johannalainen

Var just ute och sprejade lite såpavatten på krusbärsbuskarna. Så länge jag kan minnas så har 99% av bären varje år gått åt skogen på grund av mjöldagg. Jag hoppas att de ska klara sig bättre i år, även om det var en del bär som redan var täckta av en vit, luddig hinna. Den enda busken som har klarat sig varje år är den med röda bär, men nu hade den på något mystiskt sätt försvunnit helt. Det var ett stort hål i raden där den brukade stå. Har ingen aning om var man kan få tag i en ny men det kan säkert vara värt lite efterforskningar. Åtminstone om den är den enda sort som står emot angreppen.

Idag var jag ute och gick med Håkan och hans mamma igen. Eller jag orkade inte hålla koll på dem så mycket så jag knöt fast mamman i pappas båttrailer och sen litade jag på att Håkan skulle hålla sig i närheten. Han skrek och gapade som en galning men varje gång jag gick och kollade så var det inget fel. Han fick väl för lite uppmärksamhet från mamman kan jag tänka mig. Det är inte lätt att ha en mamma som prioriterar gräsmattan framför en själv.

Som utlovat kommer här lite bilder från gårdagens träff med Håkan.

Håkan var tidvis lite svår att få att fastna på kort. Det är inte för intet som man har flera gigabyte på sitt kameraminne.

 

Till slut fick jag ändå till ett hyfsat kort på Håkan-bråkan. Hur jag lyckades ta kort på mitt eget ben i samma veva övergår dock mitt förstånd. Jag måste ha världens längsta arm. Observera förresten gärna de fantastiskt lämpliga skorna jag hade på mig. Jag fattar inte att jag inte hade ett kilo fårbajs fastsmetat mellan tårna efter att ha klampat runt i ladan med de där.

Varför det absolut godaste gräset växte under bilen vet jag inte, men det blev ett smärre krig när jag försökte få bort henne därifrån. Fick till slut som jag ville och Håkans mamma (som jag förresten adopterade som min tacka och döpte till Aino) var nog inte helt missnöjd eftersom jag sen eskorterade henne till ett ställe där kirskålen regerade. I alla fall fram tills det att hon hade varit på besök. Håkan, som inte riktigt har fått kläm på det här med växtätande än, tog varje chans han fick att snutta i sig lite mjölk. Mamman verkade inte så engagerad. Som sagt så var gräsmattan lite viktigare just då.

Ute och går med fåret. Inget konstigt alls.

Mamma passade under tiden på att njuta lite av det vackra vädret. Solstol i trädgården en hel eftermiddag och med ett glas flädersaft inom räckhåll är det perfekta sättet att tillbringa sin födelsedag på skulle jag säga.