilket gör det sjukt irriterande att försöka prata engelska med en finne eftersom man får svaret "maybe" på allt man säger.
  
• Alla kvinnor bär kalevalasmycken. Jag med.
  
• Ingen har läst Kalevala på riktigt. Fast jag har och jag är sjukt stolt över det. Ska säga åt kexet att läsa Eddan så är det jämnt för den har inte jag läst.
  
• Alla försöker lura i turisterna att det finns björnar i hela landet. Jag var på ett ställe där det fanns björn och ville därifrån fortast möjliga efter att ha fått reda på det, så hur björnar runt knuten kan vara attraktivt förstår jag inte. En liten älg kan ju annars vara lite trevligt. Fast inte om man frågar kexet som när han och tre andra gjorde lumpen blev "inringad" av en något instabil älgko (fast skulle folk springa runt med vapen när jag hade kalv i närheten skulle jag nog också bete mig lite underligt).
  
• Alla nyhetsklipp och alla reklamfilmer är inspelade i Helsingfors. Så är det säkert i Sverige också, men jag vet bara inte hur det ser ut i Stockholm (...och sen tittar jag nästan aldrig på tv).
  
• Alla mataffärer har minst en spelautomat innanför ytterdörren.
  
• Alla pensionärer spelar bort växelpengarna från matinköpet (och ibland mer) på dessa spelautomater. Jag tycker hela grejen är otroligt tragisk och fattar inte varför man har det så. Folk blir spelberoende, det är ett faktum. Ta bort maskinerna.
  
• När man ska köpa mjöl i butiken ska man inte tro att det bara är att gå fram till hyllan och hugga ett paket kungsörnens vetemjöl som är det enda sortiment som finns. Man ska först försöka lista ut vad det är för skillnad på "fint", "grovt", "special-", "semmel-" (jag trodde i början att det var till det som i Sverige kallas "semlor", men det visade sig vara finlandssvenska för "frallor"), "dinkel-", "bovete-", "havrevete-", "rågvete-", "gud-vet-vad-vete-" och så vidare med ändelsen "mjöl". Efter en halvtimmes velande blev jag så trött på eländet att jag ringde hem till mamma och frågade vilken som var "vanligt vetemjöl".
  
• Finland har flest laktosintoleranta i hela den mjölkdrickande världen. Den slutsatsen kan man dra bara av att gå förbi deras enorma hyllor med HYLA- och laktosfria produkter. *saknar*
  
• Alla offentliga toaletter har öppna väggar nertill vilket innebär att man lär sig känna igen sina kompisar på hur det låter när dom kissar. Jag kan ju säga att det har varit en pärs att ha haft magproblem i det landet.
  
• Alla offentliga toaletter har skumtvål i behållarna som min hud faktiskt tål. När jag var hemma på besök i Sverige bävade jag för den flytande tvålen som finns här eftersom jag visste att jag skulle ha 0% fukt kvar i huden på händerna efter användning av den.
  
• När det regnar springer alla runt i gummistövlar och lyckas dessutom se coola ut. Jag ska banne mig köpa ett par med roligt mönster på nästa gång jag åker dit. Finns inget värre än läckande gympaskor när det rinner vatten överallt.

Nu är man dock hemma och ska lära sig den svenska vardagen igen, som trots sina likheter med den finska har en del märkbara skillnader. Jag kommer sakna den proppfulla laktosfria kyldisken, nybakade karelska piroger och de sena öppettiderna men jag antar att det är sånt man lär sig leva utan igen. Eftersom jag levt ett år tämligen befriat från studier får jag väl gå bakvägen där och lära mig sånt igen också. Känns iaf bra att vara hemma och även om Finland kanske inte är det coolaste och mest annorlunda landet i världen man kan åka till som utbytesstudent, så är jag iaf nöjd att det var dit jag åkte.

Tack för mig och hoppas ni har haft lika mycket nöje av att läsa den här bloggen som jag har haft av att skriva den.

När jag var liten åkte jag, mamma och min syster minst två gånger om året till Finland och hälsade på min mormor där. Eftersom inget av oss barn pratade finska och mummi (vi har alltid använt det finska ordet för farmor/mormor istället för det svenska) inte pratade svenska var det mer eller mindre omöjligt att kommunicera med varandra. Istället brukade jag och min syster sjunga för henne och när jag hade spelat piano några år tog vi också med det bärbara elpianot dit och spelade lite för henne.

Efter alla skolavslutningar med tillhörande sång i kyrkan hade man ju ett antal svenska sommarvisor i repertoaren, men det var svårt att undgå att lära sig en och annan finsk sång också. Alla som har hört barn sjunga låtar på språk dom inte kan (t.ex. nån radiohit på engelska) vet hur roligt det kan låta när otydliga ljud tolkas om till något fullkomling obegripligt. Jag har själv undrat hur i hela friden vi lät där vi stod vid sjukhussängen och sjöng med blida barnsröster och tänkte därför att jag innan jag lär mig för mycket finska eller får syn på texterna till de här låtarna ska jag skriva ner några som jag själv uppfattade dem som liten och sen ska jag jämföra med den verkliga texten och se hur galet det var.

Den första utvalda visan är "Imse vimse spindel" och stavningen kommer bli på "vanlig" svenska (så gott det nu går). Vill flika in en brasklapp här om stavningen eftersom svenskans korta e och ä uttalas likadant, i motsats till finskan, så egentligen sjöng jag samma ljud genom hela låten, men vet inte vilket av dem det motsvarar i finskan eftersom jag inte hörde (eller fortfarande hör) skillnaden. Står det sen "o" är det vanligt svenskt "o" och inte med "å"-uttal (d.v.s. finskt "u"), och står det "å" så är det som det skulle sägas på svenska eller som ett finskt "o".

Observera även att jag fortfarande inte vet hur texten till den här låten verkligen ser ut, utan kommer skriva ner den som jag sjöng den när jag var barn (fast med vissa influenser av mina finskakurser tyvärr).

Häme häme häcki

Häme häme häcki
kibe slangalén
tólis ade ranka
hämehäckin väj
aurinkå arvas
skojvasatte heeeeem (här var det lite inlevelse)
Häme häme häcki
kibes odelén

Nu ska det bli spännande att googla fram texten och se hur den ser ut. Har redan kommit på några grejer som är helt kocko, som t.ex. "tolis ade" som borde vara "tuli sade" (med finsk stavning då eftersom "u" uttalas som "o"). Men vi ska se vad vi hittar mer.

*googlar*

Nu så, here it comes!

HÄMÄ-HÄMÄ-HÄKKI

Hämä-hämä-häkki kiipes langalle.
Tuli sade rankka, hämähäkin vei.
Aurinko armas kuivas satehen,
Hämä-hämä-häkki kiipes uudelleen.


Nåå, vad säger ni? Inte fullt så illa va? Man får ju tänka på finskans oaspirerade konsonanter som kan ställa till det lite för oss stackars germanspråkstalande. *nördar ner mig i min fonetikkurs*

Nä, men jag blev väl inte så mycket klokare av det här. Jag förstår fortfarande bara att regnet kommer och att solen gör nåt och att spindeln sen gör nånting (klättrar antar jag) igen.

Borde dra sången om haren också men jag fick ett sånt ögonblick av total uppenbarelse nångång på våren i Finland när jag insåg att jag fattade vad hela titeln betydde så jag vet inte om jag kan skriva ner den helt "barnsubjektivt". Ja men vi provar! Nu tror jag det krävs lite långa och korta vokaler här för att göra det lite tydligare. Annars samma stavningskonvention som förra gången.

Jäänis isto maasa

Jäänis isto maasa
tårkoeen, tårkoeen
mikä solo jänonen (eller nåt likande för jag har helt glömt bort den här raden)
konnetele huppelle
huppe pojs, huppe pojs, hu-ppe pojs!

Yes och lite googling på det här ger oss:

JÄNIS ISTUI MAASSA

Jänis istui maassa torkkuen, torkkuen,
mikä sull' on jänönen, kun et enää hyppele,
hyppää pois, hyppää pois, hyppää pois.


Haha, det här var roligare än spindelsången. Jag ser klara problem med originalets andra rad där för mina stackars barnöron (och fler problem med översättningen för min vuxenhjärna). Minns att jag blev rätt förvånad över att hare inte hette "jäänis" utan "jänis" eftersom det var ett av de få ord jag kunde innan jag åkte till Finland. Så var det med den kunskapen.

Nåväl, men kunskap ska tryckas in i hjärnan som inte har med finska barnsånger, utan med universitetet att göra så jag avslutar här för den här gången. Har en fördomslista kvar att klara av också innan jag avslutar bloggen helt (och eventuellt en skrytarbild på när jag och Mikael fångade 5 abborrar, 2 braxar och en mört med nät ute vid stugan). Tills dess, ha det så bra och träna nu in dessa sånger när ni har både "svensk" och finsk version av dem. Kan bli ett schysst partytrick för den som anstränger sig ordentligt.

Idag försökte jag folkbokföra mig i Sverige igen. Det var svårare än jag trott och tydligen kommer det ta en månad innan det går igenom. Tills dess, har jag under obehagliga former fått erfara, verkar mitt svenska personnummer vara osökbart i diverse register. Vi får se vad för obehagligheter det kan komma att orsaka. Vet heller inte hur det påverkar mina försäkringar eller vilka försäkringskort jag ska ha med i plånboken. Bäst att ta alla så får eventuella läkare välja och vraka.

Fick tag i en synnerligen osympatisk kvinna där på folkbokföringen/skatteverket som envisades med att jag skulle uppge mitt syfte med att folkbokföra mig i Sverige. Jag blev brydd. Jag är svensk medborgare och ska bo här, vad mer kan man begära som förklaring? Vad gör alla andra svenskar här liksom? Rånar banker? Fick skriva "studera vid Linköpings universitet". Var sen tvungen att uppge hur länge jag tänkte stanna. Vad i H*lv*t*?! Typ, resten av livet? Jag vet inte, jag kanske flyttar till Finland igen sen (där verkar man ju iaf mer välkommen) men "tills vidare" var för vagt blev jag snorkigt upplyst om så jag fick klämma i "2 år" där eftersom det är så lång tid jag har kvar på studierna. Jag blev arg för jag tyckte det var oförskämt att ställa såna frågor till mig som (iaf trodde jag att jag var det tills idag) är svensk och som efter ett år kommer tillbaka till landet.

Var skitirriterad när jag gått där ifrån och kände det som att jag fått en administrativ käftsmäll och inte var välkommen i landet längre. Det jag blev mest förbannad över är att man är starkt rekommenderad att folkbokföra sig i ett annat nordiskt land om man ska stanna där mer än ett år, men gör man det så verkar det ändå inte duga. Usch!


Tja men fyllt år har jag också gjort idag. 23 år minsann. Nu börjar man komma upp i åldrarna. Hade massa folk här hemma på fika så det har varit en trevligt kväll (bortsett från att Anders inte skrev i gästboken *pik pik*). Min vana trogen tänker jag jättemycket på att jag ska fylla år några veckor innan jag gör det men glömmer bort det dagen innan, men följden att jag även glömde bort min mosters födelsedag. Pinsamt. Nåväl, jag får ringa en annan dag, presenten har jag ju redan.

Räknar nästan ner timmarna tills vi ska åka, men nu ser jag inte lika mycket fram emot det längre. Sommaren här var fruktansvärd, jobbet tog nästan kål på mig och det enda jag ville var att åka hem, men nu när jobbet är över och jag t.o.m. fick beröm för det jag gjort (fattar inte varför, tyckte mest jag skrev worddokument i det oändliga) känns det helt ok att vara här och riktigt jobbigt att åka ifrån kexet. Nåväl, han följer med till Sverige och är kvar till på söndag och under de dagarna ska vi lite svensk traditionssommar med kräftfiske så det är inte slut på det roliga riktigt än.

Kommer väl ta några dagar att få iordning lägenheten, fylla på skafferiet och komma in i rutinerna igen och sen börjar det bli dags att avsluta rapporteringen från den finska hufvudstaden och ta tag i studierna istället. Det är dock inte riktigt dags för det än utan nu ska vi till banken och meddela att jag tänker fly landet och höra vad de har att säga om mitt kontokorts och internetbanks fortsatta levnad eller eventuella avslutande. Vore ju trevligt att ha dem kvar eftersom lönen börjar ramla in nu, men vi får se.

Jaa, men vi ses i en Rydsskog nära dig.

Imorgon flyttar jag tillbaks till Sverige. Det skulle inte kännas alls om det inte var för att jag nu har alla mina saker utspridda i oordnade högar på golvet och tre resväskor som jag ska försöka mosa ner allt i utan att överskrida den magiska viktgränsen (som jag precis ska googla fram lite mer exakta uppgifter om).

Tillbringade de två senaste dagarna på en ö mitt i skogen i mellersta "Sjöfinland", där det inte bara gick rykten om att det bodde en björn utan det även bevisades med rivmärken två meter upp på trädstammarna sådär en 300 meter från stugan. Gissa vem som inte gick ut till dasset efter att det hade blivit mörkt hur kissnödig hon än var. Eller jo en gång, men då tvingade jag Mikael att följa med som eskort.

Nåväl, jag ska ta tag i packandet nu så jag är hyffsat klart när kexet kommer tillbaks från biltvätten och vi kan åka och hälsa på två av mina kusiner. Vi hörs igen när jag återvänt från Muminland.

När det sas att det skulle bli "indiansommar" fram till september så hade jag inte riktigt räknat med att det skulle ingå fungerande regndanser i det. För en gångs skull är det kallt på kontoret, men istället för att njuta av svalkan så fryser man. Hoppas värmen flyttar till Sverige lagom tills jag gör detsamma. I väntan på den ska jag försöka fylla en arbetsdag med något vettigt och givande trots att jag saknar en intervju och designkompentens. Jaa, men vi får gissa lite här helt enkelt. Bara man låtsas att man vet vad man gör kan man komma långt, för resten av världen vet oftast lika lite som en själv.

*sätter på sig jag-vet-vad-jag-pratar-om-masken och hoppas att folk ska gå på det*

Tänkte bara säga att jag lagt upp bilder från kajakpaddlingen nu om ni vill kika.

http://johannalainen.blogg.se/2008/july/kajakpaddling.html

Vi har varit ganska duktiga turister både igår och idag. Igår gick vi till akvariet och tittade på pirajor som matades med mört (fast utan den förväntade aggressiviteten), sjöhästar, abborrar och hajägg. Hajäggen var rätt läskiga, först trodde jag det var köttätande växter som hamnat lite fel men sen hittade vi en förklarande skylt. Coolt när man kunde se hur det lilla ynglet rörde sig där inne i påsen.

På kvällen gjorde vi ett snabbesök i en pysselaffär eftersom jag av någon rubbad anledning har blivit väldigt sugen på jul de sista dagarna och knappt kan vänta tills jag får göra julkort. Kanske ska börja direkt när jag kommer hem eftersom man ändå inte har tid med sånt när julen väl närmar sig. Gick runt lite i affärer i allmänhet också och jag köpte faktiskt ett part byxor vilket var en helt otrolig händelse eftersom det annars brukar krävas vapenhot för att något sådant ska ske. Eller så ärver jag bara ett par av Maria. (Du råkar inte ha ett par över nu? Mina jeans börjar bli väldigt slitna.)

Idag åkte vi istället till Heureka i Vantaa. Lite liknande Fenomenmagasinet i Gamla Linköping, fast med planetarium. Varken Mikael eller jag var särskilt imponerade av deras prylar och filmen vi såg var lite väl inriktad på specialeffekter men inte särskilt informativ. Tycker att Fenomenmagasinet är roligare och passar även om man inte är 10 år gammal, så det kanske blir ett besök där när Mikael är på besök i stan och hjälper mig med flytten.

Är 1½ vecka kvar tills jag flyttar hem och jag måste säga att det är på tiden. Har fått en väldig hemlängtan och kan knappt bärga mig tills jag får träffa allt folk igen och leva mitt vanliga studentliv. Är nog inte riktigt färdig för att börja jobba heltid så några nattliga hemtentor och uppsatser kommer nog friska upp lite. Dessutom kommer jag nu har en större krets människor att fördela bakverk på vilket innebär att jag kan baka massor varje vecka. Bakabstinensen kommer ju lägligt med födelsedagen i slutet av månaden. Funderar på att ordna barnkalas i år igen fast i Ryd. Nån som är sugen att komma?

Hur tar man sig hem på cykel när det är lite drygt en mil hem och det spöregnar och åskar hela tiden? Inte alls. Frågan kanske bör modifieras lite:

"När tar man sig hem när det...?"

Jaa... det ska bli spännande att se. Jag som sa till min chef att jag inte tänkte jobba över nåt och så sitter jag redan med 4 timmars övertid den här veckan. Det blir sovmorgon nästa vecka helt enkelt.

På tal om absolut ingenting mer än att jag har lite tid att fördriva så var jag och Mikael och såg "Batman - nattens riddare" (eller vad den nu kan heta på svenska) i förrgår. Det var så spännande att jag trodde jag skulle gå åt. Kommer säkert ha lite svårt med ansiktsmålningsjobben häranefter också eller så kanske jag ska insistera på att alla ungar vill målas som Jokern. Fast utan kniv då då.

Jag stod där i en hop med tjejer. Den förväntningsfulla spänningen låg tjock över salen. Jag försökte stå så långt bak i hörnet som möjligt eftersom jag ändå inte ville ha den. När den sen väl kastades såg jag hur den kom vinandes rakt emot mig, i perfekt vinkel. Något i min hjärna slog om och jag såg hur min arm sträcktes upp så högt som det vara gick för att fånga den. När mitt medvetande kom ikapp reflexerna kände jag hur jag höll den i ett stadigt tag precis där den är tänkt att hållas. Två andra hade också fått tag i några spröt men när de såg min blick kände det att det inte var värt att bråka. Den var min. Jag hade fångat brudbuketten.

När medvetandet vaknade till ordentligt kom jag ihåg att jag inte alls skulle fånga den. Tvärtom, jag skulle anstränga mig för att inte ta den. Några ögonblick hade jag funderat på att släppa taget och låtsas som ingenting, men det var så uppenbart att jag hade bästa greppet så det hade inte gott. Innerst inne tror jag också att en liten flicka som alltid drömt om att fånga buketten på ett bröllop hoppade upp och ner av lycka.

Skrället var stort och långt - säkert en meter långa grässtrån i en stor bunt - så det gick inte att smyga undan den lite diskret heller. Sista delen av kvällen tillbringades alltså med att bära runt på den utan att klubba nån i huvudet så fort man vände sig om. Var dock på det hela taget ganska nöjd till slut och beundrade den flera gånger de dagar den höll sig vid liv på vårt köksbord.


Bröllopet annars var väldigt trevligt. God mat, bra musik, trevlig folk och ett lyckligt brudpar. Särskilt brudgummen var en fröjd att se för han log så glatt hela dagen igenom och jag skulle inte bli förvånad om han just då var världens lyckligaste man.

Annars fanns det lite traditioner med på bröllopet som jag inte var van vid. Till att börja med så ledde brudens far fram bruden till brudgummen som sedan tog över. Trodde att det var någon amerikansk sed, men fick sen höra av mamma att man gör så om det är en korskyrka (gångarna bildar ett kors i mitten). En annan grej var ju så klart det här med brudbuketten, trodde att även det var typiskt amerikanskt men så var det visst inte. Får väl snart höra att det här är samma som med brasor på midsommar - det är bara i Sverige man inte gör det.


En man som spelade dragspel hela tiden när vi väntade på att brudparet skulle komma tillbaka efter kyrkan var tydligen inte heller helt ovanligt. Bruden kidnappades efter maten av några ligistgäster (däribland min kära pojkvän) och sen var brudgummen trvungen att utföra ett uppdrag (i det här fallet att rita en bild av var de skulle på smekmånad) som hon sen skulle godkänna för att komma tillbaka till honom. Har aldrig hört talas om nåt liknande förut.

Det sista som var lite annorlunda mot ett svenskt bröllop, men som jag faktiskt hade sett förut, var att när brudparet skar upp tårtan så skulle de stampa foten i backen så fort som möjligt. Den som stampade först var den som skulle komma att bestämma i äktenskapet. Min syster gjorde så här på sitt bröllop, men "glömde" informera den blivande maken om traditionen så det var ju bara fritt fram att riva av en steppdans om så hade velats.

Tårtan på fem våningar var så vinglig att man knappt vågade skära i den. Hallon och grädde på kardemummabotten. God, men inget som jag själv skulle välja till mitt eget bröllop. Framförallt inte i fem våningar.

Utanför kyrkan precis efter vigseln. Om ni tittar riktigt noga på stammen på det trädet som är längst till vänster så kan ni se hur champagnekorken flyger iväg.

Man behövde ju inte oroa sig för att småfåglarna skulle bli dåliga i magen av riset för det tog duvorna hand om. De kom som på beställning och visste precis vad det var frågan om. Några minuter senare var trappan precis dammsugen från riskorn.

Kvällen avslutades med en tur till teaterkrogen (eller något liknande namn) vid Svenska teatern. Flott ställe men vi åkte hem ganska tidigt för vi började bli slitna efter alla nätter vi suttit uppe och pysslat med bröllopspresenten. Marko, Mikaels kompis, höll nästan på att åka på stryk (och vi med i bara farten) när han kommenterade några biffiga killars bil. Jag fick be om ursäkt 100 gånger innan de lugnade sig och bestämde sig för att åka men jag var skiträdd i två dar efteråt. Så kan det gå när man umgås med fulla finnar.