Den som söker, den finner
Här kommer de utlovade bilderna på "fynden" vi hittade när vi städade Mikaels föräldrars hus förra veckan.
Själv är jag väldigt nöjd över den artificiella ölmagen som den här polkarandiga kreationen skapar.
Gulligt va? (Kommentarer om byxorna undanbedes. De här till de här decenniet och är mina egna.)
En ganska lång stund trodde jag att den vita "tröjan" var ett örngott. De resåren hade sannerligen sett sina bästa dagar.
Keanu Reeves tittade förbi och lånade ut sin skinnrock åt mig.
2 av ca 15 skinnjackor som vi hittade i garderoben. Ölmagevarning även på dessa.
Några rediga pälsar fanns det också att välja på. För att inte tala om hattar och mössor.
Ja, ni ser själva. Det var svårt att välja.
När vi var klara med att stöka bland kläderna var det dags för kontoret. Vi hittade ett par uråldriga disketter. Pinsamt nog måste jag säga att jag aldrig hade sett ett par såna här mjuka på riktigt förut. När min familj blev med dator var det redan de hårda som gällde. Hittade förresten lite schyssta kopior av mina gamla disketter på datorn häromdagen. Kanske laddar upp något litet arbete från mellanstadiet eller en paintbild här på bloggen en dag.
Av alla märkliga saker man kan hitta så fann vi det här. Jag var tvungen att fråga vad i hela friden det var och fick veta att det var ett rengöringskit till datorn. Det följde med när man köpte den tydligen. "PS/1" stod det på framsidan. För folk som är något äldre än jag säger det säkert något om vad det var för en burk.
Det märkliga med dessa datorpryttlar och annan teknik som vi hittade är att de egentligen inte var så gamla, inte om man jämför med annat, men kändes ändå uråldriga. Jag svor till exempel högljutt när jag skulle mosa in några köpe-vhs:er i en redan överfull bokhylla och lovprisade dvd:ernas minimala format och blev nästan gråtfärdig när jag hittade ännu en burk överfull med disketter. De må vara mindre än cd-romerna, men inte fasen fick man plats med mycket på dem.
Det sista värt (?) att visa som jag hittade var den här videofilmen. Mikaels favoritfilm när han var barn tydligen. Ja, varför inte? Vem skulle kunna motstå den slagkraftiga beskrivningen "Non stop action-packed cartoon fun!!!" och en kanin på framsidan som just ska smälla av en fyrverkeripjäs i nyllet på Bimbo?
Sedan detta har vi avvkerat två dagar i stugan med bad i Finska viken och en sällsamt hetsig storm. Den höll sig dock några kilometer bort från oss så vi kunde i lugn och ro beskåda blixtarna som rev upp himlen både på längden och på tvären. Mest på tvären faktiskt, konstigt nog. I Björneborg låg folk på marken för att det blåste så mycket och hade man otur kunde man få sin bakruta kraschat av tennisstora hagel. Inget sådant hände oss och fastän jag hela tiden satt och hoppades på att det skulle komma fler blixtar och att mullret skulle komma lite snabbare än det faktiskt gjorde, så var jag nog ändå lättad över att slippa såga ner en stor tall och laga ett raserat tak dagen därpå.
Städa, städa varje fredag eller bara vart tredje decennium
Mikael har semester nu så vi har åkt till hans föräldrar i Lovisa. Fokus för semestern har hittills varit städning. Efter en lång tids bearbetande och i slutet en del hot om drastiska åtgärder, fick Mikael äntligen hela familjen att gå med på att rensa ut nedervåningen. Att bara städa vart trettionde år har sin charm, man hittar till exempel väldigt spännande kläder och en hel del märkliga datorprylar.
Ett smakprov:
Mer kommer imorgon eller om några dagar, jag tänkt skutta in och hjälpa till med maten nu.
Musik-tv när det är som bäst
Sitter just nu och tittar på finska mästerskapen i (knapp)dragspel. Känns väldigt finskt på något vis. De som spelar är asgrymma! Jag blir förvånad över att de lyckas flytta fingrarna så snabbt mellan knapparna. Hade jag åstadkommit den hastigheten själv när jag spelade piano hade min lärare gått åt och upp i ett moln av lycka.
Nu är det medleyspel där publiken får välja vilken låt som ska spelas och sen är det bara att sätta igång och slita och dra i sin harmonika. Vilket drag! Allsång på Skansen känns lika livat som en avloppsrörsrensning i jämförelse.
Oj! Nu är det omrösning redan. Bäst att jag fokuserar lite på tv:n innan jag bloggat bort hela programmet.
Lek gärna med maten
Ibland när man vaknar på morgonen kan frukosten vara serverad så här:
På nyheterna idag
På nyheterna just nu pratas det om det stora måsproblemet i Helsingfors. Glasskioskpersonal och turister intervjuas om hur måsarna anfallit och bajsat på folk. "They made the kakka on them."
Ja jädrar vad det har hänt saker i världen idag!
(Jag har för övrigt insett att jag kommer köra hårt på finskaprovet i övermorrn. Tur att det finns omprov.)
Ja jädrar vad det har hänt saker i världen idag!
(Jag har för övrigt insett att jag kommer köra hårt på finskaprovet i övermorrn. Tur att det finns omprov.)
Bland vildar och galningar
Det verkar vara lite farligt att bo i det här huset. Titta bara på grannens namn.
Dessutom bor jag ihop med den här personen.
Jag lyckades äntligen bli klar med Mikaels examenspresent. Mamma, pappa och jag hade köpt en keramisk kniv (därav den vita färgen) till honom som förväntas vara så vass att tomaterna skivar sig bara man tittar på dem. Den här verkar dock vara lite felslipad för den fastnar i tomaterna istället så vi får se om den ska reklameras lite.
Tradition i Finland är tydligen att man inte alls få ge bort knivar i present vilket kändes lite illa så vi körde på den svenska traditionen istället att man fick ge bort en kniv om man bara gav något annat samtidigt. (Sen berättade Anna för mig att hon hade hört att man fick ge bort den om mottagaren betalade en symbolisk summa för den, men det kändes inte helt rätt i sammanhanget så vi hoppade över den traditionen.) Jag hade sedan länge lovat att sy ett förkläde till Mikael så vad skulle inte passa bättre än att göra det nu? Tyvärr visade det sig samma dag som jag anlände till Finland att hans jobb i sommarpresent hade gett just ett förkläde. "Attans!" tänkte jag, men kom sen på den geniala idén att använda det som mall. Sagt och gjort, efter en del klippande, strykande och sömnad så var det klart. Några dagar försent förvisso, men vad för väl det när man får en glad val på magfickan?
Ännu en bra grej med förklädet var att Mikael fick köpa ett nytt och fräscht strykjärn. När det gamla hade läckt och kortslutit halva lägenheten tre gånger vågade jag inte använda det mer. Det trista med det nya var att någon hade "tänkt" och gjort mönster i bottenplattan som pyste ut ångan framåt för att "förbehandla tyget". Sjukt smart tänkt, det är bara det att när man pressar kanter som man sedan ska sy så förbehandlas även ens fingrar. Typiskt bra exempel på där användartester hade varit en bra lösning. Ingen med vettet (eller känseln) i behåll hade ju släppt ut det där på marknaden.
Dessutom bor jag ihop med den här personen.
Tradition i Finland är tydligen att man inte alls få ge bort knivar i present vilket kändes lite illa så vi körde på den svenska traditionen istället att man fick ge bort en kniv om man bara gav något annat samtidigt. (Sen berättade Anna för mig att hon hade hört att man fick ge bort den om mottagaren betalade en symbolisk summa för den, men det kändes inte helt rätt i sammanhanget så vi hoppade över den traditionen.) Jag hade sedan länge lovat att sy ett förkläde till Mikael så vad skulle inte passa bättre än att göra det nu? Tyvärr visade det sig samma dag som jag anlände till Finland att hans jobb i sommarpresent hade gett just ett förkläde. "Attans!" tänkte jag, men kom sen på den geniala idén att använda det som mall. Sagt och gjort, efter en del klippande, strykande och sömnad så var det klart. Några dagar försent förvisso, men vad för väl det när man får en glad val på magfickan?
Ännu en bra grej med förklädet var att Mikael fick köpa ett nytt och fräscht strykjärn. När det gamla hade läckt och kortslutit halva lägenheten tre gånger vågade jag inte använda det mer. Det trista med det nya var att någon hade "tänkt" och gjort mönster i bottenplattan som pyste ut ångan framåt för att "förbehandla tyget". Sjukt smart tänkt, det är bara det att när man pressar kanter som man sedan ska sy så förbehandlas även ens fingrar. Typiskt bra exempel på där användartester hade varit en bra lösning. Ingen med vettet (eller känseln) i behåll hade ju släppt ut det där på marknaden.
La Grande Finale
Idag för ett år sen kom jag till Finland för att stanna där ett läsår och lära mig finska, dansa tango och kasta kniv (vilket sedan ändrades till yxa eftersom det tydligen fanns mer sånt än professionell knivkastning). Det blev ju inte mycket av någondera av dem, men när jag åkte hem igen förstod jag iaf mer finska än jag någonsin gjort tidigare och jag hade testat på tango åtminstone en gång.
Kvällen innan jag åkte var jag på middag hos min kusin och hennes familj och fick frågan om vad jag tyckt om året i stort. Jag insåg att jag hade gjort så mycket att jag glömt bort 99% och därför inte kunde svara. Fick sedan en liknande fråga när jag kom hem och hade födelsedagsfika för lite spridda människor, men då fick jag ur mig betydligt mer. Högt upp på favoritlistan kom faktiskt rysslandsresan, något som jag inte skrivit om alls mycket här. Lovar att göra ett fotoalbum och visa när ni kommer på besök för några av bildmotiven slår det mesta man vanligen ser under en semester. Några historier måste man ju också få spara att berätta själv och inte låta folk läsa sig till. Frågar ni riktigt snällt kanske jag t.o.m. berättar om när jag var uppe och klättrade i stadiontornet i Helsingfors och nästan svimmade i trappen upp till översta våningen. (Det skulle jag förresten skrivit om men nu har inlägget legat som utkast sen februari och så får det förbi ända tills det raderas när den här bloggservern läggs ner.)
I vilket fall, kortfattat är jag otroligt nöjd med mitt år i Finland - inte med kurserna så mycket, men med upplevelserna. Jag har dessutom, men en pojkvän på andra sidan Östersjön, en ganska hög potential att läsa mig både finska och tango, så än är inte hoppet ute.
Innan jag åkte därifrån började jag krafsa ner en liten lista på fördomar som jag haft förut eller upptäckt under mitt år i Muminland. Jag tänkte avsluta bloggen med den nu och så får ni själva åka dit och se efter som allt jag skrivit stämmer.
Johannas fördomslista om Finland och dess underliga folk
Tack för mig och hoppas ni har haft lika mycket nöje av att läsa den här bloggen som jag har haft av att skriva den.
Kvällen innan jag åkte var jag på middag hos min kusin och hennes familj och fick frågan om vad jag tyckt om året i stort. Jag insåg att jag hade gjort så mycket att jag glömt bort 99% och därför inte kunde svara. Fick sedan en liknande fråga när jag kom hem och hade födelsedagsfika för lite spridda människor, men då fick jag ur mig betydligt mer. Högt upp på favoritlistan kom faktiskt rysslandsresan, något som jag inte skrivit om alls mycket här. Lovar att göra ett fotoalbum och visa när ni kommer på besök för några av bildmotiven slår det mesta man vanligen ser under en semester. Några historier måste man ju också få spara att berätta själv och inte låta folk läsa sig till. Frågar ni riktigt snällt kanske jag t.o.m. berättar om när jag var uppe och klättrade i stadiontornet i Helsingfors och nästan svimmade i trappen upp till översta våningen. (Det skulle jag förresten skrivit om men nu har inlägget legat som utkast sen februari och så får det förbi ända tills det raderas när den här bloggservern läggs ner.)
I vilket fall, kortfattat är jag otroligt nöjd med mitt år i Finland - inte med kurserna så mycket, men med upplevelserna. Jag har dessutom, men en pojkvän på andra sidan Östersjön, en ganska hög potential att läsa mig både finska och tango, så än är inte hoppet ute.
Innan jag åkte därifrån började jag krafsa ner en liten lista på fördomar som jag haft förut eller upptäckt under mitt år i Muminland. Jag tänkte avsluta bloggen med den nu och så får ni själva åka dit och se efter som allt jag skrivit stämmer.
Johannas fördomslista om Finland och dess underliga folk
- Alla hus är kaklade. På utsidan. Jag skojar inte, är huset så byggt av trä så nog fasen har någon lyckats klämma dit en halv vägg med kakel någonstans.
- Alla hus har en bastu. Jag fick lite skäll av kexet för min dåliga research på den här punkten och ändrar väl till att "alla finnar har iaf tillgång till en bastu i något närliggande hus om inte ens eget".
- Så fort ett hus ska säljas och bilder ska upp på någon annonssida är det mer fokus på hur bastun ser ut än sov- eller vardagsrummet.
- Alla har minst en Alvar Aalto-vas. (Jag har två och planerar att köpa fler. Dessutom önskar jag mig en sån pepparkaksform i... tja spontanpresent kanske eftersom det är lite sent när väl julen är här.)
- Folk över 60 samlar på Marimekkoskålen (den jag tycker är jättehemskt ful och svår att få ihop med övrig inredning i hemmet) och har dem uppställda högst upp över köksskåpen. Till min fasa började min aversion mot denna skål så smått att luckras upp mot slutet av vistelsen, men får jag en sån i present så åker den ändå direkt till närmsta secondhandbutik.
- Folk köper ingen annan choklad är Fazers. Jag tog mig igenom nästan hela sortimentet och utsåg favoriten "röda bär". Mitt fazerätande gick så långt att det kändes som att komma hem när man fick en liten Fazer sininen som efterrätt på flyget.
- Alla tycker att Marimekkos tyger är jättefina. Det gör inte jag.
- Folk ficktjuvar inte. Jag gick med plånbok och mobil i ytterfickan på ryggsäcken hela vistelsen och de låg i säkert förvar hela tiden. Hörde aldrig heller att nån annan blivit av med sina grejer. Fick sen höra att det var på sommaren som det kom ligor från lite alla möjliga delar av Europa (läs: Estland) som tog hand om ficktjuveriet.
- Alla tonårspojkar ser ut som hårdrockare. Långt hår, kängor, militärbrallor, svår min.
- Det vanligast förekommande ordet i finska språket är "ehkä". Betyder ungefär "kanske/förmodligen" vilket gör det sjukt irriterande att försöka prata engelska med en finne eftersom man får svaret "maybe" på allt man säger.
- Alla kvinnor bär kalevalasmycken. Jag med.
- Ingen har läst Kalevala på riktigt. Fast jag har och jag är sjukt stolt över det. Ska säga åt kexet att läsa Eddan så är det jämnt för den har inte jag läst.
- Alla försöker lura i turisterna att det finns björnar i hela landet. Jag var på ett ställe där det fanns björn och ville därifrån fortast möjliga efter att ha fått reda på det, så hur björnar runt knuten kan vara attraktivt förstår jag inte. En liten älg kan ju annars vara lite trevligt. Fast inte om man frågar kexet som när han och tre andra gjorde lumpen blev "inringad" av en något instabil älgko (fast skulle folk springa runt med vapen när jag hade kalv i närheten skulle jag nog också bete mig lite underligt).
- Alla nyhetsklipp och alla reklamfilmer är inspelade i Helsingfors. Så är det säkert i Sverige också, men jag vet bara inte hur det ser ut i Stockholm (...och sen tittar jag nästan aldrig på tv).
- Alla mataffärer har minst en spelautomat innanför ytterdörren.
- Alla pensionärer spelar bort växelpengarna från matinköpet (och ibland mer) på dessa spelautomater. Jag tycker hela grejen är otroligt tragisk och fattar inte varför man har det så. Folk blir spelberoende, det är ett faktum. Ta bort maskinerna.
- När man ska köpa mjöl i butiken ska man inte tro att det bara är att gå fram till hyllan och hugga ett paket kungsörnens vetemjöl som är det enda sortiment som finns. Man ska först försöka lista ut vad det är för skillnad på "fint", "grovt", "special-", "semmel-" (jag trodde i början att det var till det som i Sverige kallas "semlor", men det visade sig vara finlandssvenska för "frallor"), "dinkel-", "bovete-", "havrevete-", "rågvete-", "gud-vet-vad-vete-" och så vidare med ändelsen "mjöl". Efter en halvtimmes velande blev jag så trött på eländet att jag ringde hem till mamma och frågade vilken som var "vanligt vetemjöl".
- Finland har flest laktosintoleranta i hela den mjölkdrickande världen. Den slutsatsen kan man dra bara av att gå förbi deras enorma hyllor med HYLA- och laktosfria produkter. *saknar*
- Alla offentliga toaletter har öppna väggar nertill vilket innebär att man lär sig känna igen sina kompisar på hur det låter när dom kissar. Jag kan ju säga att det har varit en pärs att ha haft magproblem i det landet.
- Alla offentliga toaletter har skumtvål i behållarna som min hud faktiskt tål. När jag var hemma på besök i Sverige bävade jag för den flytande tvålen som finns här eftersom jag visste att jag skulle ha 0% fukt kvar i huden på händerna efter användning av den.
- När det regnar springer alla runt i gummistövlar och lyckas dessutom se coola ut. Jag ska banne mig köpa ett par med roligt mönster på nästa gång jag åker dit. Finns inget värre än läckande gympaskor när det rinner vatten överallt.
Tack för mig och hoppas ni har haft lika mycket nöje av att läsa den här bloggen som jag har haft av att skriva den.
Bröllop
Jag stod där i en hop med tjejer. Den förväntningsfulla spänningen låg tjock över salen. Jag försökte stå så långt bak i hörnet som möjligt eftersom jag ändå inte ville ha den. När den sen väl kastades såg jag hur den kom vinandes rakt emot mig, i perfekt vinkel. Något i min hjärna slog om och jag såg hur min arm sträcktes upp så högt som det vara gick för att fånga den. När mitt medvetande kom ikapp reflexerna kände jag hur jag höll den i ett stadigt tag precis där den är tänkt att hållas. Två andra hade också fått tag i några spröt men när de såg min blick kände det att det inte var värt att bråka. Den var min. Jag hade fångat brudbuketten.
När medvetandet vaknade till ordentligt kom jag ihåg att jag inte alls skulle fånga den. Tvärtom, jag skulle anstränga mig för att inte ta den. Några ögonblick hade jag funderat på att släppa taget och låtsas som ingenting, men det var så uppenbart att jag hade bästa greppet så det hade inte gott. Innerst inne tror jag också att en liten flicka som alltid drömt om att fånga buketten på ett bröllop hoppade upp och ner av lycka.
Skrället var stort och långt - säkert en meter långa grässtrån i en stor bunt - så det gick inte att smyga undan den lite diskret heller. Sista delen av kvällen tillbringades alltså med att bära runt på den utan att klubba nån i huvudet så fort man vände sig om. Var dock på det hela taget ganska nöjd till slut och beundrade den flera gånger de dagar den höll sig vid liv på vårt köksbord.
Bröllopet annars var väldigt trevligt. God mat, bra musik, trevlig folk och ett lyckligt brudpar. Särskilt brudgummen var en fröjd att se för han log så glatt hela dagen igenom och jag skulle inte bli förvånad om han just då var världens lyckligaste man.
Annars fanns det lite traditioner med på bröllopet som jag inte var van vid. Till att börja med så ledde brudens far fram bruden till brudgummen som sedan tog över. Trodde att det var någon amerikansk sed, men fick sen höra av mamma att man gör så om det är en korskyrka (gångarna bildar ett kors i mitten). En annan grej var ju så klart det här med brudbuketten, trodde att även det var typiskt amerikanskt men så var det visst inte. Får väl snart höra att det här är samma som med brasor på midsommar - det är bara i Sverige man inte gör det.
En man som spelade dragspel hela tiden när vi väntade på att brudparet skulle komma tillbaka efter kyrkan var tydligen inte heller helt ovanligt. Bruden kidnappades efter maten av några ligistgäster (däribland min kära pojkvän) och sen var brudgummen trvungen att utföra ett uppdrag (i det här fallet att rita en bild av var de skulle på smekmånad) som hon sen skulle godkänna för att komma tillbaka till honom. Har aldrig hört talas om nåt liknande förut.
Det sista som var lite annorlunda mot ett svenskt bröllop, men som jag faktiskt hade sett förut, var att när brudparet skar upp tårtan så skulle de stampa foten i backen så fort som möjligt. Den som stampade först var den som skulle komma att bestämma i äktenskapet. Min syster gjorde så här på sitt bröllop, men "glömde" informera den blivande maken om traditionen så det var ju bara fritt fram att riva av en steppdans om så hade velats.
Tårtan på fem våningar var så vinglig att man knappt vågade skära i den. Hallon och grädde på kardemummabotten. God, men inget som jag själv skulle välja till mitt eget bröllop. Framförallt inte i fem våningar.
Utanför kyrkan precis efter vigseln. Om ni tittar riktigt noga på stammen på det trädet som är längst till vänster så kan ni se hur champagnekorken flyger iväg.
Man behövde ju inte oroa sig för att småfåglarna skulle bli dåliga i magen av riset för det tog duvorna hand om. De kom som på beställning och visste precis vad det var frågan om. Några minuter senare var trappan precis dammsugen från riskorn.
Kvällen avslutades med en tur till teaterkrogen (eller något liknande namn) vid Svenska teatern. Flott ställe men vi åkte hem ganska tidigt för vi började bli slitna efter alla nätter vi suttit uppe och pysslat med bröllopspresenten. Marko, Mikaels kompis, höll nästan på att åka på stryk (och vi med i bara farten) när han kommenterade några biffiga killars bil. Jag fick be om ursäkt 100 gånger innan de lugnade sig och bestämde sig för att åka men jag var skiträdd i två dar efteråt. Så kan det gå när man umgås med fulla finnar.
När medvetandet vaknade till ordentligt kom jag ihåg att jag inte alls skulle fånga den. Tvärtom, jag skulle anstränga mig för att inte ta den. Några ögonblick hade jag funderat på att släppa taget och låtsas som ingenting, men det var så uppenbart att jag hade bästa greppet så det hade inte gott. Innerst inne tror jag också att en liten flicka som alltid drömt om att fånga buketten på ett bröllop hoppade upp och ner av lycka.
Skrället var stort och långt - säkert en meter långa grässtrån i en stor bunt - så det gick inte att smyga undan den lite diskret heller. Sista delen av kvällen tillbringades alltså med att bära runt på den utan att klubba nån i huvudet så fort man vände sig om. Var dock på det hela taget ganska nöjd till slut och beundrade den flera gånger de dagar den höll sig vid liv på vårt köksbord.
Bröllopet annars var väldigt trevligt. God mat, bra musik, trevlig folk och ett lyckligt brudpar. Särskilt brudgummen var en fröjd att se för han log så glatt hela dagen igenom och jag skulle inte bli förvånad om han just då var världens lyckligaste man.
Annars fanns det lite traditioner med på bröllopet som jag inte var van vid. Till att börja med så ledde brudens far fram bruden till brudgummen som sedan tog över. Trodde att det var någon amerikansk sed, men fick sen höra av mamma att man gör så om det är en korskyrka (gångarna bildar ett kors i mitten). En annan grej var ju så klart det här med brudbuketten, trodde att även det var typiskt amerikanskt men så var det visst inte. Får väl snart höra att det här är samma som med brasor på midsommar - det är bara i Sverige man inte gör det.
En man som spelade dragspel hela tiden när vi väntade på att brudparet skulle komma tillbaka efter kyrkan var tydligen inte heller helt ovanligt. Bruden kidnappades efter maten av några ligistgäster (däribland min kära pojkvän) och sen var brudgummen trvungen att utföra ett uppdrag (i det här fallet att rita en bild av var de skulle på smekmånad) som hon sen skulle godkänna för att komma tillbaka till honom. Har aldrig hört talas om nåt liknande förut.
Det sista som var lite annorlunda mot ett svenskt bröllop, men som jag faktiskt hade sett förut, var att när brudparet skar upp tårtan så skulle de stampa foten i backen så fort som möjligt. Den som stampade först var den som skulle komma att bestämma i äktenskapet. Min syster gjorde så här på sitt bröllop, men "glömde" informera den blivande maken om traditionen så det var ju bara fritt fram att riva av en steppdans om så hade velats.
Kvällen avslutades med en tur till teaterkrogen (eller något liknande namn) vid Svenska teatern. Flott ställe men vi åkte hem ganska tidigt för vi började bli slitna efter alla nätter vi suttit uppe och pysslat med bröllopspresenten. Marko, Mikaels kompis, höll nästan på att åka på stryk (och vi med i bara farten) när han kommenterade några biffiga killars bil. Jag fick be om ursäkt 100 gånger innan de lugnade sig och bestämde sig för att åka men jag var skiträdd i två dar efteråt. Så kan det gå när man umgås med fulla finnar.
Radio
Ihärdig och hängiven studerande av finska språket som man är gör man ju allt för att komma i kontakt med språket och snappa upp ord och grammatik. Följaktligen lyssnar jag i princip enbart på finlandssvensk radio där de bara pratar svenska.
Det påminner lite om P3, men alla är mycket galnare. Just nu sitter jag och förundras över två saker:
1. Hur många finska (och engelska) låneord kan man få in i en och samma svenska mening? Radioprataren verkar ha anmält sig till någon rekordtävling och håller just nu på att vinna skulle jag tro. Dock är detta mer lättlyssnat är morgnarna när en hitflyttad stockholmare sitter och häver ur sig stockholmsslang till höger och vänster. "Han är ju lite av en stekare." Whut?! (Är numera min standardfras.)
2. Hur många sjuka tävlingar kan man komma på och hur många kockolockosvar kan man få in på 5 minuter? Det ena svaret är sämre än det andra och fantasin verkar vara nere på noll. Dessutom blir jag snart hysterisk på att de spelar samma tävlingsfråga 5 gånger i rad efter varje låt. (Nu avgjordes precis tävlingen och det enda bidraget med fantasi vann inte eftersom det var för snuskigt.)
Finlandssvensk radio är onekligen ett fenomen som bör upplevas. Extra roligt blir det också när när man befinner sig i staden där det mesta av det de gör händer. Nästan samma som att titta på Uutiset (Nyheterna) och se att varenda inslag är inspelat på gatorna man gick på tidigare under dagen (eller så var det iaf tills jag flyttade till Espoo).
Borde ha lite mindre lama saker att skriva om men jag har gjort 500 saker de senaste dagarna (roadtrip till Nostalgiland, kusinträff i Fiskars, jobbångest, besök på zoo...) och har följaktligen 500^2 bilder att rensa innan jag kan skriva nåt om det. Bussförbindelserna härifrån och till jobbet har dessutom ordnat det så fint att jag måste gå upp kl 6 på morgonen så några sena nätter framför datorn blir det inte direkt (och det skulle vara så sjukt pinsamt om dom kom på mig på jobbet) så det blir inte mycket skrivande. Får väl testa att införa en skrivardag i veckan, först ska jag bara till Suolahti igen på onsdag (få betalt för att sova 6 timmar på tåget) och till Sverige i helgen och hälsa på där hemma, så det får bli efter det.
Ska fortsätta lära mig Photoshop nu... eller ringa till min kusin. Nä, jag känner mig lite släktsjuk efter helgen så det får bli kusinen. Återkommer när jag inte har en finlandssvensk radio tutandes i örat som sänker min koncentration med ca 90%.
Det påminner lite om P3, men alla är mycket galnare. Just nu sitter jag och förundras över två saker:
1. Hur många finska (och engelska) låneord kan man få in i en och samma svenska mening? Radioprataren verkar ha anmält sig till någon rekordtävling och håller just nu på att vinna skulle jag tro. Dock är detta mer lättlyssnat är morgnarna när en hitflyttad stockholmare sitter och häver ur sig stockholmsslang till höger och vänster. "Han är ju lite av en stekare." Whut?! (Är numera min standardfras.)
2. Hur många sjuka tävlingar kan man komma på och hur många kockolockosvar kan man få in på 5 minuter? Det ena svaret är sämre än det andra och fantasin verkar vara nere på noll. Dessutom blir jag snart hysterisk på att de spelar samma tävlingsfråga 5 gånger i rad efter varje låt. (Nu avgjordes precis tävlingen och det enda bidraget med fantasi vann inte eftersom det var för snuskigt.)
Finlandssvensk radio är onekligen ett fenomen som bör upplevas. Extra roligt blir det också när när man befinner sig i staden där det mesta av det de gör händer. Nästan samma som att titta på Uutiset (Nyheterna) och se att varenda inslag är inspelat på gatorna man gick på tidigare under dagen (eller så var det iaf tills jag flyttade till Espoo).
Borde ha lite mindre lama saker att skriva om men jag har gjort 500 saker de senaste dagarna (roadtrip till Nostalgiland, kusinträff i Fiskars, jobbångest, besök på zoo...) och har följaktligen 500^2 bilder att rensa innan jag kan skriva nåt om det. Bussförbindelserna härifrån och till jobbet har dessutom ordnat det så fint att jag måste gå upp kl 6 på morgonen så några sena nätter framför datorn blir det inte direkt (och det skulle vara så sjukt pinsamt om dom kom på mig på jobbet) så det blir inte mycket skrivande. Får väl testa att införa en skrivardag i veckan, först ska jag bara till Suolahti igen på onsdag (få betalt för att sova 6 timmar på tåget) och till Sverige i helgen och hälsa på där hemma, så det får bli efter det.
Ska fortsätta lära mig Photoshop nu... eller ringa till min kusin. Nä, jag känner mig lite släktsjuk efter helgen så det får bli kusinen. Återkommer när jag inte har en finlandssvensk radio tutandes i örat som sänker min koncentration med ca 90%.
Vappu - Valborg
Vanligtvis brukar folk i slutet av året vakna upp ur någon form av omvärld-tid-dvala och undra "Vart tog det här året vägen? Det är redan jul igen". Jag har börjat redan nu. Idag är det redan sista april och en tredjedel av året har gått. Vart tar det här året vägen?
Sista april och första maj firas, precis som i Sverige, även här i Finland - bara lite mer än jag är van vid. Inga brasor vad jag har hört, men det laddas upp ordentligt med sima (mjöd gjort på citron, socker och jäst) och tippaleipä (någon typ av godsak som enligt mig mest ser ut som en komprimerad binnikemask) samt hutlösa mängder alkohol. De nordiska ländernas förhållande till alkohol beskrevs en gång som "man dricker inte så ofta men när man dricker - då jädrar!" och det här råkar vara ett av de årliga "då jädrar!"-tillfällena. Det ska alltså supas mycket, länge och tungt. Veklingar som jag kommer nog troligen hålla sig till den något snällare siman eftersom den är alkoholfri (om jag inte fuskar och tar apelsinjuice istället. Minns att när jag smakade sima som liten så tyckte jag att det smakade päck).
Sima och tippaleipä
Vappu når något av karnevalnivå här i Helsingfors (dålig koll på resten av Finland tyvärr) och folk spökar ut sig i det ena underligare än det andra (gärna inhandlat på Tiimari). Själv tänkte jag köpa mig en "vappuhuiska" eller två. Ser ut lite som en pom-pom-boll gjord av silkespapper, fastsatt på en pinne så man kan vifta ordentligt med den. Jag och min syster brukade få såna när vi var och hälsade på mummi och vaari i Finland under Valborg och vi brukade springa genom det stora huset från ena änden till den andra medans vi viftade och hade oss med våra huiskor. Först nu på senare år har jag börjat fundera på vem det egentligen var som fick städa upp efter oss. Om jag minns rätt så var det mer silkespapper på golvet än på pinnen efter några språngmarscher genom hallarna.
Några av traditionerna som hör till Vappu är att folk kl 18 på Vappuaatto (Valborgsmässoafton) samlas runt statyn Havis Amanda nere vid salutorget där hon sedan tvättas och får på sig en studentmössa. Allt detta fixas av studenterna och de hyr t.o.m. en kran för att kunna sätta på mössan ordentligt utan att behöva klättra på statyn. (Hade de inte gjort det hade den nog inte kunnat fira sina 100 år som den gör iår.) Universitetsstudenterna tar sedan på sig mössan, medans teknologerna från Otaniemi väntar till midnatt. Ursprungligen skedde hela tvättandet av statyn vid midnatt och alla satte på sig mössorna då, men det började komma så mycket folk och det blev så rörigt att de flyttade fram tiden till tidigare på kvällen istället.
Första maj är det sen stor picknick i Kaivopuisto, en park nere i södra delen av stan. Praktiskt taget hela stan är där och firar och man träffar folk, äter gott och allmänt njuter av livet. Dit går man vare sig det är solsken eller hagelstorm.
Andra, inte fullt så trevliga kanske, traditioner är att folk skräpar ner (inte bara med silkespapper), river blommor ur rabatterna och de stora krukorna som står lite varstans, samt kissar överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Tydligen kan man se stora pölar på gatorna där folk har lättat på trycket. Frågorna som nu följer är: Hur många kommer ha kissat där jag imorgon lägger min picknickfilt? Ska jag ta den plastade frottén som blev över efter vårt prototypbyggande och lägga under filten? Ska jag ta gummistövlar ikväll när vi går till statyn? Eller ska jag ta seden dit jag kommer, dricka för mycket sima och sen själv kissa mitt på torget? Vi får se. Fokus för kvällen ligger ändå på att inte bli av med min studentmössa som mamma tog med när hon var här. Gör jag det kommer Anders högaktligen och utan pardon sparka ut mig från promoveringen i maj och det vore ju förargligt eftersom vi redan har bokat båtbiljetterna.
Sista april och första maj firas, precis som i Sverige, även här i Finland - bara lite mer än jag är van vid. Inga brasor vad jag har hört, men det laddas upp ordentligt med sima (mjöd gjort på citron, socker och jäst) och tippaleipä (någon typ av godsak som enligt mig mest ser ut som en komprimerad binnikemask) samt hutlösa mängder alkohol. De nordiska ländernas förhållande till alkohol beskrevs en gång som "man dricker inte så ofta men när man dricker - då jädrar!" och det här råkar vara ett av de årliga "då jädrar!"-tillfällena. Det ska alltså supas mycket, länge och tungt. Veklingar som jag kommer nog troligen hålla sig till den något snällare siman eftersom den är alkoholfri (om jag inte fuskar och tar apelsinjuice istället. Minns att när jag smakade sima som liten så tyckte jag att det smakade päck).
Vappu når något av karnevalnivå här i Helsingfors (dålig koll på resten av Finland tyvärr) och folk spökar ut sig i det ena underligare än det andra (gärna inhandlat på Tiimari). Själv tänkte jag köpa mig en "vappuhuiska" eller två. Ser ut lite som en pom-pom-boll gjord av silkespapper, fastsatt på en pinne så man kan vifta ordentligt med den. Jag och min syster brukade få såna när vi var och hälsade på mummi och vaari i Finland under Valborg och vi brukade springa genom det stora huset från ena änden till den andra medans vi viftade och hade oss med våra huiskor. Först nu på senare år har jag börjat fundera på vem det egentligen var som fick städa upp efter oss. Om jag minns rätt så var det mer silkespapper på golvet än på pinnen efter några språngmarscher genom hallarna.
Några av traditionerna som hör till Vappu är att folk kl 18 på Vappuaatto (Valborgsmässoafton) samlas runt statyn Havis Amanda nere vid salutorget där hon sedan tvättas och får på sig en studentmössa. Allt detta fixas av studenterna och de hyr t.o.m. en kran för att kunna sätta på mössan ordentligt utan att behöva klättra på statyn. (Hade de inte gjort det hade den nog inte kunnat fira sina 100 år som den gör iår.) Universitetsstudenterna tar sedan på sig mössan, medans teknologerna från Otaniemi väntar till midnatt. Ursprungligen skedde hela tvättandet av statyn vid midnatt och alla satte på sig mössorna då, men det började komma så mycket folk och det blev så rörigt att de flyttade fram tiden till tidigare på kvällen istället.
Första maj är det sen stor picknick i Kaivopuisto, en park nere i södra delen av stan. Praktiskt taget hela stan är där och firar och man träffar folk, äter gott och allmänt njuter av livet. Dit går man vare sig det är solsken eller hagelstorm.
Andra, inte fullt så trevliga kanske, traditioner är att folk skräpar ner (inte bara med silkespapper), river blommor ur rabatterna och de stora krukorna som står lite varstans, samt kissar överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Tydligen kan man se stora pölar på gatorna där folk har lättat på trycket. Frågorna som nu följer är: Hur många kommer ha kissat där jag imorgon lägger min picknickfilt? Ska jag ta den plastade frottén som blev över efter vårt prototypbyggande och lägga under filten? Ska jag ta gummistövlar ikväll när vi går till statyn? Eller ska jag ta seden dit jag kommer, dricka för mycket sima och sen själv kissa mitt på torget? Vi får se. Fokus för kvällen ligger ändå på att inte bli av med min studentmössa som mamma tog med när hon var här. Gör jag det kommer Anders högaktligen och utan pardon sparka ut mig från promoveringen i maj och det vore ju förargligt eftersom vi redan har bokat båtbiljetterna.
Militär invasion av senatstorget
Idag fick jag förklaringen till varför min finskabok innehåller så många synonymer för "cigarett" och "röka".
Jag kom till universitetets huvudbyggnad i morse för att gå på finskalektion. Till min stora förvåning var hela senatstorget framför fullt av gigantiska militärfordon och lite soldater här och där. Tittade lite undrande men tänkte inte mer på det sen utan gick in och försökte lära mig finskans imperfekt med alla vokaländringar. Kom ut igen två timmar senare - eller försökte komma ut snarare, för hela trappan var full av folk.
Det hade kommit betydlig mycket fler soldater nu och de stod uppställda i fina fyrkanter med raka ryggar och läskiga skjutvapen. Jag fattade ingenting men min nuvarande och före detta finskalärare stod framför mig och pratade så jag försökte tjuvlyssna. Jag förstod så mycket som att det hade med vädret (ilma) att göra, och ja, det var ju fint väder. Solen sken som aldrig förr.
Någon knasboll cirklade runt torget uppe i luften med en motorförsedd fallskärm (det finns säkert ett korrekt namn för det här i stil med "glidflygning" som jag inte känner till. Upplys mig gärna) med en finsk flagga i en stång under sig. Man undrar ju vem som kom på den idén.
Nyfikenheten växte sig allt större och de rörde ju sig ändå inte där på torget så jag sms:ade kexet och frågade vad som var på gång. Fick svaret att Finska flygvapnet firade 70 år och dessutom så hade man minnesdag av bombningarna av Helsingfors 1944. Det slog mig då att "ilma" inte bara betyder väder, utan även luft - luft som i luftförsvaret.
Jag googlade lite för att ta reda på mer om de här bombningarna men började i fel ände och kom till dagens nummer av Hufvudstadsbladet istället. Där stod det så här:
"Mycket tyder på att den 21 februari 1808 kommer att bli en dag att minnas. Trots höga snödrivor och en vinterköld på under 20 grader som borde få vem som helst att avstå från alla tankar på krig slog den fega fienden till tidigt på morgonen.
Feg? Jo, för att kejsaren Alexander I högtidligt lovat (och ljugit) att Ryssland inte rustar för krig mot Sverige utan mot England, för att Ryssland inte avgett någon krigsförklaring och för att ryssarna nu utnyttjar de gevär som de i somras köpte av svenska kungen mot falska löften att de aldrig skulle riktas mot Sverige. Den lömska ryska planen gick ut på att överrumpla Sverige och i skydd av vintern marschera norrut och västerut innan försvaret hunnit mobiliseras och förstärkningar skeppas över Ålands hav. Men så enkelt kommer inte fälttåget att förverkligas."'
Inget konstigt med det kan man ju tycka, men är det bara jag som reagerar på att Finland omnämns som Sverige? Ok att det hade varit under svensk ockupation i 900 år, men Finland har ändå alltid varit Finland (hur lyckas man annars behålla sitt språk under så lång tid) och torde ses som detsamma av en finsk tidning tycker man ju. Ibland blir jag förvånad över hur stor skillnad det är på den finlandssvenska och den finska kulturen när det gäller förhållandet till Sverige.
Nåväl, jag hittade till slut information om rätt krig. Ingen idé att jag skriver om den, här har ni texten:
"Nattlig formationsflygning - med fienden
Artikel av generallöjtnant Heikki Nikunen, publicerad i KKrVAHT nr 4 2000.
Översättning från finskan av fil dr Stefan Forss.
Finska bombflygflottiljens motoperationer våren 1944 Då fortsättningskriget, som fått karaktären av ställningskrig, var inne på sitt tredje år började Finlands regering sondera förutsättningarna för separatfred med Sovjetunionen. Resultatet av de första kontakterna i början av 1944 visade emellertid att de sovjetiska fredsvillkoren var så orimliga att det över huvud taget inte var möjligt att skrida till konkreta åtgärder. Efter att Finland avvisat de sovjetiska kraven inledde det sovjetiska långdistansbombflyget ADD storstilade operationer mot Helsingfors i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad.
Bombningarna av Helsingfors utfördes under tre nätter, den 6, 16 och 26 februari 1944. Alla tre inleddes på kvällen och fortsatte långt in på natten. ADD utförde sammanlagt 2 000 flyguppdrag och fällde ca 20 000 bomber av olika slag; bombernas totala vikt uppgick till ca 2 400 ton.
Luftvärnet i Helsingfors, lett av överstelöjtnant Pekka Jokipaltio med kapten Aake Pesonen som operativ chef, kunde dock med effektiv spärreldstaktik och -teknik avvärja anfallen så effektivt att bara ca 800 bomber föll inom det egentliga stadsområdet. Personförlusterna i Helsingfors var 146 döda och 356 sårade. De materiella förlusterna uppgick till 109 förstörda och 325 skadade byggnader. "
Obehagligt det där. Blev särskilt illa berörd av meningen "i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad". Svårt att riktigt förstå i dagens läge. Finns dock en hel del krigsspår kvar i stan; granathål i byggnader och statyer och i dörren till nationalmuséet finns det kvar ett kulhål i dörren sen 1918. Jag var där i onsdags och kikade och undrade först varför i hela friden den som gjort dörren hade gjort ett så dåligt jobb att han lämnat ett hål i den. Sen blev jag upprörd över att någon slagit sönder en ruta i innerdörren också. Fick förklaringen av guiden. Kikade lite extra mycket när jag gick ut igen.
Till slut började det iaf hända saker nere på torget. Orkestern spelade och generalen hälsade soldaterna som hälsade tillbaka så det ekade över halva stan. Monotona tal på ett språk man inte förstår är dock inget jag uppskattar så jag gick därifrån efter totalt en halvtimme. Då hade min finskalärare, som även skrivit boken vi använder i kursen, avverkat minst 3 cigaretter. Inte undra på att hon tycker de orden är viktiga att kunna.
Jag kom till universitetets huvudbyggnad i morse för att gå på finskalektion. Till min stora förvåning var hela senatstorget framför fullt av gigantiska militärfordon och lite soldater här och där. Tittade lite undrande men tänkte inte mer på det sen utan gick in och försökte lära mig finskans imperfekt med alla vokaländringar. Kom ut igen två timmar senare - eller försökte komma ut snarare, för hela trappan var full av folk.
Det hade kommit betydlig mycket fler soldater nu och de stod uppställda i fina fyrkanter med raka ryggar och läskiga skjutvapen. Jag fattade ingenting men min nuvarande och före detta finskalärare stod framför mig och pratade så jag försökte tjuvlyssna. Jag förstod så mycket som att det hade med vädret (ilma) att göra, och ja, det var ju fint väder. Solen sken som aldrig förr.
Någon knasboll cirklade runt torget uppe i luften med en motorförsedd fallskärm (det finns säkert ett korrekt namn för det här i stil med "glidflygning" som jag inte känner till. Upplys mig gärna) med en finsk flagga i en stång under sig. Man undrar ju vem som kom på den idén.
Nyfikenheten växte sig allt större och de rörde ju sig ändå inte där på torget så jag sms:ade kexet och frågade vad som var på gång. Fick svaret att Finska flygvapnet firade 70 år och dessutom så hade man minnesdag av bombningarna av Helsingfors 1944. Det slog mig då att "ilma" inte bara betyder väder, utan även luft - luft som i luftförsvaret.
Jag googlade lite för att ta reda på mer om de här bombningarna men började i fel ände och kom till dagens nummer av Hufvudstadsbladet istället. Där stod det så här:
"Mycket tyder på att den 21 februari 1808 kommer att bli en dag att minnas. Trots höga snödrivor och en vinterköld på under 20 grader som borde få vem som helst att avstå från alla tankar på krig slog den fega fienden till tidigt på morgonen.
Feg? Jo, för att kejsaren Alexander I högtidligt lovat (och ljugit) att Ryssland inte rustar för krig mot Sverige utan mot England, för att Ryssland inte avgett någon krigsförklaring och för att ryssarna nu utnyttjar de gevär som de i somras köpte av svenska kungen mot falska löften att de aldrig skulle riktas mot Sverige. Den lömska ryska planen gick ut på att överrumpla Sverige och i skydd av vintern marschera norrut och västerut innan försvaret hunnit mobiliseras och förstärkningar skeppas över Ålands hav. Men så enkelt kommer inte fälttåget att förverkligas."'
Inget konstigt med det kan man ju tycka, men är det bara jag som reagerar på att Finland omnämns som Sverige? Ok att det hade varit under svensk ockupation i 900 år, men Finland har ändå alltid varit Finland (hur lyckas man annars behålla sitt språk under så lång tid) och torde ses som detsamma av en finsk tidning tycker man ju. Ibland blir jag förvånad över hur stor skillnad det är på den finlandssvenska och den finska kulturen när det gäller förhållandet till Sverige.
Nåväl, jag hittade till slut information om rätt krig. Ingen idé att jag skriver om den, här har ni texten:
"Nattlig formationsflygning - med fienden
Artikel av generallöjtnant Heikki Nikunen, publicerad i KKrVAHT nr 4 2000.
Översättning från finskan av fil dr Stefan Forss.
Finska bombflygflottiljens motoperationer våren 1944 Då fortsättningskriget, som fått karaktären av ställningskrig, var inne på sitt tredje år började Finlands regering sondera förutsättningarna för separatfred med Sovjetunionen. Resultatet av de första kontakterna i början av 1944 visade emellertid att de sovjetiska fredsvillkoren var så orimliga att det över huvud taget inte var möjligt att skrida till konkreta åtgärder. Efter att Finland avvisat de sovjetiska kraven inledde det sovjetiska långdistansbombflyget ADD storstilade operationer mot Helsingfors i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad.
Bombningarna av Helsingfors utfördes under tre nätter, den 6, 16 och 26 februari 1944. Alla tre inleddes på kvällen och fortsatte långt in på natten. ADD utförde sammanlagt 2 000 flyguppdrag och fällde ca 20 000 bomber av olika slag; bombernas totala vikt uppgick till ca 2 400 ton.
Luftvärnet i Helsingfors, lett av överstelöjtnant Pekka Jokipaltio med kapten Aake Pesonen som operativ chef, kunde dock med effektiv spärreldstaktik och -teknik avvärja anfallen så effektivt att bara ca 800 bomber föll inom det egentliga stadsområdet. Personförlusterna i Helsingfors var 146 döda och 356 sårade. De materiella förlusterna uppgick till 109 förstörda och 325 skadade byggnader. "
Obehagligt det där. Blev särskilt illa berörd av meningen "i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad". Svårt att riktigt förstå i dagens läge. Finns dock en hel del krigsspår kvar i stan; granathål i byggnader och statyer och i dörren till nationalmuséet finns det kvar ett kulhål i dörren sen 1918. Jag var där i onsdags och kikade och undrade först varför i hela friden den som gjort dörren hade gjort ett så dåligt jobb att han lämnat ett hål i den. Sen blev jag upprörd över att någon slagit sönder en ruta i innerdörren också. Fick förklaringen av guiden. Kikade lite extra mycket när jag gick ut igen.
Till slut började det iaf hända saker nere på torget. Orkestern spelade och generalen hälsade soldaterna som hälsade tillbaka så det ekade över halva stan. Monotona tal på ett språk man inte förstår är dock inget jag uppskattar så jag gick därifrån efter totalt en halvtimme. Då hade min finskalärare, som även skrivit boken vi använder i kursen, avverkat minst 3 cigaretter. Inte undra på att hon tycker de orden är viktiga att kunna.
Pikkujoulut
Om det finns något som finnarna är mer galna i än bastandet så är det deras pikkujoulut. Det här är ett fenomen som, som namnet antyder, uppträder kring jul, och i det här fallet sådär en månad innan fram till julafton. Verkar finnas en del varianter men jag tror att det vanligaste är att företagen ordnar dem. Folk klär upp sig, det äts god mat, dricks god (?) sprit och man får kanske en liten klapp (eller en verbal känga av sin överförfriskade personal om man är chef). Vi talar helt enkelt om julfester. Är man en riktig social storstilare så kan man säkert lyckas avverka 1-2 pikkujoulut om dagen fram till jul för ALLA vill ordna sin egen. Det är företag och orgnaistationer och icke-organisationer och bokklubbar och gud-vet-vad som arrangerar dem för sina medlemmar. Ibland tror jag att folk startar föreningar bara för att ha en anledning att få fixa en pikkujoulut.
Så, om nu det här festandet och bastun ligger finnarna varmast om hjärtat så känns det ju givet att de ska kombineras. Alltså, traktorgruppens pikkujoulut firades i direkt anslutning till en bastu. Men varför detta bastande hela tiden? Varför inte bara sitta ner, äta lite gott, kanske ta sig en öl eller två och sen snacka lite skit om sponsorn och de kursansvariga och sen nöja sig med det? Varför måste man sätta sig nakna i ett trångt, mörkt litet rum, fylla luften med så mycket vatten att en fisk skulle kunna överleva där en vecka och sen dessutom dricka yrselframkallande vätskor ur metallburkar. Jag menar, metall! Det blir ju hur varmt som helst och på ingen tid alls och yrsel får jag så det räcker och blir över av att andas in 99% vatten och 1% luft. När det gäller bastande är jag fortfarande mer svensk.
Jag tror det här med bastande är något slags förtäckt finsk parningsdans, eller iaf en förklädd sovring bland "potentiella partners".
Vår pikkujoulut var dock en ganska lugn och bastuspaningsbefriad (iaf vad jag vet) tillställning trots att kylen var till 90% fylld med öl och resterande utrymme med nakkikorv och någon läskig flaska som hette "sisu viina" och som var till för att dryga ut glöggen med.
Så, om nu det här festandet och bastun ligger finnarna varmast om hjärtat så känns det ju givet att de ska kombineras. Alltså, traktorgruppens pikkujoulut firades i direkt anslutning till en bastu. Men varför detta bastande hela tiden? Varför inte bara sitta ner, äta lite gott, kanske ta sig en öl eller två och sen snacka lite skit om sponsorn och de kursansvariga och sen nöja sig med det? Varför måste man sätta sig nakna i ett trångt, mörkt litet rum, fylla luften med så mycket vatten att en fisk skulle kunna överleva där en vecka och sen dessutom dricka yrselframkallande vätskor ur metallburkar. Jag menar, metall! Det blir ju hur varmt som helst och på ingen tid alls och yrsel får jag så det räcker och blir över av att andas in 99% vatten och 1% luft. När det gäller bastande är jag fortfarande mer svensk.
Jag tror det här med bastande är något slags förtäckt finsk parningsdans, eller iaf en förklädd sovring bland "potentiella partners".
- För det första, och det går inte att förneka, alla är nakna. Man har alltså goda möjligheter att spana in hur folk verkligen ser ut under pushupbh:ar och formgjutna kalsonger. I detta ingår även att man kan bedömma muskelmassa (hur mycket ved kan han bära in och orkar han släpa hem en hel älg själv?) och höftomfång (hur många ungar kan hon producera på en femårsperiod?).
- För det andra, att piska folk med björkris avslöjar vem som är en vekling och vem som kan ta lite stryk.
- För det tredje, det råder omäskliga förhållanden i en bastu. Den som inte pallar dessa klarar troligen inte heller av klimatförändringar och är därför inget att ha på längre sikt.
- Och sist men inte minst, det är mörkt i bastun, det är ljust i duschen. Har man glasväggar emellan kan man spana in sitt tilltänkta offer utan att själv behöva avslöja sig innan man satt i sig en koskenkorva och blivit lite mer (eller eventuellt mindre) talför.
Vår pikkujoulut var dock en ganska lugn och bastuspaningsbefriad (iaf vad jag vet) tillställning trots att kylen var till 90% fylld med öl och resterande utrymme med nakkikorv och någon läskig flaska som hette "sisu viina" och som var till för att dryga ut glöggen med.
Linda hade fixad god mat (inte bara korv och öl alltså) och vi hade fixat den där boken och kortet till henne som jag berättade om i ett annat inlägg. Lite mat, lite prat, lite öppen brasa och så bastu och lite frysa-häcken-av-sig-på-balkongen-i-brist-på-isvak förstås. Lyckad kväll med trevligt sällskap och en bra avslutning på terminen. Nästa termin börjar stressen, ångesten och varför-gjorde-vi-inte-det-här-för-länge-sen-paniken så jag ska passa på att njuta nu. God Jul!
Självständighetsdagen
Lyckades kvällen innan provet faktiskt ta mig i kragen och plugga finska. Hade jag haft det tempot hela terminen hade jag säkert pratat flytande finska nu (iaf singularformerna), men så är det ju alltid så det är inget jag egentligen stör mig på. Drabbades dock av "efter tentan"-humöret som inkluderar bl.a. hat av världen samt dåliigt humör. Vanligen syns symtom redan några dagar, upp till en vecka, innan tentan och folk gör bäst i att inte kommunicera med mig överhuvudtaget eftersom jag inte ansvarar för följderna. Folk är säkert tacksamma över att jag inte gått knivkastarkursen än heller...
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Gentlemän och tango
Antingen så är det mörkret eller så lider jag fortfarande av sviterna efter måndagens projektgrupps-"möte" för jag är tröttare än en säl som just studsat sig igenom Stockholm marathon. Användargruppen träffades hemma hos Linda för att gå igenom bilderna från våra observationer och dra lite slutsatser av dem, samt komma på vad vi faktiskt skulle kunna utveckla till själva projektet. Jag hade med mig kladdkaka och Linda hade fixat öl så det var givet att det skulle bli en bra kväll. Måste säga att jag helt förstod hennes pappas skepsis (han var där för att hjälpa hennes pojkvän att laga Söpötti) när hon sa "vi har ett skolmöte" och han sarkastiskt kontrade med svaret "jo, jag ser det på alla ölburkar...".
Faktum är att vi lyckades ganska bra - tills vi skulle sätta igång på riktigt efter ungefär 5 minuter och Juho fick för sig att han skulle visa finska humorprogram på Youtube eftersom han tyckte att jag påminde om ett av dem. Var en sketch med en snubbe som gjorde underliga ljudeffekter till allting.
Efektimeis - Effektmannen.
http://www.youtube.com/watch?v=gPA0VQEtouA
Får väl erkänna att det kommer ett och annat underligt ljud ur min mun när jag saknar ett ord eller vill beskriva en rörelse (jag var värre i ettan brukar Jocke säga), men jag tror faktiskt att Juho är ännu värre eller så blev han bara sjukt inspirerad av videon, för efter det kom det fler obegripliga läten från honom än om man skulle besöka ett zoo.
Kvällen flöt på bra och tankarna flöt iväg fel i slutet av kvällen. Vi kom överens om en massa som vi skulle göra, men jag lyckades glömma bort allihop (bra egenskap hos en gruppansvarig...) så vi får se hur det går =)
Resten av kvällen kan mer eller mindre beskrivas med en annan filmsnutt från samma humorprogram där tre män precis har varit och tränat och sen går till en bar för att ta en öl. Någon vill bara ha en läsk, men övertalas att ta bara en öl eftersom de ändå inte har något speciellt för sig dagen efter.
Snabbkurs i finska för att till fullo uppskatta klippet: Frågan de ställer hela tiden är något i stil med "Vad har du för dig imorgon?" och svaret "normipäivä" är "en normal dag".
http://www.youtube.com/watch?v=2vtwkQcHA1I
Trots att jag var ivrigt påhejad av Juho och Tuomas (Linda stannade hemma och Timo var i Tyskland) lyckades jag aldrig lära mig att ställa själva frågan (men nästan att svara, vilket var en bragd med tanke på att det var hela ETT ord att lära sig) och det pinsammaste var att jag fick fram det bästa uttalsresultatet när jag tryckte ihop kinderna och pratade genom pussmunsläppar. Fick väl godkänt för det antingen för att det var för sluddrigt för att de skulle höra något alls eller för att de var så trötta på att jag inte kunde lära mig ens en ordkombination på fyra ord och inte orkade lyssna mer. Har någon någonsin sagt till dig att finska är svårt? Det är sant.
Träffade två mycket underliga figurer på den där baren. En såg ut som John Lennon (fast vi kom fram till att det var pga glasögonen) och den andra var allmänt oförskämd och gick till grannbaren lite då och då för att spela livemusik med bandet. (Fråga inte, jag är lika frågande som du.) John Lennon försökte diskutera kognitionsvetenskap ut ett kvantfysikperspektiv med mig men jag måste säga att jag tappade bort mig någonstans efter "världen består av små spinnande partiklar som har en självmedvetenhet". Jag undrar varför...
Oj, ursäkta jag ska bara torka upp sakasmen som fullkomligt översvämmade mitt skrivbord...
Det jag lärde mig från den här kvällen var att nästa gång ska jag ta med egna pengar så folk slipper bjuda mig. När man umgås med Finlands gentleman nr 1, Tuomas, blir det tydligen lite mer än man tänkt sig. Han fick mig dessutom att nästan trilla av stolen av chocken när han lite innan vi skulle gå sa att de tyvärr inte kunde låta mig åka hem själv utan att de skulle eskortera mig. Jag undrade varför i hela friden då när jag bor en mil från innerstan medan de bor i Espoo och anledning var tydligen att min stadsdel inte var säker för mig att gå ensam i den här tiden på dygnet. Det tog ungefär 10 minuter innan jag hämtat mig tillräckligt för att kunna säga att det inte gick eftersom det inte skulle gå några mer bussar tillbaka till stan och att de därför inte skulle komma hem, men han svarade bara att det var deras problem. Tilläggas bör kanske att till "deras problem" hör det faktum att bara att ta buss till Espoo hemifrån mig tar 50 minuter, så jag vågar inte tänka på hur lång tid det skulle ta att gå, plus att de hade tjatat hela kvällen om att deras föreläsning började kl 8 på morgonen (klockan var halv ett nu). Galning. Nåja, jag lyckades till slut övertyga honom om att jag bodde i princip precis bredvid busshållplatsen och att jag skulle klara mig enda fram till ytterdörren utan att de skulle behöva unna sig en nattlig promenad.
Jag fick iaf sällskap till stationen vilket jag var tacksam för, men fick lite dåligt samvete sen när jag fick höra att han fick vänta på sin buss i 50 minuter efter det. Juho däremot följde inte med utan åkte hem direkt eftersom bussarna till Espoo går från Kamppi som vi gick förbi redan på vägen till stationen. Kan ju knappast klaga och särskilt inte som jag lyckades (helt utan motstånd) övertala honom om att lära mig finsk tango. Äntligen! Här har jag frågat runt halva stan och så har jag en i min traktorgrupp som förmodligen har kunnat det sen han var 5 år. Kommer bli asbra det här, han sa att vi skulle dra iväg till någon logdans innan jul också =D =D =D
Onni (Lycka)!
Bara knivkastningen kvar sen då ;)
Kan på tal om mina tre mål för året för första gången säga att det känns som finskan börjar fastna nu. Vi har gått igenom de lokala kasusen (tänk prepositioner som betyder "på", "i", "från","in i", "ur" osv som istället sätts fast som ändelser på orden) och genast gick det att säga alla möjliga roliga meningar. Borde lägga lite energi på de där 200 glosorna i veckan som jag lovade mig också, men kommande två veckor kommer jag nog få prioritera en litteraturtenta som jag kom på i förrgår att jag måste skriva. Det tragiska är att för att kunna skriva den måste jag läsa en bok som jag, eftersom jag kom på idén så sent, inte fick tag i förrän i måndags kväll (och av ovan nämnda skäl inte började läsa då). Ska baka tre prisesstårtor till på fredag också och dessutom handla grejer till dem idag så varför jag nu spenderat 1½ timme på ett blogginlägg istället är ett mysterium för mig...
Faktum är att vi lyckades ganska bra - tills vi skulle sätta igång på riktigt efter ungefär 5 minuter och Juho fick för sig att han skulle visa finska humorprogram på Youtube eftersom han tyckte att jag påminde om ett av dem. Var en sketch med en snubbe som gjorde underliga ljudeffekter till allting.
Efektimeis - Effektmannen.
http://www.youtube.com/watch?v=gPA0VQEtouA
Får väl erkänna att det kommer ett och annat underligt ljud ur min mun när jag saknar ett ord eller vill beskriva en rörelse (jag var värre i ettan brukar Jocke säga), men jag tror faktiskt att Juho är ännu värre eller så blev han bara sjukt inspirerad av videon, för efter det kom det fler obegripliga läten från honom än om man skulle besöka ett zoo.
Kvällen flöt på bra och tankarna flöt iväg fel i slutet av kvällen. Vi kom överens om en massa som vi skulle göra, men jag lyckades glömma bort allihop (bra egenskap hos en gruppansvarig...) så vi får se hur det går =)
Resten av kvällen kan mer eller mindre beskrivas med en annan filmsnutt från samma humorprogram där tre män precis har varit och tränat och sen går till en bar för att ta en öl. Någon vill bara ha en läsk, men övertalas att ta bara en öl eftersom de ändå inte har något speciellt för sig dagen efter.
Snabbkurs i finska för att till fullo uppskatta klippet: Frågan de ställer hela tiden är något i stil med "Vad har du för dig imorgon?" och svaret "normipäivä" är "en normal dag".
http://www.youtube.com/watch?v=2vtwkQcHA1I
Trots att jag var ivrigt påhejad av Juho och Tuomas (Linda stannade hemma och Timo var i Tyskland) lyckades jag aldrig lära mig att ställa själva frågan (men nästan att svara, vilket var en bragd med tanke på att det var hela ETT ord att lära sig) och det pinsammaste var att jag fick fram det bästa uttalsresultatet när jag tryckte ihop kinderna och pratade genom pussmunsläppar. Fick väl godkänt för det antingen för att det var för sluddrigt för att de skulle höra något alls eller för att de var så trötta på att jag inte kunde lära mig ens en ordkombination på fyra ord och inte orkade lyssna mer. Har någon någonsin sagt till dig att finska är svårt? Det är sant.
Träffade två mycket underliga figurer på den där baren. En såg ut som John Lennon (fast vi kom fram till att det var pga glasögonen) och den andra var allmänt oförskämd och gick till grannbaren lite då och då för att spela livemusik med bandet. (Fråga inte, jag är lika frågande som du.) John Lennon försökte diskutera kognitionsvetenskap ut ett kvantfysikperspektiv med mig men jag måste säga att jag tappade bort mig någonstans efter "världen består av små spinnande partiklar som har en självmedvetenhet". Jag undrar varför...
Oj, ursäkta jag ska bara torka upp sakasmen som fullkomligt översvämmade mitt skrivbord...
Det jag lärde mig från den här kvällen var att nästa gång ska jag ta med egna pengar så folk slipper bjuda mig. När man umgås med Finlands gentleman nr 1, Tuomas, blir det tydligen lite mer än man tänkt sig. Han fick mig dessutom att nästan trilla av stolen av chocken när han lite innan vi skulle gå sa att de tyvärr inte kunde låta mig åka hem själv utan att de skulle eskortera mig. Jag undrade varför i hela friden då när jag bor en mil från innerstan medan de bor i Espoo och anledning var tydligen att min stadsdel inte var säker för mig att gå ensam i den här tiden på dygnet. Det tog ungefär 10 minuter innan jag hämtat mig tillräckligt för att kunna säga att det inte gick eftersom det inte skulle gå några mer bussar tillbaka till stan och att de därför inte skulle komma hem, men han svarade bara att det var deras problem. Tilläggas bör kanske att till "deras problem" hör det faktum att bara att ta buss till Espoo hemifrån mig tar 50 minuter, så jag vågar inte tänka på hur lång tid det skulle ta att gå, plus att de hade tjatat hela kvällen om att deras föreläsning började kl 8 på morgonen (klockan var halv ett nu). Galning. Nåja, jag lyckades till slut övertyga honom om att jag bodde i princip precis bredvid busshållplatsen och att jag skulle klara mig enda fram till ytterdörren utan att de skulle behöva unna sig en nattlig promenad.
Jag fick iaf sällskap till stationen vilket jag var tacksam för, men fick lite dåligt samvete sen när jag fick höra att han fick vänta på sin buss i 50 minuter efter det. Juho däremot följde inte med utan åkte hem direkt eftersom bussarna till Espoo går från Kamppi som vi gick förbi redan på vägen till stationen. Kan ju knappast klaga och särskilt inte som jag lyckades (helt utan motstånd) övertala honom om att lära mig finsk tango. Äntligen! Här har jag frågat runt halva stan och så har jag en i min traktorgrupp som förmodligen har kunnat det sen han var 5 år. Kommer bli asbra det här, han sa att vi skulle dra iväg till någon logdans innan jul också =D =D =D
Onni (Lycka)!
Bara knivkastningen kvar sen då ;)
Kan på tal om mina tre mål för året för första gången säga att det känns som finskan börjar fastna nu. Vi har gått igenom de lokala kasusen (tänk prepositioner som betyder "på", "i", "från","in i", "ur" osv som istället sätts fast som ändelser på orden) och genast gick det att säga alla möjliga roliga meningar. Borde lägga lite energi på de där 200 glosorna i veckan som jag lovade mig också, men kommande två veckor kommer jag nog få prioritera en litteraturtenta som jag kom på i förrgår att jag måste skriva. Det tragiska är att för att kunna skriva den måste jag läsa en bok som jag, eftersom jag kom på idén så sent, inte fick tag i förrän i måndags kväll (och av ovan nämnda skäl inte började läsa då). Ska baka tre prisesstårtor till på fredag också och dessutom handla grejer till dem idag så varför jag nu spenderat 1½ timme på ett blogginlägg istället är ett mysterium för mig...
