johannalainen

Mikael har gjort iordning cykeln jag hade här förra året åt mig så att vi ska kunna cykla tillsammans lite här och där och upptäcka staden. Denna gång utan att jag nästan måste gå i nedförsbackar ifall att bromsarna inte skulle ta eller undra hur många varv jag måste trampa med pedalerna innan någon växel går i igen. Ok att man vande sig vid att pedalerna bara snurrar om man trampar bakåt, men syftet med en cykel förstörs liksom lite när samma sak händer när man trampar framåt också.


Här har vi det lilla underverket. Jag är personligen väldigt förtjust i den metallicblå färgen som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätta på kort. Växlarna är dock lite knepiga. Är 21 stycken och för mig som är uppväxt med max tre (oftast två eftersom vajern brukar vara felspänd) är det lite svårt att lära sig hantera två olika spakar. Har har därför rationaliserat bort den ena och växlar nu bara med den ena. Vóilà! Man har en treväxlad cykel!

Vi tog oss en tur in till stan förra torsdagen för att testa cykeln. Cyklade förbi mitt favorithus här i Espoo, Fortums kontorsbyggnad.


Trots att den är av betong som är kanske världens fulaste byggnadsmaterial så uppväger de där skimrande fönstren allt. Jag såg det första gången jag åkte till Espoo, dagen då min traktorkurs började i Otaniemi och det såg så maffigt ut där det stod vid stranden.


Vi såg även ett inte fullt så maffigt, men ändå skojigt funkishus på vägen hem. Här bor tydligen någon konstnär eller arkitekt. Roligt hus men funkis är nog inte riktigt min stil.


Givetvis såg vi en svan också. Just den här simmade runt och åt eller hängde och svängde med långa, gröna alger i näbben. Trevligt bordsskick.


Sommaren kändes, trots det lite tråkiga vädret, bara ett stenkast bort när jag såg den här ansamlingen av smultronplantor och dessutom i full blom. Fattas bara lite bin för att det ska bli sommar på riktigt med smaken av smultron på ett strå.