johannalainen

Jodå, jag lever fortfarande, oroa er inte. Har haft fullt upp bara. Kom tillbaks till Finland för en vecka sen och hade Louise, Lina och Chang i släptåg. Vi åkte dit en dag innan nyårsafton för att kunna slöa en hel dag innan stora fyrverkeri- och matfrossardagen, utifall att någon skulle vilja ge utlopp för sina partydjursinstinkter på färjan, men det blev inget sånt. Det var en jäkla resa måste jag säga, storm och skit. Jag valde att tillbringa natten i en kombinerad sjö- och magsjuka och fick därigenom en helt ny bild av Viking Line, nämligen den insidan av toalettstolen. Underbart! Vilken glans, vilket kvalitetsporslin. Jag rekommenderar alla som har möjligheten att ta sig en extra titt nästa gång ni åker båt hit till Finland!

Jag låg och räknade timmarna tills vi skulle komma i höjd med Åbo eftersom det förhoppningsvis skulle vara lugnare i Finska viken och Chang sa att det var som att ligga i en tvättmaskin när det gungade och hade sig. Gjorde väl inte saken bättre att vi fick en hytt på däck 2 (granne med kölsvinet) och varje gång det kom en riktigt stor våg (d.v.s en gång i minuten) så låt det som någon stol hål i skrovet med en hammare i storleksordningen "buss". För en gångs skull var jag iaf inte rätt att båten skulle kantra eller att vi skulle sjunka. Mest för att de andra klarade det så bra själva.

Vi blev tack och lov hämtade av Mikael i hamnen för jag tror inte vi hade pallat en bussresa med en helsingforschaufför efter den natten. Vi lunchade på Stockmann (för det är ju otroligt bra att äta 2 kg mat när man har haft magsjuka natten innan) och blev åktsjuka i hissen upp. Blev trappor resten av dagen. "Resten av dagen" blev för övrigt inte så lång. Vi hade gått lite på stan innan lunchen och efter den handlade vi för nyårsafton och kommande vecka. Resten av kvällen ägnades åt massivt slöande.

---

Kommer en mer detaljerad uppdatering samt bilder om de övriga dagarna och min helg i Loviisa som jag kom hem från idag. Nu blir det dock säng och sömn för jag ska till stan imorrn och träffa min professor och reda ut lite om kurser kommande termin. Natti natt!

Jag nämnde nog sådär en 15 ggr att jag skulle skriva om den där internationella middagen jag blev medlurad på av grekerna, men häromdagen slog det mig att jag fortfarande inte skrivit en enda vettig rad om den och igår slog det mig ännu mer när jag fick bilderna från den från Kostas.

Det hela började med att jag sprang på de två grekerna från min semiotikkurs i skolmatsalen och fick sällskap av dem under lunchen och det hela slutade med att jag var bjuden på "internationell middag" med några andra utbytesstudenter. När jag hörde talas om det första gången skulle vi bli totalt 22 stycken, men kikar man på fotot nedan är det ganska tydligt att "en bjöd en som bjöd en annan som bjöd fem personer ytterligare osv". Tror vi landade på sådär en 40 personer i slutändan.

Folk från överallt. Italien, Spanien, Litauen, Grekland, Ungern, Estland, Frankrike och såklart lilla Sverige. Sen var det säkert ännu fler som dök upp till slut men det är de länder jag minns.

Alla skulle laga något som var typiskt för deras hemland och eftersom huvudrätten var ockuperad redan fick jag efterrätten. Det svenskaste jag kunde komma på på den fronten var prinsesstårta. Fick ju lite övning i bageriet på Maxi under sommaren så jag visste att det inte var helt omöjligt att slänga ihop en, men jag får erkänna att transportera tre blev lite otympligt. Ville ha så mycket som möjligt färdigt innan jag kom dit så jag slapp sätta igång och baka bottnar och ha mig. Var så förberedd att jag t.o.m. hade kavlat marsipanen färdigt.

Lite simmig vanlijsås, men jag blev ändå rätt nöjd med resultatet och det blev även gästerna för fler sa att det var jättegott. Tyvärr var jag näst sist och folk hade redan tryckt i sig cirka 7 förrätter och 7 huvudrätter samt diverse efterätter innan de kom till mig så "proppmätt" var ett ord som beskrev situationen ganska bra.

Det hela ägde rum i Domus Academica, ett gigantiskt utbytesstudentskorridorshus mitt i stan. Jag fick husera hos grekerna även om jag sprang upp en trappa och kokade vaniljsås hos esterna lite då och då.

Sjukt sunkigt hus (precis som mitt) men sammanhållningen var ju nästan läskig. Alla verkade känna alla och jag tror inte en kotte av dem där hade ens sett en riktig finne under hela sin vistelse. Tacka vet jag traktorkursen!

Var kul att prova på lite olika maträtter och få lite inspiration och jag som är så kinking med mat (eller har varit iaf) tyckte att jag klarade mig bra. Till min fasa hade grekerna gjort fylld squash, något av det äckligaste jag vet. Var tvungen att vara artig dock och tryckte i mig en hel bit och upptäckte till min stora förundran att det faktiskt var rätt gott. Jag upphör aldrig att förvånas över mat; särskilt inte över den otroliga mängden god mat jag missat p.g.a. min kinkighet.

Det här var ena läskiga grejer från Ungern. Barnsligt förtjusta i plommon var de. Faktiskt den enda grejen som jag inte tyckte om var de kokosrullade läskiga plommonbollarna som syns i bild. *rys* Chokladen smakade underligt den med. Som om någon malt ner lite bittermandel också.

Många smarrigheter bjöds det på men de bästa var ändå Litauens potatisgratäng (tro det eller ej) och fransmännens efterrätt som bestod av crêpes, smuldeg med äppelpaj och till sist en helt gudomlig sockerkaksliknande grej som bara smälte i munnen. Bonus till italienarna som bjöd på mozarella och tomat också. Jag är ju något av en mozarellamissbrukare. När jag sitter här och tänker kommer jag också att tänka på den italienska (ja, men de var 3 eller 4 italiengrupper), eller om det var en annan fransosgrupp, som hade gjort mannagrynsplättar i ugnen. Ruggigt gott men väldigt mättande.

Avlsutningsvis bjöd italiernarna (kanske 3:e italienska gruppen) på en sjukt god chokladkakeliknande sak och lite limoncelli (det står visst "limonetto" på flaskan men jag är rätt säker på att "limoncelli" var ordet jag hörde), en läskig spritblandning av citronlikör och socker.

Trots att jag bara ätit lite från varje ställe under hela kvällen så kände jag mer mer övergödd än en spädgris precis innan jul. Fick även uppleva det välkända fenomenet "den här datorn är inte kompatibel med min presentation som jag satt och slet med i två timmar till klockan tre i natt". Grekerna hade nämligen inget Office på sina datorer och jag hade en PowerPoint-presentation. Nåja, bilderna gick iaf att öppna så jag fick spela lite "modern svensk musik" eftersom vi "inte längre lyssnar på ABBA dagarna igenom" samt improvisera lite kring svenska mat- och högtidstradition. Det var julgransdans, midsommarstångsdans, nubbe, sill, kräftor och Lucia. Jubel uppstod när jag sjöng små grodorna för ett fullsatt korridorsrum.

Kvällen resulterade i 1 1/4:s överbliven prinsesstårta. Jag hade tack och lov tagit med ena rediga burkar att frakta marsipanen i, men inte ens de klarade av en hel tårta så jag fick böna och be grekerna att ta en bit och sen kom en galen italienare och lovade äta upp den resterande fjärdedelen. Jag som egentligen avskyr prinsesstårta för all grädden, kände mig något betryckt över det faktum att jag skulle behövde kränga över resterande tårta på någon annan (slänga går ju bara inte), men det hela löste sig genom att Christin fullkomligt hoppade på mig och sa åt mig att spara en bit åt henne (Vera och Thekla fick också) och resten tog jag med till Otaniemi och mutade teknologerna med. "Vägen till en mans hjärta går genom magen" och man är ju inte dum heller. Efter det tjatade en viss blivande pojkvän nästan ihjäl sig om att jag skulle baka den där tårtan till ett annat möte.

Så ladies, om ni känner att ni har ett behov, så har "sju sorters kakor" ett rätt schysst recept ;)

Det närmaste julmarknad i Tallinn jag kom var den i gamla studenthuset Wanha på Mannerhiemintie. Smockat med folk och en del original som sålde grejer. Såg en kvinna med färgrann särk, tovade utsmyckningar och en bit av ett renhorn i pannan. Finnarna vet hur man släpper hämingarna. Det är ltie schysst faktiskt, jag har aldrig sett så mycket galna mössor sen jag kom hit. Det är öron, flätor, djuransikten och gud-vet-vad folk pytar mössorna med. Den schysstaste hittills var ändå en unge jag såg på senatstorget som hade en sån skidåkarluva (även känd som rånarluva) med en lång dinosauriesvans där bak. Assöt. En sån ska jag sy till Mikael i julklapp.

Nu blev han orolig.

Nåja, hittade ingenting på marknaden utan fick leta julklappar på andra ställen. Köpte det mesta dagen efter, innan båten gick och fick leta reda på nästan varenda Alko (systembolaget) i innerstan innan jag hittade vinet jag skulle köpa till min moster och hennes sambo. Typiskt mig att inte ha den blekaste om vad vinet heter eller vilket land det är ifrån utan bara veta hur flaskan ser ut.

Under tiden Mikael var på jobbet passade jag på att kika runt i Tapiola (stadsdel i Espoo) centrum efter en present till Linda att ge på traktorgruppens pikkujoulut ("lilljulfest"). Letade egentligen efter Tiimari men jag sprang på en intersportbutik istället. Vet inte vad som fick mig att gå in dit, kanske undermedvetet letade efter skor. Vet heller inte vad som fick mig att börja kika på vinterjackorna men vad det än var så ledde det mig fram till en helt underbart gosig vinterjacka. Hade dagen innan upptäckt att min så underbara nya yllekappa inte tålde minusgrader och att jag höll på att dra på mig ytterligare en förkylning (hade varit förkylningsfri i drygt en månad). Klämde lite på den, provade den, tummade lite på prislappen. Var tacksam över att priser skrivna i euro inte ser så farliga ut. Var mer eller mindre övertygad om att jag skulle köpa den men ville ha en andra åsikt först innan jag snöt ur mig kommande månads matbudget.

Hittade ett antal bra böcker men jag hade en favorit, en om "Heikkis dag på bondgården" som vi bestämde oss för att "korrigera" lite. Vita klisteretiketter och tuschpennor är bra till mycket. Infogade lite internskämt från projektet och ändrade märke på traktorn från Massey Ferguson till Valtra. Gjorde världens läskigaste julkort också där vi parade ihop ansiktshalvorna från hela gruppen (utom Linda) två och två och så klistrade jag på lite tomteluvor och skägg. Vem hade kunnat ana att vi hade identiska tvillingar i gruppen?

Tänk er det här med en taskig skrivare och lite tomtemössor och skägg som döljer frisyrförändringar. Linda frågade när hon fick kortet var de andra i gruppen var. Hon trodde bara det var 5 personer på framsidan.

---

13.e december bara måste firas genom att se ett luciatåg. Det är inte så stort här i Finland men finlandssvenskarna gjorde sitt för att hålla traditionen vid liv.
Kl 17.00 stod vi på senatstorget för att se när Finlands lucia skulle göra vad som brukligt är för lucior. Vad vi inte visste var att hela faderullan började kl 17.00 inne i kyrkan och att det skulle ta en timme innan tåget kom ut, men vad gjorde det när man hade en så vacker utsikt över senatstorget?



Helt plötsligt kom det en parad med lysande kälkar och mumintroll åkandes nedanför torget. Vi skuttade dit, allt för att hålla igång blodcirkulationen. Var dock bara några minuter före 18 och vid det här laget var det, med nordiska mått mätt, smockat på torget. Vi gick tillbaks igen för att norpa åt oss hyffsade platser. Trappan var redan smockfull så vi stod kvar nedanför. De tre minutrarna tills att hon kom ut var de längsta (och i riskzonen för att bli de sista) i mina tårs liv.

Till slut kom hon ut iaf. Vi såg inte mycket och det gick inte att fota, men vi såg henne iaf och det var huvudsaken. De sjöng Luciasången (Natten går tunga fjät) och sen försvann de iväg någostans. Kanske skulle på pikkujoulut med mumintrollen. Vi skulle bara in i värmen.

Har två timmar på mig med absolut inget att göra tills mitt möte börjar här i Otaniemi (Espoo) så jag tänkte snyta ur mig lite skrifter om mitt liv. Känns lite underligt att inte ha någon kurs alls jag kan pyssla med, eller jag skulle ju kunna pilla lite med traktorkursen men eftersom mötet gäller den tänkte jag låta bli -man vill ju inte överanstränga sig ;)

Iaf, förra lördagen var Sonja, mitt sysslingsbarn, här på besök. Hennes föräldrar skulle på någon konferens i Helsingfirs så hon bodde hos mig en natt. Var riktigt kul att träffas och trots att hon är ett antal år yngre är hon otroligt grym på engelska så det går hur bra som helst att prata med henne. Hon är också språknörd som jag så vi hade en sån där språkfrossardiskussion som man bara kan ha när man träffar någon annan som tycker att grammatik är bland det mest spännande man kan pyssla med (ok, jag överdrev lite grann, men det är faktiskt intressant). Jag försökte värva henne till Kogvet i Linköping också, men jag tror inte hon nappade. Får bearbeta henne några år så går det säkert ;)

Vi träffades inne i stan först men åkte hem till mig och åt lunch emellan. Borde ha gäster lite oftare så jag får laga mat på riktigt. Har ju lyckats hålla mig borta från tortillas i några veckor nu så det finns hopp =)

Efter maten tog vi en tur in till stan. Sprang mellan diverse bokaffärer för att leta julklappar till Sonjas familj och sen gick vi till ett annat (tills vidare hemligt) ställe där jag inhandlade en julklapp jag med. Därefter kände vi att vi förtjänade ett besök på Fazer med tårta och varm choklad. (Vem blev egentligen förvånad?) Jag var lite besviken sen förra gången när jag inte drabbades av akut paltkoma av enbart chokladen så Sonja och jag delade en julig tårtbit. Tror vi lyckades uppnå den optimala mättnaden där; lingon-pepparkaketårta och en kopp varm choklad var. Smarr!

Efter chokladsvulleriet gick vi till Stockmann och spenderade någon timme på att peta på julprydnader och sniffa på doftljus. Kastade lystna blickar mot chokladbergen de hade byggt upp där också. Tror jag har utvecklat ett visst chokladberoende sen jag kom hit. Lyckades med en privat avvänjning efter fazerfabriksbesöket men denna gång kanske jag behöver ta hjälp utifrån (kanske får spärra mitt kontokort från köp av socker så jag inte kan baka mer kladdkaka). Fast det är ju snart jul och då får man ju svulla (och det ska komma från den som sjunger julsånger året runt. Jag kommer se ut som en boll när jag kommer tillbaks).

Sonja kom på att hon behövde någon plansch att sätta på väggen där hemma så vi gick till det "underjordiska köpcentrat". (Vet inte vad det heter och jag trodde alltid att det var en del av järnvägsstationens källare tills jag insåg att det var groteskt mycket större än så. Smidigt med gångar under marken när det är skruttväder ute.) Tyvärr stängde affären 10 minuter innan vi kom dit så vi fick stå och spionera genom de delarna av fönstrena som inte redan var täckta av affischer. Gick till en fruktansvärd krimskramsaffär vägg i vägg men jag var tvungen att gå ut därifrån för jag dog nästan av rökelseöverdos. Sonja var dock överförtjust och tyckte att det mesta de sålde där inne var jättespännande, så jag tror på ett nytt besök när de kommer hit i januari igen. Jag får ta med gasmasken och kylfläkten då.

Kom inte på något mer att göra och affärerna började stänga, så vi gick till hotellet där hennes föräldrar bodde och pratade med hennes pappa. Kul att träffa båda föräldrarna, även om jag inte hann se hennes mamma så mycket eftersom de skulle till en middag precis när hon kom tillbaks till hotellet. Hotellet var hur glassigt som helst men jag började undra lite över typen av gäster när det kom folk iförda enbart morgonrock gåendes genom lobbyn. Blev ännu mer undrande när det kom folk gåendes utan morgonrock. Sonjas pappa sa att vi skulle passa på att titta när det kom ett gäng halvnakna killar gåendes (Micki, var höll du hus egentligen?). Insåg att folk var på väg till bastun efter ett tag så då kändes det lite mer berättigat. Tja, med det är bara att vänja sig antar jag; ska bada bastu med traktorgruppen igen på fredag. Tror att när det det gäller bastu så har mina svenska gener tagit över för jag är fortfarande inte så förtjust i det. Vad är egentligen meningen med att andas in 100-gradig luft?

Månadens bästa kommentar kom från Sonja när vi var på stationen på väg till bussen. Eftersom vi precis missade en och det var kallt ute väntade vi inomhus istället. Förbi kommer en kille i sådär 18-årsåldern med långt, turkost hår. Personligen tyckte jag det såg ut som f*n men Sonja blev helt såld. Hon kunde inte fatta att hon haft sån tur att hon sett någon som var så underbar som han. TURKOST HÅR! Hon sa att det var som att träffa en kille som dricker te. Jag bara "Öh, min pojkvän dricker te". Då stirrade hon på mig och sa, dödligt seriöst, något i stil med "Se till att du tar vara på honom". Haha, nä jag behöver väl knappast någon uppmuntran på den fronten, men vad i hela friden är det för folk hon umgås med? Jaja, tonåringar, de har sina underligheter för sig. Tycker dock att hon är en av de vettigare jag mött.

Missade den lilla detaljen med att det var lördag och att affären stängde tidigare så det blev ingen fisksås deluxe till middag utan pannkakor, men det dög det med. Lämnade Sonja till stationen vid 10 på söndagmorgonen och träffade hennes föräldrar igen. Fick övertala hennes mamma att jag inte behövde någon blomma eftersom jag ändå skulle hem om två veckor och att jag redan hade fått en julklapp av dem. Fick en liten påse med ögondroppar (de är ögonläkare och hade varit på mässa så det är inte så konstigt som det låter) och en mini-schweizisk armékniv. Typiskt finskt på något vis ;)

Tillbringade sådär en halvtimme med att vandra runt lite i stan och ta kort på all snön som hade kommit under natten (laddar upp bilder när jag kommer hem). Var kul att se japanerna på senatstorget som posade med en snögubbe som någon byggt. Borde börja kalla det där stället för "lilla japan" för (förutom den fotogalna svenska utbytesstudenten) är det alltid en busslast japanska turister där som fotar kyrkan.



Plogspårvagnen var en klar favorit.

Mannerheiminkatu täckt av snö...

...så även Väinämöinen från Kalevala (som jag fortfarande inte läst ut).

Jag funderade på om någon smulat ut ett kexpaket på backen så mycket duvor som det var där. Smederna håller sig varma med fysiskt arbete. Hade jag haft en extra halsduk hade jag nog offrat den för att en av dem skulle slippa frysa.

Stockmann svullar på med en redig julentré. Om ni tycker det här är mycket ska ni se deras sagolandsskyltfönster med tomtar och alver och svampar som rör sig. De har t.o.m. byggt en ramp utanför så barnen kan se ordentligt.

---

Busschauffören körde som en galning på vägen hem. Till och med värre än vanligt trots att det nu dessutom var 1-2 dm snö på marken. Jag funderade allvarligt på att hoppa av och ta nästa buss, men jag överlevde. Hade heeeela dagen på mig att plugga finska inför provet. Något måste jag ju ha gjort eftersom dagen gick men effektiviteten var väl inte den bästa. Dagen slutade inte heller med att jag pluggade finska verb utan med att jag blev hämtad till Espoo. Lärde mig säkert något ord där.

Jag hade intre träffat Christin på länge eftersom vi haft annat att göra och hon hade varit sjuk hela veckan så i lördags bestämde vi oss för att åka till stan. Jag behövde, som ni säkert vet vid det här laget, köpa både vinterskor och vinterjacka. Ryktet säger att det ska bli -8 grader på torsdag men hittills har det pendlat från allt mellan +7 grader på kvällen till -4 på dagen.

Var en underbar dag med solsken och klar himmel. Vi hoppade av vid Hakaniemi eftersom det fanns en skoaffär där som jag spanat in från bussen i sådär en två månader nu. Man tror ju att när man åker till ett annat land så hittar man massor i butikerna där för att det finns så mycket annorlunda saker mot hemma, men nehej, hittills har jag bara hittat grejer på Lindex och H&M. Pinsamt. Köpte iaf en polotröja nu för mitt tröjförråd är oskäligt litet och när alla tröjor utom en är av samma modell (H&M givetvis) så känns det ännu värre. Skoaffären var av size "min lägenhet i T1" så ni som såg den förstår att utbudet inte var så stort. Faktum är att det var mer skor i skyltfönstrena än innuti själva affären. Hittade iaf inget och inte på Sokos heller, iaf inget som kunde klassas som sköna vinterskor eller ens vinterskor.

Vi unnade oss en turistsväng också för vi fick syn på en kyrka som stod och såg maffig ut högst upp på en kulle. Visade sig vara Kallio kyrka, men det var lite svårt att komma fram till det eftersom vi inte hade en aning om att vi befann oss i Kallio.
Hade flyt för precis när vi äntligen hittade dörren (höll på att bryta oss in till administrationen först) hade de avslutat ett bröllop så alla gäster stod utanför och väntade på brudparet. Christin och jag stod och dreglade över alla fina klänningar (tja, och halvlånga överrockar också om vi ska vara helt ärliga). Var lite kul sen när brudparet kom ut för de var båda runt 60 år. Vi började klura på om de träffats nyligen eller om de bara bestämt sig för att gifta sig efter flera år tillsammans.

Vad är det med kyrkor som gör att de ser så små ut från utsidan, men så kommer man in och blicken går nästan vilse i all rymd mellan golv och tak?

Avslutade shoppingen med att köpa ingredienser till min kladdkaka deluxe (den med vit chokladtryffel och nötter) och biskvier. Någon som har saknat dessa två mer än ni har saknat mig? ;)

---

Halv elva på söndagen blev jag väckt av ett sms från Thekla som undrade om jag skulle med till stan och titta på "julinvigningen" på Senatstorget. Givetvis! De tänder bara beslysningen en gång om året!

Var en hel del folk där när vi kom dit, men på det hela taget var det inte så spektakulärt. Som Vera uttryckte det: "Det är nog bara barn med sina föräldrar och utbytesstudenter här". Första 45 minutrarna tillbringade vi förundrat tittandes på en katt och en hund som sprang omkring i trappen och hojtade en massa. Vi förstod givetvis ingenting eftersom det var på finska, men ett ord lyckades jag snappa upp, "Joulupukki", Julbocken. Ellie (grannen från England) skrattade sig halvt fördärvad när jag berättade att det var "the Christmas goat". Förstår inte alls varför... ;) Tyckte det var kul att jultomten fortfarande kallas julbocken, trots att han när han väl kom dit i sin specialabbonerade spårvagn, såg precis ut som Coca-Colatomten.
Ser ni honom där precis till höger om lyktstolpen?

Ellie, Vera och Thekla dansandes (tja, eller iaf innan och efter att kortet togs) till gamla goda julsånger. Jag blev helt lycklig när de började spela "Oh, helga natt" och dessutom på svenska eftersom jag tycker det är den bästa julsången någonsin. Blev inte mindre glad när jag fick höra andra godingar som påminde mig om pepparkakor och julavslutningen i lekis, där jag i egenskap av "mycket feg unge" endast fick i uppgift att slå på en triangel för att symbolisera klockslag (och detta först efter en nästintill överjordisk övertalning från fröknarna).

Efter tal av borgmästaren och tomten tändes julbelysningen och alla drog sig mot Alexanterinkatu, som trots att det är huvudstaden, är den enda gatan som faktiskt är upplyst (bortsett från korta bitar av två av sidogatorna), för att titta på julparaden. Den var tyvärr inte heller så spejsad, det enda roliga tyckte jag var att de hade dragit med sig några shetlandsponnier som de gick med längs gatan. "Jaha, vad ska du göra idag då?" "Jag ska städa innerstan från hästbajs."

Samma morgontema som tidigare dagar. Min första tanke när mobilen pep var "Det här är fel, jag behöver inte gå upp tidigt idag". Tyvärr var det det som var fel, jag skulle på möte i Espoo och som den fulländade värdinnan jag är lämnade jag kvar Jocke i lägenheten och drog iväg själv. Vi brainstormade lite på mötet och sen kom sponsorn och köpte pizza till oss. Gentilt.

Utsvulten och försenad sådär en en och en halv timme som jag var tryckte jag i mig pizzan rätt fort och fick därför ett magontsåterfall lagom till att jag kom till stan och mötte upp Jocke på stationen. För en gång skull hittade jag dock toaletterna på Stockmanns direkt (under över alla under), förra gången fick jag gå runt och leta i 10 minuter. Vi hade redan varit där dagen innan men Jocke fick snällt ta sig en sväng till där. Han upptäckte precis som jag också gjorde rätt kvickt att det inte riktigt var våran prisklass på prylarna där.

Vi gick Norra esplanaden ner till hamnen och tog oss en titt i saluhallen. Var mysigt pyntat med julgirlanger där.

Tog Södra esplanaden tillbaka och jag tvingade in Jocke i alla snordyra finska desginaffärer. Först Finnlayson och sen Artek, där vi faktiskt hittade en hel del skojiga grejer. Bl.a ett stol som såg ut som en grå pussmun och som var förvånansvärt skön att sitta i. Jag tyckte att priset var rätt överkomligt tills jag insåg att det var 2800 euro och inte kronor. Priset blev helt plötsligt inte så överkomligt längre och ledde oss in på ämnet "vi stackars slavar under CSN som måste vända på vartenda öre". Även om jag tycker det funkar rätt bra pengamässigt att vara student så skulle det vara skönt att kunna göra saker som man inte annars gör eftersom man helt enkelt måste ha råd med mat. Risken är väl dock att jag skulle börja "unna mig" alldeles för mycket skräpsaker. Jag är väldigt förtjust i att unna mig saker.

Resten av kvällen innan Jockes buss gick (sådär en 4 timmar tror jag minsann att det var) tillbringade vi på...
...Café Java. Med det namnet var vi ju bara tvungna. Var hur mysigt som helst och man kunde sitta där uppe och titta ut på gatorna där folk sprang omkring i regnet. Hade varit perfekt med en kopp varm choklad eller te till men jag fick till ett så sjukligt stort sug efter mineralvatten så det var vad jag konsumerade den kvällen.

Måste vara mörkret för det var sjukt segt att gå upp den här dagen med. Heldag på stan var planerad till nackdel för min semiotikföreläsning. Tro det eller ej men vi lyckades snyta ur oss en plan för dagen lagom till frukosten. Jag har hetsat om att jag skulle göra det i flera veckor men som vanligt blev det en sista minutenare ändå.

Gick ut starkt med att yra runt i stadsdelen Kruununhaka där bl.a. min institution ligger. Jag presenterade univseristetsbyggnaderna med "Det är här jag pluggar... eh, eller det gör jag ju egentligen inte. Jag har nog inte en enda kurs här när jag tänker efter...Bara ett seminarie en gång i månaden. Varför gick vi hit?". Arkitekturnörd som jag är var vi där enbart för att jag skulle få visa alla coola hus. Tänkte dock bespara er en nedladdningstid på 5 timmar som det skulle ta om jag la upp alla bilder.

Ska man ta det som en uppmaning?

Vi vet inte vad det var för ett hus, men det var fint =)

Förstå att de lägger ner så mycket tid på en byggställningsundergång? De hade målat alla pelarna, gjort krumelurer i taket och t.o.m. satt dit små lamplyktor. Hur mysigt som helst. Jag brukar gå där när jag ska till semiotikföreläsningen (och inte går vilse på vägen som jag gjorde en gång).

En mysig blomsteraffär. Jocke sa att den såg dansk ut.

Flaggan vajade på presidentpalatset. Jocke sa att den såg dansk ut.

Ok, det gjorde han inte men jag tyckte det blev en bra formulering ;)

Självklart var vi tvungna att gå hit till Usbenskijkatedralen också. Passade på att titta in i den den här gången.

Kändes pytteliten (men högt i taket) och det var väldans mörkt (ser ljust ut p.g.a. kamerainställningarna). Stor kontrast mot domkyrkans totala brist på pynt.

Johanna goes wild n' crazy i en minilekpark utanför Usbenskij. Ibland borde barnet inom oss hållas bakom lås och bom.
Spejsade hus på Katajanokka som Jocke var helt övertygad om var ritade av en dansk arkitekt. Jag kan varken dementera eller bekräfta.

Ungefär här började våra fingrar bli frostskadade p.g.a. blåsten så vi skuttade på spårvagnen och åkte bort till Stockmanns. Tanken var att vi skulle äta lite lunch där och sen gå till Torni och titta på utsikten, men det var så skönt att få sitta inomhus och prata så vi blev kvar där ett tag och sen blev det för mörkt för att kunna se något. Istället strosade vi runt bland julpyntet och försökte hitta det kitchigaste, vilket inte var svårt alls. Allt var kitchigt och jag blev lycklig av allt glitter överallt. Min mest frekventa kommentar var "Fin. En sån skulle man kunna göra själv" Tyvärr är alla mina pysselgrejer kvar i Sverige så det blir inget.

Vi vandrade (tja eller tog spårvagnen) vidare och hamnade vid Nationalmuseum. Vi gick dock inte in dit utan vände oss mot andra sidan av gatan för att ta oss en titt på och i Finlandiahuset. Ett ord: marmor. Överallt.
Det visade sig dock vara ockuperat av någon konferens för vi blev stoppade i dörren av en kvinna med headset och två kostymklädda biffar till vakter. Enda sättet att ta sig in var tydligen att köpa biljetter till kvällens konsert men det var inget vi hade varken tid eller råd med så det fick vara. Frågade dock i informationen lite vad de hade för program framöver och om det hade någon guidad tur. Ska försöka gå på den de har i december iaf så jag får se stället. Såg bilder från stora konserthallen i en broschyr och den verkade maffig.



Andra gången den dagen jag tvingade Jocke att bli blöt i baken eftersom jag tyckte att han skulle posa på någon genomblöt sten (tror dock han fuskar lite här ;)).

Galen dansk läser kartan bland eldflugorna. Vad är det för hus på andra sidan Töölönlahti egentligen?

Operan. Vi gick in. Och sen gick vi ut igen. Fanns inget att se i entréhallen och vi vågade inte inkräkta mer, men jag norpade iaf ett program för att se om det fanns något kulturellt att berika sitt liv med.

Kallt som tusan var det nu och det regnade så vi bestämde oss för att ta spårvagnen tillbaka. Det bestämde sig tydligen resten av Helsingfors också för, för det var smockat. Vi skuttade av vid Stockmanns och tittade lite på deras julskyltning innan vi vandrade bort till Fazers café för en kopp varm choklad. Deras chokladjulskyltning var något utöver det vanliga. Ser ni hur han dreglar?
Eftersom jag led av paltkoma i säkert en vecka efter förra gången jag var där så varnade jag Jocke för att ta något annat än chokladen eftersom den var så mättande. Sen slök jag min egen på 3 sekunder och undrade varför jag fortfarande var hungrig.

Vi satt kvar och pratade som på den gamla goda tiden i säkert två timmar och gick egentligen mest för att jag var tvungen att hämta ut mina skor från skomakaren (nej jag har inte köpt vinterskor). Tog en sväng till mataffären under stationen också och inhandlade lite finsk öl till kvällen. Var ju tvungen att introducera den också ;) Det är schysst när man får till en sån där osammanhängande blandning varor att lägga upp på rullbandet tycker jag; två öl, bakplåtspapper, en låda fazerchoklad och en påse fryst spenat. Som gjort för en helkväll!

Det här var nog den bästa kvällen för jag slapp laga mat. Är det nåt jag ska ha när jag blir stor så är det en man som kan laga mat så jag slipper göra det varje dag. Var dock ett smärre äventyr att få till den där pajen för först var formen för stor och sen var formen för stor så vi fick ta gratängformen. Känns fint iofs för då kan jag ta hem båda pajformarna till jul eftersom jag ändå inte kan använda dem. Jocke hade nog en annan syn på saken än att det var "fint" eftersom han fick trycka ut degen två gånger.

Temat för kvällen var film men det var lite som med pajformarna, vi fick försöka några gånger innan det blev bra. Marie Antoinette var för tyst för att vi skulle höra vad de sa och Life Aquatic var så rubbad att vi inte fattade någonting utan undertexter (och bara måttligt mer när vi fick dem). En annan sak som hör till kategorin "underligt" är min alkoholtolerans. Jag bäljade (nåja) minttu en halv kväll utan att det hände någonting, men så fort jag sätter en öl så börjar jag uppvisa typiskt fjortisbeteende. Ska det vara så, va? Kanske får ta med minttun till filmkvällen vi ska ha på tisdag så jag inte försöker ragga upp varenda en i traktorgruppen.

Folk kommer ju dö om jag skriver om hela Jockebesöket i ett och samma inlägg så jag får dela upp det hela lite.

Inledde dag tisdag med att reda ut den där monsterläxan på finskalektionen samt att genomlida en dunderseg semiotikföreläsning. Själva ämnet är inte så hemskt (även om det är mycket mer filosofi än jag räknat med) men att veta att skriva rent anteckningarna kommer ta 4 timmar gör ju inte direkt att man skuttar av glädje. Insåg dessutom att jag skulle vara mer eller mindre körd på tentan dagen efter eftersom jag totalt hade glömt bort att läsa de sista 40 sidorna dagen innan (eller inte haft tid pga finskan rättare sagt). Ni ser att det var som upplagt för årets sämsta dag, men så blev det inte för jag hade minsann ett jockebesök att se fram emot =D

Var lite skoj att ta bussen till flygplatsen (även om att ta reda på vilken det var några dagar tidigare hade tärt rätt bra på mitt humör) eftersom jag fick se en ny del av staden. Innerstaden är fortfarande helt klart den bästa och vackraste, men det är alltid spännande med nya upplevelser. Var däremot inte en upplevelse att hoppa av en hållplats för tidigt och tvingas gå 300 mil för att komma till rätt terminal. Tack o lov hade någon doserat skyltarna tillfredsställande så jag (tro det eller ej) gick ju inte vilse iaf.

Var så uppspelt över besöket att jag inte kunde sitta still i väntsalen. Eller nåt underligt beteende måste jag ju ha pysslat med eftersom gubbarna runt omkring stirrade på mig hela tiden. Kanske var min ytterklädesstripp iofs. Tjaa, jag vet inte det, men jag tycker att det är normalt att ta av sig tjocka jackan när man ska sitta inomhus i 15 minuter...

Hur pinsamt det än är och hur töntigt jag än tycker det är när andra gör det så måste jag erkänna att det var lite svårt att få igång svenskan igen. Så fort jag sa ett ord på finska (t.ex. om jag skulle läsa en skylt eller nåt) så kom fortsättningen på engelska och jag glömde ord som jag vet inte vad. Har dock en teori om att jag har så många fler svenska ord att hålla koll på jämfört med engelskan så det är ju inte underligt att man inte kan hålla alla i huvudet samtidigt. Att jag sen försöker vrida bisasterna ut och in för att få till en roande formulering gör ju inte det hela bättre heller.

Vi lyckades ta bussen till Malmi och yrade runt i mataffären där i en hiskeligt lång stund, dels för att jag inte hittar där eller kunde se något på långt håll med mina linser och dels för att jag fick uppfinna köpelistan mer eller mindre på plats.

Resten av kvällen gick åt till flams och flabb, troligen starkt influerat av att vi båda var helt slut efter en lång dag och för lite sömn. Tror vi slocknade vid niotiden vilket givetvis resulterade i att jag vaknade halv ett och var hur pigg som helst (trodde min hjärna iaf...). Jag hade dessutom fått ett finskt verb på hjärnan och var tvungen att gå upp och slå upp det eftersom jag ville veta om de meningar min hjärna låg och automatgenererade i mitt halvt medvetslösa tillstånd faktiskt var rätt. Jag trodde inte det var sant när jag upptäckte att jag faktiskt hade vetat vad verbet betydde eftersom jag inte hade kunnat det innan. Betyder det här att hela finskan ligger på ett undermedvetet plan och det bara krävs rätt medvetandenivå för att locka fram den? Kanske får inhalera lite tjärtvål (nej jag har inte glömt ett "s" i ordet) för att skapa de rätta förutsättningarna, men jag får passa mig för ölen så jag inte börjar prata danska istället.

---

Dag onsdag = tentadag. Helt sjukt jobbigt att ta sig upp på morgonen eftersom jag vaknat mitt i natten och "pluggat" finska, slagit sönder lilltån på Jockes väskhärke som låg och drällde på golvet, samt panikläst sista kapitlet i tentaboken. D.v.s. inte sovit särskilt mycket.

Släpade mig iväg till finskalektionen med Jocke i släptåg. Honom parkerade jag dock i "lärocentret" Alexandria så han kunde plugga han med medan tysken på finskakursen återupptog sina raggningsförsök på mig igen. Håhå jaja. Mycket ska man råka ut för. Jag drabbades även av en sjuklig tentaångest på lunchen sådär en timme innan tentan skulle börja. Var på något sätt inte helt övertygad om att jag ville att det här skulle bli den första tentan som jag kuggade, mest för att CSN skulle fördriva mig från sitt bankvalv hela nästa år om jag inte skrapade ihop lite fler poäng än jag har nu. Hade pratat med Mikito som skrivit tentan någon månad tidigare och han berättade vilka frågor han fått så jag satte mig ner sådär en 40 minuter innan den började och pluggade på dem. Tror ni inte på fasen att när jag öppnar mitt tentakuvert så blickar exakt samma frågor mot mig från pappret! Ibland har man för mycket flyt för att det ska vara sunt. Har inte fått resultatet än men jag tror faktiskt jag satte tentan.

Plockade upp Jockestackarn från Alexandria och så tog vi en sväng på stan. Var redan mörkt så det var begränsat vad man kunde visa, men givetvis tog jag med honom till Senatstorget och en tvåminuters visning av domkyrkans interiör. Den är ju som sagt inte så spännande på insidan. Kikade lite på utsikten från trappen och gick därefter ner till hamnen, troligen för att titta på saluhallen, men jag blev distraherad (vad ovanligt...) av en spårvagn som jag visste gick bortåt Tempelkyrkan så vi hoppade på den istället. Jocke fortsatte i princip hela besöket att driva med arkitekten och det är ju förståeligt. "Jag vet, koppar!! 22 km helst"

Var väl meningen att vi skulle hem rätt kvickt och laga mat och sen gå till Molly Malones, men jag lyckades hela tiden komma på mer saker att visa. Vi hann med rätt mycket tyckte jag. Här kommer ett smakprov:

De har monstruöst stora juldekorationer i Kamppigallerian. Givetvis är jag helt såld på dem. Riktigt snyggt på framsidan också där det ha gigantiska, lysande snöflingor som singlar ner för fasaden.

Parlamentsbyggnaden. Visningarna inuti som ESN har ordnat har alltid blivit fullbokade på typ 3 sekunder så jag har inte varit där inne än. Hoppas på en till visning i vår.

Lovade ju att jag skulle visa en bild på Helsingin Sanomat-huset som jag pratade om efter att vi varit och kollat på fyrverkerierna i början av min vistelse här. Jockestackarn fick står ut med att vänta på mig när jag fick kämpa i 10 minuter med att få ett hyffsat kort. Sen fick han stå ut i resterande 2 dagar med att lyssna på när jag citerade ståuppkomikern från Sverigedagen på Hanaholmen.

Jag lovar att vi gick nästan ett halvt varv runt Töölönlahti (som namnet till trots är en sjö. lahti = vik, bukt) för att jag ville ta ett snyggt kort på Finlandiahuset by night. Upptäckte dock efter ett tag att den som tagit kortet jag hade tänkt efterapa måste 1. ha stått på en flotte mitt på sjön och 2. haft ett objektiv stort som ett hus. Jag hade ingendera så det här är vad jag lyckades åstadkomma. Om man tittar noga ser man att huset är lite fläckigt, det är fasaden som inte är slät utan snarare lite böljande bucklig. Ja, ni får se ett kort på det i dagsljus sen så ni förstår vad jag menar.

Operan där de för tillfället visar Carmen. Ska försöka ta mig dit någon dag, men det får bli i vår.

Ungefär här insåg vi att det var dödsdömt att få det där kortet på Finlandiahuset så vi stannade, knäppte lite bilder på olympiastadions torn, frös lite om fingrarna och gick tillbaka till stationen istället. Och ungefär här i mitt skrivande insåg jag att det faktiskt inte var något annat, tråkigt gult hus som täckte Finlandiahuset utan att det var belysningen som var annorlunda. Tja, då var det ju verkligen tur att vi inte gick längre.

---

Minipizzor och flabb till kvällsmat följdes av minttuspetsad oboj med tyskar och kulturjämförelser. Jag, Jocke och Vera åkte in till Molly Malones vid halv tolvtiden men eftersom jag hade gått ner i sovdagsmode så tyckte jag inte det var kul och vi åkte hem ganska tidigt. Stackars Vera undrade vad i hela friden det var för fel på mig, men Jocke var ju van vid mitt "dra åt h*****e, jag vill sova"-humör. Min kropp blir alltid lite upprörd på mig när jag har haft en tenta så det var bara att åka hem och sova.

Nackdelen med att inte skriva på en vecka när man har haft fullt upp från morgon till kväll är att man inte kommer ihåg vad i hela friden man gjort. Tänkte försöka strukturera upp veckan som gått dock och börjar med Sverigedagen på Hanaholmen i Espoo.

Hela anledningen till att jag alls var där var att det damp ner ett mejl i inkorgen för säkert två månader sen där de sökte svenskar som pluggar i Helsingfors och som kunde tänka sig att komma dit på deras temadag om Sverige och prata lite med finska högskole- och universitetsstudenter. Eftersom jag hade mer eller mindre noll kurser vid det lagetoch grymt sugen på att hitta på underliga grejer så nappade jag givetvis.

Inledde dagen där med en supergod buffé och lite snack med de andra svenska studenterna. Min vana trogen upptäckte jag att mitt första intryck av dem var helt åt skogen och att de var riktigt roliga. Upptäckte dessutom att ingen av dem jag hade trott var från Stockholm (om de inte drev med mig). Satt och pratade med Emma (hon från Linköping) och Carl (från Uppsala, men det är iaf nästan Stockholm) och skrattade i princip hela lunchen. Värre blev det när de inledde själva föreläsningsdagen med en ståuppkomiker (Tobias Persson) och jag skrattade så jag blev blå i ansiktet. Hade ont i käken flera dar efteråt.

Någon som däremot inte fick några käkproblem var killen som inte skrattade en enda gång under årets roligaste halvtimme. Jag tyckte det var sjukt coolt att få se en svensk kändis, men eurofin la sig rätt bra när han inte ens drog lite på munnen. Eller det vet jag ju iofs inte om han gjorde eftersom jag satt bakom honom hela tiden. Han tänkte förmodligen "Studentjävel! Sluta med ditt hysteriska Långben-skratt, jag blir galen!" eller så var han nervös för sitt kommande framförande. As if... Har man läst upp TV-nyheter i 100 år blir man inte nervös av att prata inför folk.

Här har ni honom; Claes Elfsberg eller Pappa Rapport. Har ett kort där han är sjukt lik George W Bush, men SVT skulle säkert spärra min blogg om jag publicerade det.

Själva det här "mötet med finska och svenska studenter emellan" var inte sådär jättespejsat. Vi fick varsin grupp där vi skulle få dem att producera frågor till paneldebatten efteråt så det var inte så mycket prat oss emellan. De var dock grymma på svenska hela bunten, vilket vi hade blivit förvarnade om att de kanske inte skulle vara. Undrar varför.

Sist på dagen var det filmvisning. "Hata Göteborg" på rullen och en knasig filmmupp på scenen som introducerade den. Det värsta var att han skulle ha någon form av analys av filmen efteråt. Vi ville ju bara därifrån för att kunna ta en öl. Till slut släppte han iaf iväg oss och vi hamnade i en skitskum taxi som "stockholmarna" berätta underliga historier om strippande tyskar om. Läskigt.

Tragiskt nog hamnade vi i renbaren (poro) på Onnela (för där hade vi aldrig varit förut... *ironi*) där vi satt ett tag och filosoferade över språk och deras jävlighet i allmänhet och finskans i synnerhet. Mycket trevlig kväll dock och jag hade stannat längre om det inte varit för att jag hade en finskaläxa att ta tag i. Den visade sig vara sjukt brutal så jag fick ta hjälp av Mikael. Stackarn (som iofs anmälde sig frivilligt) fick sitta och läsa mina bakvända kasuskonstruktioner och utelämnade konsonantgraderingar i säkert två timmar innan jag fick så dåligt samvete att jag lät honom slippa andra delen av läxan. Det visade sig vara dumt, för jag hade fel på alla ord utom tre på den delen jag inte fått hjälp med. Åt h*****e med partitiv!

Jag har finskaprov om två veckor. AAAAAAAAAAAHHH! *låser in mig med grammatik- och ordboken*
Vi hörs om två veckor.

Var på nepalesisk restaurang ikväll med tyskarna och Mikito (den finsk-japanska kogvetaren). Vi hade pratat länge om att träffas och laga mat ihop, gärna med lite fler folk, men det blev aldrig av så vi drog ner på ambitionerna och gick ut och åt istället. Ett ställe nära Kamppigallerian som hetter Satkar. Var riktigt gott och jag hade svårt att låta bli att kasta i mig maten. Fick se sjukaste efterrätten där; Mikito beställde in något som såg ut som gummimjuka avokadobollar. De var blålila som plommon, hade samma ytstruktur som avokado och konsistensen mycket mjukt gummi. Inuti var dom gula och de simmade i någon sliskig äckelsöt sås. Huj!

---

Har åstadkommit 8 cm vante nu och kan inte göra mer eftersom jag inte vet hur man ska fortsätta. Är nog lika bra att jag inte försöker själv för jag fick repa upp skiten 5 ggr innan det blev rätt. Är nog också lika bra att jag inte får reda på hur man fortsätter förrän på fredag för annars blir det inget alls pluggat till den där tentan. Saknas not lite pluggpanik för att jag ska ta tag i det ordentligt. Nåja, jag var iaf inte helt lat idag. Lite pluggat blev det.

Var "tvungen" att smaka tårtan nu när den låg där i kylen. Var helt ok, mest för att det inte var så mycket grädde som det brukar. Tar dock med den till Espoo imorrn och mutar ingenjörerna med den. De kanske lyckas åstadkomma några vettiga prototyper då och inte dessa extrema "vi ska ha blinkande lampor, hydralisk vad-som-helst, fjärrkontrollsstyrning och gud vet vad"-lösningar "bara för att det går". Teknologer! *himlar med ögonen*

Lyckades vara något mer effektiv idag och har fortfarande planer på att plugga mer (om det inte tar sedvanliga 3 timmar att skriva det här inlägget vill säga). Gjorde ugnsbakad korv men det måtte ha varit något fel på skinnet för det gick inte att skära i utan samurajsvärd och dessutom smakade hela korven gummi. "Naturskinn" fick helt plötsligt en annan innerbörd för mig...

Christin har besök av någon kompis nu i dagarna men han drog till Tallinn i två dar för att hälsa på en annan kompis också så vi var nere vid färjan och hämtade honom idag när han kom tillbaks hit. Tog en sväng till Töölö för att kika på Sibeliusmonumentet igen. Var grymmaste solnedgången men tyvärr missade vi när den lyste upp monumentet med typ 2 minuter. Retligt. Nåja, jag får åka dit någon annan dag och försöka igen. Lite bilder blev det iaf.


Så här mycket var det kvar av solen när vi väl kom fram. Man riktigt såg hur den ploppade ner bakom träden. Schwopf! sa det och så var den borta.

Jean Sibelius. Verkade inte vara något muntergök precis, eller så hade han bara en dålig dag när vad-det-än-var-som-var-förebild till skulpturen gjordes.

Tacksam lekplats för småbarn och Johannor, som ibland av någon outgrundlig anledning tillhör samma kategori.


Christin och Andreas. Han döptes förresten till "Dagens hjälte" efter att ha lånat mig sin mössa när jag höll på att frysa till mig blomkålsöron i snålblåsten.

Jag var bara tvungen. En tygkon! Varför? För att man ska kunna böja till den på platser där det är lite trångt? Eller går den att mosa ner i sig självt efter användning? Troligen inte med tanke på hur styv den var när jag själv böjde och hade mig med den.

Tygkonen stod för övrigt precis utanför Tempelkyrkan som vi gick till efter sibeliusmonumentet. Christin hade redan varit där 3 ggr och började nog tröttna lite (särskilt med tanke på att hon ska dit minst 2 ggr till med besökare). Jag var tacksam att få guidad tur dit eftersom jag inte visste mer än i vilken stadsdel den låg i. Jocke, prepare!

Var som vanligt en upplevelse. Hade ju annars varit tragiskt att slösa bort de där 22 kilometrarna koppar på något som blivit dåligt.


De spelade klassisk musik när vi kom dit vilket fick mig att sakna mina CD-skivor hemifrån lite. Har ingen klassisk musik på datorn. Dock julmusik kom jag på idag. Har dessutom redan börjat planera för fönsterpynt =)

Snö! Vilken chock!
Den här synen mötte mig när jag gick upp i morse. Ehm... ja i morse och morse, klockan var väl lite över två, men jag hade faktiskt feber (men gud vilken överraskning! det har ju aldrig hänt förut) så jag tyckte att jag hade rätt att sova länge. Snöade hela dagen och håller fortfarande på.

Eftersom jag gick upp så sent hann jag inte göra nåt vettigt alls innan det började bli mörkt och jag tog en sväng till Hietaniemis kyrkogård för att kika på ljusen. Har vad jag kan minnas aldrig besökt en kyrkogård på allhelgona förut eftersom mor- och farföräldrarna ligger begravda så långt bort. Det jag egentligen hade velat göra den här gången var att åka till mummis och vaaris grav, men det går inte direkt några tåg dit och min finska är alldeles för dålig för att jag skulle vilja åka dit själv en hel dag.

Jag inte alls är särskilt förtjust i den amerikanska varianten av Halloween och att åka till kyrkogården övertygade mig ännu mer om att det går att fira högtider utan en massa köphysteri och galenskaper. Ni får välja själva men föredrar ni utkarvade pumpor, folk som klär ut sig till monster, barn som knackar på dörren och tigger godis eller det här...?










Var otroligt mysigt att spatsera omkring där på kyrkogården även om jag fick lägga en del energi på att försöka dölja kameran så mycket som möjligt. Kändes lite pinsamt att gå omkring och fota och man vet ju aldrig om folk tar illa upp. Kändes tryggt att det var så mycket folk överallt dock, annars hade jag varit livrädd. Kändes som om jag kommit på historiens sämsta idé när jag klev av bussen och insåg hur mörkt det hade blivit på den timmen det tagit att ta sig dit. Sen är det ju svårt att komma från det faktum att det ligger en hel massa döda människor överallt där man går och jag har lite svårt att känna mig bekväm med det. Eftersom det var minusgrader för första gången på flera veckor (har varit ungefär 10 grader varje dag) så kände även jag ett enormt behov av en mössa och lovade mig själv att införskaffa en nästa vecka.

Öhh... ursäkta men någon brände just av några saftiga fyrverkerier mitt på gården mot vilken jag har mina fönster. De hittar på så mycket underligt där, först filminspelning och sen fyrverkerier, undrar vad som kommer härnäst, ett cirkustält?

I alla fall, kyrkogården. Mycket vatten finns det i och kring den här staden och Heitaniemi är inget undantag, den ligger precis vid Lapinlahti (Lappviken) som ikväll måste ha gjort Helsingfors till världens vackraste stad.

Jag lyckades vakna först 13.20 idag och eftersom jag skulle plugga lite glosor så blev det inget Suomenlinna. Blev heller inte 200 glosor, men väl bortåt 100 st så jag får vara nöjd. Försökte mosa in månaderna också men april och maj var totalt omöjliga att komma ihåg eftersom jag inte förstod vad de betydde. Lustigt bara att jag kom ihåg april nu när jag tänkte efter... Verkar finnas hopp om framtiden trots allt =)

Eftersom jag var så duktig och pluggade idag tyckte jag att jag förtjänade att åka till Linnanmäki och gå på ljuskarnevalen de hade där. Hade öppet den här veckan p.g.a. skollovet som var och idag var sista chansen att gå dit. Tyskarna var inte så pigga på det och stannade hemma men jag lyckades (utan större anstränging faktiskt) dra med Jaakko från traktorkursen. Han vet väl hur vi "stackars" utbytesstudenter har det eftersom han varit det själv eller så är han bara lika sugen på att hitta på saker hela tiden som jag är.

Hade lite problem att ta mig dit bara för när jag kom till busshållplatsen fanns inte numret på bussen jag skulle ta med där. Gick till 4 andra hållplatser men hittade det inte där heller. Fick gå tillbaka till där den första bussen släppt av mig och missade såklart den bussen med 50 meter. Var svinkallt och bussarna går inte überofta på söndagar heller (d.v.s. inte var 10:e minut). Problemet var lite att jag inte visste vilken annan buss jag kunde ta eftersom det som bekant inte står vilka hållplatser de passerar i tidtabellerna och jag var ännu mer körd eftersom jag inte visste vad stadsdelen jag skulle till hette. Lyckades dock lista ut (d.v.s. läsa innantill) att ungefär 5 busslinjer där jag stod gick till järnvägsstationen och hoppade på andra bästa (men passade på att stanna den första också).

Hade tack o lov en backup-plan, som egentligen var förbindelsen hem, nämligen spårvagn 8. Under över alla under om jag inte lyckades pricka rätt hållplats (svårt att inte göra det med tanke på att den åkte parallellt med bussen ca 10 hållplatser) och till slut ta mig rätt! Träffade Timo (från traktorkursen) en snabbis på 8:an, men han skulle hem så vi hann inte prata så mycket. Han och Mikael hade suttit med hemsidan till projektet hela dagen och han såg helt förstörd ut. Stackare.

Var mysigt att spatsera runt inne på Linnanmäki, lite kallt dock som sagt. Får köpa nya skor, gympaskor med hål i kanske inte är bästa värmeisoleraren. Iaf, vi åkte ingenting för jag var för feg för de stora grejerna och det var för lång kö till det enda som jag verkligen ville till, nämligen Lustiga huset =) Eller iofs så åkte vi upp i nåt snurrande torn och tittade på utsikten över staden. Najs.

Hade väntat mig att det bara skulle vara ett reklamtrick med ljuset i "ljuskarnevalen", men det var förvånansvärt mycket lampor överallt. Den där Kirnu var en vidrig liten grej som vred folk uppochner och wobblade på rätt bra när den hade stannat. Alltså hela banan gjorde det, vagnen var still. Påminde om en uppblåsbar hoppborg som skumpade fram och tillbaka lite. Då bestämde jag mig för att jag definitivt, hur mycket pengar jag än skulle få, INTE skulle upp i den. Punkt.

En lite nonchalant variant på en av killarna som står och håller lampbollar utanför entrén till järnvägsstationen inne i stan. Här hållandes i banan till ett minitåg för barn (och automatiskt också mig) med bara pekfingret. Vill vill vill åka! Förstår inte varför vi inte gjorde det. Förmodligen för att jag irrade runt och pep av förtjusning åt allt jag såg och inte hann fokusera så länge på en enskild grej innan jag hittade nästa.

Jaa, så går det när man äter karelska piroger nästan varje dag. (Man krymper dessutom.) Tur för mig att de inte verkar ha gräddmunkar någonstans, då skulle jag inte få plats i spegeln längre.

Att lära för livet och inte för provet har jag hört lärare säga otaliga gånger men jag vågade aldrig riktigt testa det där. Får väl se det som att jag nu tar tag i saken; det är iaf den mest förnuftiga förklaringen jag har till att jag för tillfället inte läser mer än 2½ kurs/termin. Små kurser dessutom. Ingen kommer heller upp till en på gatan och räcker fram en teaterbiljett bara sådär så ibland måste man, som med så mycket annat, ta saken i egna händer. Köpte därför en biljett till "Mannerheim - mannen och myten" på svenska teatern till ikväll. Har man huvudgatan i huvudstaden uppkallad efter sig måste man vara värd att höra mer om.

Tack o lov har mamma undervisat mig lite i teater-vett-o-etikett genom att ta med mig dit några gånger. Jag gick därför inte dit osminkad och i gympaskor utan tog på mig högklackat och "vår släkt har minsann finare anor än din"-minen som är grundläggande när det gäller ickeverbal statusbrottning med finlandssvenska hobbysocieteten.

Halva nöjet med att gå på teater är att titta på alla smidiga lösningar de har för att få kulisserna på plats och alla effekter som utklassar många biofilmer när man tänker på att det faktiskt är live. Kvällens favorit var det (tror jag) radiostyrda skrivbordet som åkte fram och tillbaka mellan scenerna. Såg inga trådar, men väl en liten dosa mitt på golvet där bordet alltid stannade.

Själva pjäsen handlade om två dagar i marskalk Mannerheims liv. Fattades en del bakgrundskunskap för att jag skulle förstå hela pjäsen men jag måste erkänna att andra världskriget som aldrig intresserat mig annars helt plötsligt blev otroligt fängslande. Visades autentiska filmklipp från strider och jag fick en obehaglig känsla när jag i pausen läste några gamla artiklar från tidningen Hufvudstadsbladet om när Ryssland bombade bl.a. Helsingfors. Visst, jag har sett lite granathål här och där men det har aldrig gått in i huvudet på allvar att det var krig just här, i staden där jag bor. Så stor skillnad från Sverige. Skulle säga att det här nog är den största skillanden mellan svenskar och finnar, man har en annan känsla för sitt fosterland när man varit i krig. Ja, ni har säkert hört det sägas tusen gånger förut, men det blev så påtagligt ikväll. Stämningen på teatern var ibland så att man kunde ta i den. Läskigt och medryckande på samma gång. Var tydligt att förlusten av Karelen fortfarande svider mycket, t.o.m. i mig.

Det enda som var synd med pjäsen var att en av karaktärerna bara pratade finska. Missade en hel del militärstrategi där (som faktiskt också den helt plöstligt blev otroligt intressant), men i övrigt var skådespelarna grymma. Nåja, jag var iaf stolt över att jag förstod tyskan som pratades när Hitler kom på besök. Här kan man tydligen inte gå på teater utan att kunna minst tre språk. Tur för mig att jag laddade hem ett glosförhöringsprogram idag då, så jag kan lära mig finskan också ;)

Imorrn ska jag vara i stan 6.30 för att åka med traktorgruppen till Suolahti och titta på traktorfabriken och intervjua bönder. Ska bli sjukt kul. Mindre sjukt kul är att jag måste gå upp kl 5 eftersom bussen går kl 6. Jippiiiiieee! Jag som fullkomligt älskar att gå upp tidigt och har jordens mest sympatiska morgonhumör.

Inte glömma handduken till bastun. Måste öva in min nödlögn om att jag inte ser något utan glasögon ifall de tänker köra nakenbastu hela högen. Jag menar, då slipper jag ju tycka att det är skitpinsamt eftersom "jag inte ser något ändå". Tyskarna trodde inte det skulle funka. Tack för stödet ;)

De har lovat snö så det blir vinterdäck. Inte helt otroligt med snö med tanke på att vattenpölarna fortfarande var frusna vid lunch när vi åkte till stan idag. Åt stekt lax med riktiga kroketter på salutorget och jag beställde på finska!! ...nästan iaf ;) Blev en "Haluaisin perunaa ja öööhh... well some salmon please", men på det hela taget var jag nöjd över mitt framsteg. Jag var däremot mindre nöjd över min mages reaktion eftersom vi tog en sväng runt Seurasaari och njöt av vacker natur efteråt. Tja, eller njöt och njöt, jag koncentrerade mig mest på att behålla maten i magen. Ska bli skönt att gå till doktorn och reda ut det där, synd bara att jag måste vänta flera veckor på att komma dit.

Thekla äter läskiga småfiskar i ett av tälten på salutorget.


Världens minsta stuga? På Seurasaari, en ö mellan Helsingfors och Espoo (fast den räknas fortfarande till Helsingfors).

Efter det andra ekorranfallet. Thekla är fortfarande lite skärrad. Här har vi dock lyckats gå ifrån de små liven.
Killen till höger är förresten Christins pojkvän som är på besök den här veckan.

Det var nog bara jag som tyckte det var jätteskoj att ekorrarna klättrade på oss. Vi hade några som klättrade upp på benen flera gånger. Gissar att det varit för många turister med brödsmulor på besök... Såg två personer som matade talgoxar ur handen och så var det en duva där som var osunt sällskaplig.



Anyway, nu måste jag packa ner alla grejer och förbereda observationsanteckningarna inför imorrn.

Hyvää yötä!

Idag lärde jag mig ett nytt ord. Eller tre egentligen. "Valkosipulisilakka", vitlökssill. Var på fiskemarknaden nere på salutorget vid hamnen. Var galet kallt så tyskarna åkte hem och jag fick införskaffa ett par vantar innan jag vågade mig ner dit. Var rätt mysigt att driva runt där och titta på alla båtar, salubodar och fikatält. Kan ju sammanfatta marknaden med två ord: "sill" och "havtornssaft". Havtorn är om man får tro säljarna bra mot det mesta (botar allt från vårtor till cancer sägs det) men smakar tydligen urk och den genomoranga färgen gör att det ser bra läskigt ut.

Tyrnimehua - havtornssaft.





Mycket folk från Åland och en del från Porvoo så man hörde svenska lite överallt. Kändes tryggt men lite ovant.


Chilisill någon?


Fisk direkt från båten. Fyndigt. (Mest sylt och havtornssaft här dock såg jag just.)

---

Skuttade runt på stan sen och skulle köpa kläder. Skitpinsamt att jag gick runt i timmar (nåja) utan att hitta nåt och så fort jag gick in på H&M hittade jag 3 tröjor. Jag har det i blodet.

---

Gjorde ett nytt försök att hitta Gamla stan här. Lyckades, men det var inte mycket att se. Hittade en minnesstod där det stod (kul ord förresten): "Här i gamla Helsingfors höll Gustaf II Adolf efter att hava tryggat vår nya östergräns möte med Finlands ständer". Det kallar jag bisats!

Wiieee! Vi har fått en traktor, en röd. Lycka =) Ok att nästan hela gruppen består av maskiningenjörer men det var nog mina ögon som strålade mest när jag fick se den. Kände mig som ett barn på julafton som precis fått leksaken jag velat ha i evigheter (dvs ca en vecka). Kommentaren "damerna först" hade nog mer att göra med att jag praktiskt taget var inne i den och petade på alla spaker och reglage innan dörren ens var upplåst än att de ville vara artiga.

På något vis blev jag mer eller mindre chef för user test-gruppen och har tillbringat föregående vecka med att klura ut vilka typer av intervjufrågor och observationer vi ska göra. Ska till Jyväskylä (ungefär dit iaf) på fredag och hälsa på i sponsorns fabrik och sen titta förbi några gårdar och intervjua bönder. Petteri som är en av kontaktpersonerna på företaget sa att om vi stannade till kvällen så skulle han ordna bastu åt oss. Jag ser det framför mig: jag, en tjej till och 9 grabbar. Jag skiter i finsk bastuetikett, dom ska banne mig ha på sig handdukar!

---

ESN (internationella studentföreningen för utbytesstudenter) har ett litet projekt som kallas Buddy project som går ut på att peta in folk i grupper beroende på intressen och sen får man träffas tillsammans i gruppen hur mycket eller lite man vill under tiden man är här. Är inte bara för utbytare utan även för inhemska finnar, men majoriteten tycks alltid ha varit utbytare själva en gång i tiden så det blir rätt intenationellt ändå.

Var sjuk första gången gruppen träffades så jag fick vänta till i torsdags med att träffa dem. Som vanligt var jag lite misstänksam i början och den isländske killen var riktigt ohövligt enligt mig (det var han inte, det var bara ett missförstånd som vi redde ut rätt fort), men det visade sig vara en riktigt schysst grupp. Vi skulle till en belgisk restaurang på Glogatan, men eftersom halva Helsinki fått för sig att gå ut just den kvällen var det smockat och vi gick till en Tex Mex-restaurang istället. God mat och trevligt sällskap. De andra gick till någon klubb efteråt men jag åkte hem för jag kände mig fortvarande lite vek efter sjukdomen.

Två av tjejerna i gruppen visade sig bo på min gård så vi lär springa på varandra vid busshållplatsen rätt mycket (om jag lyckas känna igen deras ansikten vill säga. Är ju rätt kass på sånt). Eftersom jag tycks ha en inopererad tyskmagnet i mig så behöver jag inte ens säga vilket land de kom ifrån.

---

Var på sämsta workshoppen till traktorkursen (nytt namn igen) i torsdags. Intron var sjukt oengagerad och vissa saker upprepades fem gånger, vi förväntades snyta ur oss en prototyp och en 10 min-redovisning på 6 timmar (tja, de pratade bort en så det blev 5 kvar) och instruktionerna var "quick n' dirty, planera inte - gör". För det första var jag arg att vi skulle göra en prototyp innan vi gjort användarundersökningen ( = vi hade inte den blekaste om vad vi skulle bygga), sen blev jag som sagt irriterad på intron, men mest arg blev jag på utvärderingen av våra redovisningar när vi för det första inte fått några som helst tips i förväg och den gruppen som fick mest beröm fick det för att "de hade planerat mycket innan de hade börjat bygga". Hallå?? Är jag döv eller nåt? Nej. Inkonsekvens, fnys! Aja, jag sänkte en tacksam tanke till LiU och redovisningsövningarna vi tvingades göra under KVTILLen. Det var verkligen ett riktigt bra upplägg.

Haha, ja just, när jag ändå pratar om den här kursen. Verkar som folk blir mer benägna att prata svenska med en ju mindre man propsar på att göra det. Har en kille i gruppen som jämt vill göra det och sen kröp det fram i fredags att han som hade gav mig hatiska blickar i början och kände igen min brytning faktiskt hade en pappa från Sverige. I knew it! Har man ett så otroligt svenskt namn men ändå pratar finska hela tiden är man med största sannolikhet inte finlandssvensk. Svårt att tro att man känner igen svensk brytning heller om man inte hört något som pratat med det tidigare (tyskarna känner t.ex. inte igen det).

---

Christin och jag åkte till Arabia och Vandaån i lördags för att kika runt lite. Eller egentligen åkte vi dit för att jag ville se gamla stan men vi glömde totalt bort det. Kanske var mina försök till att sjunga sånger på tyska från mina gamla läroböcker som distraherade ;)

Lite bilder från ån:


Undrar hur i hela friden de här skorna hamnade där...

Höhö "all typ av fiske förbjuden" står det på skylten. Jo, jag ser det. Gigantiska håvar verkar dock inte räknas som "fiske".



Börjar bli höst.

Anledningen till att jag ville hit var egentligen för att titta på de här plufsiga pilträden. Finns lite överallt här i Finland.

Vet inte om det här var en så stabil bro. Hela den vibrerade när nån sprang förbi oss där vi gick. Väldigt fin utsikt från den men det blev tyvärr inga vidare intressanta kort av den.

Ungefär här irrade våra hjärnor bort oss och vi glömde totalt bort att leta efter Gamla stan (eller så var det här hela, någon sa att det inte var mycket kvar av den) och vi gick till Arabiakeskus istället. Precis innan man kommer dit finns det ett hus som ser ut som en herrgård i sommarstugeformat. Vi var lite brydda och undrade om det var någon allmän park eller en privat tomt. Med tanke på barnen och leksakerna runt huset samt mannen som gav oss underliga blickar så var iaf huset privat. Vi gick kvick därifrån.


Det här är helt klart mitt favorithus här i stan. Får mig att tänka på polkagrisar, vilket är mycket underligt insåg jag just eftersom de är rödvitrandiga och inte brunprickiga... Eh, aja, iaf. Kul hus ;)

Grannhuset är minst lika underligt...



Arabiakeskus (Arabia centrum) var tyvärr stängt så vi gled runt lite och kikade på hus och staket istället. Vi lyckades t.o.m. missa bussen och Christin ville nästan döda mig för hon var helt galet toanödig och ville verkligen hem ;)

För er som känner igen namnet kan ni ta en titt under era porslinstallrikar eller -muggar ;)


Vem vill inte ha såna här, pimpade staketstolpar? Ett nytt djur på varje och lite terakottakatter som låg på några.

Avslutar med en stämningsbild. Vet inte varför jag gillar den, kanske har med husen att göra.

Jepp, då var det gjort. Var så galet trött på att håret växt ur frisyren att jag gick till frissan igår, fick en tid på stört, och klippte av det. Fick byta frissa för min ville tydligen inte prata engelska. Får erkänna att jag var mycket skeptisk till en början och fick be att hon skulle klippa kortare två gånger innan det tog sig. Kan dock inte klandra henne, kom som vanligt dit och mumladet ett "njaej, jag vet inte riktigt vad jag vill. Lite kortare (nähä?!) och kanske lite busigt, fast ändå klassiskt och inte för rakt men jag vill inte ha för spretigt och inte med saxen utan kniven fast då blir det ju spretigt..." Ah, ni fattar. Blev väldans nöjd till slut iaf så det borde inte vara nån risk att gå dit igen.

Här har vi då frisyren i egen hög person, återgiven i harmoni med mitt duschdraperi. Eftersom mamma är min stora idol blir frisyren omedvetet mer och mer lik hennes för varje gång jag klipper mig ;)

---

Jag måste ha varit ett osunt friskt barn när jag var liten och nu känner min kropp att den måste ta igen alla de förlorade veckorna av feber och ont överallt. Tillåt mig ge stöd för (halva) min teori:

1. Jag har haft feber i nästan en vecka nu (två dagars uppehåll iofs)
2. Min mage är heeelt fel (det skulle krävas en smärre roman för att beskriva alla knasigheter den hittar på)
3. Jag hade skitont i ena sidan av halsen i förrgår, sen flyttade det över lite till "bakre" delen av halsen (den närmast nacken) och nu bor ontet istället på den högra sidan.
4. Jag har, och det här är helt stört, trampat sönder trampdynan (eller iaf innehållet i den) till min lilltå. Det sa "kras krunch" en dag när jag råkade trampa lite snett och nu kan jag inte gå på den. Men men, brosk är ändå bara för fegisar som inte kan välja mellan muskler eller riktigt skelett. Jag klarar mig minsann utan och det är ett sant nöje att sätta ner foten "fel" (vilket i normala fall hör till kategorin "rätt") varje gång jag går någonstans.

Var iaf modig idag (jag hatar att ringa viktiga samtal och allra mest om jag måste göra det från mobilen) och ringde till motsvarande Studenthälsan (fast med ett helt hus och egna läkare till förfogande) för att reda ut magen och febern. Fick efter att ha lyssnat till en "väntetrudelutt" á la "tu tu tiii, numret har ingen abbonent" (först trodde jag att jag hade ringt fel) tag i en sköterska som inte pratade engelska så hon sa att någon annan skulle ringa upp. Givetvis så ringde ju den där andra upp när jag satt på bussen och hon hörde/förstod inte när jag bad henne ringa upp igen efter en halvtimme, för var det något jag VERKLIGEN inte ville så var det att halva Helsingfors skulle få höra allt om mina sjukdomar. Nu vet halva Helsingfors allt om mina sjukdomar. Magar kan i princip bara vara sjuka åt två håll och att sitta och skrika ut vilket av dem det var över hela bussen var inte något livsmål direkt. Nåja, så länge ingen tar upp det mig så är det lugnt, då kan jag leva i min inbillade värld där ingen förstod ett ljud av vad jag sa trots att jag både pratade högt och på engelska samt att de flesta här dessutom är riktigt bra på det språket.

Fick en tid i november för magen och om febern inte går över så får jag gå dit på en drop in-tid.

---

Igår ("Gert Fylking-utrop") hittade jag finska motsvarigheten till försäkringskassan. Det var då ett jäkla meck, en himla tur och ett snällt försäkringsbolag som gjorde det möjligt. Jag ska tipsa den svenska om att förbättra sin hemsida genom att lägga upp länkar till olika länders motsvarigheter för det är komplett omöjligt att hitta dem annars. Om någon skulle behöva så heter den här "Kela" (eller FPA som är det svenska namnet på den). Träffade en så otroligt snäll kvinna där som var jättehjälpsam och inte skrattade rakt ut när jag ställde helt galna frågor (jag var ju totalt bortkollrad och visste knappt hur systemet funkar i Sverige, än mindre i Finland).

Måste säga att jag skämdes lite över snåla Sverige när jag var där för jag kan inte söka bostadsbidrag för lägenheten jag har här från svenska försäkringskassan, men är man finsk student och åker utomlands så får man det automatiskt eftersom det är inräknat i studiemedlet. En annan grej som är lite pinsam är att om jag åker hem till Sverige över julen och blir sjuk där så är det Finland som betalar för min vård eftersom jag numera hör till det finska systemet.

---

Ett kort jag tog på vägen hem från Kela. Så här flådiga balkonger kan man få mitt i stan. Dessutom bor man ovanpå Kamppi, en av galleriorna och dessutom stadsdelen, så det är ju inte så att man behöver leta upp en sunkig allmäntoalett om man känner att behovet uppstår när man är ute och shoppar (fast jag brukar iofs smita in på Sokos eller Stockmann. Kan varmt rekommenderas tack vare hög fräschhetsfaktor men mest av allt för att det är gratis =) ).

---

Höhö dagens skämt, fick ett mejl från någon som ordnar någon svensk temadag för finska studenter och bjuder in svenskar som pluggar i Finland för att vara diskussionsledare. Givetvis tackade jag ja för det lät rätt skoj att träffa lite "riktiga finnar". Hoppas bara inte jag behöver prata om politk för jag är mycket dåligt uppdaterad (och synnerligen ointresserad). Ok, jag vet vad Sveriges stadsminister heter, men sen de sparkade halva regeringen på 2 veckor efter valet så slutade jag bry mig. Hade t.ex. helt missat att folkpartiet hade fått en ny ledare.

Nämnde heller inte i svarsmejlet att jag i princip inte tittat på TV sen högstadiet, slutade lyssna på radio när jag upptäckte mp3:ornas underbara värld och aldrig läser tidningar (eftersom jag tycker det är dödligt tråkigt) för att inte få ett svar tillbaka som löd "nej, du verkar inte ha någon koll, du får inte komma". Frågade istället om vad att kunna "ge aktuell information om Sverige" innebar mer i detalj och fick till svar att studenterna förra året var väldigt intresserade av att "veta mera om t.ex. de studiemöjligheter våra finska studenter har i Sverige". Ööööh, hur i hela friden ska jag kunna veta det? Sök och åk dit och plugga eller nåt? Det är ju inte som att vi har intagningsprov för universitetet som de har här och några studentexamensprov har vi ju inte haft sen 1968.

Blir nog bra det där.

---

Igår var en så himla bra kväll. Jag träffade Christin i mataffären efter frissan och gnydde nåt om att jag var sjukligt sugen på choklad (utvecklade ett beroende efter fazerfabriksbesöket) och hon på pizza. Vi insåg att vi båda var sugna på båda grejerna och bestämde att vi skulle köpa pizza till alla, jag skulle bara kladdkaka och sen skulle vi titta på film hemma hos mig (min skärm är störst eftersom de har sina laptopar och jag min stationära). Blev till slut Jane Austens "Emma" med Gwyneth Paltrow. Vi fick dock byta dator två gånger och t.o.m. testa en tv däremellan eftersom det inte hördes något från min och Theklas datorer och så fattades det en sladd till tv:n. Veras dator hade grymt ljud med tyvärr buggade den lite. Nåja, vi var helt sålda på filmen iaf. Jag som är uppfostrad filmmässigt av ett Jane Austen-fan hade redan sett filmen två gånger men kom inte ihåg att den var så bra. Vi blev kära i Mr Knightley allihop och var tvugna att titta på frieriscenen två gånger. Jag tror jag har försummat den del av mig som är barnsligt förtjust i högklassiga tjejsnyftarfilmer (eller det är mest en massa saligt flinande) som denna.

---

Det finns folk som har som jobb att göra de där små osynliga sakerna som igen egetligen lägger märke till. Idag t.ex. såg jag en man som klippte träden på järnvägstorget. Tog en bild.

När man har gått upp äckligt tidigt (nåja) på morgonen för att gå på finskakursen och inser att den är inställd först när man kommer till lektionssalen blir man mer än bara lite irriterad. Nåja, vi hade annat att göra idag och dessutom tycker jag inte kursen är sådär jättebra. Eller rättare sagt, boken är kass. Den består mest av lösryckta fraser som "You, an engineer?" (jag menar när använder man en sån fråga? När man vill sänka någons självförtroende?) eller substantiv med ändelsekonstruktioner man aldrig använder (mamma gick och klurade på autoissanikinko i tre dagar innan hon kom fram till att det faktiskt rent grammatiskt var ett ord).

För att råda bot på den enorma tristessen att läsa en bok helt utan berättelser och texter i stil med "Det här är Erkki. Han är 10 år och bor i Helsingfors. Erkki tycker mycket om att äta glass..." som jag haft till alla andra språk jag läst, köpte jag idag två barnböcker i shoppingcentret i Itäkeskus (Östra centrum). Tydligen var det "det största shoppingsentret i hela Skandinavien. Mycket intressant med tanke på att Finland inte ens hör till Skandinavien. Stort var det iaf.


Fick äntligen tag i ett stort spiralblock utan ränder eller rutor (hur svårt kan det vara att tillverka såna? Jag menar, inte ens Claes Ohlson hade dem) fast det var ett ritblock och i storlek A4+. Nåja, det duger tills jag kan leja nån som kommer på besök att köpa ett till mig, annars får jag vänta till jul.

Måste åka tillbaka dit minst 10 ggr för att hinna kika i alla butiker. Ska unna mig en riktig kläd- och skoshoppingdag snart, har inte köpt kläder på minst ett halvår och det sägs att den här vintern kommer bli rysligt kall. Hittade dessutom en galet stor eurokangasbutik vilket bådar gott för mina påslakansplaner. Jag tror dock jag skippar pizzan nästa gång. Den var god i början men efter att ha ätit en halv falukorv började jag må lite dåligt ("skinka" är tydligen ett ganska vitt begrepp som innefattar allt från knorr till falukorv). Kan ni fatta att jag faktiskt fick färska tomater på pizzan? Humor. Jag fattar varför han la på dem, men säger man "tomat, ost och skinka" så menar man nog oftast tomatsåsen. Kul var det iaf =)

---

Jag trodde jag skulle sova i flera dygn när jag kom tillbaks efter shoppandet. Blev dock väckt av en hyperaktiv tysk som ville gå och titta på Vandaån. Stöööön tänkte jag men ville passa på att vara ute när det var så underbart väder. Var ute i ungefär två timmar så idag hade jag iaf inte dåligt samvete för att jag fortfarande inte tagit mig till gymmet. Skyller på att jag inte fått mitt motsvarande LiU-kort och dessutom måste boka plats på passen minst 7 dagar i förskott. Galet!