Vuxna män gör saker tillsammans
Vi var hos Mikaels kompis Marko förra veckan. Deras hus ska rustas upp och däribland balkongen, vars tak efter 20 år hade antagit den mindre smickrande färgen "bajsbrunt". Markos mamma hade nu hittat något nytt bra plasttak som skulle vara väldigt "snabbt och enkelt" att sätta upp. Källa? Internet, såklart!
Taket bestod av långa "brädor" som man sågade till i rätt längd och sen pressade ihop med varandra. Allt fästes sedan med små metallplattor i träkonstruktionen för att taket inte skulle blåsa bort.
När vi kom dit hade Marko redan rivit bort all den gamla PVC-plasten och den låg nu utspridd över hela balkonggolvet och halva trädgården. 20 år gammal plast blir lätt lite spröd och följden blev att armslånga, handstora och tumnagelssmå bitar av sylvass plast nu låg och drällde överallt. Egentligen hade jag följt med mest för sällskaps skull, men när jag såg eländet tyckte jag att jag lika gärna kunde börja städa upp medan grabbarna började såga till lagom långa bitar nytt tak.
Plasttak på balkongen får här 2 härkpoäng, ett för färgskiftningen och ett för det livsfarliga skräpet.
Det fantastiskt "snabba och enkla" nya taket visade sig dock vara förtjänt av härkpoäng det med. Det var nästan omöjligt att såga i så vi fick ta en avstickare till Markos syster för att hänta cirkelsågen. Den behövde dock en ny klinga så nästa stopp fick bli K-rauta. Jag var som vanligt överlycklig eftersom jag hittade massa spännande saker där. Denna gång fokuserade jag på borr.
Det är fantastiskt med multifunktionella verktyg. Det här borret till exempel skulle man ju mycket väl kunna använda som flugsmälla för riktigt stora och feta bromsar.
Visade sig efter mycket hummande och petande att klingorna kostade bortåt 80 euro (800 kr) så någon sådan blev det inte. En ny avstickare till systern fick det bli där en sticksåg nu hämtades.
Väl tillbaks till huset och balkongen fortsatte jag mitt idoga städande medan männen fortsatte sågandet. Visade sig att materialet inte riktigt gillade det här med sticksåg så det fick bli en kombilösning. Först sticksåga kanterna, sen såga själva "plankan" för hand. Vi blev klara ungefär samtidigt men konstaterade att gräsmattan fortfarande var helt livsfarlig att beträda utan skor och, i synnerhet, om man som Markos systerson är ungefär 3 år gammal och inte är så noga med sådant. Marko konstaterade att han skulle ta och dammsuga gräsmattan efteråt.
Plasttak får ytterligare 2 härkpoäng, dels för att dammsugning av gräsmattan krävs och dels för att det inte gick att såga ordentligt i brädorna.
Så kom vi då till själva delen "vuxna män gör saker tillsammans" med tillägget "medan den som läst en kurs i risk- och olycksanalys står bredvid och hetsar om selar och andra, ur överlevnadssynpunkt, viktiga grejer". Lite information från Vägverket:
En krock i 30 km/h motsvarar ett fall från första våningen. Då har man 90 % chans att
klara sig utan svårare skador.
En krock i 50 km/h motsvarar ett fall från tredje våningen. Då har man bara 20 % chans
att klara sig utan svårare skador.
"En krock i 30 km/h motsvarar ett fall från första våningen. Då har man 90 % chans att klara sig utan svårare skador.
En krock i 50 km/h motsvarar ett fall från tredje våningen. Då har man bara 20 % chans att klara sig utan svårare skador."
En balkong befinner sig vanligtvis inte på första våningen. Nu var inte den här, strikt räknat, på tredje våningen heller, men när man tittade ner kändes det nästan så eftersom huset är byggt i en back. Dessutom fanns det rester av det gamla taket att ramla ner på. Inte så skoj. Eller skulle du bungyjumpa med ett för långt gummiband över en skock igelkottar? Nä, jag trodde väl det.
Jag vet inte om killarna fick godkänt för säkerhetsåtgärderna, men ingen ramlade tack och lov ner. Så här såg det i alla fall ut:
"Ok, håller du nu?" "Ja, jag håller nu." Det är bra att man bekräftar så att båda har koll på situationen i alla fall. Vid det här laget hade jag slutat muttra och funderade mest på om jag skulle hinna fram med mitt moppskaft ifall att någon ramlade ner och behövde något att gripa tag i. Jag kom fram till att svaret var nej.
Plasttak får ytterligare 1 härkpoäng för att man i det här fallet var tvungen att luta sig ut och fästa några krokar på kantbalken för att taket sen skulle sitta kvar. Lider man som Marko dessutom av höjdskräck vill man kanske lägga till ytterligare ett poäng, men jag tycker att sånt hör till själva takbyggandet.
Sen skulle själva brädorna upp också. Upp på balkongen var inga problem, men upp på takstommen var värre. Först satte vi första brädan åt fel håll (det fanns en smal och en bred kant för fästande av nästa bräda). Efter en del dividerande tog vi dock bort den och vände den rätt. Visade sig att krokarna som skulle hålla fast den inte satt ordentligt så det var ganska lätt att byta.
1 härkpoäng till för dålig fästanordning.
Nästa steg var att sätta fast brädorna i varandra. Det gick bara att göra nere på balkongen eftersom man var tvungen att pressa ordentligt för att de skulle fästa.
1 härkpoäng till för osmidighet.
Strategin blev att sätta ihop brädorna fyra och fyra, sen hiva upp dem på hustaket och sen låta Marko sätta ihop dem där uppe. Därefter tippades hela plasttaket ner över balkongtaket (med en liten paus för total getingutrotning med sprejburk, eftersom båda killarna sprang iväg skrikandes så fort det kom en mördarstekel flygandes). Eftersom plasttaket gick in en bit under hustaket var vi tvungna att dra tillbaks plasttaket in under hustaket efter tippandet, för att få det hela tätt. Det gick dock inte eftersom takstommen var relativt nymålad och plasten fastnade i färgen. Måla måste man göra för att plasten inte ska ändra färg av värmen som alstras i mörkt trä.
1 härkpoäng till för överdiven friktion på grund av nödvändig målning.
Jag vet inte hur det gick till, men efter mycket slitande, petande med moppskaft och en hel del steppdansande för att undvika fallade getingar, fick vi i alla fall taket på plats. Då gällde det bara att spika fast brädorna med hjälp av de medföljande metallplattorona.
Så här skulle det se ut. Efter lite förstrött spikande till klockan halv ett på natten - till grannarnas stora förtjusning - drabbades Marko av akut illamående och fick gå in. Antingen solsting eller för mycket getingsprej, eller båda. Vi fäste dock några plattor till utifall att det skulle blåsa upp till storm och gav sen upp för dagen (eller natten, snarare). Det skulle ta minst 1½ timme bra att fästa alla plattor. Dessutom märkte vi att alla brädor inte hade fäst ordentligt i varandra så taket skulle läcka på sina ställen. Inte gick det att klättra på taket och trycka fast dem heller, det skulle troligvis bara spricka då.
1000 härkpoäng extra för totalt värdelös konstruktion. Inte var det snabbt heller om man jämför med att bara skruva fast stora bitar tak på en gång.
Vi var där dagen efter för att grilla ihop med några kompisar. Marko hade inte gjort något på taket alls den dagen. Jag tyckte det var dumt att lämna det ofärdigt så jag fick upp dem som hittills hade kommit på balkongen och så spikade vi fast några till plattor. När resten av folket kom övergav vi dock allt arbete. Marko sa att han skulle vänta tills hans mamma kom tillbaka från en resa så skulle hon få hjälpa honom. Då kanske hon skulle lära sig att inte tro på allt hon läser om på internet. Särskilt inte när det gäller "snabba" och "smidiga" lösningar för husbygge.
Not: När jag googlade "fastlock" som taket, eller åtminstone metallbitarna till det, hette fick jag bara fram märkliga ryska och andra östueuropeiska sidor. Jag undrar vad det var för trovärdigt hans mamma hade fått fram ur dessa. Migveterligen kan hon inget sådant språk.
Kommentarer
Trackback
