Hufvudstaden
Jag har aldrig upplevt en sådan sjösjuka. Det gungar fortfarande lite ibland. Igår var det helt galet, jag och tyskarna kunde knappt vrida på huvudet utan att vi började svaja. Det skumma var att alla blev yra precis samtidigt varje gång. Hjärnan är ett underligt organ.
Resan dit var hemsk. Gungade otroligt mycket när vi skulle sova. Jag får erkänna att jag tycker det är sjukt läskigt och alltid tror att vi ska hamna på Östersjöns botten vilken sekund som helst. Till slut var jag så utmattad att jag tänke "sjunk då båtjävel, bara jag får sova!" och så somnade jag. Värsta var att jag visste att det inte skulle lugna ner sig förrän vi kom till Åland och slapp öppet hav. Tyvärr innebar det att jag fick vänta till ungefär kl 4 på morgonen. Gissa vem som var helt fel i knoppen dagen efter.
Var jag Thekla, Christin och Arto (Theklas favorit-finne och substitut för Vera som var i S:t Petersburg) som åkte och målet var väl lite att visa tyskarna svensk/finsk kultur på båten samt lite av Sverige. Ironiskt nog var detta vad som mötte oss när vi steg ombord:
Tysk Oktoberfest med utklädda bartendrar och tysk folkmusik konstant i högtalarna. Antiklimax någon?
Resan gick lite i Artos traditioners tecken, d.v.s. kyla öl i en vattenfylld papperskorg i duschen, sjunga karaoke (eller lyssna när han gjorde det samt försöka övertala mig om att själv fatta micken), samt sitta i hytten och pilla sig i naveln. Skärpte till mig lite på tillbakavägen dock när jag iaf tog en ordentlig runda i alla taxfreebutiker men båtfrukosten fick jag hoppa över.
Lyckades med bragden "att vinna utan att satsa", d.v.s jag och Christin hade inget att göra men eftersom knapparna på spelmaskinerna är så tryckvänliga så petade jag lite på en. Döm av min förvåning när det faktiskt hände något. Tryckte på en knapp till och insåg att jag just vunnit ytterligare 2,50 euro och nu var uppe i 9,60 =D =D =D *tömma maskinen* Stort tack till señor FörFullFörAttFatta.
"Tur i spel, otur i kärlek". Efter den här händelsen kommer jag förmodligen få vänta tills jag är 80 innan jag träffar någon och då blir han bara bortskrämd av mitt tydligen något underliga beteende. Jag vet inte men jag tyckte att det var ganska fiffigt att i avsaknad av mikrovågsugn värma karelska piroger till frukost med Theklas hårtork. Hon och Arto däremot betedde sig som om jag var något zoodjur som skulle fotas.
Givetvis så var det skitväder i Stockholm. Hade inte väntat mig något annat efter den där stormnatten. Dagen kretsade väldigt mycket kring svärande över blöta och kalla fötter men jag tror att tyskarna tyckte rätt bra om staden ändå. Jag var nöjd att jag hittade så bra som jag gjorde med tanke på att jag två dagar innan svarade "men jag vet inte vart det ligger heller" när mamma tipsade om sevärdheter. Till sist gav hon upp och jag letade fram en karta. Karl höll på att ramla av stolen när jag över msn kläckte ur mig "Nämen vad smidigt, slottet ligger i Gamla stan". Till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt visste att Drottninggatan gick mellan riksdagen och Sergels torg, jag visste bara inte riktigt var någon av dem låg.
Det första vi såg när steg i land var ett lik. Eller så såg det ut vid första ögonkastet iaf. Borde ha dragit någon historia om att den svenska maffian dumpar kroppar i containrar nere i hamnen och när det blir för fullt lägger de dem utanför så fåglarna kan äta upp dem. Fast jag antar att de hade vänt tillbaks till båten direkt om jag hade gjort det så det var nog lika bra att jag höll tyst.
Har aldrig tänkt på att det faktiskt finns en del fina saker i Stockholm eftersom jag aldrig varit så förtjust i standen. Måste säga att det som räddade den från totalt fördömande från min sida var Gamla stan med alla mysiga gränder, men fy fasen för all trafik och allt oväsen. Christin och jag pratade om det och kom fram till att Helsingfors är mycket lugnare och det är inte lika mycket trafik där. Beror möjligen på var någonstans man är i staden men jag tror att ringvägarna slukar det mesta av den tunga trafiken istället för som i Stockholm, mullra fram på var och varannan gata man går på.
Det var en underlig känsla att gå på gatorna och faktiskt förstå precis allt som stod på skyltarna. Man vänjer sig rätt fort vid att inte fatta mer än ett ord per tio skyltar och man lever lite som i en bubbla när man pratar engelska hela tiden. Var svårt att fatta att jag faktiskt kunde prata svenska här och det kändes så ovant att jag hade svårt att få fram vanliga artighetsfraser. Får skylla på att jag vanligtvis har tre språk att välja mellan, nämligen svenskan som i början av finlandsvistelsen fortfarande kom automatiskt, engelskan som har tagit över nu och finskan som jag iaf försöker kläcka ur mig saker som "ursäkta" och "tack" spontant på. Blev helt ställd när vi gick till McDonald's för att äta frukost och jag möttes av en övertrevlig (eftersom jag inte är så förtjust i att blir ni-ad) kassörska som var så otroligt servicinriktad att jag blev helt mållös. Visste inte vad jag skulle svara eller på vilket språk så det blev en väldigt tafatt avslutning på en artighetsrit som normalt borde sitta intatuerad i ryggmärgen.
Mellan slottet och riksdagen. Thekla hävade trots blygråa moln så långt ögat kunde nå att det inte regnade så mycket och om hon bara lät bli att ta fram paraplyet skulle det definitivt sluta förr eller senare. Hon kom till slut på bättre tankar.
Traditionell sightseeing är för mesar. Sergels torg presenterades med "om någon skulle bomba en plats i Stockholm skulle det vara den här". Efter det var de inte så sugna på att stanna kvar där men jag tvingade ner dem till Designtorget och visade lite skumma designpryttlar och pekade ut en plats där två alkisar hade sjungit "like a roling stone" utanför fönstret när jag var på föreläsning här förra läsåret.
Givetvis ett besök till stadshuset för att visa var Nobelfesten hålls varje år. Lyckades hitta Briger Jarls tilltänkta grav (som tydligen är tom eftersom kyrkan han är begravd i inte ville låta flytta honom) och skulle förklara för tyskarna vad han var för en. Det gick inte. Som sista utväg tipsade jag om Jan Guillous Arn-böcker i trygg förvissning om att de ändå inte skulle komma ihåg hans namn.
Tyckte min demonstration av Stockholms kontraster var av rätt hög kvalitet. Först en sväng in på NK där vi totalt missade fotoförbudet och Christin brände på med blixt och allt. Måste erkänna att jag var djupt imponerad av deras mataffär på undre plan. Efter det kurrade det alltför mycket i magen för att vi skulle leta efter Sturekatten som jag nästan inte alls visste var den låg efter en beskrivning av mamma över telefon. Istället visade jag Stockholms förmodligen tråkigaste gata med sin lite underliga typ av underhållning: Malmskillnadsgatan. Dock var anledningen stans förmodligen godaste plankstek. Smarr!
Kocken verkade nöjde med min översättning av lunchmenyn (eftersom han slapp), men den verkliga utmaningen "fläsknoisetter" fick jag lite "charadhjälp" med eftersom jag knappt visste vad det var på svenska.
Efter lunchen började vi vandra tillbaka mot båten igen via Gamla stan där Christin köpte den dyraste cookien jag någonsin sett (men å andra sidan tog det ett dygn för henne att äta upp hela så det jämnade nog ut sig). Jag däremot är mer ekonomisk av mig och lyckades köpa ett glas mjölk för 1,35 euro väl tillbaka i Helsingfors. Fattar inte hur jag lyckas hela tiden. Mitt kontokort borde spärras för köp på innerstadsfik.
Båtresan hem var ännu värre än den till Stockholm. Ett tag var det skitskoj att man nästan lyfte från marken när bågen gungade så mycket och att man flög som en liten vante när man försökte komma till hytten genom korridoren, men sen blev det bara för mycket och både Christin och jag blev så sjösjuka att vi fick gå och lägga oss och hotade med att döda alla som tände lyset i hytten.
Mina skor var dyngsura efter allt regn så jag tassade runt på båten iförd endast strumpor och kände mig som nån trotsig treåring som vägrade ha på sig sina gympaskor eftersom det var Byggare Bob och inte Spiderman på dem. Folk tittade lite underligt på mig och jag var livrädd att någon skulle stämpla mig med sina stilettklackar. Klarade mig undan dock och när jag var för illamående för att stanna kvar i hytten-med-syrenivå-lika-med-noll snodde jag Christins skor och gick ut på däck. Nån dunderfull kille försökte ragga upp mig när jag var på väg tillbaks ner igen med repliken "du pratar väldigt bra engelska", vilket jag tyckte var en lite väl tilltagen analys med tanke på att jag ditills hade sagt hela två meningar på engelska och svarat på svenska innan dess. Han verkade ligga på samma "koll-på-världen-nivå" som den som glömde pengarna i spelmaskinen.
Borta bra men hemma bäst. Helsingfors hamn. Nu får det vara bra med båtåkande på ett tag. Funderar allvarligt på att börja flyga istället, tar dessutom inte alls lika lång tid. Nåja, vi får se... *gungar vidare*
Resan dit var hemsk. Gungade otroligt mycket när vi skulle sova. Jag får erkänna att jag tycker det är sjukt läskigt och alltid tror att vi ska hamna på Östersjöns botten vilken sekund som helst. Till slut var jag så utmattad att jag tänke "sjunk då båtjävel, bara jag får sova!" och så somnade jag. Värsta var att jag visste att det inte skulle lugna ner sig förrän vi kom till Åland och slapp öppet hav. Tyvärr innebar det att jag fick vänta till ungefär kl 4 på morgonen. Gissa vem som var helt fel i knoppen dagen efter.
Var jag Thekla, Christin och Arto (Theklas favorit-finne och substitut för Vera som var i S:t Petersburg) som åkte och målet var väl lite att visa tyskarna svensk/finsk kultur på båten samt lite av Sverige. Ironiskt nog var detta vad som mötte oss när vi steg ombord:
Resan gick lite i Artos traditioners tecken, d.v.s. kyla öl i en vattenfylld papperskorg i duschen, sjunga karaoke (eller lyssna när han gjorde det samt försöka övertala mig om att själv fatta micken), samt sitta i hytten och pilla sig i naveln. Skärpte till mig lite på tillbakavägen dock när jag iaf tog en ordentlig runda i alla taxfreebutiker men båtfrukosten fick jag hoppa över.
Lyckades med bragden "att vinna utan att satsa", d.v.s jag och Christin hade inget att göra men eftersom knapparna på spelmaskinerna är så tryckvänliga så petade jag lite på en. Döm av min förvåning när det faktiskt hände något. Tryckte på en knapp till och insåg att jag just vunnit ytterligare 2,50 euro och nu var uppe i 9,60 =D =D =D *tömma maskinen* Stort tack till señor FörFullFörAttFatta.
Givetvis så var det skitväder i Stockholm. Hade inte väntat mig något annat efter den där stormnatten. Dagen kretsade väldigt mycket kring svärande över blöta och kalla fötter men jag tror att tyskarna tyckte rätt bra om staden ändå. Jag var nöjd att jag hittade så bra som jag gjorde med tanke på att jag två dagar innan svarade "men jag vet inte vart det ligger heller" när mamma tipsade om sevärdheter. Till sist gav hon upp och jag letade fram en karta. Karl höll på att ramla av stolen när jag över msn kläckte ur mig "Nämen vad smidigt, slottet ligger i Gamla stan". Till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt visste att Drottninggatan gick mellan riksdagen och Sergels torg, jag visste bara inte riktigt var någon av dem låg.
Det första vi såg när steg i land var ett lik. Eller så såg det ut vid första ögonkastet iaf. Borde ha dragit någon historia om att den svenska maffian dumpar kroppar i containrar nere i hamnen och när det blir för fullt lägger de dem utanför så fåglarna kan äta upp dem. Fast jag antar att de hade vänt tillbaks till båten direkt om jag hade gjort det så det var nog lika bra att jag höll tyst.
Har aldrig tänkt på att det faktiskt finns en del fina saker i Stockholm eftersom jag aldrig varit så förtjust i standen. Måste säga att det som räddade den från totalt fördömande från min sida var Gamla stan med alla mysiga gränder, men fy fasen för all trafik och allt oväsen. Christin och jag pratade om det och kom fram till att Helsingfors är mycket lugnare och det är inte lika mycket trafik där. Beror möjligen på var någonstans man är i staden men jag tror att ringvägarna slukar det mesta av den tunga trafiken istället för som i Stockholm, mullra fram på var och varannan gata man går på.
Det var en underlig känsla att gå på gatorna och faktiskt förstå precis allt som stod på skyltarna. Man vänjer sig rätt fort vid att inte fatta mer än ett ord per tio skyltar och man lever lite som i en bubbla när man pratar engelska hela tiden. Var svårt att fatta att jag faktiskt kunde prata svenska här och det kändes så ovant att jag hade svårt att få fram vanliga artighetsfraser. Får skylla på att jag vanligtvis har tre språk att välja mellan, nämligen svenskan som i början av finlandsvistelsen fortfarande kom automatiskt, engelskan som har tagit över nu och finskan som jag iaf försöker kläcka ur mig saker som "ursäkta" och "tack" spontant på. Blev helt ställd när vi gick till McDonald's för att äta frukost och jag möttes av en övertrevlig (eftersom jag inte är så förtjust i att blir ni-ad) kassörska som var så otroligt servicinriktad att jag blev helt mållös. Visste inte vad jag skulle svara eller på vilket språk så det blev en väldigt tafatt avslutning på en artighetsrit som normalt borde sitta intatuerad i ryggmärgen.
Tyckte min demonstration av Stockholms kontraster var av rätt hög kvalitet. Först en sväng in på NK där vi totalt missade fotoförbudet och Christin brände på med blixt och allt. Måste erkänna att jag var djupt imponerad av deras mataffär på undre plan. Efter det kurrade det alltför mycket i magen för att vi skulle leta efter Sturekatten som jag nästan inte alls visste var den låg efter en beskrivning av mamma över telefon. Istället visade jag Stockholms förmodligen tråkigaste gata med sin lite underliga typ av underhållning: Malmskillnadsgatan. Dock var anledningen stans förmodligen godaste plankstek. Smarr!
Efter lunchen började vi vandra tillbaka mot båten igen via Gamla stan där Christin köpte den dyraste cookien jag någonsin sett (men å andra sidan tog det ett dygn för henne att äta upp hela så det jämnade nog ut sig). Jag däremot är mer ekonomisk av mig och lyckades köpa ett glas mjölk för 1,35 euro väl tillbaka i Helsingfors. Fattar inte hur jag lyckas hela tiden. Mitt kontokort borde spärras för köp på innerstadsfik.
Båtresan hem var ännu värre än den till Stockholm. Ett tag var det skitskoj att man nästan lyfte från marken när bågen gungade så mycket och att man flög som en liten vante när man försökte komma till hytten genom korridoren, men sen blev det bara för mycket och både Christin och jag blev så sjösjuka att vi fick gå och lägga oss och hotade med att döda alla som tände lyset i hytten.
Mina skor var dyngsura efter allt regn så jag tassade runt på båten iförd endast strumpor och kände mig som nån trotsig treåring som vägrade ha på sig sina gympaskor eftersom det var Byggare Bob och inte Spiderman på dem. Folk tittade lite underligt på mig och jag var livrädd att någon skulle stämpla mig med sina stilettklackar. Klarade mig undan dock och när jag var för illamående för att stanna kvar i hytten-med-syrenivå-lika-med-noll snodde jag Christins skor och gick ut på däck. Nån dunderfull kille försökte ragga upp mig när jag var på väg tillbaks ner igen med repliken "du pratar väldigt bra engelska", vilket jag tyckte var en lite väl tilltagen analys med tanke på att jag ditills hade sagt hela två meningar på engelska och svarat på svenska innan dess. Han verkade ligga på samma "koll-på-världen-nivå" som den som glömde pengarna i spelmaskinen.
KoneAgria och bondintervju
Gud vilken dag! Mår päck och gör nog bäst i att gå och lägga mig illa kvick men en liten sammanfattning kan jag nog snyta ur mig.
Tog bussen hemifrån kl 7, blev hämtad kl 7.30 (lite försenat eftersom jag ställde mig vid en av tre möjliga busshållplatser, vilken visade sig vara fel), åkte bil drygt 3 timmar till Jyväskylä, frös ihjäl om fötterna i väntan på biljetterna till mässan (vinterskor någon?), snabb toapaus på 5 min innan vi drog iväg direkt igen medan resten av gruppen stannade kvar och spionerade på konkurrenter och användare. Bil ytterligare 1½ timme, intervjuade en bonde på finska ( = jag förstod inte ett skit), tittade på hans 9 traktorer (fatta att en kostar ungefär 100 000 euro och han hade 9 st), kort fika (goda bullar men fika ersätter tyvärr inte mat vidare bra), trodde vi skulle tillbaks igen men åkte istället och tittade på ytterligare två traktorer, åkte äntligen tillbaka igen (dock i 1½ h), hann gå på mässan i en kvart eftersom den stängde sen, åkte hem i tre timmar med ett matstopp efter kanske 45 min. Fatta att vara vaken sen 6 på morgonen och äta lunch först 12 timmar senare. Galet! Nästa gång tar jag med mig en fruktburk.
Sjukaste under hela dagen var förmodligen när vi kikade på den 10:e traktorn. Var två hundar där som förvisso var stora men knappt sa ett ljud och såg väldigt snälla ut. Bonden nämnde i förbigående att de hade haft ihjäl en annan lika stor hund för ett tag sen. Den hade stått bunden och kunde inte komma loss. Gissa vem som fick bråttom in i bilen. Vissa saker vill man bara inte få översatta för sig.
Tog bussen hemifrån kl 7, blev hämtad kl 7.30 (lite försenat eftersom jag ställde mig vid en av tre möjliga busshållplatser, vilken visade sig vara fel), åkte bil drygt 3 timmar till Jyväskylä, frös ihjäl om fötterna i väntan på biljetterna till mässan (vinterskor någon?), snabb toapaus på 5 min innan vi drog iväg direkt igen medan resten av gruppen stannade kvar och spionerade på konkurrenter och användare. Bil ytterligare 1½ timme, intervjuade en bonde på finska ( = jag förstod inte ett skit), tittade på hans 9 traktorer (fatta att en kostar ungefär 100 000 euro och han hade 9 st), kort fika (goda bullar men fika ersätter tyvärr inte mat vidare bra), trodde vi skulle tillbaks igen men åkte istället och tittade på ytterligare två traktorer, åkte äntligen tillbaka igen (dock i 1½ h), hann gå på mässan i en kvart eftersom den stängde sen, åkte hem i tre timmar med ett matstopp efter kanske 45 min. Fatta att vara vaken sen 6 på morgonen och äta lunch först 12 timmar senare. Galet! Nästa gång tar jag med mig en fruktburk.
Sjukaste under hela dagen var förmodligen när vi kikade på den 10:e traktorn. Var två hundar där som förvisso var stora men knappt sa ett ljud och såg väldigt snälla ut. Bonden nämnde i förbigående att de hade haft ihjäl en annan lika stor hund för ett tag sen. Den hade stått bunden och kunde inte komma loss. Gissa vem som fick bråttom in i bilen. Vissa saker vill man bara inte få översatta för sig.
Tillbakablick
Igår hade vi bildbytardag jag och tyskarna. Tänkte passa på att visa lite aldrig tidigare publicerat material (erkänn du känner dig utvald!).
Äntligen! Här är en bild från första kvällen av NolleP när jag blev helt såld på handtagen till papperskorgarna på McDonald's. Inget äckelpetande på kladdiga luckor. (Varför känns det som att jag har lagt upp den här bilden förut?)
Sibeliusmonumentet på den guidade stadsturen vi åkte på.
Jocke, börja ladda och packa ner laktospillrena, vi ska hit!
Paltkoma på Fazers café. Medge min bricka ser sjukt vidrig ut med allt chokladslabb ;)
Jag vet inte hur det är med er men jag har aldrig sett såna här vagnar på IKEA förut. Som vanligt överträffar de sig själva med smart design (även om deras barnavdelning borde förbjudas av hänsyn till epileptiker).
Vem behöver förresten en barnavdelning när man kan krypa in och gömma sig bland gardinproverna?
Jag, Christin, massa smink och lite hemmagjorda vingar (ståltråd och strumpbyxor är bra till mycket!). Var någon ESN-fest på Onnela (var ananrs?) med tema Fantasy.
Tydligt exempel på när "fyllot i soffan" är den enda på stället som faktiskt är nykter. Tjaa... ni vet ju hur jag är.
Så här kan det gå om man försöker stava sitt namn på finska efter att bara ha tagit några finskalektioner (konstigt vara att båda Vera och jag kunde svära på att hon sa alla bokstäverna rätt). Vi kallar henne fortfarande för "Tihikla Mhimstidt" ibland. Tro det eller ej men det går nästan att uttala =)
Promenad till Vandaån och lite till. Eftersom det inte fanns såna här gungor när vi var små måste man passa på när det är barnfritt på stället.
Här ser vi tydligt anledningen till att jag sprang till frissan så fort jag tittat på korten från den här promenaden. Oh happy Beatles-days!
Akrobatiska konster på min och Christins åpromenad vid Gamla stan och Arabia.
Glada klubben på Seurasaari. Inga ekorrar i sikte...
...här däremot hade vi en.
Vera och jag ger uttryck för våra häpnadsväckande artistiska talanger vid utomhusteatern i Tammerfors.
Den enbenta ankan i Tammerfors igen. Mest för att jag tycker att bilden är så sjukt snygg.
På väg hem från en dag med mycket frisk luft i Tammerfors. Nej jag suger inte på tummen, jag vilar den mot läppen. På riktigt!
Och så naturligtvis lite ögongodis =)
Paltkoma på Fazers café. Medge min bricka ser sjukt vidrig ut med allt chokladslabb ;)
Och så naturligtvis lite ögongodis =)
Usbenskijkatedralen.
Senatstorget by night.
Ska be att få infoga en kommentar att jag gör framsteg inom finskan också. Har nu lyckats lära mig "jag går och lägger mig", "i Malmi", "Jag accepterar Finland" (skule vara "gillar" men min ordbok hade underliga förslag igen) samt "min ordbok luktar fet bäver". Vore ju underligt om jag inte kunde prata lite finska på jullovet med det här tempot och ordförrådet =)
Ska be att få infoga en kommentar att jag gör framsteg inom finskan också. Har nu lyckats lära mig "jag går och lägger mig", "i Malmi", "Jag accepterar Finland" (skule vara "gillar" men min ordbok hade underliga förslag igen) samt "min ordbok luktar fet bäver". Vore ju underligt om jag inte kunde prata lite finska på jullovet med det här tempot och ordförrådet =)
Internetmord
Jag vet inte vad dom håller på med eller ens om det var deras fel, men idag blev jag riktigt irriterad. Är några byggare som borrar och har sig i huset (fast ibland känns det som att 90% av tiden går åt till att stå och röka på balkongen). Har gjort det i 1-2 veckor nu och jag har inte stört mig så mycket på det tills vi hade ett kort strömavbrott idag och hela datorn la ner. När jag startade om funkade inte internetet längre, varken hos Thekla eller Vera. Fick igång det för kanske en kvart sen men vad har hänt? Jo, hela Firefox har återgått till grundinställningarna. Ok, det är inte så farligt svårt att ändra startsidan igen men ALLA bokmärken var raderade också. Ok att jag har tänkt rensa där i ungefär ett år nu, men jag tänkte banne mig inte ta bort alla. Saknar Prytzens och Alis blogg nu så om någon har adresserna kan ni väl skicka till mig.
Var för slö för att träna mer än några få glosor idag (hade ju 100 st nya sen igårkväll) och datorn la ner mitt i ett förhör så jag orkade inte göra om. Jeje, får ta det imorrn, nu ska jag till Espoo och ikväll är det tekväll och fotoutbyte med tyskarna igen.
Googlade lite på vad det var för flaggdag idag (FN-dagen) och hittade en till som jag tänkte passa på att fulfira lite. 6:e november är det Svenska dagen då man är sjukt stolt över att vara finlandssvensk och sjunger Modersmålets sång. Borde ju inte vara helt omöjligt att lära sig, får be Mikael lära mig melodin ;)
Var för slö för att träna mer än några få glosor idag (hade ju 100 st nya sen igårkväll) och datorn la ner mitt i ett förhör så jag orkade inte göra om. Jeje, får ta det imorrn, nu ska jag till Espoo och ikväll är det tekväll och fotoutbyte med tyskarna igen.
Googlade lite på vad det var för flaggdag idag (FN-dagen) och hittade en till som jag tänkte passa på att fulfira lite. 6:e november är det Svenska dagen då man är sjukt stolt över att vara finlandssvensk och sjunger Modersmålets sång. Borde ju inte vara helt omöjligt att lära sig, får be Mikael lära mig melodin ;)
Fix och don-dag
Efter att ha slöat framför datorn i nästan konstant i två månader nu kände jag att jag behövde skärpa till mig lite. Tvättade, stekte pannkakor, sopade OCH moppade golvet (har nu gjort det lika många gånger som i lägenheten i Ryd där jag bott typ sju gånger längre. Börjar undra om jag är sjuk på riktigt), pluggade glosor (och kunde massor :D), fixade intervjufrågor till traktorkursen och åkte och simmade (jag måste vara sjuk på riktigt).
Gjorde även ett försök att skriva "Jag åker till simhallen" vilket resulterade i "Jag kör inuti simhallen". Nåja, lite finslip där bara så... Jaakko har väldigt mycket tålamod, dock inte lika mycket grammatikkunskaper, så varför "smakar" och "luktar" måste kombineras med ändelsen -lta får jag klura vidare på själv.
Upptäckte till min fasa att jag hade lärt mig både "förbjudet" och "upptagen/reserverad". Damit! Nu kan jag inte skylla ifrån mig längre. Kan ju iofs låtsas, lyckades ju säga "Jag pratar inte finska" på begriplig finska till en stackare i simhallen idag och med den brytningen går det säkert att blåsa någon.
Handlade i en stooor mataffär idag. Var otroligt lycklig över dessa mängde mat tills jag kom till senapen. "Mild", "stark", "hot", "kryddig", "från Åbo", "finsk"... Jag vill ju bara ha VANLIG SENAP för i h*****e!!
Ibland alltså... Önskar nästan att jag hade en tv som visade senapsreklam för då skulle jag direkt vetat vilken sort som var "rätt".
*suckar och skriver in "het", "kryddig" och "mild" i gloslistan*
Gjorde även ett försök att skriva "Jag åker till simhallen" vilket resulterade i "Jag kör inuti simhallen". Nåja, lite finslip där bara så... Jaakko har väldigt mycket tålamod, dock inte lika mycket grammatikkunskaper, så varför "smakar" och "luktar" måste kombineras med ändelsen -lta får jag klura vidare på själv.
Upptäckte till min fasa att jag hade lärt mig både "förbjudet" och "upptagen/reserverad". Damit! Nu kan jag inte skylla ifrån mig längre. Kan ju iofs låtsas, lyckades ju säga "Jag pratar inte finska" på begriplig finska till en stackare i simhallen idag och med den brytningen går det säkert att blåsa någon.
Handlade i en stooor mataffär idag. Var otroligt lycklig över dessa mängde mat tills jag kom till senapen. "Mild", "stark", "hot", "kryddig", "från Åbo", "finsk"... Jag vill ju bara ha VANLIG SENAP för i h*****e!!
Ibland alltså... Önskar nästan att jag hade en tv som visade senapsreklam för då skulle jag direkt vetat vilken sort som var "rätt".
*suckar och skriver in "het", "kryddig" och "mild" i gloslistan*
Glosor
Jag blir bara såå lycklig! Sitter och pluggar glosor och tror du inte på fasen om jag faktiskt har lärt mig några. Trodde jag var helt körd när jag slutade igår men det visade sig att en hel del hade fastnat när jag testade idag :D :D :D
Såg tecken på det igår när vi gick hem från Linnanmäki och jag såg en skylt utanför en affär med texten "keittiö" och började hoppa på gatan och skrika "It means kitchen! It means kitchen! WIIIIIIEEEE! I knew a word, I knew a wo-h-ord!" *bertdans* Jaakko bara tittade konstigt på mig och visste inte om han skulle lämna mig där på fläcken eller bara låtsas som ingenting. Han mumlade "mm" och valde det sista alternativet. Finskan är ett underligt språk, men Johanna är ännu underligare.
Ok, nu blir jag upprörd! Ska det vara så svårt att lära in ett litet ord?? K-Ö-Y-H-Ä. Viktigaste studentordet (näst koskenkorva och alla 15 ord för öl förstås); betyder "fattig". Min hjärna verkar vara lite y-difftongsintolerant. Kan inte lära mig några ord med kombinationerna -öy-, -yö-, -äy- överhuvudtaget. Skyller på att jag saknar de neuronen.
Låter med flit bli att lära mig "förbjuden" och "upptagen". Man vet aldrig när man hittar en spännande dörr (dock inte en toadörr) man vill glänta lite på ;)
Och så stavade jag fel på musiikki och tomaatti 3 gånger! AAAAAAAAHH! Hur svårt kan det vara? *bankar boken i huvudet och huvudet i bordet*
Skit.
Ska läsa lite Kalevala istället, där kan vi prata redig underhållning. Folk blöder 7 sjöar med blod och blir gravida med lingon. Det är finsk kvalitetslitteratur det!
Såg tecken på det igår när vi gick hem från Linnanmäki och jag såg en skylt utanför en affär med texten "keittiö" och började hoppa på gatan och skrika "It means kitchen! It means kitchen! WIIIIIIEEEE! I knew a word, I knew a wo-h-ord!" *bertdans* Jaakko bara tittade konstigt på mig och visste inte om han skulle lämna mig där på fläcken eller bara låtsas som ingenting. Han mumlade "mm" och valde det sista alternativet. Finskan är ett underligt språk, men Johanna är ännu underligare.
Ok, nu blir jag upprörd! Ska det vara så svårt att lära in ett litet ord?? K-Ö-Y-H-Ä. Viktigaste studentordet (näst koskenkorva och alla 15 ord för öl förstås); betyder "fattig". Min hjärna verkar vara lite y-difftongsintolerant. Kan inte lära mig några ord med kombinationerna -öy-, -yö-, -äy- överhuvudtaget. Skyller på att jag saknar de neuronen.
Låter med flit bli att lära mig "förbjuden" och "upptagen". Man vet aldrig när man hittar en spännande dörr (dock inte en toadörr) man vill glänta lite på ;)
Och så stavade jag fel på musiikki och tomaatti 3 gånger! AAAAAAAAHH! Hur svårt kan det vara? *bankar boken i huvudet och huvudet i bordet*
Skit.
Ska läsa lite Kalevala istället, där kan vi prata redig underhållning. Folk blöder 7 sjöar med blod och blir gravida med lingon. Det är finsk kvalitetslitteratur det!
Valokarnevaali
Jag lyckades vakna först 13.20 idag och eftersom jag skulle plugga lite glosor så blev det inget Suomenlinna. Blev heller inte 200 glosor, men väl bortåt 100 st så jag får vara nöjd. Försökte mosa in månaderna också men april och maj var totalt omöjliga att komma ihåg eftersom jag inte förstod vad de betydde. Lustigt bara att jag kom ihåg april nu när jag tänkte efter... Verkar finnas hopp om framtiden trots allt =)
Eftersom jag var så duktig och pluggade idag tyckte jag att jag förtjänade att åka till Linnanmäki och gå på ljuskarnevalen de hade där. Hade öppet den här veckan p.g.a. skollovet som var och idag var sista chansen att gå dit. Tyskarna var inte så pigga på det och stannade hemma men jag lyckades (utan större anstränging faktiskt) dra med Jaakko från traktorkursen. Han vet väl hur vi "stackars" utbytesstudenter har det eftersom han varit det själv eller så är han bara lika sugen på att hitta på saker hela tiden som jag är.
Hade lite problem att ta mig dit bara för när jag kom till busshållplatsen fanns inte numret på bussen jag skulle ta med där. Gick till 4 andra hållplatser men hittade det inte där heller. Fick gå tillbaka till där den första bussen släppt av mig och missade såklart den bussen med 50 meter. Var svinkallt och bussarna går inte überofta på söndagar heller (d.v.s. inte var 10:e minut). Problemet var lite att jag inte visste vilken annan buss jag kunde ta eftersom det som bekant inte står vilka hållplatser de passerar i tidtabellerna och jag var ännu mer körd eftersom jag inte visste vad stadsdelen jag skulle till hette. Lyckades dock lista ut (d.v.s. läsa innantill) att ungefär 5 busslinjer där jag stod gick till järnvägsstationen och hoppade på andra bästa (men passade på att stanna den första också).
Hade tack o lov en backup-plan, som egentligen var förbindelsen hem, nämligen spårvagn 8. Under över alla under om jag inte lyckades pricka rätt hållplats (svårt att inte göra det med tanke på att den åkte parallellt med bussen ca 10 hållplatser) och till slut ta mig rätt! Träffade Timo (från traktorkursen) en snabbis på 8:an, men han skulle hem så vi hann inte prata så mycket. Han och Mikael hade suttit med hemsidan till projektet hela dagen och han såg helt förstörd ut. Stackare.
Var mysigt att spatsera runt inne på Linnanmäki, lite kallt dock som sagt. Får köpa nya skor, gympaskor med hål i kanske inte är bästa värmeisoleraren. Iaf, vi åkte ingenting för jag var för feg för de stora grejerna och det var för lång kö till det enda som jag verkligen ville till, nämligen Lustiga huset =) Eller iofs så åkte vi upp i nåt snurrande torn och tittade på utsikten över staden. Najs.
Tammerfors
När jag berättade för folket från traktorkursen att jag och tyskarna skulle till Tammerfors och turista idag garvade de bara åt mig och undrade vad i hela friden vi skulle göra där. Ok att det inte är världens metropol direkt, men jag förstod ändå inte riktigt varför de var så skeptiska. Efter idag förstod jag. Alltså förlåt men det här var en av de fulaste städerna jag har sett, rent arkitekturmässigt alltså. Har varit där flera gånger som barn men då var jag mer inriktad på att titta på sälarna vid Särkänniemi och kom inte ihåg så mycket mer än ett torn och planertariet. Kanske förträngde det hela.
Vi pratar gedigen industristad och där finns det inte plats för en massa krusiduller på husen som jag är så förtjust i. Nej nej, vi dänger upp fyrkantiga fabrikshus och höga skorstenar i hela stan, tillsätter 200 000 invånare, en stadion och lite kyrkor och tada! vi har Nordens största ickehamnstad ("Skandinaviens störtsta" enligt Veras tyska resehandbok. Höhö, den här gånger skrattade vi åt det istället). Visst visst, stor sjö, massor med vatten men *rys*. Jag var såå lättad när vi kom hem till vackra Helsingfors igen. T.o.m. Sokoshuset framstod som ett arkitektoniskt mästerverk i jämförelse.
Av någon underlig anledning lyckades jag få en del bilder som visar intressanta platser ändå. Vet fortfarande inte hur det gick till... Här kommer iaf resan beskriven i bilder:
Ombord på hightechtåget. Tvåvånings, fast vi satt på nedre planet. Slöa studenter som vi är däckade vi givetvis på vägen dig. Jag ryckte upp ett ögonlock i Toijala bara av nostalgiskäl. Såg dock inte så mycket från stationen.
Anlände till Tampereen rautatieasema (järnvägsstation) vid elvatiden och hade till kl 16 på oss att göra stan. Min mobil ville uppdatera tidszonen och tyckte att den var en timme mer. Har gjort det konstant sen jag fick den. *hata* Ok, det är ungefär 200 km till Tammerfors från Helsingfors, men det ligger banne mig inte i en annan tidszon för det.
Dags för julbelysningen och på Stockmann hade de, förutom världens coolaste spainspirerade toaletter (hade kunnat stanna över natten där), börjat med julpyntet. Dah!
Hade varit najs att vara där på kvällen när det var mörkt för de hade satt upp lampor nästan överallt.
En orthodox kyrka (vet inte namnet). Vi hade flyt för vi kom 5 minuter innan de gick därifrån och låste. Gick bara in snabbt och ut igen dock för Thekla blev smått förgiftad av all rökelse där inne. Lovar att hade man tagit kort med blixt innuti hade man inte sett nåt alls p.g.a. all rök.
Nån mer än jag som ser en LiU-logga på den här bilden?
Spejsat pynt på huset. Dörrhandtagen var ännu mer krumeluriga. Hittade en lite butik här som sålde mjukisrenar och julpynt. Innehavaren sa åt oss att stänga dörren för att inte fåglarna skulle försöka ta sig in i värmen. Skumt. Fast jag förstår dem, var ungefär 2-5 grader varmt ute. Laddade upp med yllestrumpor så jag klarade mig bra.
Parkpromenad i solen.
Stadsbiblioteket Metos (=tjäder, eftersom det är inspirerat av just den fågeln). Riktigt cool byggnad faktiskt och jag är inte förvånad över att det har vunnit en del arkitekturpriser. Pinsamt nog priser med titeln "Årets betongkonstruktion" (1985).
Biblioteket sett uppifrån.
På bottenvåningen hade de mumintrollsmuseum som vi gick till. Var inte sådär jätteövertygande i början, mest illustrationer från böckerna och sen lite montrar där de hade byggt upp scener ur böckerna. Av någon anledning blev jag ändå sjukt sugen på att läsa muminböcker. Får ta det när jag läst klart Kalevala och Sju bröder dock.
Konst är till för att tolkas. Här av mig och Christin. Stor glaskupa precis vid biblioteket.
Hittade även den här klockrena statyn där. Döpte den direkt till "nyfikenhet", fast det verkade vara till minne av nån tidning/nyhetsmedium som fyllde 100 år. De tjuvkikar i tidningen och Vera tjuvkikar på oss.
Fatta att jag faktiskt klättrade upp i det där tornet. Sjukt höjdrädd blev jag också. Trodde hela tornet höll på att tippa när jag var där uppe. Ville gå ner flera gånger men väntade in de andra ändå eftersom det inte fanns ett dugg att göra där nere. Själva tornet var inte sådär jättehögt men med tanke på att det stod på stadens förmodligen högsta punkt blev det några meter totalt.
Fin utsikt var det iaf, även om staden som sagt var etstiskt tveksam.
Hittade till slut till utomhusteatern. Vera och jag spelade upp slutscenen ur Romeo och Julia där jag låg död (hysteriskt fnittrande) på stenen och hon stod allvarligt (också hysteriskt fnittrande) bredvid. Lyckades dänga kameran i backen när jag reste mig. Verkade dock klara sig tillräckligt bra för att fota en hobbyenbent anka.
Soft att sitta där på sin sten mitt ute i vattnet och låta sig värmas av solen.
Vet inte som det syns så bra, men den här tallen stod mitt ute i luften. Ett under att den inte bra kraschat ut i vattnet eller över stigen på andra sidan. Strikt gravitationsmässigt borde den nämligen inte kunna stå kvar sådär. Vågar inte tänka på hur mycket rötter som fortfarande sitter kvar i backen och håller kvar den.
Båtar, båtar, båtar längs hela stranden.
Hur många ansikten kan du hitta i den här björken?
Domkyrkan. Lite ovant att se en såpass ung domkyrka om man jämför dess 100 år mot Linköpings minst 800.
Satt en lapp på dörren när vi kom dit som sa att någon ceremoni pågick så vi kikade bara in genom dörren. Smet dock in tillsammans med två musiker och då verkade den vara över.
Vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Kändes väldigt modern och ljus, men jag föredrar ändå den där hemma.
Den här målningen löpte runt hela kyrkan men jag har ingen aning om vad den skulle symbolisera.
Sov som härskna sillar på åbotorget på vägen hem också. Christin åkte hem men jag, Vera och Thekla skulle på kogvetfest i Nya studenthuset. Råkade dock blir kvar på Pizza Hut i två timmar så vi blev 2½ timme försenade till festen. Kan ju skylla på att betalar man 11,50 euro för pizza + cola så ska man banne mig njuta av vistelsen. Fattar inte hur jag lyckas hamna på dessa ruinerarmatställen hela tiden. Ser jag rik ut?? Nåja, var galet gott iaf och vi hade såna där "lära känna"-diskussioner som man har ibland då allt känns rätt.
Roliga var att när vi väl kom till festen sa de att de hade sett oss i stan redan vid 18-tiden (givetvis, det var då vårt tåg anlände). "Nej, nej det var inte vi. Vi såg också de där personerna ni pratar om och de såg verkligen ut som oss så vi förstår att ni tog fel *ljug ljug*" Själva festen var inte så mycket att ha. Lite lekar som gick ut på att en med ögonbindel skulle gissa vem en person var. När jag skulle gissa lyckades jag peta sektionsordföranden i ögat. Skillat. Folk övergick dock efter ett tag till att bunta ihop sig i klungor för att så många som möjligt skulle få chansen att klämma på så många som möjligt. Kogvetincest light, men LiU-kogvet slår fortfarande allt.
Vi åkte hem rätt tidigt, Thekla var trött och jag var väl inte världens mest engagerade människa då heller. Hade tänkt åka på temadag i Suomenlinna imorrn och sen gå på ljuskarneval på Linnanmäki, men sitter man uppe och bloggar till halv två på natten kan det vara svårt att komma upp dagen efter. Får se, blir nog 200 finskaglosor och bara ljuskarneval. Lite Kalevala också kanske...
Vi pratar gedigen industristad och där finns det inte plats för en massa krusiduller på husen som jag är så förtjust i. Nej nej, vi dänger upp fyrkantiga fabrikshus och höga skorstenar i hela stan, tillsätter 200 000 invånare, en stadion och lite kyrkor och tada! vi har Nordens största ickehamnstad ("Skandinaviens störtsta" enligt Veras tyska resehandbok. Höhö, den här gånger skrattade vi åt det istället). Visst visst, stor sjö, massor med vatten men *rys*. Jag var såå lättad när vi kom hem till vackra Helsingfors igen. T.o.m. Sokoshuset framstod som ett arkitektoniskt mästerverk i jämförelse.
Av någon underlig anledning lyckades jag få en del bilder som visar intressanta platser ändå. Vet fortfarande inte hur det gick till... Här kommer iaf resan beskriven i bilder:
Ombord på hightechtåget. Tvåvånings, fast vi satt på nedre planet. Slöa studenter som vi är däckade vi givetvis på vägen dig. Jag ryckte upp ett ögonlock i Toijala bara av nostalgiskäl. Såg dock inte så mycket från stationen.
Hade varit najs att vara där på kvällen när det var mörkt för de hade satt upp lampor nästan överallt.
På bottenvåningen hade de mumintrollsmuseum som vi gick till. Var inte sådär jätteövertygande i början, mest illustrationer från böckerna och sen lite montrar där de hade byggt upp scener ur böckerna. Av någon anledning blev jag ändå sjukt sugen på att läsa muminböcker. Får ta det när jag läst klart Kalevala och Sju bröder dock.
Hittade även den här klockrena statyn där. Döpte den direkt till "nyfikenhet", fast det verkade vara till minne av nån tidning/nyhetsmedium som fyllde 100 år. De tjuvkikar i tidningen och Vera tjuvkikar på oss.
Fin utsikt var det iaf, även om staden som sagt var etstiskt tveksam.
Vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Kändes väldigt modern och ljus, men jag föredrar ändå den där hemma.
Sov som härskna sillar på åbotorget på vägen hem också. Christin åkte hem men jag, Vera och Thekla skulle på kogvetfest i Nya studenthuset. Råkade dock blir kvar på Pizza Hut i två timmar så vi blev 2½ timme försenade till festen. Kan ju skylla på att betalar man 11,50 euro för pizza + cola så ska man banne mig njuta av vistelsen. Fattar inte hur jag lyckas hamna på dessa ruinerarmatställen hela tiden. Ser jag rik ut?? Nåja, var galet gott iaf och vi hade såna där "lära känna"-diskussioner som man har ibland då allt känns rätt.
Roliga var att när vi väl kom till festen sa de att de hade sett oss i stan redan vid 18-tiden (givetvis, det var då vårt tåg anlände). "Nej, nej det var inte vi. Vi såg också de där personerna ni pratar om och de såg verkligen ut som oss så vi förstår att ni tog fel *ljug ljug*" Själva festen var inte så mycket att ha. Lite lekar som gick ut på att en med ögonbindel skulle gissa vem en person var. När jag skulle gissa lyckades jag peta sektionsordföranden i ögat. Skillat. Folk övergick dock efter ett tag till att bunta ihop sig i klungor för att så många som möjligt skulle få chansen att klämma på så många som möjligt. Kogvetincest light, men LiU-kogvet slår fortfarande allt.
Vi åkte hem rätt tidigt, Thekla var trött och jag var väl inte världens mest engagerade människa då heller. Hade tänkt åka på temadag i Suomenlinna imorrn och sen gå på ljuskarneval på Linnanmäki, men sitter man uppe och bloggar till halv två på natten kan det vara svårt att komma upp dagen efter. Får se, blir nog 200 finskaglosor och bara ljuskarneval. Lite Kalevala också kanske...
Mannerheim - mannen och myten
Att lära för livet och inte för provet har jag hört lärare säga otaliga gånger men jag vågade aldrig riktigt testa det där. Får väl se det som att jag nu tar tag i saken; det är iaf den mest förnuftiga förklaringen jag har till att jag för tillfället inte läser mer än 2½ kurs/termin. Små kurser dessutom. Ingen kommer heller upp till en på gatan och räcker fram en teaterbiljett bara sådär så ibland måste man, som med så mycket annat, ta saken i egna händer. Köpte därför en biljett till "Mannerheim - mannen och myten" på svenska teatern till ikväll. Har man huvudgatan i huvudstaden uppkallad efter sig måste man vara värd att höra mer om.
Tack o lov har mamma undervisat mig lite i teater-vett-o-etikett genom att ta med mig dit några gånger. Jag gick därför inte dit osminkad och i gympaskor utan tog på mig högklackat och "vår släkt har minsann finare anor än din"-minen som är grundläggande när det gäller ickeverbal statusbrottning med finlandssvenska hobbysocieteten.
Halva nöjet med att gå på teater är att titta på alla smidiga lösningar de har för att få kulisserna på plats och alla effekter som utklassar många biofilmer när man tänker på att det faktiskt är live. Kvällens favorit var det (tror jag) radiostyrda skrivbordet som åkte fram och tillbaka mellan scenerna. Såg inga trådar, men väl en liten dosa mitt på golvet där bordet alltid stannade.
Själva pjäsen handlade om två dagar i marskalk Mannerheims liv. Fattades en del bakgrundskunskap för att jag skulle förstå hela pjäsen men jag måste erkänna att andra världskriget som aldrig intresserat mig annars helt plötsligt blev otroligt fängslande. Visades autentiska filmklipp från strider och jag fick en obehaglig känsla när jag i pausen läste några gamla artiklar från tidningen Hufvudstadsbladet om när Ryssland bombade bl.a. Helsingfors. Visst, jag har sett lite granathål här och där men det har aldrig gått in i huvudet på allvar att det var krig just här, i staden där jag bor. Så stor skillnad från Sverige. Skulle säga att det här nog är den största skillanden mellan svenskar och finnar, man har en annan känsla för sitt fosterland när man varit i krig. Ja, ni har säkert hört det sägas tusen gånger förut, men det blev så påtagligt ikväll. Stämningen på teatern var ibland så att man kunde ta i den. Läskigt och medryckande på samma gång. Var tydligt att förlusten av Karelen fortfarande svider mycket, t.o.m. i mig.
Det enda som var synd med pjäsen var att en av karaktärerna bara pratade finska. Missade en hel del militärstrategi där (som faktiskt också den helt plöstligt blev otroligt intressant), men i övrigt var skådespelarna grymma. Nåja, jag var iaf stolt över att jag förstod tyskan som pratades när Hitler kom på besök. Här kan man tydligen inte gå på teater utan att kunna minst tre språk. Tur för mig att jag laddade hem ett glosförhöringsprogram idag då, så jag kan lära mig finskan också ;)
Från pjäsen. Tom Wentzel som Mannerheim
Och här den verklige Mannerheim.
Tack o lov har mamma undervisat mig lite i teater-vett-o-etikett genom att ta med mig dit några gånger. Jag gick därför inte dit osminkad och i gympaskor utan tog på mig högklackat och "vår släkt har minsann finare anor än din"-minen som är grundläggande när det gäller ickeverbal statusbrottning med finlandssvenska hobbysocieteten.
Halva nöjet med att gå på teater är att titta på alla smidiga lösningar de har för att få kulisserna på plats och alla effekter som utklassar många biofilmer när man tänker på att det faktiskt är live. Kvällens favorit var det (tror jag) radiostyrda skrivbordet som åkte fram och tillbaka mellan scenerna. Såg inga trådar, men väl en liten dosa mitt på golvet där bordet alltid stannade.
Själva pjäsen handlade om två dagar i marskalk Mannerheims liv. Fattades en del bakgrundskunskap för att jag skulle förstå hela pjäsen men jag måste erkänna att andra världskriget som aldrig intresserat mig annars helt plötsligt blev otroligt fängslande. Visades autentiska filmklipp från strider och jag fick en obehaglig känsla när jag i pausen läste några gamla artiklar från tidningen Hufvudstadsbladet om när Ryssland bombade bl.a. Helsingfors. Visst, jag har sett lite granathål här och där men det har aldrig gått in i huvudet på allvar att det var krig just här, i staden där jag bor. Så stor skillnad från Sverige. Skulle säga att det här nog är den största skillanden mellan svenskar och finnar, man har en annan känsla för sitt fosterland när man varit i krig. Ja, ni har säkert hört det sägas tusen gånger förut, men det blev så påtagligt ikväll. Stämningen på teatern var ibland så att man kunde ta i den. Läskigt och medryckande på samma gång. Var tydligt att förlusten av Karelen fortfarande svider mycket, t.o.m. i mig.
Det enda som var synd med pjäsen var att en av karaktärerna bara pratade finska. Missade en hel del militärstrategi där (som faktiskt också den helt plöstligt blev otroligt intressant), men i övrigt var skådespelarna grymma. Nåja, jag var iaf stolt över att jag förstod tyskan som pratades när Hitler kom på besök. Här kan man tydligen inte gå på teater utan att kunna minst tre språk. Tur för mig att jag laddade hem ett glosförhöringsprogram idag då, så jag kan lära mig finskan också ;)
Från pjäsen. Tom Wentzel som Mannerheim
Och här den verklige Mannerheim.
Böle
Finskan är i sanning ett underligt språk, men i bland undrar man om det inte gick mer snett hos svensken som översatte stadsdelarna här i Helsingfors. Det gick ju så bra med Hakaniemi - Hagnäs och Itäkeskus - Östra centrum så varför, VARFÖR detta eviga bölande? Tillåt mig:
Pasila - Böle
Pakila - Baggböle
Hallå? Vad hände här? "Mjo, hmm, vi kan ju inte gärna bara byta en konsonant, skulle ju bli Böge då. Låter inte så politiskt korrekt på något vis..."
Suutarila - Skomakarböle
Ok, halva rätt. Suutari betyder faktiskt skomakare.
Kaarela - Kårböle
Det här är bara för mycket.
Rastila - Rastböle
Nämen så sjuuukt innovativt och originellt! (Särskilt som rasti egentligen betyder kryss eller kryssa.)
Meri-Rastila -Havs-Rastböle
Ny variant på samma tema. Bonus för landskapsinfluenserna dock.
Sen får vi givetvis inte heller glömma bort indelningarna i Västra Böle, Norra Böle, Östra Böle, Mellersta Böle samt Östra och Västra Baggböle.
Finska ord ska vara väldigt lätta att analysera eftersom det är ett ändlöst ändelsestaplande. Då kan man ju lätt dra slutsatsen att ändelsen -la betyder just böle.
Men nej:
Kivikko - Stensböle
Kanske bara är undantaget som bekräftar regeln, vad vet jag. I vilket fall är jag glad att jag slipper lära in böleändelser i det oändliga.
Historieförstörare:
Ok, Böle kommer egentligen från Böhle gård som låg i området. Böle hette Fredriksberg väldans länge innan någon av en, för mig okänd anledning fick för sig att byta namn på stället. Vad alla dessa varianter på namnet kommer ifrån vet jag inte heller. Kanske var nån som studerat för mycket ändelser trots allt... ;)
Pasila - Böle
Pakila - Baggböle
Hallå? Vad hände här? "Mjo, hmm, vi kan ju inte gärna bara byta en konsonant, skulle ju bli Böge då. Låter inte så politiskt korrekt på något vis..."
Suutarila - Skomakarböle
Ok, halva rätt. Suutari betyder faktiskt skomakare.
Kaarela - Kårböle
Det här är bara för mycket.
Rastila - Rastböle
Nämen så sjuuukt innovativt och originellt! (Särskilt som rasti egentligen betyder kryss eller kryssa.)
Meri-Rastila -Havs-Rastböle
Ny variant på samma tema. Bonus för landskapsinfluenserna dock.
Sen får vi givetvis inte heller glömma bort indelningarna i Västra Böle, Norra Böle, Östra Böle, Mellersta Böle samt Östra och Västra Baggböle.
Finska ord ska vara väldigt lätta att analysera eftersom det är ett ändlöst ändelsestaplande. Då kan man ju lätt dra slutsatsen att ändelsen -la betyder just böle.
Men nej:
Kivikko - Stensböle
Kanske bara är undantaget som bekräftar regeln, vad vet jag. I vilket fall är jag glad att jag slipper lära in böleändelser i det oändliga.
Historieförstörare:
Ok, Böle kommer egentligen från Böhle gård som låg i området. Böle hette Fredriksberg väldans länge innan någon av en, för mig okänd anledning fick för sig att byta namn på stället. Vad alla dessa varianter på namnet kommer ifrån vet jag inte heller. Kanske var nån som studerat för mycket ändelser trots allt... ;)
Jag tänker alltså är jag
Oh my god oh my god oh my god! UPPENBARELSE!
Ajattelen betyder jag tänker.
Inser ni hur många gånger jag har hört det här ordet förut? 10 miljarder! Minst.
...frågan är bara i vilket sammanhang... Men det spelar ingen roll för jag har lärt mig ett o-h-ooord! Wohooo!
Lyckan är total.
*går o däckar i sängen*
Ajattelen betyder jag tänker.
Inser ni hur många gånger jag har hört det här ordet förut? 10 miljarder! Minst.
...frågan är bara i vilket sammanhang... Men det spelar ingen roll för jag har lärt mig ett o-h-ooord! Wohooo!
Lyckan är total.
*går o däckar i sängen*
Sju bröder och skön snubbe
Skönaste snubben på bussen imorse! Jag kom iväg lite sent idag (var trött som en körsbärsproppad griseknoe när mobilen ringde imorse) men tur var det för precis innan jag skulle gå poppade det ner två brev genom inkastet =) Tog med dem till bussen för att läsa men inledde med att skicka ett sms till en kompis eftersom jag hörde en nostalgilåt på radion (mycket såna på bussradion faktiskt, undrar vad det är för station...). Mitt i mitt skrivande kommer en man och sätter sig snett mitt emot mig (satt vid sätena som är vända mot varandra) och börjar prata med allt och alla som sitter där. Yrar nåt om att han har köpt en fin blomma (jag förstod! jag förstod! *lycka*) och sen säger han nåt om mitt sms (tror jag iaf. jag förstod inte. hmm...) Anyway, jag svarar på engelska att jag inte pratar finska och han frågar på finska om jag är tysk (jag förstod! osv...). Jag svarar på engelska igen att jag är från Sverige. Han frågar damen som sitterbredvid mig vad tusan det var för nåt land så jag får svara på finska istället (jag kunde! jag kunde!) och då släpper han loss totalt. Börjar (förmodligen) citera sin lärobok i svenska från tidigt 40-tal för ord som "Pojken Kalle skulle bla bla till Öland bla bla konstapeln Västergren bla bla Mönsterås" kommer ur hans mun. Jag skrattade så jag grät och likaså gjorde tjejen som satt mitt emot mig.
Träffade Thekla och Vera i stan och hämtade ut mitt Lyyra-kort (typ LiU-kort) som bara var tre veckor försenat. Nu får jag iaf hela studentrabatten i skolrestaurangen. Börjar dock bli dödligt trött på att inte själv kunna välja vad jag ska äta för mat och idag kändes det som ett otroligt slöseri med pengar för maten var inget vidare. Väldigt mycket grundskolevarning på den. Nåja, efteråt var det tänkt att vi skulle plugga finska, eller rättare sagt så var det enda anledningen till att jag alls skulle in till stan och jag skulle dessutom ha suttit hela morgonen på Alexandria (en gigantisk, flervåningsdatasal med tillhörande bibliotek typ). Lyckades dock osunt bra med att inte göra det alls.
Gick iaf till stadsbiblioteket (det med trappen) för att plugga. Eller ok, jag erkänner, jag gick dit för att låna en bok och dessutom är det jättemysigt där så varje ursäkt man kan hitta på för att gå dit utnyttjar man. DOCK. Jag lånade inte vilka skruttböcker som helst utan "Sju bröder" av Aleksis Kivi (en av Finlands främsta författare, han hade t.o.m. egen flaggdag förra veckan) och så fick jag beställa Kalevala (nationaleposet) för den fanns inte på biblioteket där. Frågan är bara hur i hela friden jag ska ha tid att läsa båda samtidigt som mina 5 andra böcker jag håller på med. Får nog rationalisera bort lite här.
Tog mig en titt i Finlaysonbutiken på Södra esplanaden innan jag gick till biblioteket och hittade ett jättefint påslakansset med julänglar på. Funderar på att köpa det till mig själv i julklapp =) Tittade in i grannbutiken också. MInns inte namnet men det var en sjukt snobbig butik för de hälsade knappt på mig när jag kom in. Måste ha sett mina gympaskor och dömt ut mig direkt. Pinsamma är att hade jag börjat prata svenska så hade jag förmodligen blivit 1000 ggr intressantare. Snobbigt eller inte så fick jag dagens andra garv när jag läste på en ljusförpackning där. Tillåt mig citera: "Ljus som förvaras i lykta kan börja brinna av värmen". Men gud så smidigt! Då slipper man ju köpa tändstickor. Höhö.
Var på väg till bussen från svenska teatern (hade kollat teaterpriser) när jag kom fram till att jag ville stanna kvar i stan lite till och skriva några kort. Parkerade mig på ett café och skrev lite brev och sen, tro det eller ej, så läste jag lite finska. Det här språket är heeeelt galet. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att mosa in i hjärnan. Pratade med mamma om det och hon sa att det skulle lossna om jag bara fortsatte. Tja, jag tänker inte ge upp än, men det är fortfarande sjukt svårt att separera alla ord när majoriteten består av en kombination av ö, y, t och k (har jag skrivit det här förut eller var det i ett mejl?).
Haha, på tal om kort och brev och sånt så har jag äntligen skickat in pappret till svenska försäkringskassan. Smartjag var dock så betagen av min egen effektivitet att jag effektiviserade bort både landskoden till postnumret och "Sverige" i adressen. Får sen när det kommer fram...
Pratade med en kusin till idag. Han ringde egentligen för att hjälpa mig med traktorprojektet men döv som jag är hörde jag inte mobilen. Ringde iaf upp igen (börjar visst komma över telefonfobin på allvar nu) och pratade ett tag. Trevligt =) Ska kolla upp när jag kan komma och hälsa på och sen ringa tillbaks igen. Vore trevligt att träffa lite släktingar nu när jag ändå är här. Får se om jag träffar hans bror också, han ska visst bo här i Espoo eller Vanda (bra att jag kan bestämma mig för om jag ska skriva de finska eller svenska namnen) säger ryktet. Han var visst inte vidare haj på svenska men jag har ju tydligen lärt mig rätt mycket engelska i skolan har jag upptäckt så det ska nog gå att kommunicera ändå ;)
Såå... lite kurser imorrn och på onsdag. Förmodligen kommer vi jobba en hel del med att styra upp traktorprojektet den här veckan. På fredag blir det teater och på lördag kanske vi åker till Tammerfors och går på konsert. Full rulle som vanligt =)
Träffade Thekla och Vera i stan och hämtade ut mitt Lyyra-kort (typ LiU-kort) som bara var tre veckor försenat. Nu får jag iaf hela studentrabatten i skolrestaurangen. Börjar dock bli dödligt trött på att inte själv kunna välja vad jag ska äta för mat och idag kändes det som ett otroligt slöseri med pengar för maten var inget vidare. Väldigt mycket grundskolevarning på den. Nåja, efteråt var det tänkt att vi skulle plugga finska, eller rättare sagt så var det enda anledningen till att jag alls skulle in till stan och jag skulle dessutom ha suttit hela morgonen på Alexandria (en gigantisk, flervåningsdatasal med tillhörande bibliotek typ). Lyckades dock osunt bra med att inte göra det alls.
Gick iaf till stadsbiblioteket (det med trappen) för att plugga. Eller ok, jag erkänner, jag gick dit för att låna en bok och dessutom är det jättemysigt där så varje ursäkt man kan hitta på för att gå dit utnyttjar man. DOCK. Jag lånade inte vilka skruttböcker som helst utan "Sju bröder" av Aleksis Kivi (en av Finlands främsta författare, han hade t.o.m. egen flaggdag förra veckan) och så fick jag beställa Kalevala (nationaleposet) för den fanns inte på biblioteket där. Frågan är bara hur i hela friden jag ska ha tid att läsa båda samtidigt som mina 5 andra böcker jag håller på med. Får nog rationalisera bort lite här.
Tog mig en titt i Finlaysonbutiken på Södra esplanaden innan jag gick till biblioteket och hittade ett jättefint påslakansset med julänglar på. Funderar på att köpa det till mig själv i julklapp =) Tittade in i grannbutiken också. MInns inte namnet men det var en sjukt snobbig butik för de hälsade knappt på mig när jag kom in. Måste ha sett mina gympaskor och dömt ut mig direkt. Pinsamma är att hade jag börjat prata svenska så hade jag förmodligen blivit 1000 ggr intressantare. Snobbigt eller inte så fick jag dagens andra garv när jag läste på en ljusförpackning där. Tillåt mig citera: "Ljus som förvaras i lykta kan börja brinna av värmen". Men gud så smidigt! Då slipper man ju köpa tändstickor. Höhö.
Var på väg till bussen från svenska teatern (hade kollat teaterpriser) när jag kom fram till att jag ville stanna kvar i stan lite till och skriva några kort. Parkerade mig på ett café och skrev lite brev och sen, tro det eller ej, så läste jag lite finska. Det här språket är heeeelt galet. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att mosa in i hjärnan. Pratade med mamma om det och hon sa att det skulle lossna om jag bara fortsatte. Tja, jag tänker inte ge upp än, men det är fortfarande sjukt svårt att separera alla ord när majoriteten består av en kombination av ö, y, t och k (har jag skrivit det här förut eller var det i ett mejl?).
Haha, på tal om kort och brev och sånt så har jag äntligen skickat in pappret till svenska försäkringskassan. Smartjag var dock så betagen av min egen effektivitet att jag effektiviserade bort både landskoden till postnumret och "Sverige" i adressen. Får sen när det kommer fram...
Pratade med en kusin till idag. Han ringde egentligen för att hjälpa mig med traktorprojektet men döv som jag är hörde jag inte mobilen. Ringde iaf upp igen (börjar visst komma över telefonfobin på allvar nu) och pratade ett tag. Trevligt =) Ska kolla upp när jag kan komma och hälsa på och sen ringa tillbaks igen. Vore trevligt att träffa lite släktingar nu när jag ändå är här. Får se om jag träffar hans bror också, han ska visst bo här i Espoo eller Vanda (bra att jag kan bestämma mig för om jag ska skriva de finska eller svenska namnen) säger ryktet. Han var visst inte vidare haj på svenska men jag har ju tydligen lärt mig rätt mycket engelska i skolan har jag upptäckt så det ska nog gå att kommunicera ändå ;)
Såå... lite kurser imorrn och på onsdag. Förmodligen kommer vi jobba en hel del med att styra upp traktorprojektet den här veckan. På fredag blir det teater och på lördag kanske vi åker till Tammerfors och går på konsert. Full rulle som vanligt =)
Studiebesök i Suolahti
Förlåt mig fader, jag har syndat. Jag har nakenbadat rökbastu med en grupp beståendes av 90% killar.
Låt oss ta det hela från början. Kl 05.00 på morgonen pep min mobil och talade om att det var dags att skutta ur sängen. Eftersom jag tillbringat de senaste 4 timmarna med att sova och de övriga innan dess med att fundera på om att gå upp och kräkas var ett alternativ så blev det inget skuttande. Snö var lovat men när jag gick ut sysselsatte sig vädret fortfarande med spöregn. Myyyyys...not. Blev blöt om fötterna =(
Hamnade iaf i en rolig bil med Linda (våran "team manager"), Timo (industriell designer), Jaakko och Mika L (?). Timo är en galet kul kille och vi har pratat en hel del tidigare eftersom han och jag är de enda i gruppen som pysslar med någon form av användarstudier. Han har världens roligaste skratt också, lite fnissigt sådär. Man blir glad varje gång man hör det =) Jaakko är också schysst, säger inte sådär jättemycket men vi hade en intressant diskussion på bussen hem till Helsinki härom veckan. Han har varit utbytesstudent nere i Tyskland så vi hade en del erfarenheter vi kunde jämföra.
Mika L (vi har två stycken men jag vet inte riktigt vilken som har vilket efternamn) var en väldigt anonym figur i början. Faktum är att jag inte visste att han gick i våran grupp och kunde svära på att jag aldrig sett honom förrän i onsdags på gruppmötet (vilket är lite underligt med tanke på att majoriteten av alla tjejer skulle drega ihjäl sig om de såg honom). Anonymiteten blev heller inte bättre av att han ägnade första timmen i bilen med att sova (iofs tillbringade jag den andra med det så jag ska inte klaga ;) ). Bästa var att han hade tagit med sig en egen kudde hemifrån eftersom han "inte riktigt funkar på morgnarna". Jag ska också börja göra så. Bästa var att hans flickvän ringde senare på kvällen och undrade varför det fattades en kudde där hemma =)
Linda är ju som sagt vår team manager (har alltid föraktat folk som inte kan använda vanliga svenska ord utan slänger sig med engelska, men den pinsamma verkligheten är att jag helt enkelt inte kan komma på det svenska uttrycket för det). Min bild av henne blir bättre och bättre för varje gång vi träffas. Känner igen mig själv, som jag var för två år sen, i henne när det gäller att ta på sig för mycket saker. Nåja, vi ska börja styra upp projektet ordentligt nästa vecka och då kommer hon förmodligen inse att hon inte kommer klara att göra allt själv.
Bilresan var ett sant nöje. Jag försökte passa på att lära mig lite finska och Timo var väldigt engagerad i att lära ut. Lärde mig ord som gran, björk, tall och mårdhund. Sjukt användbart.
Började snöa efter ungefär en timmes färd. Var verkligen sånt där väder som jag avskyr. Snö - blöt, sliskig snö. Dimma var det också. Landskapet tappade alla färger och jag som varit så glad sista veckan av att det är så vackert ute med alla höstfärger. Slutade dock snöa någon gång under tiden jag sov så jag vaknade upp och var på osunt bra humör.
Vi blev lite sena men Petteri, som är huvudansvarig på Valtra (sponsorföretaget) för det här projektet, verkade inte ta illa upp. Vi hade lite möten där vi pratade om hur företaget hade tänkt sig det hela och sen fick vi berätta vad vi gjort hittills och hur vi tänkte oss fortsättningen. Han var otroligt tillmötesgående, det kändes overkligt att vara del i en så uppskattad grupp. Jag satte nästan teet i halsen när han sa "Tja, men om ni då behöver en bärbar hårddisk så kan vi köpa det åt er utanför budgeten". Ursäkta, hörde jag rätt? Köpa den åt oss? Bara sådär? (Kan nån kolla om jag har smulor i örat eller nåt för jag börjar höra konstiga röster.) Läser man på filosofiska fakulteten är man inte direkt bortskämd med att folk hostar upp pengar till höger och vänster för att underlätta för en.
Ja, just det. Folk har kommit med kommentarer och undrar varför i hela friden vi har en traktor och vad sjutton det är vi ska göra egentligen. Tur för mig att jag var tillräckligt virrig för att inte berätta det för vi får nämligen inte göra det för att inte konkurrenterna ska snappa upp något. Kan ju säga att vi ska förbättra lite traktorgrejer och Valtra är ett företag som tillverkar just traktorer. Lagom generellt och ospecifikt där, varsågoda! =)
Vi blev bjudna (jag började vänja mig) på lunch och sen fick vi gå en runda i fabriken. Jag fick slag när jag såg maten för det var samma som vi äter hemma till julbordet. Leverlåda, lanttulaatikko (google säger mig att det är "kålrotslåda" på svenska. Vet inte om det är rätt för jag har aldrig använt det svenska ordet för det), småkorv (kryddigt substitut till prinskorven) och potatisgratäng. Efter att ha hittat rödbetssalladen också kändes det komplett och jag ville nästan föreslå att vi skulle sjunga julsånger vid bordet. Hittade ett infoblad på bordet och förstod 5 ord; "och", "är" samt någon böjning av "äta" och "dricka". Kände mig sämst i världen på finska.
Eftersom min mage fortfarande hatade mig och jag levde på mottot "om jag inte har nåt i magen kan jag ju inte göra bort mig genom att kräkas upp det någonstans där alla ser" så lyckades jag få i mig ca en halv potatis, sallad och lite vatten. Tydligen var det alldeles för mycket för resten av mötet antog mitt ansikte färgen askgrå och tydligen syntes det rätt väl för folket i gruppen undrade efteråt hur jag mådde. Detta var som tur var efter att vi vandrat runt i fabriken och tittat på alla testlaboratorier. T.o.m. jag som inte är maskiningenjör tyckte det var häftigt. Inte varje dag man ser hur en traktor blir ihopsatt steg för steg. (Micki, du hade nog gillat att spana på killarna som jobbade där, inte ens jag lyckades ju undgå att lägga märke till dem ;) )
Monstertraktorn. Stor som ett hus.
Vi kikade på lite CAD-ritningar och fick folk presenterade för oss hela eftermiddagen så vi hann inte med några intervjuer eller observationer hos bönder, men vi ska dit igen under hösten så det får bli då. Ska på någon jordbruksmässa i slutet av månaden också för att kika lite. Trodde aldrig jag skulle säga att det ska bli kul, men det ska det faktiskt. Mestadel för att jag tycker att min grupp är så skoj att umgås med och att det verkligen känns som att jag bidrar med något vettigt i det här projektet.
Hmm... jag ljög lite när jag sa att vi höll på hela eftermiddagen. Bastun var bokad från kl 16 så vi åkte iväg en bit för att komma dit. Jag hade väntat mig något litet anspråkslöst trärum á la bastun vi har hemma, lite större bara, så döm av min förvåning när vi inledde med att skjuta lerduvor. Eller det var egentligen plastduvor och vi hade inga riktiga gevär (säg det till den brutala träningsvärken i mina armar) utan det var nån lampa/laser som gjorde att man träffade. Gissa vem som förlorade *pekar på mig* Hehe, men det var faktiskt sjukt kul. Mest för att jag var så sämst i början att jag inte träffade en enda.
Tjaa, ni ser ju själva vem som inte kan hålla bössan ordentligt ;) Inte underligt att jag inte träffade.
Från höger till vänster: Jag, Linda, Mikko, Mikael och Mika L.
Jag skärpte dock till mig och fick en intensivkurs (på engelska den här gången) i hur man skulle sikta och lyckades träffa en hel del efter det. Bästa kommentaren var när jag träffade en för andra gången: "Oh, so it wasn't just luck!".
Dags för bastun sen då. Jag var sjukt nervös. Så här va: jag, Linda, 8 killar från projektgruppen och sen Petteri. JAG TÄNKER HA HANDDUK! (Och de gör bäst i att göra detsamma.) Folk var lite sega i början (jag tänkte inte ta något initiativ iaf) och ägnade sig åt att undersöka innehållet i kylen som var proppfull med öl och läsk och sitta framför brasan istället. Kom fram till sen att de inte var sega, de var bara artiga och väntade på vad vi tjejer skulle säga. Linda drog med mig till slut och vi skuttade in i bastun.
Har ni någonsin sett eller ens hört talas om en rökbastu? Jag hade inte gjort det. Visst, visst ångbastu vet alla vad det är och att man eldar i bastun hade jag hört talas om förut, men tanken på att gå och sätta sig i en eldstad hade jag aldrig slagit mig förut. Ok, elden hade slocknat och det mesta (långt ifrån all dock) av röken hade vädrats ut, men hela stället var kolsvart av sot, man fick ta med sig antingen en spånskiva i lite större än rumpstorlek eller en papperslapp att sitta på och glasdörren gick inte att se ut genom för den var så svart. Mörkt, stort och varmt. Tydligen inte tillräckligt mörk dock för att jag inte skulle bli asgenerad när resten av gänget dundrade in, givetvis utan handdukar. "Inte titta, inte titta, inte titta! Ok då, kanske kika bara lite."
Givetvis drar man till sig mer uppmärksamhet när man sitter där med sin handduk när alla andra är spritt språngade nakna, så jag kände mig lite lätt som ett ufo.
Blev givetvis ett fasligt ösande med vattenkaret så jag var inte därinne så värst mycket och dessutom hittade jag annat att underhålla mig med. Jacuzzin. Mhm, den var ni inte beredda på va? Två stycken hade de och utomhus var det också så man kunde sitta där i värmen och titta ut över ån samtidigt som man fick sin rygg masserad av jetstrålar. Var mycket förtjust.
Jag kan verkligen inte klaga på artigheten för Linda och jag fick gå ut och sätta oss i jacuzzin först, men jag fick ge upp det där med prydheten när folket invaderade de båda bara några minuter efter oss. Att hoppa i ån med handuk på var heller inte att tänka på och jag kunde bara inte åka därifrån utan att ha gjort det. Blev dessutom hotad med att om jag inte gjorde det den här gången skulle jag få göra det när det var is på vattnet istället.
Undrade flera gånger vad i hela friden vi hade gjort för att förtjäna detta tills någon som inte var helt hjärntvättad än konstaterade att det var för att vi skulle göra ett galet bra jobb som tack. Måste medge att det är en sjukt smart taktik, finns inget bättre sätt att få folk att jobba bra än genom att bygga upp en stark lojalitet.
Var så skönt att duscha och sätta på sig kläderna efteråt och bara sitta och prata med alla i ett av rummen i bastustugan. Underbar utsikt trots att det var så mörkt och alla verkade så avslappnade. Mys på riktigt.
Vi fick middag i stora huset efteråt och tack och lov hade min mage skärpt till sig under badet (den kanske blev för chockad av mitt hopp i den iskalla ån att den totalt tappade lusten att bråka) så jag kunde t.o.m. äta lite. Och när det nu serverades vin så smakade jag lite på det. Märkte av det efter knappt två klunkar dock så jag drack inte mer sen. Nån som däremot gick loss ordentligt var Juho. Killen är otroligt rolig. Han började prata svenska så fort han hörde att jag var från Sverige och han har redan författat ett mejl till mig på svenska angående intervjuerna, men den här kvällen tog priset. När han hade fått i sig för många öl var det dessutom svårt att skilja svenskan från tyskan så det blev en salig blandning. Det roliga var att helt plötsligt pratade alla andra bättre svenska (och tyska) och rättade honom hela tiden. Det är lite synd att folk är så blyga när det gäller språk (jag med), jag menar, han är egentligen inte särskilt bra på svenska men han tycker inte det är pinsamt att försöka och det är egentligen inte alls svårt att förstå honom, men de andra är för blyga för att prata alls och får därför ingen använding av vad de lärt sig. Jag tror jag ska följa Juhos exempel och bara prata finska så fort jag kan, även om det kommer låta skit =)
Bilfärden hem var obetalbar. Jag flabbade konstant hela tiden. Åkte först i Lindas bil med Jaakko och Juho men bytte sen till Mikaels och fick då åka med Tuomas, Mika L och Mikko. Tuomas visade sig vara en riktig pärla. Han har varit rätt tyst hittills, lite blyg kanske. Ger intrycket av att vara väldigt smart dock och igår kom han med den ena klockrena kommentaren efter den andra. Linda försökte tacka Petteri för allt den här dagen men det kom ärligt talat inte mycket vettigt ur munnen på henne så Tuomas uttryckte sin oro över att hon skull köra hem, hon verkade ju fullast av alla. Sen dissade han Mika L som försökte lära mig beställa en öl på finska (dock genom att sträcka fram två fingrar).
Fick stå på busshållplatsen en kvart innan bussen kom. Kallt. Undrade flera gånger om kyrkklockan jag kikade på hade stannat. Blev underhållen av lite fulla tonåringar som vände rumpan mot en polisbil som passerade. Kändes otroligt skönt att ha passerat den åldern, även om jag inte var särskilt bråkig. Däckade totalt när jag kom hem och vaknade i morse med en känsla av chock och förtjusning över gårdagen. Jag nakenbadade rökbastu med en grupp beståendes av 90% killar och jag tyckte om det.
Låt oss ta det hela från början. Kl 05.00 på morgonen pep min mobil och talade om att det var dags att skutta ur sängen. Eftersom jag tillbringat de senaste 4 timmarna med att sova och de övriga innan dess med att fundera på om att gå upp och kräkas var ett alternativ så blev det inget skuttande. Snö var lovat men när jag gick ut sysselsatte sig vädret fortfarande med spöregn. Myyyyys...not. Blev blöt om fötterna =(
Hamnade iaf i en rolig bil med Linda (våran "team manager"), Timo (industriell designer), Jaakko och Mika L (?). Timo är en galet kul kille och vi har pratat en hel del tidigare eftersom han och jag är de enda i gruppen som pysslar med någon form av användarstudier. Han har världens roligaste skratt också, lite fnissigt sådär. Man blir glad varje gång man hör det =) Jaakko är också schysst, säger inte sådär jättemycket men vi hade en intressant diskussion på bussen hem till Helsinki härom veckan. Han har varit utbytesstudent nere i Tyskland så vi hade en del erfarenheter vi kunde jämföra.
Mika L (vi har två stycken men jag vet inte riktigt vilken som har vilket efternamn) var en väldigt anonym figur i början. Faktum är att jag inte visste att han gick i våran grupp och kunde svära på att jag aldrig sett honom förrän i onsdags på gruppmötet (vilket är lite underligt med tanke på att majoriteten av alla tjejer skulle drega ihjäl sig om de såg honom). Anonymiteten blev heller inte bättre av att han ägnade första timmen i bilen med att sova (iofs tillbringade jag den andra med det så jag ska inte klaga ;) ). Bästa var att han hade tagit med sig en egen kudde hemifrån eftersom han "inte riktigt funkar på morgnarna". Jag ska också börja göra så. Bästa var att hans flickvän ringde senare på kvällen och undrade varför det fattades en kudde där hemma =)
Linda är ju som sagt vår team manager (har alltid föraktat folk som inte kan använda vanliga svenska ord utan slänger sig med engelska, men den pinsamma verkligheten är att jag helt enkelt inte kan komma på det svenska uttrycket för det). Min bild av henne blir bättre och bättre för varje gång vi träffas. Känner igen mig själv, som jag var för två år sen, i henne när det gäller att ta på sig för mycket saker. Nåja, vi ska börja styra upp projektet ordentligt nästa vecka och då kommer hon förmodligen inse att hon inte kommer klara att göra allt själv.
Bilresan var ett sant nöje. Jag försökte passa på att lära mig lite finska och Timo var väldigt engagerad i att lära ut. Lärde mig ord som gran, björk, tall och mårdhund. Sjukt användbart.
Började snöa efter ungefär en timmes färd. Var verkligen sånt där väder som jag avskyr. Snö - blöt, sliskig snö. Dimma var det också. Landskapet tappade alla färger och jag som varit så glad sista veckan av att det är så vackert ute med alla höstfärger. Slutade dock snöa någon gång under tiden jag sov så jag vaknade upp och var på osunt bra humör.
Vi blev lite sena men Petteri, som är huvudansvarig på Valtra (sponsorföretaget) för det här projektet, verkade inte ta illa upp. Vi hade lite möten där vi pratade om hur företaget hade tänkt sig det hela och sen fick vi berätta vad vi gjort hittills och hur vi tänkte oss fortsättningen. Han var otroligt tillmötesgående, det kändes overkligt att vara del i en så uppskattad grupp. Jag satte nästan teet i halsen när han sa "Tja, men om ni då behöver en bärbar hårddisk så kan vi köpa det åt er utanför budgeten". Ursäkta, hörde jag rätt? Köpa den åt oss? Bara sådär? (Kan nån kolla om jag har smulor i örat eller nåt för jag börjar höra konstiga röster.) Läser man på filosofiska fakulteten är man inte direkt bortskämd med att folk hostar upp pengar till höger och vänster för att underlätta för en.
Ja, just det. Folk har kommit med kommentarer och undrar varför i hela friden vi har en traktor och vad sjutton det är vi ska göra egentligen. Tur för mig att jag var tillräckligt virrig för att inte berätta det för vi får nämligen inte göra det för att inte konkurrenterna ska snappa upp något. Kan ju säga att vi ska förbättra lite traktorgrejer och Valtra är ett företag som tillverkar just traktorer. Lagom generellt och ospecifikt där, varsågoda! =)
Vi blev bjudna (jag började vänja mig) på lunch och sen fick vi gå en runda i fabriken. Jag fick slag när jag såg maten för det var samma som vi äter hemma till julbordet. Leverlåda, lanttulaatikko (google säger mig att det är "kålrotslåda" på svenska. Vet inte om det är rätt för jag har aldrig använt det svenska ordet för det), småkorv (kryddigt substitut till prinskorven) och potatisgratäng. Efter att ha hittat rödbetssalladen också kändes det komplett och jag ville nästan föreslå att vi skulle sjunga julsånger vid bordet. Hittade ett infoblad på bordet och förstod 5 ord; "och", "är" samt någon böjning av "äta" och "dricka". Kände mig sämst i världen på finska.
Eftersom min mage fortfarande hatade mig och jag levde på mottot "om jag inte har nåt i magen kan jag ju inte göra bort mig genom att kräkas upp det någonstans där alla ser" så lyckades jag få i mig ca en halv potatis, sallad och lite vatten. Tydligen var det alldeles för mycket för resten av mötet antog mitt ansikte färgen askgrå och tydligen syntes det rätt väl för folket i gruppen undrade efteråt hur jag mådde. Detta var som tur var efter att vi vandrat runt i fabriken och tittat på alla testlaboratorier. T.o.m. jag som inte är maskiningenjör tyckte det var häftigt. Inte varje dag man ser hur en traktor blir ihopsatt steg för steg. (Micki, du hade nog gillat att spana på killarna som jobbade där, inte ens jag lyckades ju undgå att lägga märke till dem ;) )
Vi kikade på lite CAD-ritningar och fick folk presenterade för oss hela eftermiddagen så vi hann inte med några intervjuer eller observationer hos bönder, men vi ska dit igen under hösten så det får bli då. Ska på någon jordbruksmässa i slutet av månaden också för att kika lite. Trodde aldrig jag skulle säga att det ska bli kul, men det ska det faktiskt. Mestadel för att jag tycker att min grupp är så skoj att umgås med och att det verkligen känns som att jag bidrar med något vettigt i det här projektet.
Hmm... jag ljög lite när jag sa att vi höll på hela eftermiddagen. Bastun var bokad från kl 16 så vi åkte iväg en bit för att komma dit. Jag hade väntat mig något litet anspråkslöst trärum á la bastun vi har hemma, lite större bara, så döm av min förvåning när vi inledde med att skjuta lerduvor. Eller det var egentligen plastduvor och vi hade inga riktiga gevär (säg det till den brutala träningsvärken i mina armar) utan det var nån lampa/laser som gjorde att man träffade. Gissa vem som förlorade *pekar på mig* Hehe, men det var faktiskt sjukt kul. Mest för att jag var så sämst i början att jag inte träffade en enda.
Från höger till vänster: Jag, Linda, Mikko, Mikael och Mika L.
Jag skärpte dock till mig och fick en intensivkurs (på engelska den här gången) i hur man skulle sikta och lyckades träffa en hel del efter det. Bästa kommentaren var när jag träffade en för andra gången: "Oh, so it wasn't just luck!".
Grabbarna visar hur man gör. Tydligen var alla i gruppen födda med hagelbössan i handen för de var riktigt grymma.
Från vänster till höger: Mikko, Petteri, Tuomas, Jaakko, Timo och Juho.
Från vänster till höger: Mikko, Petteri, Tuomas, Jaakko, Timo och Juho.
Dags för bastun sen då. Jag var sjukt nervös. Så här va: jag, Linda, 8 killar från projektgruppen och sen Petteri. JAG TÄNKER HA HANDDUK! (Och de gör bäst i att göra detsamma.) Folk var lite sega i början (jag tänkte inte ta något initiativ iaf) och ägnade sig åt att undersöka innehållet i kylen som var proppfull med öl och läsk och sitta framför brasan istället. Kom fram till sen att de inte var sega, de var bara artiga och väntade på vad vi tjejer skulle säga. Linda drog med mig till slut och vi skuttade in i bastun.
Har ni någonsin sett eller ens hört talas om en rökbastu? Jag hade inte gjort det. Visst, visst ångbastu vet alla vad det är och att man eldar i bastun hade jag hört talas om förut, men tanken på att gå och sätta sig i en eldstad hade jag aldrig slagit mig förut. Ok, elden hade slocknat och det mesta (långt ifrån all dock) av röken hade vädrats ut, men hela stället var kolsvart av sot, man fick ta med sig antingen en spånskiva i lite större än rumpstorlek eller en papperslapp att sitta på och glasdörren gick inte att se ut genom för den var så svart. Mörkt, stort och varmt. Tydligen inte tillräckligt mörk dock för att jag inte skulle bli asgenerad när resten av gänget dundrade in, givetvis utan handdukar. "Inte titta, inte titta, inte titta! Ok då, kanske kika bara lite."
Givetvis drar man till sig mer uppmärksamhet när man sitter där med sin handduk när alla andra är spritt språngade nakna, så jag kände mig lite lätt som ett ufo.
Blev givetvis ett fasligt ösande med vattenkaret så jag var inte därinne så värst mycket och dessutom hittade jag annat att underhålla mig med. Jacuzzin. Mhm, den var ni inte beredda på va? Två stycken hade de och utomhus var det också så man kunde sitta där i värmen och titta ut över ån samtidigt som man fick sin rygg masserad av jetstrålar. Var mycket förtjust.
Jag kan verkligen inte klaga på artigheten för Linda och jag fick gå ut och sätta oss i jacuzzin först, men jag fick ge upp det där med prydheten när folket invaderade de båda bara några minuter efter oss. Att hoppa i ån med handuk på var heller inte att tänka på och jag kunde bara inte åka därifrån utan att ha gjort det. Blev dessutom hotad med att om jag inte gjorde det den här gången skulle jag få göra det när det var is på vattnet istället.
Undrade flera gånger vad i hela friden vi hade gjort för att förtjäna detta tills någon som inte var helt hjärntvättad än konstaterade att det var för att vi skulle göra ett galet bra jobb som tack. Måste medge att det är en sjukt smart taktik, finns inget bättre sätt att få folk att jobba bra än genom att bygga upp en stark lojalitet.
Var så skönt att duscha och sätta på sig kläderna efteråt och bara sitta och prata med alla i ett av rummen i bastustugan. Underbar utsikt trots att det var så mörkt och alla verkade så avslappnade. Mys på riktigt.
Vi fick middag i stora huset efteråt och tack och lov hade min mage skärpt till sig under badet (den kanske blev för chockad av mitt hopp i den iskalla ån att den totalt tappade lusten att bråka) så jag kunde t.o.m. äta lite. Och när det nu serverades vin så smakade jag lite på det. Märkte av det efter knappt två klunkar dock så jag drack inte mer sen. Nån som däremot gick loss ordentligt var Juho. Killen är otroligt rolig. Han började prata svenska så fort han hörde att jag var från Sverige och han har redan författat ett mejl till mig på svenska angående intervjuerna, men den här kvällen tog priset. När han hade fått i sig för många öl var det dessutom svårt att skilja svenskan från tyskan så det blev en salig blandning. Det roliga var att helt plötsligt pratade alla andra bättre svenska (och tyska) och rättade honom hela tiden. Det är lite synd att folk är så blyga när det gäller språk (jag med), jag menar, han är egentligen inte särskilt bra på svenska men han tycker inte det är pinsamt att försöka och det är egentligen inte alls svårt att förstå honom, men de andra är för blyga för att prata alls och får därför ingen använding av vad de lärt sig. Jag tror jag ska följa Juhos exempel och bara prata finska så fort jag kan, även om det kommer låta skit =)
Bilfärden hem var obetalbar. Jag flabbade konstant hela tiden. Åkte först i Lindas bil med Jaakko och Juho men bytte sen till Mikaels och fick då åka med Tuomas, Mika L och Mikko. Tuomas visade sig vara en riktig pärla. Han har varit rätt tyst hittills, lite blyg kanske. Ger intrycket av att vara väldigt smart dock och igår kom han med den ena klockrena kommentaren efter den andra. Linda försökte tacka Petteri för allt den här dagen men det kom ärligt talat inte mycket vettigt ur munnen på henne så Tuomas uttryckte sin oro över att hon skull köra hem, hon verkade ju fullast av alla. Sen dissade han Mika L som försökte lära mig beställa en öl på finska (dock genom att sträcka fram två fingrar).
Fick stå på busshållplatsen en kvart innan bussen kom. Kallt. Undrade flera gånger om kyrkklockan jag kikade på hade stannat. Blev underhållen av lite fulla tonåringar som vände rumpan mot en polisbil som passerade. Kändes otroligt skönt att ha passerat den åldern, även om jag inte var särskilt bråkig. Däckade totalt när jag kom hem och vaknade i morse med en känsla av chock och förtjusning över gårdagen. Jag nakenbadade rökbastu med en grupp beståendes av 90% killar och jag tyckte om det.
Seurasaari och lax på salutorget
Imorrn ska jag vara i stan 6.30 för att åka med traktorgruppen till Suolahti och titta på traktorfabriken och intervjua bönder. Ska bli sjukt kul. Mindre sjukt kul är att jag måste gå upp kl 5 eftersom bussen går kl 6. Jippiiiiieee! Jag som fullkomligt älskar att gå upp tidigt och har jordens mest sympatiska morgonhumör.
Inte glömma handduken till bastun. Måste öva in min nödlögn om att jag inte ser något utan glasögon ifall de tänker köra nakenbastu hela högen. Jag menar, då slipper jag ju tycka att det är skitpinsamt eftersom "jag inte ser något ändå". Tyskarna trodde inte det skulle funka. Tack för stödet ;)
De har lovat snö så det blir vinterdäck. Inte helt otroligt med snö med tanke på att vattenpölarna fortfarande var frusna vid lunch när vi åkte till stan idag. Åt stekt lax med riktiga kroketter på salutorget och jag beställde på finska!! ...nästan iaf ;) Blev en "Haluaisin perunaa ja öööhh... well some salmon please", men på det hela taget var jag nöjd över mitt framsteg. Jag var däremot mindre nöjd över min mages reaktion eftersom vi tog en sväng runt Seurasaari och njöt av vacker natur efteråt. Tja, eller njöt och njöt, jag koncentrerade mig mest på att behålla maten i magen. Ska bli skönt att gå till doktorn och reda ut det där, synd bara att jag måste vänta flera veckor på att komma dit.
Thekla äter läskiga småfiskar i ett av tälten på salutorget.
Världens minsta stuga? På Seurasaari, en ö mellan Helsingfors och Espoo (fast den räknas fortfarande till Helsingfors).
Efter det andra ekorranfallet. Thekla är fortfarande lite skärrad. Här har vi dock lyckats gå ifrån de små liven.
Killen till höger är förresten Christins pojkvän som är på besök den här veckan.
Det var nog bara jag som tyckte det var jätteskoj att ekorrarna klättrade på oss. Vi hade några som klättrade upp på benen flera gånger. Gissar att det varit för många turister med brödsmulor på besök... Såg två personer som matade talgoxar ur handen och så var det en duva där som var osunt sällskaplig.
Anyway, nu måste jag packa ner alla grejer och förbereda observationsanteckningarna inför imorrn.
Hyvää yötä!
Inte glömma handduken till bastun. Måste öva in min nödlögn om att jag inte ser något utan glasögon ifall de tänker köra nakenbastu hela högen. Jag menar, då slipper jag ju tycka att det är skitpinsamt eftersom "jag inte ser något ändå". Tyskarna trodde inte det skulle funka. Tack för stödet ;)
De har lovat snö så det blir vinterdäck. Inte helt otroligt med snö med tanke på att vattenpölarna fortfarande var frusna vid lunch när vi åkte till stan idag. Åt stekt lax med riktiga kroketter på salutorget och jag beställde på finska!! ...nästan iaf ;) Blev en "Haluaisin perunaa ja öööhh... well some salmon please", men på det hela taget var jag nöjd över mitt framsteg. Jag var däremot mindre nöjd över min mages reaktion eftersom vi tog en sväng runt Seurasaari och njöt av vacker natur efteråt. Tja, eller njöt och njöt, jag koncentrerade mig mest på att behålla maten i magen. Ska bli skönt att gå till doktorn och reda ut det där, synd bara att jag måste vänta flera veckor på att komma dit.
Killen till höger är förresten Christins pojkvän som är på besök den här veckan.
Anyway, nu måste jag packa ner alla grejer och förbereda observationsanteckningarna inför imorrn.
Hyvää yötä!
Fiskemarknad
Idag lärde jag mig ett nytt ord. Eller tre egentligen. "Valkosipulisilakka", vitlökssill. Var på fiskemarknaden nere på salutorget vid hamnen. Var galet kallt så tyskarna åkte hem och jag fick införskaffa ett par vantar innan jag vågade mig ner dit. Var rätt mysigt att driva runt där och titta på alla båtar, salubodar och fikatält. Kan ju sammanfatta marknaden med två ord: "sill" och "havtornssaft". Havtorn är om man får tro säljarna bra mot det mesta (botar allt från vårtor till cancer sägs det) men smakar tydligen urk och den genomoranga färgen gör att det ser bra läskigt ut.
Tyrnimehua - havtornssaft.
Mycket folk från Åland och en del från Porvoo så man hörde svenska lite överallt. Kändes tryggt men lite ovant.
Chilisill någon?
Fisk direkt från båten. Fyndigt. (Mest sylt och havtornssaft här dock såg jag just.)
Skuttade runt på stan sen och skulle köpa kläder. Skitpinsamt att jag gick runt i timmar (nåja) utan att hitta nåt och så fort jag gick in på H&M hittade jag 3 tröjor. Jag har det i blodet.
Gjorde ett nytt försök att hitta Gamla stan här. Lyckades, men det var inte mycket att se. Hittade en minnesstod där det stod (kul ord förresten): "Här i gamla Helsingfors höll Gustaf II Adolf efter att hava tryggat vår nya östergräns möte med Finlands ständer". Det kallar jag bisats!
Det finns hopp om finskakursen på universitetet. Idag fick vi en introduktion till partitiv. Jag är mållös (mest för att det var så förbaskat svårt att greppa). Fortsätter det så här kanske jag slipper åka till espookursen nästa vecka och bikta mig ;) Vi får se. Annars kan vi ju bjuda in Arto (Theklas span) på fika igen. Sist lärde han oss säga "Jag skulle vilja ha ett förstaklassfrimärke tack" på finska. Kan ju komma långt med den meningen känner jag ;)
Wiehiiii! Imorrn ska jag till Espoo =)
Skuttade runt på stan sen och skulle köpa kläder. Skitpinsamt att jag gick runt i timmar (nåja) utan att hitta nåt och så fort jag gick in på H&M hittade jag 3 tröjor. Jag har det i blodet.
Gjorde ett nytt försök att hitta Gamla stan här. Lyckades, men det var inte mycket att se. Hittade en minnesstod där det stod (kul ord förresten): "Här i gamla Helsingfors höll Gustaf II Adolf efter att hava tryggat vår nya östergräns möte med Finlands ständer". Det kallar jag bisats!
Det finns hopp om finskakursen på universitetet. Idag fick vi en introduktion till partitiv. Jag är mållös (mest för att det var så förbaskat svårt att greppa). Fortsätter det så här kanske jag slipper åka till espookursen nästa vecka och bikta mig ;) Vi får se. Annars kan vi ju bjuda in Arto (Theklas span) på fika igen. Sist lärde han oss säga "Jag skulle vilja ha ett förstaklassfrimärke tack" på finska. Kan ju komma långt med den meningen känner jag ;)
Wiehiiii! Imorrn ska jag till Espoo =)
Herregud!
Ojojojojojojojojoj. Ojojoj. Oj. OJ!
Åkte till finskakursen i Espoo idag. Vilken chock! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så jag skrattar. Var tvungen att springa upp till Thekla direkt efter att jag kommit hem och vädra mina tankar.
Ok, från början: Jag åkte till Espoo (börjar bli van vid entimmesturerna dit nu) och lyckades efter att ha gått fel och nästan blivit verbalt fastnaglad av ett jehovas vittne hitta rätt hus. Tyvärr hade jag inte koden men det kom någon annan och öppnade åt mig. Förmodligen en teknolog. Jag gillar teknologer, sympatiska figurer det där.
Anyhow, var bara två "lärare" och en annan utbytesstudent där när jag kom. Jag trodde knappt mina öron när kursen väl drog igång och det inte var en enda tysk där! Wow! Verkar som min magnet var mer åt elektrohållet och nån kom åt strömbrytaren. Eller vände den åt Asien istället för det var förutom jag och engelskan en japan, två kinerser, en nepales och en nånting-mer (hörde inte om han sa det så jag vet inte), två ryssar (som gick i pausen. gissa varför hehehe) och sen tre finnar som var våra lärare.
Jag började ana oråd när de sa att de ordnade kursen för att kyrkan ville det eller något åt det hållet, men jag tänkte "nåja, det kan ju inte vara så farligt. Kyrkan brukar ju pyssla med sånt". En lite inledande bön kan man ju också stå ut med. Schysst med simultantolk från tjejen som satt bredvid mig och dessutom fick man ju höra riktig finska. Däremot ramlade jag nästan av stolen när han trollar fram dagens text. Ok, mycket bra med en sammanhängande text och tillhörande gloslista och verbböjningar, men seriöst, markusevangeliet? Kom igeeeen!
Jag trodde jag skulle göra som ryssarna i pausen och dra fortast möjliga men efter den grymma grammatikgenomgången av verben vi fick (visst ni att finskan inte använder futurum?) så insåg jag att jag på den här kursen skulle lära mig mer grammatik än vad universitetskursen skulle göra på 10 år. Fick dessutom en privat partitivgenomgång (partitiv är ett kasus som typ nominativ, genitiv, ackusativ osv. Ni vet, de där som finskan är känt för att ha 15 stycken av) som var mycket intressant. Sjukt coolt att man i finskan skiljer på avslutade och oavslutade/pågående handlingar genom objektets kasus. Jag menar att det är intressant att man överhuvudtaget gör den distinktionen, att man har det behovet. Såna här insikter får en att vilja sparka folk som hänvisar till engelskans överlägsenhet vad gäller uttrycksmöjligheter hårt i baken. Den som säger sånt kan bara inte ha läst tillräckligt med grammatik.
Jag ska ge kursen några fler chanser, kan ta att jag får lyssna på folk som värvar asiater till kristendomen om jag bara får några kasus och konjugationer i utbyte ;)
Åkte till finskakursen i Espoo idag. Vilken chock! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så jag skrattar. Var tvungen att springa upp till Thekla direkt efter att jag kommit hem och vädra mina tankar.
Ok, från början: Jag åkte till Espoo (börjar bli van vid entimmesturerna dit nu) och lyckades efter att ha gått fel och nästan blivit verbalt fastnaglad av ett jehovas vittne hitta rätt hus. Tyvärr hade jag inte koden men det kom någon annan och öppnade åt mig. Förmodligen en teknolog. Jag gillar teknologer, sympatiska figurer det där.
Anyhow, var bara två "lärare" och en annan utbytesstudent där när jag kom. Jag trodde knappt mina öron när kursen väl drog igång och det inte var en enda tysk där! Wow! Verkar som min magnet var mer åt elektrohållet och nån kom åt strömbrytaren. Eller vände den åt Asien istället för det var förutom jag och engelskan en japan, två kinerser, en nepales och en nånting-mer (hörde inte om han sa det så jag vet inte), två ryssar (som gick i pausen. gissa varför hehehe) och sen tre finnar som var våra lärare.
Jag började ana oråd när de sa att de ordnade kursen för att kyrkan ville det eller något åt det hållet, men jag tänkte "nåja, det kan ju inte vara så farligt. Kyrkan brukar ju pyssla med sånt". En lite inledande bön kan man ju också stå ut med. Schysst med simultantolk från tjejen som satt bredvid mig och dessutom fick man ju höra riktig finska. Däremot ramlade jag nästan av stolen när han trollar fram dagens text. Ok, mycket bra med en sammanhängande text och tillhörande gloslista och verbböjningar, men seriöst, markusevangeliet? Kom igeeeen!
Jag trodde jag skulle göra som ryssarna i pausen och dra fortast möjliga men efter den grymma grammatikgenomgången av verben vi fick (visst ni att finskan inte använder futurum?) så insåg jag att jag på den här kursen skulle lära mig mer grammatik än vad universitetskursen skulle göra på 10 år. Fick dessutom en privat partitivgenomgång (partitiv är ett kasus som typ nominativ, genitiv, ackusativ osv. Ni vet, de där som finskan är känt för att ha 15 stycken av) som var mycket intressant. Sjukt coolt att man i finskan skiljer på avslutade och oavslutade/pågående handlingar genom objektets kasus. Jag menar att det är intressant att man överhuvudtaget gör den distinktionen, att man har det behovet. Såna här insikter får en att vilja sparka folk som hänvisar till engelskans överlägsenhet vad gäller uttrycksmöjligheter hårt i baken. Den som säger sånt kan bara inte ha läst tillräckligt med grammatik.
Jag ska ge kursen några fler chanser, kan ta att jag får lyssna på folk som värvar asiater till kristendomen om jag bara får några kasus och konjugationer i utbyte ;)
Traktor och Arabia
Wiieee! Vi har fått en traktor, en röd. Lycka =) Ok att nästan hela gruppen består av maskiningenjörer men det var nog mina ögon som strålade mest när jag fick se den. Kände mig som ett barn på julafton som precis fått leksaken jag velat ha i evigheter (dvs ca en vecka). Kommentaren "damerna först" hade nog mer att göra med att jag praktiskt taget var inne i den och petade på alla spaker och reglage innan dörren ens var upplåst än att de ville vara artiga.
På något vis blev jag mer eller mindre chef för user test-gruppen och har tillbringat föregående vecka med att klura ut vilka typer av intervjufrågor och observationer vi ska göra. Ska till Jyväskylä (ungefär dit iaf) på fredag och hälsa på i sponsorns fabrik och sen titta förbi några gårdar och intervjua bönder. Petteri som är en av kontaktpersonerna på företaget sa att om vi stannade till kvällen så skulle han ordna bastu åt oss. Jag ser det framför mig: jag, en tjej till och 9 grabbar. Jag skiter i finsk bastuetikett, dom ska banne mig ha på sig handdukar!
ESN (internationella studentföreningen för utbytesstudenter) har ett litet projekt som kallas Buddy project som går ut på att peta in folk i grupper beroende på intressen och sen får man träffas tillsammans i gruppen hur mycket eller lite man vill under tiden man är här. Är inte bara för utbytare utan även för inhemska finnar, men majoriteten tycks alltid ha varit utbytare själva en gång i tiden så det blir rätt intenationellt ändå.
Var sjuk första gången gruppen träffades så jag fick vänta till i torsdags med att träffa dem. Som vanligt var jag lite misstänksam i början och den isländske killen var riktigt ohövligt enligt mig (det var han inte, det var bara ett missförstånd som vi redde ut rätt fort), men det visade sig vara en riktigt schysst grupp. Vi skulle till en belgisk restaurang på Glogatan, men eftersom halva Helsinki fått för sig att gå ut just den kvällen var det smockat och vi gick till en Tex Mex-restaurang istället. God mat och trevligt sällskap. De andra gick till någon klubb efteråt men jag åkte hem för jag kände mig fortvarande lite vek efter sjukdomen.
Två av tjejerna i gruppen visade sig bo på min gård så vi lär springa på varandra vid busshållplatsen rätt mycket (om jag lyckas känna igen deras ansikten vill säga. Är ju rätt kass på sånt). Eftersom jag tycks ha en inopererad tyskmagnet i mig så behöver jag inte ens säga vilket land de kom ifrån.
Var på sämsta workshoppen till traktorkursen (nytt namn igen) i torsdags. Intron var sjukt oengagerad och vissa saker upprepades fem gånger, vi förväntades snyta ur oss en prototyp och en 10 min-redovisning på 6 timmar (tja, de pratade bort en så det blev 5 kvar) och instruktionerna var "quick n' dirty, planera inte - gör". För det första var jag arg att vi skulle göra en prototyp innan vi gjort användarundersökningen ( = vi hade inte den blekaste om vad vi skulle bygga), sen blev jag som sagt irriterad på intron, men mest arg blev jag på utvärderingen av våra redovisningar när vi för det första inte fått några som helst tips i förväg och den gruppen som fick mest beröm fick det för att "de hade planerat mycket innan de hade börjat bygga". Hallå?? Är jag döv eller nåt? Nej. Inkonsekvens, fnys! Aja, jag sänkte en tacksam tanke till LiU och redovisningsövningarna vi tvingades göra under KVTILLen. Det var verkligen ett riktigt bra upplägg.
Haha, ja just, när jag ändå pratar om den här kursen. Verkar som folk blir mer benägna att prata svenska med en ju mindre man propsar på att göra det. Har en kille i gruppen som jämt vill göra det och sen kröp det fram i fredags att han som hade gav mig hatiska blickar i början och kände igen min brytning faktiskt hade en pappa från Sverige. I knew it! Har man ett så otroligt svenskt namn men ändå pratar finska hela tiden är man med största sannolikhet inte finlandssvensk. Svårt att tro att man känner igen svensk brytning heller om man inte hört något som pratat med det tidigare (tyskarna känner t.ex. inte igen det).
Christin och jag åkte till Arabia och Vandaån i lördags för att kika runt lite. Eller egentligen åkte vi dit för att jag ville se gamla stan men vi glömde totalt bort det. Kanske var mina försök till att sjunga sånger på tyska från mina gamla läroböcker som distraherade ;)
Lite bilder från ån:
Undrar hur i hela friden de här skorna hamnade där...
Höhö "all typ av fiske förbjuden" står det på skylten. Jo, jag ser det. Gigantiska håvar verkar dock inte räknas som "fiske".
Börjar bli höst.
Anledningen till att jag ville hit var egentligen för att titta på de här plufsiga pilträden. Finns lite överallt här i Finland.
Vet inte om det här var en så stabil bro. Hela den vibrerade när nån sprang förbi oss där vi gick. Väldigt fin utsikt från den men det blev tyvärr inga vidare intressanta kort av den.
Ungefär här irrade våra hjärnor bort oss och vi glömde totalt bort att leta efter Gamla stan (eller så var det här hela, någon sa att det inte var mycket kvar av den) och vi gick till Arabiakeskus istället. Precis innan man kommer dit finns det ett hus som ser ut som en herrgård i sommarstugeformat. Vi var lite brydda och undrade om det var någon allmän park eller en privat tomt. Med tanke på barnen och leksakerna runt huset samt mannen som gav oss underliga blickar så var iaf huset privat. Vi gick kvick därifrån.
Det här är helt klart mitt favorithus här i stan. Får mig att tänka på polkagrisar, vilket är mycket underligt insåg jag just eftersom de är rödvitrandiga och inte brunprickiga... Eh, aja, iaf. Kul hus ;)
Grannhuset är minst lika underligt...
Arabiakeskus (Arabia centrum) var tyvärr stängt så vi gled runt lite och kikade på hus och staket istället. Vi lyckades t.o.m. missa bussen och Christin ville nästan döda mig för hon var helt galet toanödig och ville verkligen hem ;)
För er som känner igen namnet kan ni ta en titt under era porslinstallrikar eller -muggar ;)
Vem vill inte ha såna här, pimpade staketstolpar? Ett nytt djur på varje och lite terakottakatter som låg på några.
Avslutar med en stämningsbild. Vet inte varför jag gillar den, kanske har med husen att göra.
Nu ska jag på finskakurs i Espoo. Nähdään!
På något vis blev jag mer eller mindre chef för user test-gruppen och har tillbringat föregående vecka med att klura ut vilka typer av intervjufrågor och observationer vi ska göra. Ska till Jyväskylä (ungefär dit iaf) på fredag och hälsa på i sponsorns fabrik och sen titta förbi några gårdar och intervjua bönder. Petteri som är en av kontaktpersonerna på företaget sa att om vi stannade till kvällen så skulle han ordna bastu åt oss. Jag ser det framför mig: jag, en tjej till och 9 grabbar. Jag skiter i finsk bastuetikett, dom ska banne mig ha på sig handdukar!
ESN (internationella studentföreningen för utbytesstudenter) har ett litet projekt som kallas Buddy project som går ut på att peta in folk i grupper beroende på intressen och sen får man träffas tillsammans i gruppen hur mycket eller lite man vill under tiden man är här. Är inte bara för utbytare utan även för inhemska finnar, men majoriteten tycks alltid ha varit utbytare själva en gång i tiden så det blir rätt intenationellt ändå.
Var sjuk första gången gruppen träffades så jag fick vänta till i torsdags med att träffa dem. Som vanligt var jag lite misstänksam i början och den isländske killen var riktigt ohövligt enligt mig (det var han inte, det var bara ett missförstånd som vi redde ut rätt fort), men det visade sig vara en riktigt schysst grupp. Vi skulle till en belgisk restaurang på Glogatan, men eftersom halva Helsinki fått för sig att gå ut just den kvällen var det smockat och vi gick till en Tex Mex-restaurang istället. God mat och trevligt sällskap. De andra gick till någon klubb efteråt men jag åkte hem för jag kände mig fortvarande lite vek efter sjukdomen.
Två av tjejerna i gruppen visade sig bo på min gård så vi lär springa på varandra vid busshållplatsen rätt mycket (om jag lyckas känna igen deras ansikten vill säga. Är ju rätt kass på sånt). Eftersom jag tycks ha en inopererad tyskmagnet i mig så behöver jag inte ens säga vilket land de kom ifrån.
Var på sämsta workshoppen till traktorkursen (nytt namn igen) i torsdags. Intron var sjukt oengagerad och vissa saker upprepades fem gånger, vi förväntades snyta ur oss en prototyp och en 10 min-redovisning på 6 timmar (tja, de pratade bort en så det blev 5 kvar) och instruktionerna var "quick n' dirty, planera inte - gör". För det första var jag arg att vi skulle göra en prototyp innan vi gjort användarundersökningen ( = vi hade inte den blekaste om vad vi skulle bygga), sen blev jag som sagt irriterad på intron, men mest arg blev jag på utvärderingen av våra redovisningar när vi för det första inte fått några som helst tips i förväg och den gruppen som fick mest beröm fick det för att "de hade planerat mycket innan de hade börjat bygga". Hallå?? Är jag döv eller nåt? Nej. Inkonsekvens, fnys! Aja, jag sänkte en tacksam tanke till LiU och redovisningsövningarna vi tvingades göra under KVTILLen. Det var verkligen ett riktigt bra upplägg.
Haha, ja just, när jag ändå pratar om den här kursen. Verkar som folk blir mer benägna att prata svenska med en ju mindre man propsar på att göra det. Har en kille i gruppen som jämt vill göra det och sen kröp det fram i fredags att han som hade gav mig hatiska blickar i början och kände igen min brytning faktiskt hade en pappa från Sverige. I knew it! Har man ett så otroligt svenskt namn men ändå pratar finska hela tiden är man med största sannolikhet inte finlandssvensk. Svårt att tro att man känner igen svensk brytning heller om man inte hört något som pratat med det tidigare (tyskarna känner t.ex. inte igen det).
Christin och jag åkte till Arabia och Vandaån i lördags för att kika runt lite. Eller egentligen åkte vi dit för att jag ville se gamla stan men vi glömde totalt bort det. Kanske var mina försök till att sjunga sånger på tyska från mina gamla läroböcker som distraherade ;)
Lite bilder från ån:
Ungefär här irrade våra hjärnor bort oss och vi glömde totalt bort att leta efter Gamla stan (eller så var det här hela, någon sa att det inte var mycket kvar av den) och vi gick till Arabiakeskus istället. Precis innan man kommer dit finns det ett hus som ser ut som en herrgård i sommarstugeformat. Vi var lite brydda och undrade om det var någon allmän park eller en privat tomt. Med tanke på barnen och leksakerna runt huset samt mannen som gav oss underliga blickar så var iaf huset privat. Vi gick kvick därifrån.
Det här är helt klart mitt favorithus här i stan. Får mig att tänka på polkagrisar, vilket är mycket underligt insåg jag just eftersom de är rödvitrandiga och inte brunprickiga... Eh, aja, iaf. Kul hus ;)
Grannhuset är minst lika underligt...
För er som känner igen namnet kan ni ta en titt under era porslinstallrikar eller -muggar ;)
Avslutar med en stämningsbild. Vet inte varför jag gillar den, kanske har med husen att göra.
Nu ska jag på finskakurs i Espoo. Nähdään!
Ny frisyr och mr Knightley
Jepp, då var det gjort. Var så galet trött på att håret växt ur frisyren att jag gick till frissan igår, fick en tid på stört, och klippte av det. Fick byta frissa för min ville tydligen inte prata engelska. Får erkänna att jag var mycket skeptisk till en början och fick be att hon skulle klippa kortare två gånger innan det tog sig. Kan dock inte klandra henne, kom som vanligt dit och mumladet ett "njaej, jag vet inte riktigt vad jag vill. Lite kortare (nähä?!) och kanske lite busigt, fast ändå klassiskt och inte för rakt men jag vill inte ha för spretigt och inte med saxen utan kniven fast då blir det ju spretigt..." Ah, ni fattar. Blev väldans nöjd till slut iaf så det borde inte vara nån risk att gå dit igen.
Här har vi då frisyren i egen hög person, återgiven i harmoni med mitt duschdraperi. Eftersom mamma är min stora idol blir frisyren omedvetet mer och mer lik hennes för varje gång jag klipper mig ;)
Jag måste ha varit ett osunt friskt barn när jag var liten och nu känner min kropp att den måste ta igen alla de förlorade veckorna av feber och ont överallt. Tillåt mig ge stöd för (halva) min teori:
1. Jag har haft feber i nästan en vecka nu (två dagars uppehåll iofs)
2. Min mage är heeelt fel (det skulle krävas en smärre roman för att beskriva alla knasigheter den hittar på)
3. Jag hade skitont i ena sidan av halsen i förrgår, sen flyttade det över lite till "bakre" delen av halsen (den närmast nacken) och nu bor ontet istället på den högra sidan.
4. Jag har, och det här är helt stört, trampat sönder trampdynan (eller iaf innehållet i den) till min lilltå. Det sa "kras krunch" en dag när jag råkade trampa lite snett och nu kan jag inte gå på den. Men men, brosk är ändå bara för fegisar som inte kan välja mellan muskler eller riktigt skelett. Jag klarar mig minsann utan och det är ett sant nöje att sätta ner foten "fel" (vilket i normala fall hör till kategorin "rätt") varje gång jag går någonstans.
Var iaf modig idag (jag hatar att ringa viktiga samtal och allra mest om jag måste göra det från mobilen) och ringde till motsvarande Studenthälsan (fast med ett helt hus och egna läkare till förfogande) för att reda ut magen och febern. Fick efter att ha lyssnat till en "väntetrudelutt" á la "tu tu tiii, numret har ingen abbonent" (först trodde jag att jag hade ringt fel) tag i en sköterska som inte pratade engelska så hon sa att någon annan skulle ringa upp. Givetvis så ringde ju den där andra upp när jag satt på bussen och hon hörde/förstod inte när jag bad henne ringa upp igen efter en halvtimme, för var det något jag VERKLIGEN inte ville så var det att halva Helsingfors skulle få höra allt om mina sjukdomar. Nu vet halva Helsingfors allt om mina sjukdomar. Magar kan i princip bara vara sjuka åt två håll och att sitta och skrika ut vilket av dem det var över hela bussen var inte något livsmål direkt. Nåja, så länge ingen tar upp det mig så är det lugnt, då kan jag leva i min inbillade värld där ingen förstod ett ljud av vad jag sa trots att jag både pratade högt och på engelska samt att de flesta här dessutom är riktigt bra på det språket.
Fick en tid i november för magen och om febern inte går över så får jag gå dit på en drop in-tid.
Igår ("Gert Fylking-utrop") hittade jag finska motsvarigheten till försäkringskassan. Det var då ett jäkla meck, en himla tur och ett snällt försäkringsbolag som gjorde det möjligt. Jag ska tipsa den svenska om att förbättra sin hemsida genom att lägga upp länkar till olika länders motsvarigheter för det är komplett omöjligt att hitta dem annars. Om någon skulle behöva så heter den här "Kela" (eller FPA som är det svenska namnet på den). Träffade en så otroligt snäll kvinna där som var jättehjälpsam och inte skrattade rakt ut när jag ställde helt galna frågor (jag var ju totalt bortkollrad och visste knappt hur systemet funkar i Sverige, än mindre i Finland).
Måste säga att jag skämdes lite över snåla Sverige när jag var där för jag kan inte söka bostadsbidrag för lägenheten jag har här från svenska försäkringskassan, men är man finsk student och åker utomlands så får man det automatiskt eftersom det är inräknat i studiemedlet. En annan grej som är lite pinsam är att om jag åker hem till Sverige över julen och blir sjuk där så är det Finland som betalar för min vård eftersom jag numera hör till det finska systemet.
Ett kort jag tog på vägen hem från Kela. Så här flådiga balkonger kan man få mitt i stan. Dessutom bor man ovanpå Kamppi, en av galleriorna och dessutom stadsdelen, så det är ju inte så att man behöver leta upp en sunkig allmäntoalett om man känner att behovet uppstår när man är ute och shoppar (fast jag brukar iofs smita in på Sokos eller Stockmann. Kan varmt rekommenderas tack vare hög fräschhetsfaktor men mest av allt för att det är gratis =) ).
Höhö dagens skämt, fick ett mejl från någon som ordnar någon svensk temadag för finska studenter och bjuder in svenskar som pluggar i Finland för att vara diskussionsledare. Givetvis tackade jag ja för det lät rätt skoj att träffa lite "riktiga finnar". Hoppas bara inte jag behöver prata om politk för jag är mycket dåligt uppdaterad (och synnerligen ointresserad). Ok, jag vet vad Sveriges stadsminister heter, men sen de sparkade halva regeringen på 2 veckor efter valet så slutade jag bry mig. Hade t.ex. helt missat att folkpartiet hade fått en ny ledare.
Nämnde heller inte i svarsmejlet att jag i princip inte tittat på TV sen högstadiet, slutade lyssna på radio när jag upptäckte mp3:ornas underbara värld och aldrig läser tidningar (eftersom jag tycker det är dödligt tråkigt) för att inte få ett svar tillbaka som löd "nej, du verkar inte ha någon koll, du får inte komma". Frågade istället om vad att kunna "ge aktuell information om Sverige" innebar mer i detalj och fick till svar att studenterna förra året var väldigt intresserade av att "veta mera om t.ex. de studiemöjligheter våra finska studenter har i Sverige". Ööööh, hur i hela friden ska jag kunna veta det? Sök och åk dit och plugga eller nåt? Det är ju inte som att vi har intagningsprov för universitetet som de har här och några studentexamensprov har vi ju inte haft sen 1968.
Blir nog bra det där.
Igår var en så himla bra kväll. Jag träffade Christin i mataffären efter frissan och gnydde nåt om att jag var sjukligt sugen på choklad (utvecklade ett beroende efter fazerfabriksbesöket) och hon på pizza. Vi insåg att vi båda var sugna på båda grejerna och bestämde att vi skulle köpa pizza till alla, jag skulle bara kladdkaka och sen skulle vi titta på film hemma hos mig (min skärm är störst eftersom de har sina laptopar och jag min stationära). Blev till slut Jane Austens "Emma" med Gwyneth Paltrow. Vi fick dock byta dator två gånger och t.o.m. testa en tv däremellan eftersom det inte hördes något från min och Theklas datorer och så fattades det en sladd till tv:n. Veras dator hade grymt ljud med tyvärr buggade den lite. Nåja, vi var helt sålda på filmen iaf. Jag som är uppfostrad filmmässigt av ett Jane Austen-fan hade redan sett filmen två gånger men kom inte ihåg att den var så bra. Vi blev kära i Mr Knightley allihop och var tvugna att titta på frieriscenen två gånger. Jag tror jag har försummat den del av mig som är barnsligt förtjust i högklassiga tjejsnyftarfilmer (eller det är mest en massa saligt flinande) som denna.
Det finns folk som har som jobb att göra de där små osynliga sakerna som igen egetligen lägger märke till. Idag t.ex. såg jag en man som klippte träden på järnvägstorget. Tog en bild.
Är så kul när man är här och en massa släktingar hör av sig hela tiden. Fick ett kort från släktingar i Åbo och ett mejl från min sysslings dotter (vi kan kalla henne "minikusinen") igår efter att jag äntligen fått fingrarna ur och skickat till henne. Jag skojar inte när jag säger att mejlet var längre än mina blogginlägg, men det var ett sant nöje att läsa. Hon är dessutom grym på engelska trots att hon är hyffsat ung så det är inga problem att skriva om annat än "Hej, här är vädret bra. Jag mår bra, hur mår du? Det är oktober. Jag pratar inte finska..."
Känns väldigt bra att ha kusinen så nära också. Hon var här idag och hämtade madrassen jag lånade när mamma var på besök. Jag menar, jag tänkte jag skulle ta den med bussen, men hon bara "nej nej, jag kommer förbi efter jobbet". Fick dessutom en chokladkaka från Fazer av henne vilket gjorde att min chokladberoende hjärna fullkomligt gjorde saltomortaler av ren lycka =)
När vi kom till finskakursen imorse satt Helsingfors filharmoniker och övade i en gigantisk sal i universitetsbyggnaden vi var i. Spejsat med lite musik sådär på morgonen, fast de stängde dörren för oss när vi stod där utanför och tindrade med ögonen.
De hade ställt upp fodralen till kontrabasarna och jag slogs av hur gigantiskt stora de var. Jag menar, jag skulle kunna bo i ett av dem. Det faktum att de väger bara några kilo mindre än mig gjorde mig lite brydd dock. Jag som är så liten.
Ibland undrar man lite över mänskligheten och de underligheter den kan hitta på. Syns väldigt ofta i mejl som kommer till studentlistorna. Fick senaste idag ett om ett seminarie som berörde det otroligt spännande ämnet "Human Rights in the Mediterranean Region - old and new challenges?". Jaaa! För jag tror att ALLA studenter på det här universitetet bara dör av längtan att få höra någon berätta om det. Inte.
Ibland vill jag bara gå ur listorna för det är inte så att man får ett eller två mejl om dagen. Här snackar vi NolleP-dosen x 3. (NolleP-dosen brukar snitta på typ 14 om dagen.) Hälften av mejlen är dessutom på finska och hamnar efter en snabb skumläsning, där jag kan konstatera att jag förstod ungefär tre ord, i mappen "oläsbar". Jag har på fullaste allvar en sån mapp, mest för att jag hoppas på att jag någon gång ska bli så bra att jag kan förstå dem. Skulle dock ta en livstid att översätta alla däri (tro mig, jag försökte översätta eniro.fi i förrgår och lyckades få ut 15 ord på 6 timmar) eftersom inget mejl med värdigheten i behåll kan vara mindre än 50 rader. Jag menar, de skickar romaner! Vart tog "när? var? hur?-mejlen från KogVet LiU vägen?
Det som ändå får mig att stanna kvar är när man får mejl som t.ex. berättar om fredagens "Bad Music Festival" med beskrivningen "Bring Your Own Shit - you're welcome to bring the funniest of your music collection on mp3/cd/c-cassette/vinyl and we'll play it for everyone's enjoyment, or suffering". Jag menar, de spelar David Hasselhoff, kan det blir bättre(värre)? Vera och jag ska gå =)
Jag måste ha varit ett osunt friskt barn när jag var liten och nu känner min kropp att den måste ta igen alla de förlorade veckorna av feber och ont överallt. Tillåt mig ge stöd för (halva) min teori:
1. Jag har haft feber i nästan en vecka nu (två dagars uppehåll iofs)
2. Min mage är heeelt fel (det skulle krävas en smärre roman för att beskriva alla knasigheter den hittar på)
3. Jag hade skitont i ena sidan av halsen i förrgår, sen flyttade det över lite till "bakre" delen av halsen (den närmast nacken) och nu bor ontet istället på den högra sidan.
4. Jag har, och det här är helt stört, trampat sönder trampdynan (eller iaf innehållet i den) till min lilltå. Det sa "kras krunch" en dag när jag råkade trampa lite snett och nu kan jag inte gå på den. Men men, brosk är ändå bara för fegisar som inte kan välja mellan muskler eller riktigt skelett. Jag klarar mig minsann utan och det är ett sant nöje att sätta ner foten "fel" (vilket i normala fall hör till kategorin "rätt") varje gång jag går någonstans.
Var iaf modig idag (jag hatar att ringa viktiga samtal och allra mest om jag måste göra det från mobilen) och ringde till motsvarande Studenthälsan (fast med ett helt hus och egna läkare till förfogande) för att reda ut magen och febern. Fick efter att ha lyssnat till en "väntetrudelutt" á la "tu tu tiii, numret har ingen abbonent" (först trodde jag att jag hade ringt fel) tag i en sköterska som inte pratade engelska så hon sa att någon annan skulle ringa upp. Givetvis så ringde ju den där andra upp när jag satt på bussen och hon hörde/förstod inte när jag bad henne ringa upp igen efter en halvtimme, för var det något jag VERKLIGEN inte ville så var det att halva Helsingfors skulle få höra allt om mina sjukdomar. Nu vet halva Helsingfors allt om mina sjukdomar. Magar kan i princip bara vara sjuka åt två håll och att sitta och skrika ut vilket av dem det var över hela bussen var inte något livsmål direkt. Nåja, så länge ingen tar upp det mig så är det lugnt, då kan jag leva i min inbillade värld där ingen förstod ett ljud av vad jag sa trots att jag både pratade högt och på engelska samt att de flesta här dessutom är riktigt bra på det språket.
Fick en tid i november för magen och om febern inte går över så får jag gå dit på en drop in-tid.
Igår ("Gert Fylking-utrop") hittade jag finska motsvarigheten till försäkringskassan. Det var då ett jäkla meck, en himla tur och ett snällt försäkringsbolag som gjorde det möjligt. Jag ska tipsa den svenska om att förbättra sin hemsida genom att lägga upp länkar till olika länders motsvarigheter för det är komplett omöjligt att hitta dem annars. Om någon skulle behöva så heter den här "Kela" (eller FPA som är det svenska namnet på den). Träffade en så otroligt snäll kvinna där som var jättehjälpsam och inte skrattade rakt ut när jag ställde helt galna frågor (jag var ju totalt bortkollrad och visste knappt hur systemet funkar i Sverige, än mindre i Finland).
Måste säga att jag skämdes lite över snåla Sverige när jag var där för jag kan inte söka bostadsbidrag för lägenheten jag har här från svenska försäkringskassan, men är man finsk student och åker utomlands så får man det automatiskt eftersom det är inräknat i studiemedlet. En annan grej som är lite pinsam är att om jag åker hem till Sverige över julen och blir sjuk där så är det Finland som betalar för min vård eftersom jag numera hör till det finska systemet.
Höhö dagens skämt, fick ett mejl från någon som ordnar någon svensk temadag för finska studenter och bjuder in svenskar som pluggar i Finland för att vara diskussionsledare. Givetvis tackade jag ja för det lät rätt skoj att träffa lite "riktiga finnar". Hoppas bara inte jag behöver prata om politk för jag är mycket dåligt uppdaterad (och synnerligen ointresserad). Ok, jag vet vad Sveriges stadsminister heter, men sen de sparkade halva regeringen på 2 veckor efter valet så slutade jag bry mig. Hade t.ex. helt missat att folkpartiet hade fått en ny ledare.
Nämnde heller inte i svarsmejlet att jag i princip inte tittat på TV sen högstadiet, slutade lyssna på radio när jag upptäckte mp3:ornas underbara värld och aldrig läser tidningar (eftersom jag tycker det är dödligt tråkigt) för att inte få ett svar tillbaka som löd "nej, du verkar inte ha någon koll, du får inte komma". Frågade istället om vad att kunna "ge aktuell information om Sverige" innebar mer i detalj och fick till svar att studenterna förra året var väldigt intresserade av att "veta mera om t.ex. de studiemöjligheter våra finska studenter har i Sverige". Ööööh, hur i hela friden ska jag kunna veta det? Sök och åk dit och plugga eller nåt? Det är ju inte som att vi har intagningsprov för universitetet som de har här och några studentexamensprov har vi ju inte haft sen 1968.
Blir nog bra det där.
Igår var en så himla bra kväll. Jag träffade Christin i mataffären efter frissan och gnydde nåt om att jag var sjukligt sugen på choklad (utvecklade ett beroende efter fazerfabriksbesöket) och hon på pizza. Vi insåg att vi båda var sugna på båda grejerna och bestämde att vi skulle köpa pizza till alla, jag skulle bara kladdkaka och sen skulle vi titta på film hemma hos mig (min skärm är störst eftersom de har sina laptopar och jag min stationära). Blev till slut Jane Austens "Emma" med Gwyneth Paltrow. Vi fick dock byta dator två gånger och t.o.m. testa en tv däremellan eftersom det inte hördes något från min och Theklas datorer och så fattades det en sladd till tv:n. Veras dator hade grymt ljud med tyvärr buggade den lite. Nåja, vi var helt sålda på filmen iaf. Jag som är uppfostrad filmmässigt av ett Jane Austen-fan hade redan sett filmen två gånger men kom inte ihåg att den var så bra. Vi blev kära i Mr Knightley allihop och var tvugna att titta på frieriscenen två gånger. Jag tror jag har försummat den del av mig som är barnsligt förtjust i högklassiga tjejsnyftarfilmer (eller det är mest en massa saligt flinande) som denna.
Det finns folk som har som jobb att göra de där små osynliga sakerna som igen egetligen lägger märke till. Idag t.ex. såg jag en man som klippte träden på järnvägstorget. Tog en bild.
Och tog en till på teatern som ligger där också. Det huset är lite underligt för i vissa ljus ser det ut precis som en kuliss från spöktåget på Gröna Lund. Ser verkligen inte verkligt ut, mer som papier maché.
Är så kul när man är här och en massa släktingar hör av sig hela tiden. Fick ett kort från släktingar i Åbo och ett mejl från min sysslings dotter (vi kan kalla henne "minikusinen") igår efter att jag äntligen fått fingrarna ur och skickat till henne. Jag skojar inte när jag säger att mejlet var längre än mina blogginlägg, men det var ett sant nöje att läsa. Hon är dessutom grym på engelska trots att hon är hyffsat ung så det är inga problem att skriva om annat än "Hej, här är vädret bra. Jag mår bra, hur mår du? Det är oktober. Jag pratar inte finska..."
Känns väldigt bra att ha kusinen så nära också. Hon var här idag och hämtade madrassen jag lånade när mamma var på besök. Jag menar, jag tänkte jag skulle ta den med bussen, men hon bara "nej nej, jag kommer förbi efter jobbet". Fick dessutom en chokladkaka från Fazer av henne vilket gjorde att min chokladberoende hjärna fullkomligt gjorde saltomortaler av ren lycka =)
När vi kom till finskakursen imorse satt Helsingfors filharmoniker och övade i en gigantisk sal i universitetsbyggnaden vi var i. Spejsat med lite musik sådär på morgonen, fast de stängde dörren för oss när vi stod där utanför och tindrade med ögonen.
De hade ställt upp fodralen till kontrabasarna och jag slogs av hur gigantiskt stora de var. Jag menar, jag skulle kunna bo i ett av dem. Det faktum att de väger bara några kilo mindre än mig gjorde mig lite brydd dock. Jag som är så liten.
Ibland undrar man lite över mänskligheten och de underligheter den kan hitta på. Syns väldigt ofta i mejl som kommer till studentlistorna. Fick senaste idag ett om ett seminarie som berörde det otroligt spännande ämnet "Human Rights in the Mediterranean Region - old and new challenges?". Jaaa! För jag tror att ALLA studenter på det här universitetet bara dör av längtan att få höra någon berätta om det. Inte.
Ibland vill jag bara gå ur listorna för det är inte så att man får ett eller två mejl om dagen. Här snackar vi NolleP-dosen x 3. (NolleP-dosen brukar snitta på typ 14 om dagen.) Hälften av mejlen är dessutom på finska och hamnar efter en snabb skumläsning, där jag kan konstatera att jag förstod ungefär tre ord, i mappen "oläsbar". Jag har på fullaste allvar en sån mapp, mest för att jag hoppas på att jag någon gång ska bli så bra att jag kan förstå dem. Skulle dock ta en livstid att översätta alla däri (tro mig, jag försökte översätta eniro.fi i förrgår och lyckades få ut 15 ord på 6 timmar) eftersom inget mejl med värdigheten i behåll kan vara mindre än 50 rader. Jag menar, de skickar romaner! Vart tog "när? var? hur?-mejlen från KogVet LiU vägen?
Det som ändå får mig att stanna kvar är när man får mejl som t.ex. berättar om fredagens "Bad Music Festival" med beskrivningen "Bring Your Own Shit - you're welcome to bring the funniest of your music collection on mp3/cd/c-cassette/vinyl and we'll play it for everyone's enjoyment, or suffering". Jag menar, de spelar David Hasselhoff, kan det blir bättre(värre)? Vera och jag ska gå =)
