Besök från Ryssland
Den här helgen och fram till onsdag har jag besök från Maria från Ryssland. Jag träffade henne när jag läste finska i Helsingfors förra sommaren, men sen åkte vi båda tillbaka till våra hemländer så det har bara blivit att vi skrivit till varandra lite då och då på facebook. Kul att träffa henne igen och få nörda ner sig i ordstammar i olika språk och vad det engelska ordet för "mesar" egentligen är (hon är lingvist och jag har, om ni skulle ha råkat missa det, ett tämligen stort intresse för språk i allmänhet). Idag när vi satt på balkongen och åt frukost och som bäst höll på att reda ut om det var blåmesar (sinitiaiset) eller talgoxar (talitiaiset)som man kunde se i Moskva så studsade det förbi två ekorrar. Det var förmodligen frieri på gång för den ena sprang ihärdigt efter den andra vart den än gick och så viftade den på svansen till höger och vänster, precis som en hund. Mycket märkligt, men gulligt.
När Maria nu är och springer på stan för att träffa några andra kompisar hon har här så måste jag passa på att analysera en sak som ligger mig varmt om hjärtat. Något som säkert ingen gick miste om var Schlagerfestivalen i lördags. Jag har blivit grundligt mobbad här hemma efter att Sverige åkte ut i semifinalen. Att mobba tillbaka kändes inte lönt eftersom det inte var någon stor grej att Finland åkte ut (nu blir det onda ögat och ingen hjälp att tömma diskmaskinen här hemma så fort Mikael läser det här). Dock tyckte jag att det här året bjöd på en av de mer givande tävlingarna för i och med att Sverige inte var med behövde man inte sitta och heja ihjäl sig på en låt som man själv blivit hjärntvättat med, men resten av Europa inte hade hört så mycket som en ton av. Resultatet blev att det var lättare att lyssna på de andra och faktiskt skaffa sig en åsikt om var och en som inte direkt utgick ifrån hur den svenska lät.
Min favorit var Serbien eftersom den låten var så vrickad. Jag kan nästan lova att även om den inte kommer spelas på radion så kommer alla ladda ner den och spela den som "skämtmusik" på sina fester. Min favorit nummer två var Vitryssland där Robert Wells extraknäckte lite som pianist. Bland favoriterna var den enbart för sitt underhållningsvärde, det måste ha varit den sämsta tolkningen av engelska språket det här året. Nu sitter jag själv med en mycket intressant östgötsk brytning på min egen, men jag inbillar mig i alla fall att jag kan göra mig förstådd mer än vad de kunde. Hade jag inte vetat att låten hette något med "butterflies" så hade jag aldrig gissat att det var det de sjöng. Jag tippar på att låten hade gjort sig bättre på ryska eftersom de annars hade rätt fina röster.
Om vi då övergår till vinnaren, Tyskland. Hur i hela friden det gick till? Och hur kunde den vinna med en sån marginal? Jag minns inte låten alls, bara att jag tyckte att sångeskan hade en lite underlig röst. Någon sa att det var första gången Tyskland hade ett litet gladare bidrag sen de vann med "Ein bisschen Frieden" 1982. (Jag hittade förresten en länk till den sången som är rätt värd att kolla på. Särskilt själva presentationen av Tyskland är sevärd. Man blir dumpad rakt ner i Bayern och sen får man sitta och mysa med pittoreska hus och folkdans så det står härliga till. http://www.youtube.com/watch?v=JicTadLWGnE) Ja herregud vad de hittar på, men jag är i alla fall glad att Storbritannien kom sist för det var det sämsta och tråkigaste jag har hört på flera år. Ironiskt nog hade de "anlitat en hitmakare" för att få till en riktigt bra sång i år. Jaa, det gick ju bra. Inte.
Nähä, men jag borde ta tag i min Barn i trafiken-kurs nu och göra något vettigt av den så att jag kan få pengar för mina studier även nästa termin. Vore ju lite jobbigt annars. Måste hitta ett exjobb här i Finland också. Har lyckats lokalisera en person som hör till ett passande område, men jag måste få kontaktuppgifter till henne först bara. Börjar ge upp det här med att skriva för ett företag och istället försöka prata med högskolan här i Esbo. Vore ju skönt bara att få sin examen känner jag. Synd bara att det kanske blir lite på bekostnad av vad jag egentligen vill hålla på med. Just nu lutar det åt att jag får ta den inriktningen som jag lättare kan hitta ett uppsatsämne inom. Men vi får se hur det blir. Just nu håller jag ju mest att ta reda på om min lilla folkbokföring ställer till det för mina möjligheter att ta examen. Skulle inte förvåna mig.
Det finns hopp om livet i byråkratidjungeln
Idag tog jag mig i kragen för att få tag i någon form av försäkring så att jag slipper känna mig som en fånge i sin egen lägenhet. Ringde runt till diverse svenska försäkringsbolag i hopp om att det bara är Finland som har kockoregeln "måste ha ett finskt försäkringskassekort för att få teckna någon form av försäkring". Jag fick inte veta vad de tyckte i Sverige om att vara eller inte vara inskriven i Försäkringskassan för så fort orden "jag är folkbokförd i Finland" dök upp så var det nej direkt. Inga försäkringar där inte.
Hade dock i Finland fått tips om ett dansk-internationellt försäkringsbolag som försäkrade lite vem som helst. I deras försäkringsregler stod det att man måste vara folkbokförd i något av de Nordiska länderna samt höra till det nationella sjukvårdssystemet (dvs vara med i Försäkringskassan eller liknande) i något av dessa. Det lät ju prima tyckte jag och ägnade sedan ca en timme åt att chatta med några danskar därifrån för att försöka reda ut problemet. De skrev på danska och jag skrev på svenska och jag tyckte att jag förstod allt, men jag kände inte riktigt samma sak från deras sida. Hade det inte varit för att jag förstår ca 5% talad danska jämfört med 90% skriven så hade jag bett dem att ringa mig istället.
Nåväl, jag vet inte om det var språkskillnaderna eller den märkliga byråkratiska situationen jag befinner mig i som påverkade, men i vilket fall var det svårt att få ihop något vettigt av det hela. Det hela slutade med att de fick fiffla till en reseförsäkring åt mig med lite specialvilkor eftersom jag satt i kläm mitt emellan två länder. Enligt den skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i Finland. Faktiskt så skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i exakt hela världen förutom just i Sverige. Jaha ja, och jag som har en biljett bokad till Sverige på onsdag nästa vecka...
Precis när jag hade avslutat chattandet och sagt att jag skulle gå in på deras hemsida och teckna försäkringen där så ringde ett av de svenska försäkringsbolagen, som jag försökt tala med tidigare under dagen, upp igen. Det var en synnerligen sympatisk man som, när jag förklarat situationen, lovade att ringa upp igen så fort han kollat upp detaljerna kring villkoren. Under tiden jag väntade på att han skulle ringa tillbaka hann jag med att luncha, beställa två specialslipade spektroliter, sticka lite på mitt stickningsprojekt samt inse att den reseförsäkring jag skulle få med VISA-kortet med största sannolikhet inte gällde eftersom resan var för billig. När har man någonsin tidigare varit bitter över att ha fått tag i en billig biljett?
Den sympatiske mannen ringde dock upp igen och sa att jomenvisst, det gick alldeles utmärkt att försäkra mig och de gav blanka fasen i om jag hörde till svenska eller finska försäkringskassan. Den magnifika räkningen skulle gå på nästan 3000 kr för ett år, men då fanns det inga tak för ersättningskostnaderna och ingen självrisk. Dock skulle den bara gälla inom Norden, men med tanke på att Sverige ingick däri så kändes det bra mycket bättre än den som det danska företaget hade skrapat ihop. Den danska kändes även mycket mindre tilltalande när jag gick in på deras sida igen för att kolla vad den skulle kosta. Drygt 240 euro (ca 2400 kr) för en försäkring till och med sista juli i år. En helårsförsäkring (med rabatt!) skulle kosta lite drygt 11 000 kr.
Ok, ok, nu ska vi se här... Jag kan alltså välja mellan en försäkring som täcker mig inom hela Norden för knappt 3000 kr eller en som täcker mig överallt, utom i det enda landet jag förmodligen kommer resa till, för samma pris men för bara lite drygt en månads tid. Ja det här var ju ett sjukt svårt beslut. Jag måste nog fundera över helgen.
Nej, men ärligt talat så ska jag läsa igenom försäkringsvillkoren först innan jag ropar hej. Jag har nämligen under den gångna veckan blivit sjukligt misstänksam mot allt vad försäkringsbolag heter. För att inte tala om vad jag har fått för inställning till allt som rör försäkringskassor. Jag funderar på att uppmuntra alla jag känner att låta bli att söka bostadsbidrag nästa år, kassorna har ju uppenbarligen redan nu fler ärenden liggandes än vad de kan ta hand om på 5 år. Stackars dem som jobbar där säger jag bara.
Att golva en balkong
Med fynd från världens största möbelvaruhus kan det till och med bli roligt att lägga golv på ens balkong. Vi hade innan vi sprang på några golvplattor på IKEA, världens kanske tråkigaste och mest oinspirerande balkong. Grått betonggolv med inslag av glittriga glasbitar kändes ungefär lika inbjudande som hönsnätsförrådet nere i källaren.
Så här såg det alltså ut innan.
Jag gick loss hårt på plattorna och med det smidiga systemet var det bara att peta fast den ena plattan efter den andra.
Märkligt att man kan känna sig så duktig av en sån här sak. Jag menar, vem skulle någonsin känna sig duktig av att bygga ihop två duploklossar?
Och tadaa!!! Då var det klart.
Vadå inte snyggt? Nä jag håller med, det såg förj*vl*gt ut när vi var klara. Vi visste att plattorna inte skulle täcka upp hela bredden, men det såg värre ut än vi väntat oss. Tack och lov visade det sig att man kunde dela varje platta på mitten och att bitarna som blev kvar passade precis in mellan fönsterkanten och resten av plattorna. Att få isär plattorna däremot var ett fruktansvärt jobb för det krävde intensivt våld med mattkniven eftersom inget annat var smalt eller vasst nog att ta sig igenom plasten på undersidan av träet. Mattkniven var förresten inte tillräckligt vass den heller, men eftersom vi nu är i Finland är det inte "skam den som ger sig" som gäller utan snarare "död åt den som ger sig", så det var bara att hugga i. Eftersom jag är svensk är det mer ok att jag ger mig så jag överlät det mesta av huggandet åt den lite mer finska personen i hushållet under ivrigt påhejande och instruerande av hur man bäst borde sköta det hela.
Tyvärr tog plattorna slut när vi hade skurit isär kanske 2-3 stycken så det var bara att åka till IKEA igen efter några dagar och köpa en ny omgång. Den gången var kanske den smidigaste hittills för Mikael fixade resten av golvet en lördagsmorgon då jag, i vanlig ordning, unnade mig min skönhetssömn.
Och så här ser det ut nu med möbler och allt. Det går fortfarande att kanske trycka in några plattor allra längst in också och sen lägga en bräda i skarven närmast vardagsrummet, men det är tveksamt att det kommer att åtgärdas den här sommaren. Det har varit så mycket att fixa i ordning med lägenheten att jag känner mig helst slut. Vi hade tänkte måla om väggarna också men vi får se när det blir. Eller ja, nu när det blev en gigantisk sotfläck av väggljusstaken (på en vägg som vi inte hade tänkt måla alls) så är ju det mest korrekta svaret att det ska målas idag innan gästerna kommer. Så det är bara att rota fram cuprinol från städskåpet och dra på sig målaroverallen. Skriva projektuppsats kan man göra någon annan dag.
Monstergubben från Minsk
... eller Spanien, men Europa som Europa har jag ju fått lära mig den här veckan. Efter gedigen efterforskning från både min och Mikaels släkt samt ett flertal besök hos finska försäkringskassan Kela för att lämna papper till höger och vänster så har vi nu sammanlagt pratat med 3 personer på Försäkringskassan i Sverige och 9(!) personer på Kela i Finland. I nuläget har vi hört ungefär 7 versioner av vad det är som gäller varav jag väljer att lyssna på den finska handläggaren som sa att Finland har hand om mig tills dess att de har utrett ärendet samt den svenska som sa att Sverige har hand om mig tills dess att Finland accepterat mig. På det sättet är båda länderna ansvariga för mig, vilket jag tycker låter ypperligt. Detta hjälper dock inte ett smack för min privata försäkring så jag väljer att hålla låg profil de 6 veckor det kommer ta för dem att fatta ett beslut. Till Sverige kommer jag dock ändå för det tycktes ingå en reseförsäkring i VISA-kortet som jag betalade biljetterna med. Finnemang säger jag bara!
Imorgon kommer några som hjälpte Mikael att flytta sina grejer, bland annat tre personer från hans jobb som jag aldrig träffat. Ska bli spännande. Vi var i affären tidigare idag och köpte ungefär 2 kg potatis, en gigantisk lax och ungefär en hink créme fraiche så jag hoppas att maten räcker till sju personer imorgon. För att inte låta gästerna gå hem hungriga har vi idag bakat både banankaka och kokat kolasås i 2,5 timme till banoffeepajen. Om de mot förmodan är hungriga efter maten så kommer de efter att ha ätit av den pajen knappt att kunna ta sig en meter. Ingen med en sund matsmältning klarar av en större bit sådan utan allvarliga matkomakonsekvenser. Banankakan är egentligen mest som dekoration.
Som avslutning på dagen tänkte jag visa en bild på mitt senaste ägg. Är väldans nöjd med resultatet. Är även nöjd med att jag lyckades photoshoppa ihop bilderna till en enda så att man kan se båda sidorna på samma gång. (Plus att jag fick dit skuggor! Och alla är förhoppningsvis så närsynta att de inte ser det lilla misstaget i mitten där skuggan mystiskt nog bara försvann.) Det finns hopp om livet och lärandet av teknikens under för Johanna Larsson verkar det som.
Nu tycks Mikael ha somnat är bakom mig på soffan så jag får väl stänga butiken för ikväll. Det är assvårt att få honom att somna om sen om han sover för länge innan tandborstningen. Ni kan ju själva försöka somna efter att ha stått på ett ben samtidigt som ni haft ett oscillerande munhygieninstrument instoppat i munnen en längre tid. Är dock djupt tacksam över eltandborsten vi fick av min kusin. Tänderna har aldrig varit så rena som nu. Sov gott allihopa så hörs vi sen framöver. Jag ska lägga upp lite bilder på lägenheten också. Både före och efter att vi eldade upp en halv vägg med min väggljusstake. en hemdekoration som borde ha stannat på idéstadiet.
Byråkratimobbad
Jag känner mig totalt utfryst av systemet. Här flyttar man från Sverige och folkbokför sig i Finland och vad händer? Jo, man blir totalt utan försäkringar och sociala rättigheter från någondera landet.
Eftersom jag är folkbokförd i Finland så säger svenska försäkringskassan att jag hör till den finska socialförsäkringen. Mitt svenska försäkringsbolag säger att min gamla hemförsäkring inte gäller längre (vilket är logiskt eftersom jag inte har kvar den bostaden heller) men även min reseförsäkring är helt död. Spännande nog så sa en annnan person på det företaget så sent som förra veckan att den visst gäller. Nu är den dock bortom all räddning så jag kan inte räkna med något skydd därifrån.
Vad säger då Finland? Jo, att det precis samma dag som min folkbokföring här började gälla så trädde en ny lagändring i kraft. Den är till för att underlätta för alla EU-medborgare att flytta mellan länder. Tyvärr hade den den lilla bieffekten att totalt sabba det mycket sympatiska avtal mellan de nordiska länderna som tidigare gällt. Summa summarum är nu att jag inte kan få några sociala förmåner i Finland förrän jag hostar upp både anställningsavtal och första löneutbetalningen (på ett visst antal timmar/vecka och ett visst antal veckor) från något finskt företag eller har bott ihop med Mikael i mer än ett halvår. Det har vi förvisso gjort, men inte under en sammahängade period eller så att det har stått i folkbokföringen. Jag får väl länka till bloggen eller nåt så att de ser att jag faktiskt har varit här, men då lär de väl hitta mina tolkningar av "Imse vimse spindel" från när jag var barn och då kommer jag garanterat inte att få några rättigheter.
I vilket fall, man kan ju tycka att rätten till arbetslöshetsförsäkring inte är världens största förlust, och det tycker jag inte heller eftersom mitt mål i livet inte var att flytta till Finland för att som arbetslös suga ur staten pengar. Om jag nu absolut hade velat det så hade det varit bra mycket smidigare att göra det i Sverige istället. Dock tror jag inte att återbetalningen av mitt studielån på något sätt hade gynnats av detta så vi kan väl helt enkelt bara konstatera att den tanken är dum. Det stora problemet ligger snarare i att så länge jag inte är med i finska försäkringskassan (vilket då kräver jobb och/eller de bostadsförhållanden som jag skrev om) så ger alla - och då merar jag ALLA - finska försäkringsbolag mig fingret när jag vill ha en försäkring. Vi gick till 5 olika idag och alla sa att "nej, utan försäkringskortet från finska försäkringskassan så blir det inget".
Så, i nuläget får jag ingen försäkring från något land och när det gäller rätten till vanlig sjukvård så tycker Sverige att Finland ska betala och Finland säger att Sverige ska betala eftersom de ännu inte skrivit in mig. Det enda de båda länderna är överens om är att ingen vet riktigt hur den nya lagen ska tolkas. Så här sitter jag nu och skriver ett brev till finska försäkringskassan och försöker förklara min situation, samtidigt som jag funderar på om det alls är värt att ta sig utanför lägenheten. Om jag råkar ut för en olycka så verkar det ju inte som att jag har någon rätt till sjukvård och även om jag har det så får jag inte en spänn av något försäkringsbolag som ersättning.
Det man kan göra nu är alltså att hoppas och be att de månader vi har bott ihop tidigare ska räknas samt att jag får tag i ett jobb som är på 18 timmar/vecka i minst 4 veckor så att jag kan få det där kortet och sen min försäkring. Nån som har en pissoar som behöver städas? Jag har erfarenhet!
Fortskaffningsmedel
För några dagar sen gjorde vi uppror mot slappheten och begav oss iväg en sväng på våra cyklar. Vi hamnade vid hamnen borta i Mattby innan vi vände hemåt igen. Det fina med den här delen av Esbo är att det är så mycket naturlig natur här. Inga konstgjorda trädplanteringar utan granarna varvas med tallarna och det ser mer eller mindre ut som att någon har slängt upp hus och vägar mitt ute i skogen. Ingen storstadskänsla direkt alltså, men det är ju inte riktigt min grej heller.
Pollenchock och betongdamm
Vad det än är som har hänt så tackar jag och tar emot. Det har varit riktigt sommarväder i ungefär en vecka nu vilket innebär att jag i princip bor på våran balkong. Söderläge = guld. Vad som inte är guld är att grannen inunder just fick för sig att borra i sin egen balkong så det lät som utvinningen av järnmalm en helt vanlig dag i Kiruna gruva. Så nu är inte allt bara täckt av ett lager gula pollenkorn, utan också av ett matchande lager vitt betongdamm. Det är bara att dra ett djupt andetag och njuta!
Ett litet smakprov på hur datorn såg ut efter att en fläktande vind fört med sig lite pollen.
Pollenchock och duschgrill
Idag kliar det lite i näsan igen. Verkar som att jag har någon varannandagsallergi. Blir till att besöka "apoteket" i garderoben för en liten vit näsräddare. Att just idag var en pollendag kan förresten mycket väl bero på att jag hittade ett tjockt lager gula små korn på våran handukstork i duschen (en sån där värmeslinga med varmvatten/olja i som man bränner ihjäl sig på om man nuddar) med vilka jag kom i lite för nära kontakt med.
Där låg de små godingarna och grillades gyllenbruna av värmen. Försökte få bort några men resultatet blev nästan en inbränd pollentatuering i pekfingret. Slingan går inte att stänga av eftersom någon bright människa har monterat bort reglaget. Samma sak gjorde de i Mikaels förra lägenhet för att alla i hela huset var ihopkopplade och stängde man av en i en lägenhet så kunde inte vätskan inuti cirkulera och då funkade ingen någon annanstans.
Det fina med att ha den i duschen är att man kan få akut smärtlindring med kallvatten om man skulle råka backa in i den. Det är lite ovärt att torka handdukar i en duschkabin full med ånga, men jag föredrar att den sitter där hellre än på väggen mitt framför toan. Hela badrummet är rätt smalt och hur kul det än är med lite brunare hud sommartid så är kanske inte en handdukstork är rätt sak att fixa brännan med.
Examensfest
Tänkte visa lite bilder från Mikels examensfest som vi hade i fredags. Egentligen blev han klar i maj förra året men det har inte blivit av med någon fest förrän nu. Tur att han har en så driftig kvinna i sitt liv som sparkar lite på hans bakdel ibland.
Vi bakade och förberedde mat redan två dagar i förväg. Jag som annars är en vän av sista-minuten-fix var djupt imponerad över denna gedigna planering. Tur att jag har en karl i mitt liv som ser till att allt inte blir gjort i sista sekunden.
Jag hade storstilade planer på både det ena och det andra som skulle serveras. Tack och lov hade Mikael en mer rimlig uppfattning om hur mycket vi skulle orka göra och när två av mina kexfavoriter stoppades ner i kundvagnen så kändes det inte värt att protestera. Jag hade ju faktiskt redan bakat en tårta den veckan.
Vi lusläste varenda gammal Allt om mat och Matmagasinet som mamma gett mig efter sin rensning och hittade både det ena och det andra. En klar hit var medelhavsmuffinsarna. En sjuklig mängd bakpulver (1 msk, men den smakade tack och lov inte), fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Oliverna fick stanna kvar i butiken. En halv hade räckt till buffén eftersom de var så mättande.
Sen var det dags för tårtan. Jag har insett nu varför det är så bra med kladdkaka: 1. När den väl kommit ur ugnen är den klar, 2. Det är godare, 3. Det finns inte ett spår av nyttighet i den. Men tårta var beställd och tårta fick det bli. Tack och lov hade jag i flytten tagit med kökets basbok nummer ett - Sju sorters kakor. Vad skulle man göra utan den?
+ 
=
Efter mycket mjöl och kladd stod slutligen mästerverken på bordet. Jag är själv barnsligt förtjust i plockmat och det blir lätt att man stoppar i sig det ena efter det andra trots att magen var full för 15 smördegsinbakade prinskorvar sen.
Resultatet blev detta:
- Bål på vaniljvodka, flädersaft, citronjuice och sprite (Tack McDonald's för sponsring med isen)
Till efterrätt blev det sen jordgubbstårtan, blåbärsmuffinsar och köpekexen. Alla var redan så mätta då att tårtan räckte till 16 personer och det blev till och med lite över till Mikael och mig dagen efter.
Tack vara vår rent ut sagt bedrövliga förmåga att beräkna alkoholprocenten till bålen så höll sig gästerna på en lagom, nästintill icke-berusad, nivå hela kvällen. De fick justera nivån lite med medtagen öl men de sista gick ändå på eget bevåg ungefär klockan två på morgonen. Då hade jag, perfekt värdinna som jag är, redan gäspat konstant i två timmar. Det hade nog varit smartare att göra klart allt dagen innan och sen unna sig en tupplur innan gästerna kom, istället för att stå och värma på baguetter och baka pestosnurror i ugnen två sekunder innan.
På det hela taget var det dock en lyckad kväll och nu när Mikael fått sig en ordentlig blocknykel så kan vi fortsätta med det sista finslipet på lägenheten.
Vi bakade och förberedde mat redan två dagar i förväg. Jag som annars är en vän av sista-minuten-fix var djupt imponerad över denna gedigna planering. Tur att jag har en karl i mitt liv som ser till att allt inte blir gjort i sista sekunden.
Jag hade storstilade planer på både det ena och det andra som skulle serveras. Tack och lov hade Mikael en mer rimlig uppfattning om hur mycket vi skulle orka göra och när två av mina kexfavoriter stoppades ner i kundvagnen så kändes det inte värt att protestera. Jag hade ju faktiskt redan bakat en tårta den veckan.
Vi lusläste varenda gammal Allt om mat och Matmagasinet som mamma gett mig efter sin rensning och hittade både det ena och det andra. En klar hit var medelhavsmuffinsarna. En sjuklig mängd bakpulver (1 msk, men den smakade tack och lov inte), fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Oliverna fick stanna kvar i butiken. En halv hade räckt till buffén eftersom de var så mättande.
Sen var det dags för tårtan. Jag har insett nu varför det är så bra med kladdkaka: 1. När den väl kommit ur ugnen är den klar, 2. Det är godare, 3. Det finns inte ett spår av nyttighet i den. Men tårta var beställd och tårta fick det bli. Tack och lov hade jag i flytten tagit med kökets basbok nummer ett - Sju sorters kakor. Vad skulle man göra utan den?
+ =Lovad vare gelésockret! Fick även användning för spritsarna jag fått av moster Liisa i julklapp. Tack!
Efter mycket mjöl och kladd stod slutligen mästerverken på bordet. Jag är själv barnsligt förtjust i plockmat och det blir lätt att man stoppar i sig det ena efter det andra trots att magen var full för 15 smördegsinbakade prinskorvar sen.
Resultatet blev detta:
Från vänster till höger, uppifrån och ner:
- Bål på vaniljvodka, flädersaft, citronjuice och sprite (Tack McDonald's för sponsring med isen)
- Caesarsallad
- Fransk potatissallad
- Tunnbrödsrullar med philadelphia, pepparrot och varmrökt lax
- Italiensk sallad
- Smördegsinbakade prinskorvar med en klick senap
- Baguette med hemmagjort örtsmör (vitlök och bladpersilja)
- Medelhavsmuffins
- Smördegsrullar med pesto
Till efterrätt blev det sen jordgubbstårtan, blåbärsmuffinsar och köpekexen. Alla var redan så mätta då att tårtan räckte till 16 personer och det blev till och med lite över till Mikael och mig dagen efter.
Tack vara vår rent ut sagt bedrövliga förmåga att beräkna alkoholprocenten till bålen så höll sig gästerna på en lagom, nästintill icke-berusad, nivå hela kvällen. De fick justera nivån lite med medtagen öl men de sista gick ändå på eget bevåg ungefär klockan två på morgonen. Då hade jag, perfekt värdinna som jag är, redan gäspat konstant i två timmar. Det hade nog varit smartare att göra klart allt dagen innan och sen unna sig en tupplur innan gästerna kom, istället för att stå och värma på baguetter och baka pestosnurror i ugnen två sekunder innan.
På det hela taget var det dock en lyckad kväll och nu när Mikael fått sig en ordentlig blocknykel så kan vi fortsätta med det sista finslipet på lägenheten.
La Dolce Vita
Så här såg det ut i förrgår kväll när jag pliktskyldigast tog mig an resterna från Mikaels examensfest. Livet här i öster är som ni ser hårt.
Har gjort dagens insats och kontaktat Försäkringskassan angående vilket land som faktiskt "ansvarar" för mig om jag skulle bli sjuk. Väntar på svar. Tills dess tänkte jag gå ut och njuta av det fina vädret och utsätta min hud för lite solstrålning. Jag fruktar dock att nästan 8 års innesittande (hade mitt första sommarjobb 2002) har gjort att min hud redan gjort sig av med allt melanin och att jag kommer att få leva resten av mitt liv med hudtonen "likblek". Ska man hitta något positivt i detta så är det ju att jag aldrig kommer behöva lägga mycket pengar på dyr foundation, det är bara att ta lite vanlig hederlig krita och knugga in i ansiktet. Perfekt!
Har gjort dagens insats och kontaktat Försäkringskassan angående vilket land som faktiskt "ansvarar" för mig om jag skulle bli sjuk. Väntar på svar. Tills dess tänkte jag gå ut och njuta av det fina vädret och utsätta min hud för lite solstrålning. Jag fruktar dock att nästan 8 års innesittande (hade mitt första sommarjobb 2002) har gjort att min hud redan gjort sig av med allt melanin och att jag kommer att få leva resten av mitt liv med hudtonen "likblek". Ska man hitta något positivt i detta så är det ju att jag aldrig kommer behöva lägga mycket pengar på dyr foundation, det är bara att ta lite vanlig hederlig krita och knugga in i ansiktet. Perfekt!
Folkbokförd i Esbo kommun
Sådär ja, då var det dags att sparka igång bloggen igen. Har redan varit här i två veckor men med en lägenhet att få i ordning, en födelsedags- och en examensfest att baka och laga mat till har det varit för fullt upp för att sätta igång med skrivandet.
För tillfället avnjuter jag livet som hemmafru här i lägenheten och håller mig mest inomhus tills dess att jag får mitt socialförsäkringskort och kan skaffa en vettig försäkring. Lever på resterna från den svenska just nu. Inget inlinesåkande med snöre efter motorcyklar för mig på ett tag alltså.
Ska lägga upp lite bilder från lägenheten så ni får se hur vi har det. Den inglasade balkongen är helt klart en höjdare nu när vi lagt golvet och fått dit stolar och ett bord. Tror att resten av den soliga dagen kommer att spenderas sittande där med en stickning i näven och solkräm på näsan. Eventuellt också med ett glas av den champagne som blev över efter igår bara för att fullborda bilden.
Cyklade in till stan idag med Mikaels syster och hennes man. Fantastiskt fin cykeldag bortsett från att det tycks vara 1 ton pollen per kubikmeter luft här just nu. Klibbalen bolmar på för fullt skulle jag tro med tanke på hur min näsa är när jag vaknar på morgnarna. Unnade mig ett allergipiller innan vi for med följden att när vi sedan stannade för att äta så slutade vitala hjärnfunktioner såsom hörseln och tänkandet att fungera. De delar som styrde manövreringen av näsduken i riktning mot näsan höll sig dock (till omgivningens stora lättnad) intakta.
Kvicknade till lite sen på cykeln på väg tillbaka hem. Om det berodde på den fysiska aktiviteten i sig eller det att jag studsade omkring i sadeln konstant i en kvart på grund av hicka låter jag de lärde tvista om. Efter en gigantisk magnum double i Rapiola centrum (stadsdelen där vi bor) var dock samtliga hjärnfunktioner igång igen och jag skippade till och med besöket på apoteket för en ny sorts antihistamin.
Nåväl, fler rapporteringar kommer när jag lyckats ta mig förbi Windows 7:ans förskräckliga bildöverföring och jag är lite klarare i knoppen. Tills dess önskar jag er alla en trevlig sommar och hoppas att ni kommer och hälsar på mig här borta. Jag njuter ju inte till hundra procent av att vara svensk i exil utan får gärna lite besök från folk som inte slänger sig med uttryck som "jättekiva" i var och varannan mening. Som reaktion på detta tänker jag lära mig så många slanguttryck på finlandssvenska som det bara går och börja använda dem. Först till samlingen lägger jag "Osta lenti!" som för de invigda (ca 10 personer i hela Finland) betyder "Köp en (bulle)längd!". Öva nu flitigt på detta så ska vi gå tillsammans till affären och försöka köpa en sån när ni väl kommer hit.
För tillfället avnjuter jag livet som hemmafru här i lägenheten och håller mig mest inomhus tills dess att jag får mitt socialförsäkringskort och kan skaffa en vettig försäkring. Lever på resterna från den svenska just nu. Inget inlinesåkande med snöre efter motorcyklar för mig på ett tag alltså.
Ska lägga upp lite bilder från lägenheten så ni får se hur vi har det. Den inglasade balkongen är helt klart en höjdare nu när vi lagt golvet och fått dit stolar och ett bord. Tror att resten av den soliga dagen kommer att spenderas sittande där med en stickning i näven och solkräm på näsan. Eventuellt också med ett glas av den champagne som blev över efter igår bara för att fullborda bilden.
Cyklade in till stan idag med Mikaels syster och hennes man. Fantastiskt fin cykeldag bortsett från att det tycks vara 1 ton pollen per kubikmeter luft här just nu. Klibbalen bolmar på för fullt skulle jag tro med tanke på hur min näsa är när jag vaknar på morgnarna. Unnade mig ett allergipiller innan vi for med följden att när vi sedan stannade för att äta så slutade vitala hjärnfunktioner såsom hörseln och tänkandet att fungera. De delar som styrde manövreringen av näsduken i riktning mot näsan höll sig dock (till omgivningens stora lättnad) intakta.
Kvicknade till lite sen på cykeln på väg tillbaka hem. Om det berodde på den fysiska aktiviteten i sig eller det att jag studsade omkring i sadeln konstant i en kvart på grund av hicka låter jag de lärde tvista om. Efter en gigantisk magnum double i Rapiola centrum (stadsdelen där vi bor) var dock samtliga hjärnfunktioner igång igen och jag skippade till och med besöket på apoteket för en ny sorts antihistamin.
Nåväl, fler rapporteringar kommer när jag lyckats ta mig förbi Windows 7:ans förskräckliga bildöverföring och jag är lite klarare i knoppen. Tills dess önskar jag er alla en trevlig sommar och hoppas att ni kommer och hälsar på mig här borta. Jag njuter ju inte till hundra procent av att vara svensk i exil utan får gärna lite besök från folk som inte slänger sig med uttryck som "jättekiva" i var och varannan mening. Som reaktion på detta tänker jag lära mig så många slanguttryck på finlandssvenska som det bara går och börja använda dem. Först till samlingen lägger jag "Osta lenti!" som för de invigda (ca 10 personer i hela Finland) betyder "Köp en (bulle)längd!". Öva nu flitigt på detta så ska vi gå tillsammans till affären och försöka köpa en sån när ni väl kommer hit.
